Alternativet till decemberöverenskommelsen
I denna post kommer jag argumentera till varför allianspartierna och socialdemokraterna gemensamt bör släppa delar av decemberöverenskommelsen och samtidigt undvika såväl nyval som blocköverskridande regering. Ett liknande alternativ skrev jag om tre veckor före decemberöverenskommelsen och här utvecklar jag samma tankar. Jag anser att Sverige bör undvika blocköverskridande regeringar, om alliansen och socialdemokraterna skulle styra tillsammans återstår endast Sverigedemokraterna som opposition vilket vore olyckligt.
Först bör vi förstå ursprunget och och därmed utformingen av Decemberöverenskommelsen (DÖ) som kan spåras till budgetnederlaget 2013 när dåvarande alliansregering förlorade striden om sänkning av statlig inkomstskatt. Många inom alliansen var kritiska till att socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och Sverigedemokraterna tillsammans brutit ut delar av regeringens budget. Alliansens filosofi var att regeringen skulle få igenom hela sin budget såvida inte oppositionen kunde enas om ett alternativ som omfattade samtliga budgetposter. Inför valet 2014 var alliansens bärande strategi att klumpa ihop socialdemokraterna med miljöpartiet och vänsterpartiet för att skrämma mittenväljare. Samtidigt krävde socialdemokraterna och närliggande röster (främst Aftonbladets ledarsida) svar vad alliansen skulle göra vid en eventuell valförlust. Det var mot denna bakgrund alliansens partiledare skrev följande på DN Debatt den 21 augusti 2014:
Om de tre rödgröna partierna blir större än alliansen kommer statsministern och vår alliansregering att dra slutsatsen av detta och avgå. Vi står fast vid vårt besked. Vi kommer i höst att lägga fram ett gemensamt förslag till statsbudget.
/.../
Vi fyra allianspartier är beredda att ta ansvar för Sverige och samtidigt isolera Sverigedemokraterna. Vi vill fortsätta göra Sverige bättre och söker därför återigen väljarnas förtroende. Vi är samtidigt beredda att släppa fram en rödgrön regering om den blir större än våra fyra partier. I dagsläget vet dock ingen hur ett sådant rödgrönt alternativ skulle se ut. Från Socialdemokraterna har motsvarande besked uteblivit. Stefan Löfven duckar i frågan och talar hellre om parlamentariska lägen i riksdagen än om sina förutsättningar att kunna bilda en stabil och handlingskraftig regering
Jag beklagade denna artikel samma dag som den publicerades eftersom den låste fast alliansen på ett ohållbart sätt. Genom att alliansen utfäste sig att presentera en gemensam budget även vid förlust skulle Löfven tvingas att samarbeta med såväl miljöpartiet som vänsterpartiet. Alliansen ville att väljarna skulle skrämmas av ett sådant alternativ. Det var möjligtvis en försvarbar strategi före valet men efter valet har bristerna i strategin blivit uppenbara. Det räckte inte med att en mp-s regering tolererades av vänsterpartiet utan allianens löfte om att lämna en gemensam budget hösten 2015 även vid valförlust innebär ett krav att s och mp måste enas om budgeten med vänsterpartiet. Med andra ord, regeringens budgetsamarbete med vänsterpartiet och decemberöverenskommelsen är en ofrånkomlig konsekvens av budgetlöftet i alliansledarnas debattartikel. Jag ansåg då och anser nu att löftet om en gemensam alliansbudget vid valförlust var ett misstag eftersom det tvingar socialdemokraterna vänsterut. I denna problembeskriving finns också alternativet till decemberöverenskommelsen.
1. Allianspartierna ska lägga separata budgemotioner. Allianspartierna lovade i debattartikeln endast att lägga en gemensam budget i opposition hösten 2015 inte för budgetprocesser därefter. De räcker därför att de håller fast vid sitt besked att de fortsättningsvis ej ska lägga gemensam budget i opposition. Samtliga partier kan rösta för sina egna budgetförslag och inget budgetkaos kommer uppstå. Det är bra för allianspartierna som då kan utveckla sin egen respektive politik. Det finns heller ingen anledning för Löfven att hota med nyval soim han gjorde hösten 2014.
2. Allianspartierna bör till skillnad från idag vara beredda att fälla enskilda delar i regeringens budget. För det fall regeringen går alltför långt åt vänster så kan oppositionen i de delar som deras separata budgetmotioner sammanfaller och med respekt för budgetlagen rösta ner delar av regeringens budget - på samma sätt som socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet gjorde gemensam sak med Sverigedemokraterna hösten 2013. Risken för att regeringen går alltför långt åt vänster bör dock minska om alliansen släpper nuvarande krav på att regeringen måste presentera budget som har stöd av vänsterpartiet. Socialdemokraterna och miljöpartiet bör acceptera denna ordning utan att försöka brunmåla alliansen då de själva agerade på motsvarande sätt 2013.
Nu väntar strid på kristdemokraternas och moderaternas stämmor om decemberöverenskommelsen. Istället för att partiledningarna eventuellt blir överkörda så kan de agera proaktivt genom att släppa delar av decemberöverenskommelsen och presentera ett alternativ som varken innebär nyval eller blocköverskridande regering.
Det enda argumentet för att alliansen ska hålla fast vid Decemberöverenskommelsen i dess nuvarande form är ambitionen att klumpa ihop socialdemokraterna med vänsterpartiet inför valet 2018, jag är dock övertygad om att väljarna kommer se igenom detta, väljarna kommer förstå att Löfven inte frivilligt valt vänsterpartiet utan det är något som alliansen tvingar på honom.
Ebba Busch Thor (kd) och Jan Björklund (fp) verkar ha kommit till samma insikt då de i maj 2015 förklarat att regeringen inte behöver vänsterpartiets stöd för att få igenom sin budget. Nu återstår att (m) och (c) kommer till samma slutsats varefter Decemberöverenskommelsen delvis kan avvecklas/revideras.
