Bevisbördan i mål om fildelning

Det finns en hel del intressanta frågor kring vilket beviskrav som kommer att krävas för att fälla en fildelare och hur bevisbördan ska placeras. Jag har lämnat en kommentar på Christian Engströms blogg där jag försöker förklara presumtionsreglers roll och hur bevisbördan ska placeras i tvistemål som rör fildelning. Min kollega Daniel Westman är den verkliga experten inom området så jag hänvisar till vad han skrivit.

Daniel Westman skriver följande på sidan 15 i artikeln "Förslag på nya civilrättsliga sanktioner i kampen mot olaglig fildelning – en kritisk granskning", IRI Promemoria 3 / 2007.

Det är ... långt ifrån säkert att den information som
skulle erhållas genom ett informationsföreläggande är tillräcklig för att en rättighetshavare ska kunna vinna bifall till en skadeståndsrättslig talan mot den abonnent som identifierats.

Westman gör en hänvisning till sin tidigare artikel "Bevisfrågor vid upphovsrättintrång genom fildelning m.m." där han lyfter fram att presumtionsregler även använts i brottmål om fildelning, Lov&Data nr 88 december 2006, s. 36-39.

Även om det får sägas finnas en viss presumtion för att det brottsliga tillgängliggörandet utförts av den som innehar det internetabonnemang som kan kopplas till det aktuella ip-numret kan det finnas flera källor till rimligt tvivel. Exempelvis kan abonnenten ha ett trådlöst nätverk som är öppet för externa användare, det kan vara någon annan i hushållet som har haft tillgång till abonnentens dator eller det kan ha skett någon form av intrång i abonnentens utrustning (virus etc.). I den ovan nämnda domen från Norrköpings tingsrätt och i en annan dom som avkunnats efter den här refererade hovrättsdomen (Borås tingsrätt, dom 2006-10-18, mål nr B 624-06) blev resultatet att de tilltalade fälldes. Inte heller i dessa fall hade de misstänktas utrustning undersökts, men de tilltalade hade i polisförhören lämnat sådana uppgifter att tingsrätterna fann det ställt utom allt rimligt tvivel att de utfört de aktuella tillgängliggörandena. Om den tilltalade själv inte lämnar sådana uppgifter är det emellertid tveksamt om det i framtida mål kommer att vara möjligt med fällande domar utan en teknisk undersökning av användarens utrustning.

En sådan undersökning kan t.ex. klarlägga hur eventuella trådlösa nätverk är konfigurerade, om de aktuella upphovsrättsskyddade verken finns på den aktuella datorn, om det finns någon trojan installerad på den så att den kan fjärrstyras och om det finns andra spår som visar hur eller av vem olika filer och program i datorn använts. Alla dessa förhållande kan beaktas vid den helhetsbedömning som måste göras vid bevisvärderingen. Så länge inte säkerhetsnivåerna i hemdatorer är högre kommer det emellertid alltid att finnas en teoretisk möjlighet att någon med fysisk tillgång till datorn har slagit på den och gjort de aktuella verken tillgängliga. Detta förhållande innebär dock knappast att det alltid kommer att finnas rimliga tvivel i denna typ av mål. En teknisk undersökning i kombination med ett polisförhör, där det närmare undersöks vem som har haft åtkomst till dator och nätverksuppkoppling, kan leda till tillräcklig bevisning i många fall. I vissa fall kommer domstolarna dock att komma fram till att den tilltalades skuld inte är ställd utom allt rimligt tvivel och då skall naturligtvis en friande dom meddelas.
...
Beviskraven i tvistemål är generellt sett lägre än i brottmål. Därtill kommer att bevisbördan under vissa förutsättningar kan flyttas över på svaranden i civilrättsliga mål, medan åklagaren har den fulla bevisbördan i straffrättsliga mål. Om dessa skillnader innebär att en rättighetshavare inte skulle behöva föra någon närmare bevisning om svaranden utrusning är emellertid en öppen fråga. Om praxis skulle visa att sådan bevisning krävs kan det konstateras rättighetshavarnas möjligheter till bevissäkring är tämligen begränsade. Intrångsunderökning kan visserligen ske även i bostäder, men enligt förarbetena torde det bara bli aktuellt vid allvarliga immaterialrättsintrång. Intrångsundersökningsinstitutet är dessutom tämligen krävande för sökanden, varför det lämpar sig dåligt för att säkra bevisning om begränsade intrång av privatpersoner.

Jag uppfattar att min förklaring på Christians Engströms blogg sammanfaller med Daniel Westmans mer utförliga argumentation. Daniel Westman skriver om denna fråga utifrån en akademisk ståndpunkt och jag upplever att han intar en balanserad hållning utifrån utgångspunkten att upphovsrätt ska skyddas.

Bloggar
Farmorgun, Rick Falkvinge, Mårten Schultz

Kontrollsamhället och nya övervakningsteknologier

Imorgon lördag (1 november) kommer jag att tala i samband med konferensen "Cognitive Capital and Spaces of Mobility" arrangerad bl.a. av Göteborgs Universitet.

Jag deltar kl. 10.00-12.00 i panelsamtalet "Society of Control & New Technologies of Surveillance". Konferensen är öppen för allmänheten, endagarspass kostar 100 SEK, studentpris 70 SEK.

Jag kommer att utöver en presentation om FRA-lagen bl.a. tala om ny forskning från USA där man utvärderat databrytning (Data Mining på engelska, i Sverige benämnt som signalspaning) som medel mot terrorism.

Bloggar
Rick Falkvinge, Opassande, Integrity Under Threat, Farmorgun, Dexion

Är det fel på journalistkåren, allmänheten eller prisnämnden för Stora Journalistpriset?

I DN, Expressen, hos SVT och på hemsidan för Stora Journalistpriset kan man läsa vilka som är årets nominerade. Ingen av dessa har koppling till FRA-frågan och jag undrar varför. Själv skickade jag in en nominering. Med tanke på att FRA-frågan varit det dominerande ämnet i svensk media och politik det gångan året kan man tolka prisnämndens beslut på åtminstone tre olika sätt.

1. Det första alternativet är att prisnämnden anser att journalistkåren har misslyckats med att bevaka FRA-frågan och ingen av dem har gjort ett arbete som är prisvärt enligt de kriterier som prisets bestämmelser ställer upp, dvs. i) arbetet ska ha aktualitet, ii) uppfylla form- och iii) innehållsmässiga kvalifikationer samt iv) innefatta en hållbar faktakontroll, så att de förhållanden det speglar kan betraktas som objektivt belagda. De flesta FRA-reportage har uppfyllt det första kriteriet, men har samtliga journalister misslyckats i övriga hänseenden? Det vore ett enormt underbetyg.

2. Det andra alternativet är att prisnämnden inte anser att FRA-frågan uppfyller kravet på aktualitet, vilket skulle innebära att de delar av allmänheten som intresserat sig för FRA-frågan har lagt sin energi på en oväsentlig fråga. Är frågor som rör övervakning och registrering av vanliga svenska medborgare övervärderade?

3. Det tredje alternativet är att att allmänheten brytt sig om en angelägen fråga och det finns prisvärda reportage men prisnämnden har inte förstått detta.

Är det fel på journalistkåren, allmänheten eller prisnämnden för Stora Journalistpriset?

Bloggar
Farmorgun, MinaModerataKarameller, Opassande, Jens. O, Satmaran, Argast

Hur hårt kommer centern att driva frågan om utredning?

På Fredrick Federleys blogg och i detta inlägg kan man läsa att centern driver frågan om att det ska utredas vad FRA gjort historiskt.

Centern verkar bekymrade över avslöjandet att FRA samlat in och lagrat information om vanliga svenskars tele- och datakommunikation (trafikdata). Problemet är att riksdagen nu har legaliserat denna verksamhet. Begränsningen av insamling för vissa begränsade ändamål som anges i 1 § signalspaningslagen gäller endast innehåll (stycke 1) och inte trafikdata (stycke 2). Alliansöverenskommelsen den 25 september 2008 innebär inga förändringar i detta hänseende. Förvisso finns det en punkt som anger att trafikdata ska raderas efter ett år, men under tiden hinner FRA fylla på med ny data.

Det rimliga hade varit att utredning utförts före istället för efter lagens antagande. Det finns en överhängande risk för att politiker, media och allmänheten genom "FRA-lagens" antagande normaliserar och accepterar det som för några månader sedan var helt otänkbart.

Har precis hittat ett inslag jag missat. André Richardsson, IT-expert med bakgrund i SÄPO, förklarar saken väldigt väl och det framgår att FRAs databas kan ge en god bild av vanliga svenskars hela liv och kontaktnät (se faktarutan). André Richardsson förklarar att informationen avslöjar religion, politisk hemvist och sexuell läggning. Vi kan konstatera att lagstiftningen tillåter FRA att gör sökningar enbart utifrån nämnda faktorer i sin databas, se 11 § 3 stycket i FRAs PUL. André Richardsson förklarar att det handlar om social kartläggning, dvs. användande av sociogram.

Som notis, tar jag med denna länk där det framgår att inte ens Fredrik Reinfeldt kände till att FRA lagrar svensk trafikdata, vilket bl.a. ger möjlighet att kontrollera allas surfvanor. Trots att SVTs avslöjande kom två dagar före omröstningen den 18 juni 2008 driver Reinfeldt igenom lagen.

Min fråga blir hur hårt kommer centern att driva frågan om utredning? Vad kommer partiet att göra när i) en sådan utredning visar att FRA under åratal samlat in och lagrat information om vanliga svenskars tele- och datakommunikation och ii) de inser och erkänner att riksdagen antagit en lag som legaliserar denna verksamhet?

Man får det förtroende man förtjänar

Jag ställde i ett tidigare inlägg den retoriska frågan om Sverige är en rättsstat?

Samma dag eller kort därefter har andra berört samma fråga. Riksdagsledamoten och folkpartiets tidigare ledamot i försvarsutskottet Hans Lindblad skriver om ljugande byråkrater och tjänstemän. Statsåklagaren Nils-Eric Schultz och advokaten Peter Althin skriver på DN Debatt om att svensk polis förvanskar bevisning i rättegångar. Lindblad, Schultz och Althin är inte vem som helst.

Per Agerman sammanfattar på sin blogg hur regeringen, Försvarets Underrätteslenämnd, Datainspektionen och åklagare vägrar att utreda det faktum att FRA under mer än 10 år samlat in och lagrat information om vanliga svenskars telefon- och datakontakter.

Det verkar som svenska makthavare har kastat rättsstatens principer över bord och riksdagen accepterar det. Sen undrar politiker varför allmänhetens förtroende för de politiska partierna, riksdagen och regeringen är i botten. Politikernas svar är nya debattregler i riksdagen. Man får det förtroende man förtjänar.

Är detta en rättsstat?

Fredrik, en kommentator till denna blogg lyfta en viktig aspekt kring den bristande tillsynen av FRA. Jag lägger upp hans kommentar med tillägg av ett citat från Fredrick Federley den 16 oktober. Nedanstående gäller SVT Rapports avslöjande att FRA under tio års tid samlat in och lagrat information om vanliga svenskars telefonsamtal och datakontakter. Varken regeringen, Datainspektionen eller Försvarets Underrättelsenämnd har tagit tag i detta.

Överenskommelsen den 18 juni innehöll ett krav på att FRA:s tidigare verksamhet skulle granskas. Det verkar som om många har glömt detta, inklusive regeringen.

Så här sa Annie Johansson i kammaren den 17 juni:

Det finns vissa ståndpunkter som är helt grundläggande och viktiga att allvarligt överväga och som vi också efter Fredrik Federleys anförande har talat om utanför kammarens sal.

Det handlar om att tillsätta en kommission eller liknande som ser över FRA:s tidigare verksamhet och hur den har inkräktat på den enskildes grundläggande rättighet till privatliv.

I replikskiftet med Mehmet Kaplan sa Annie också:

Det finns i dag ett papper som förmodligen kommer att finnas i försvarsutskottet i morgon om förslaget återremitteras.
/---/
Det är viktigt för mig att säga att en del i det förslag som finns på det papper som jag redogjorde för innebär att man ska granska den verksamhet som har skett i FRA. Det är alldeles grundläggande för att se om det har gjorts övertramp av den personliga integriteten.

Så här skrev Annie Johansson om överenskommelsen på sin blogg den 18 juni:

Utöver detta har regeringen själv tagit initiativ till en utredning om vad som egentligen sker på FRA och hur det står till med de uppgifter om olaglig lagring av uppgifter som vi sett i media den sista tiden. Det är också en avgörande punkt.

Fredrick Federley tog upp saken med försvarsministern i kammaren den 16 oktober:

Det har förekommit en del uppgifter, sanna eller osanna anklagelser, om att FRA historiskt har agerat på ett felaktigt sätt. I kammardebatten som vi hade precis före avslutningen i våras framförde jag ett önskemål till regeringen om en översyn av vad FRA har gjort historiskt. Jag undrar om regeringen avser att tillsätta en utredning eller en översyn på något sätt.

Tolgfors förklarade då följande.

Det är inte aktuellt

Jag har nu frågat Federley hur centern kommer att agera, när försvarsministern inte längre står fast vid överenskommelsen. Väntar på svar.

Först lovar man utreda övertrampen för att dagen därefter legalisera samma övertramp. Fyra månader senare kommer beskedet att övertrampen inte ska utredas. Är detta en rättsstat? Är detta en fungerande demokrati?

Vad är en rättighet?

Hanna Wagenius har svarat på mitt inlägg om upphovsrätt och resonerar utifrån naturrätten. Min motfråga till Hanna blir därför följande. Hur hon vet vad som är rättigheter enligt naturrätten? Finns svaret i en religiös föreställning, fritt svävande förnuft eller objektiv sanning? Mitt svar återfinns ej bland nämnda alternativ. Själv anser jag att rättigheter är skapade av människan vilket gör att vi själva avgör vad som är en rättighet. Detta kan manifesteras exempelvis genom konventioner om mänskliga rättigheter. Denna syn på rättigheter kan göra politik svårare men samtidigt mer intressant.

Handsken är kastad i fildelningsdebatten

Jag har inte varit särskilt engagerad i fildelningsfrågan, men genom alla dessa övervakningslagar så har jag dragits in i denna diskussion.

Min fråga är följande. Går det att kombinera skydd för upphovsrätten utan att upphovsrättsindustrin ges liknande befogenheter som polisen med en arsenal av drakoniska sanktioner och skadestånd? Utan att artister och kulturarbetare riktigt gett sitt godkännande används deras namn för att bygga upp övervakningssamhället. Se exempelvis vad Christian Engström, Mikael Nilsson, Piratjanne och Rick Falkvinge skriver.

Här finns ett tvådelat ansvar.
1. Vi konsumenter och brukare måste respektera upphovsrätten och inte bruka material där upphovsrätten kränkts.
2. Upphovsrättsindustrin måste erbjuda produkter och tjänster på ett sätt som är anpassat till den nya tekniken.

Jag upplever att en del i fildelningsdebatten ibland förespråkar lösningar där upphovsrätten i praktiken försvinner och endast betonar upphovsrättsindustrins ansvar och brister. Frågan vi måste ställa oss är följande. Om vi konsumenter och brukare inte tar vårt ansvar så kommer kraven på lagstiftning och repressiva åtgärder som ett brev på posten. Media, läkare och advokater har inom sina respektive brancher lyckats på egen hand reglera sin verksamhet och därför sluppit detaljlagstiftning. Kan vi konsumenter och brukare försöka med samma sak? Jag själv försöker undvika att ta del av av material där rättighetsinnehavaren inte fått betalt eller gett sitt samtycke.

Om en del musiker, filmmakare eller andra artister i samförstånd med stora kommersiella bolag vill fortsätta att distribuera sina verk på det traditionella sättet och vi konsumenter inte gillar detta så är mitt svar att vi ska avstå från konsumtion - inte att vi ska konsumera utan tillstånd.

Är någon beredd att plocka upp denna handske?

Jag avslutar med ett citat från Richard M. Stallman, ordförande Free Software Foundation. Han skrev den första versionen av upphovsrättslicensen GNU, grunden för Wikipedia. GNU bygger på att den ursprungliga upphovsrättsinnehavaren gett sitt tillstånd för andra att kopiera, vidarebefordra och modifiera arbetet.

Free software is a matter of liberty, not price. To understand the concept, you should think of free as in free speech, not as in free beer.

Uppdatering. Läs vad Jens O. skriver. Det var han som uppmärksammade mig på Richard M. Stallman. Jag vet inte om allt upphovsrättsligt material ska skyddas enligt GNU eller Creative Commons. Det är förmodligen lämpligt att det ska finnas en mångfald. Jag tror att marknaden och teknikutvecklingen kommer att gynna en annan ordning än vad vi har idag. Min utgångspunkt är att rättighetsinnehavarnas och konsumenternas rättigheter samtidigt kan skyddas.

Jag uppfattar att Mary är inne på samma spår som jag.

Paneldebatt om övervakning i Öppna kanalen

Journalistik och Multimedia-programmets andraårselever på Södertörns Högskola ska sända ett inslag om övervakning i Öppna kanalen. Där ska jag medverka i en paneldebatt med adjunkt Karim Jebari vid KTH och Per Ankersjö (c). Karim verkar enligt sin egen presentation vara en adept till Torbjörn Tännsjö och har en ovanlig ståndpunkt när det gäller övervakning. På sin blogg skriver han följande.

Terrorhotet är i princip obefintligt och om det överhuvudtaget fanns i Sverige så är det oklart på vilket sätt FRAs nya övervakningsbefogenheter skulle göra någon skillnad. Terroristerna skulle väl börja skriva brev till varandra, eller mötas på stan. Likväl har jag i tidigare inlägg förespråkat inte bara den föreslagna åtgärden, utan långtgående övervakning av alla medborgare. Denna övervakning kan ske med hjälp av ansiktsigenkännande kameror på offentliga platser och lokaler, med hjälp av den nu föreslagna algoritmstyrda övervakningen av data- och teletrafik, en utökning av det statliga DNA-registret och en möjlighet för polisena att samköra samtliga register för att på så sätt eliminera möjligheterna till brottslighet.

Jag kan dock inte riktigt få grepp om Karim Jebaris ståndpunkt. I ett senare inlägg på sin blogg verkar han ha bytt åsikt. Vår paneldebatt varar i tio av programmets trettio minuter. Övriga inslag inkluderar följande.

1. Intro: Övervakad under en dag - var finns alla kameror i Stockholm
2. Facebook - allt som skrivs på communityn Facebook är en offentlig handling - möt ett offer
3. Psykologi: Hur påverkar kamerorna oss - skapas det en psykologisk trygghet eller inte?
4. SL - övervakning i kollektivtrafiken
5. Efterlyst - när kamerorna hjäper polisen att lösa brott
6. Kvarteret Ärvinge - hur kan man bygga bort brott - ett säkert kvarter
7. Bar Reisen - övervakad på jobbet - en bar i Stockholm har olovligt satt upp kameror över baren och filmar sina anställda.
8. Paneldebatt.
9. Konst och kamerainstallationer på Moderna och Bonniers - filmning av det allra mest intima. Var går gränsen mellan offentligt och privat?

The FRA Law – Sleepwalking into a Surveillance Society

Below is a translation of an article in the Swedish Daily Dagens Nyheter, September 3rd 2008

The FRA Law – Sleepwalking into a Surveillance Society

The Swedish Parliament passed controversial legislation last June, the so called FRA law. It seems that the MPs didn’t realise what they were voting for when they voted the FRA law in. The FRA law is one in a line of laws calling for mass surveillance of ordinary people. It gives the Swedish signal intelligence agency, FRA, (the National Defence Radio Establishment) the right to eavesdrop on all civilian Internet, telephone and fax traffic and keep tabs on the social networks of innocent citizens. This can be done by accessing various existing databases carrying information about a given person’s race, ethnic origin, political views, union membership, sexual habits, etc. In addition the FRA agency is entitled to transfer personal data to foreign powers. In this way FRA may get to know you better than you know yourself. Keeping under surveillance lots of innocent private individuals is unacceptable and contrary to the principles governing democratic societies. This is the view of thirteen researchers and experts in different areas of knowledge who have analysed the FRA law.

The digital revolution affects our lives in terms of privacy more than we think. We leave electronic ‘footprints’ whatever we do: paying by credit card, visiting website homepages, calling friends on the phone or sending them an e-mail. Imagine that someone decides to collect all this information and assemble it in a massive database. Using the right tools they will be able to identify your lifestyle patterns and gain insight into your personality.

These recurring personality patterns can be graphically illustrated by means of a sociogram.
A sociogram is a graphic representation of the relationships between persons, organisations, homepages, etc., with a view to determining personal social networks, position of power, views and beliefs and other personal information.

The actual message is less important than the information about the sender, recipient, the time of transaction, and means of communication. If the personal sociogram is known, it is possible to establish the person’s contact relationships, which is often all that is needed.

Two questions have been left unanswered by the FRA-law debate. The first question is: How will FRA be able to access information when an increasing number of users choose to encrypt their messages? This is especially relevant, as there has been a tendency for encryption techniques to develop at a faster rate than decryption techniques. FRA has stated that this should not pose an insurmountable problem, since the message content need not be examined in order to determine whether a given communication merits further examination.

The second question is: What will happen to all this incoming electronic traffic once it has been re-routed and fed into the FRA agency? The answer is that it will be examined and analysed by means of social network analysis techniques such as, for example, sociographic representations.

Different individuals can be linked to different sociograms: we have different everyday experiences, social relations, interests, views and beliefs, all of which is reflected in our electronic communication contacts. Sociograms have applications in a plethora of areas. With the help of a powerful computer and appropriate analytical tools we might thus be able to build up a profile of and identify a typical benefit scrounger, a refugee in hiding, a data hacker, a homosexual couple, or a political activist, to give just a few examples. If we also monitor cross-border traffic we will be able to – at least theoretically - build sociograms identifying currency speculators, or foreign political and military leaders. The objectives of the FRA law scheme in which surveillance of the civilian population can take place comport well with this type of analysis.

Adoption of the new legislation giving officials sweeping powers to access all electronic information has been justified by combating external threats, including phenomena such as international terrorism, hostile foreign state behaviour towards Sweden, IT dependence, economic crises, environmental threats, ethnic and religious conflicts, vast refugee flows and illegal immigration, as well as currency and interest rate speculation.

The idea underlying the FRA law has been that on massive data we will be able to identify ‘deviants’ by means of the ‘electronic footprint’ that they leave behind. This is also the reason why FRA supporters claim that even the most complicated of ciphers does not pose an insurmountable problem, since the content of a message does not have to be examined in order to determine whether the message should be further investigated.

It is a well-known fact, however, that best results are obtained from monitoring a public who is unaware of being watched, or those who cannot protect themselves against it. We are of the opinion that the claim that one will be able to stop future terrorist plots is highly exaggerated. This view finds support in the MI5 report appearing in the Guardian on 21 August 2008, which challenges views on terrorism in Britain. The single most important conclusion of the report is that those who become terrorists ‘are a diverse collection of individuals, fitting no single demographic profile, nor do they follow a typical pathway to violent extremism’. We would like to further suggest that whereas a terrorist will know how to conceal his or her dark intentions, an unsuspecting, innocent citizen will remain unprotected, and may be put at risk if personal information falls into the wrong hands.

On 16 June 2008 Sweden’s largest news programme Rapport revealed that FRA had been storing traffic communications data in their large database named Titan for ten years.

Are there any indications that the electronic surveillance legislation passed by Swedish Parliament on 18 June allows introduction of such a scheme? If we compare the newly enacted legislation with the pre-existing legislation concerning FRA, we must give an affirmative reply.

Government Bill No. 2006/07:63, page 86, indicates that ‘data reduction is necessary. This means that the greater part of the intercepted signals will be sifted through and discarded.’ In other words FRA will not store the original messages but only traffic analysis results. Storing analysis results requires very little in terms of computer memory, which is why practically unlimited amount of this type of data can be stored.

From Section 3 of the Ordinance concerning the Processing of Personal Data by the National Defence Radio Establishment (2007:261) we can draw the conclusion that a sociogram is the end product of traffic analysis in which patterns are drawn from the information flow among a set of senders and receivers. The analytical results are stored in a special database. Similarly to other ordinances the latter Ordinance has been adopted by the Government, and did not have to undergo the standard legislative procedure.

There has been no public commentary by the Government as regards the above Ordinance in the context of the current debate. This is why we strongly suspect that the average MP has not been informed about the existence of these databases or the use of sociogram data. We could not find the term ‘sociogram’ in any of the preparatory materials, but we assume that it is equivalent to something called ‘traffic patterns’ in Bill No. 2006/07:46, p. 29.

This form of traffic data analysis constitutes a violation of personal integrity, which is just as bad as the violation of post and telecommunications secrecy when all cable communications become accessible to FRA, pursuant to Chapter 6, section 19 a of the Electronic Communications Act (2003:389).

Those who support the FRA law have been trying to tone down the criticism and charges of violation of personal integrity, claiming that processing of data is not carried out by individuals. For us it is the very efficacy of automatic data processing, in which seemingly harmless data can be transformed with the help of statistics into a powerful instrument that will give the state a direct line into our lives, which is so horrifying.

The FRA agency can always validate their activities in relation to the Personal Data Act by reference to a special act containing provisions referring to personal data processing. According to this act (Act on Personal Data Processing by the National Radio Defence Establishment in its Signals Intelligence Analysis and Development Activities (2007:256)) searches based on what is known about a person’ race or ethnic origin, political opinions, religious beliefs or philosophical convictions, trade union membership, health or sex life are permissible if certain conditions are satisfied. Chapter 1 section 17 of the above-mentioned Act provides that personal data collected by the FRA agency ‘may be transferred to a third country’.

With the help of social network analysis the FRA agency may get to know a given person better than that person knows himself/herself, for example, as regards habits of which the habituee is quite unaware. The big problem is that data of this kind must be collected over a long period of time, and that we cannot know beforehand who will satisfy the deviance criterion linked to an external hazard. This is why the FRA agency has to store sociograms of a great number of people, which means keeping close tabs on practically everybody, whether they are innocent or not.

The Act contains provisions concerning destruction of records, but at the same time Chapter 6, section 1 of the Act contains an opt-out provision permitting retention of records for historical, statistical or scientific purposes.

In the end FRA agency’s eavesdropping on civilian communications means keeping tabs on innocent, law-abiding citizens.

The FRA law is a slap in the face of democracy and must be repealed. We are not against signals intelligence as such, when applied to purely military communications systems, i.e. communication between warships, fighter aircraft, tanks or infantry. Neither have we any objection to wiretapping phones of persons suspected of terrorist or criminal activities in accordance with the provisions of the Code of Judicial Procedure and following a relevant court decision. But engaging in mass surveillance of innocent people is another thing and it is quite unacceptable. We must ask again: did the MPs really know what they were doing when they voted in favour of the Bill last June?

MARK KLAMBERG, DOCTORAL STUDENT, DEPARTMENT OF LAW, STOCKHOLM UNIVERSITY;

MIKAEL NILSSON, DOCTORAL STUDENT IN INFORMATICS, ROYAL INSTITUTE OF TECHNOLOGY;

ANNA PETERSSON, DOCTORAL STUDENT, DEPARTMENT OF MATHEMATICS, UPPSALA UNIVERSITY;

PETER SEIPEL, PROFESSOR EMERITUS OF LAW AND INFORMATION TECHNOLOGY AT STOCKHOLM UNIVERSITY;

JANNE FLYGHED, PROFESSOR OF CRIMINOLOGY, STOCKHOLM UNIVERSITY;

CECILIA MAGNUSSON SJÖBERG, PROFESSOR OF LAW AND INFORMATION TECHNOLOGY, STOCKHOLM UNIVERSITY,

JUSSI KARLGREN, ASSOCIATE PROFESSOR OF LANGUAGE TECHNOLOGY, SWEDISH INSTITUTE OF COMPUTER SCIENCE;

MARKUS BYLUND, COMPUTER AND SYSTEMS SCIENCE, AREA OF SPECIALISATION: PERSONAL INTEGRITY, SWEDISH INSTITUTE OF COMPUTER SCIENCE;

KARL PALMÅS, MSC IN ENGINEERING AND PH.D. IN SOCIOLOGY, THE SCHOOL OF BUSINESS, ECONOMICS AND LAW GÖTEBORG UNIVERSITY;

PÄR STRÖM, MS.C. IN ENGINEERING AND WRITER, PRIVACY OMBUDSMAN AT THE NEW WELFARE FOUNDATION – A CIVIL LIBERTIES THINK TANK;

DANIEL THORBURN, PROFESSOR OF STATISTICS, STOCKHOLM UNIVERSITY;

JOHAN WESTERHOLM, FORMER NAVAL OFFICER, RESERVE MILITARY INTELLIGENCE SERVICE OFFICER AND GREYCAT ADVISOR.

Translator: Teresa Bjelkhagen

Mer värderingar i politiken

Charlie Weimers jämför på politikerbloggen hur regeringen hanterat FRA- respektive äktenskapsfrågan.

En regering kan inte leda landet om den inte är enig eller har stöd för sin politik i riksdagen. Därför var striden om FRA-frågan också så stor och svår. Kritiska röster i alla riksdagsgrupper höll sig passiva för att skydda regeringen och de många positiva saker den gör för Sverige.

Flera riksdagsledamöter som jag talat med ur mitt eget parti funderar idag på vad det värt att avstå ifrån att vädra sin kritik mot FRA-förslaget i lojalitet med regeringen, när ledamöter från andra partier nu verkar svika regeringen i äktenskapsfrågan.

Hos kristdemokraterna hittar vi den enda riksdagsgrupp där det inte fanns någon riksdagsledamot som yttrat offentlig kritik i FRA-frågan och visat sig villig att ta strid mot lagen. Det är uppenbart att Svenska Kyrkan och frikyrkorna visat stor oro för förslaget. Religiösa ledare har på väldigt vaga grunder redan blivit föremål för FRAs spaning. Datainspektionen har genom tillsyn granskat saken och "inte funnit att behandlingen [av personuppgifter] varit otillåten".

Är "att skydda regeringen" och "lojalitet med regeringen" viktigare än politikens innehåll? Kan det vara så att kristdemokraternas riksdagsledamöter av sin partiledning ställdes inför valet att i) skydda den själavårdande verksamheten från övervakning och ii) bevara det tvåkönade äktenskapet, de valde att prioritera det senare och nu kommer de förlora i bägge frågorna? Alliansens FRA-överenskommelse förändrar inget vad avser ett absolut skydd för den själavårdande verksamheten vilket förklaras här och här.

Allt handlar inte om avlyssning. FRAs arbetssätt bygger framförallt på kartläggning av nätverk. Myndigheten kan med ett knapptryck identifiera vem som har fått en viss kyrkas e-mailutskick eller är uppe på ett kristet internetforum. Av lagstiftningen och förarbetena framgår det att vid sökning får personuppgifter som avslöjar religiös övertygelse användas som sökbegrepp. Begränsningen finns i ändamålen för FRAs signalspaning som politikerna anger. Nästa år byggs den tekniska infrastrukturen för FRAs övervakningsapparat upp. Kristdemokraternas ideologi bygger på att deras värderingar är eviga (naturrätten) medan människans lagar (den positiva rätten) kan ändras. Däri ligger faran, tillfälliga politiska opinioner kan göra att politikerna utökar FRAs mandat när verktyget väl är på plats.

Vad har hänt med den traditionella frikyrkliga misstänksamheten mot statlig kontroll och övervakning? Ska kristdemokraterna vakna nu? Bättre sent än aldrig. Även om jag inte håller med kristdemokraterna i äktenskapsfrågan så är det bättre att stå rakt upp för sina värderingar.
Läs gärna om Johan Ingerös radikala förslag: låt riksdagen stifta lagar.

Tillsynen över FRA fungerar inte

Ett fundament i den nya FRA-lagen och alliansens överenskommelse är att det ska finnas fristånde organ som granskar FRA:s verksamhet, Datainspektionen och Försvarets Underrättelsenämnd. Den nya underättelsedomstolen kommer endast vara en tillståndsmyndighet och inte en granskningsmyndighet som utövar tillsyn. Det är därför avgörande att vi har förtroende för att Datainspektionen och Försvarets Underrättelsenämnd utför sina respektive uppdrag. Detta förtroende naggades i kanten idag. Mn bild av att FRA i alltför hög grad står fri från kontroll av fristående organ har förstärkts.

1. SVT avslöjar FRAs övervakning och lagring av vanliga svenskars kommunikation
Den 16 juni 2008 avslöjade SVT Rapport efter en FRA-läcka och med stöd av interna dokument från FRA följande.

Svenskarnas telefonsamtal och datakontakter har enligt Rapports källor samlats in och lagrats i runt tio år. FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson säger att materialet lagrats men att det rensas ut efter 18 månader.

Informationen lagras i trafikdatabasen Titan och gäller information om vem som talat med vem, inte innehållet.

En version på hemsidan
FRA har hela tiden velat ge sken av att man inte sparar några större informationsmängder. Sedan förra våren berättar FRA för allmänheten på sin hemsida hur arbetet går till.

Bland annat skriver FRA att "den tillgängliga kommunikationen filtreras i realtid, vilket innebär att den absoluta merparten av trafiken aldrig lagras."

Annan bild i hemligt dokument
Men en FRA-anställd har i ett hemligt internt dokument frågat cheferna varför det står så på webben - man arbetar ju visst på det viset. Man lagrar ju och inte bara lite. Enligt den anställde lagras "stora mängder information som sedan söks igenom."

Vad den anställde frågar om, och som FRA inte säger i klartext, är att FRA fångar in och sparar omfattande mängder trafikdata om vem som kontaktar vem, när, var och hur via fasta telefoner, mobiler, sms, mejl, datorer med IP-nummer och så vidare.

I FRAs eget dokument (fråga 5) kan vi läsa.

FRA arbetar på så sätt att all tillgänglig kommunikation lagras. I efterhand görs sökningar i den trafiken ... Vi är mycket angelägna om att använda trafikdata även i framtiden. Med ökad framtida användning av kryptering och med ständigt ökande trafikvolymer ökar också trafikbearbetningens styrkor i förhållande till den klassiska icke-militära innehållsbearbetningen.

Datainspektionens tidigare tillsynsärende har inte omfattat denna massiva insamling av information om vanliga svenskars kommunikation.

2. Svaret från Datainspektionen
Därför skrev jag en anmälan till Datainspektionen, vilket jag kommenterat här, här och här. Nu har jag fått ett svar på min anmälan.

Svar på ditt klagomål mot Försvarets radioanstalt
Datainspektionen har mottagit klagomål från dig angående behandling av personuppgifter hos Försvarets radioanstalt (FRA). Datainspektionen kommer inte att vidta någon åtgärd nu med anledning av ditt klagomål.

Datainspektionen tar emot och handlägger ett stort antal klagomål från enskilda. Klagomålen leder i en del fall till att vi inleder tillsyn. Vi prövar dock självständigt om vi ska inleda tillsyn och på vilket sätt den ska bedrivas. Datainspektionen har nyligen avslutat ett tillsynsärende avseende FRA:s personuppgiftsbehandling med anledning av andra klagomål.

I samband med att lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
beslutades, uttalades att Datainspektionen skulle komma att ges ett särskilt
uppdrag att följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv fram till
2011. Datainspektionen utgår därför ifrån att ytterligare bevakning av personuppgiftsbehandlingen hos FRA kan komma att ske under 2009 och 2010. De uppgifter som du framfört kan komma att beaktas inom ramen för denna verksamhet.

Med detta svar avslutas ärende.

Elisabeth Wallin

Datainspektionen verkar alltså inte finna uppgiften att FRA samlat in och lagrat information om vanliga svenskars kommunikation särskilt allvarlig. Försvarets Underrättelsenämnd har till synes inte heller reagerat på denna verksamhet. Efter årsskiftet har riksdagen gjort allt detta lagligt. Det är nu vi hade behövt en seriös granskning av FRAs verksamhet om myndighetens förtroende på något sätt ska kunna återupprättas.

3. Förtroendet för FRAs verksamhet och tillsynen över denna saknas
Är det meningen att vi ska acceptera åratal av övervakning av vanliga svenskar utan lagstöd eller effektiv tillsyn? Att Datainspektionen och Försvarets Underrättelsenämnd verkar bortse från SVT Rapports avslöjande är oroväckande. Om tillsynen över FRA inte fungerar är den enda rimliga slutsatsen att myndighetens signalspaning mot kommunikation måste läggas ner.

Inga fler kompromisser om könsneutrala äktenskap

Sakfrågan
Det bråkas om homoäktenskap inom alliansen. Förslaget från utredningen om homoäktenskap innebär könsneutrala äktenskap, där enskilda samfund eller präster kan vägra att viga homosexuella. Kompromissen är därmed redan gjord och fler eftergifter ska inte göras gentemot kristdemokraterna.

Det enda alternativ jag kan tänka mig är att de religiösa samfunden förlorar vigselrätten och att staten får stå för detta.

De religiösa samfunden får enligt båda lösningarna viga alternativt välsigna efter eget tycke, om de diskriminerar så får de finna sig i att ha ett fåtal fundamentalistiska och intoleranta medlemmar.

Regeringsenighet
Jag tycker liksom Barbro Westerholm att man ska släppa krav på enighet vid alla regeringsbeslut. Det är rätt i frågan om homoäktenskap och det hade varit rätt i FRA-frågan.

Media och bloggar
DN, SvD, Aftonbladet, Sydsvenskan, Sveriges Radio, Politikerbloggen, Jonas Morian, UNT

Slöjförbudsivrarnas kupp misslyckades

Artikel publicerad den 23 oktober 2008, Tidningen NU

Slöjförbudsivrarnas kupp misslyckades
Ann-Katrin Åslund, Abit Dundar, Gulan Avci och Mikael Trolin argumenterar för att symboler för livsåskådning (specifikt: religion) bör förbjudas i grundskolan (NU 42/08). Här erbjuds sju starka invändningar mot ett sådant förbud:

1. Det försåtligt att prata i generella termer om ”religiösa symboler” när man egentligen menar att det bara är en speciell livsåskådning som bär problematiska symboler. Ett förbud skulle mot religiösa symboler egentligen i huvudsak ”drabba” en av de större religionerna.

2. Avgränsningsproblematiken om vad som är att betrakta som en religiös symbol är betydande. Är en t-shirt med bland annat ett kors att betrakta som religiös symbol? Får man bära en medaljong med ett helgon runt halsen men inte ett kors? Får man ha långärmade helkroppstäckande kläder även när det är 30 grader varmt ute?

3. Om förbudet mot religiösa symboler ska gälla alla, ska vi då ge lärarkåren i uppdrag att klippa kindlockar på judar och rastaflätor på rastafarianer? Det vore helt orimligt naturligtvis.

4. Om förbudet skulle omfatta hela grundskolan, tills man slutar nian vid ca sexton års ålder, kan man fråga sig varför samhället ska vara smakråd just för muslimska tonåringar, när just tonåren är en period då unga människor söker sig en egen identitet just genom att experimentera med sin egen ”stil” och smak.

5. Om man, som Mikael Trolin menar, ska se slöjan som en sexuell symbol – en symbol för ett patriarkalt samhälle - som därför ska förbjudas, ska vi då förbjuda alla andra symboler som sexualiserar de unga? Ska vi förbjuda smink? Ska vi förbjuda tröjor med patriarkalt orienterade hip-hopare? Vi ogillar patriarkala åsikter men kan inte förbjuda dem.

6. Om barnen inte ska ”pådyvlas” någon religiös identitet, varför ska de i så fall stå oförsvarade mot politiska eller nationalistiska identiteter. Om slöljförbudskvartetten skulle dra de fulla konsekvenserna av sitt resonemang om livsåskådningsfri miljö bör de också bannlysa politiska modeutryck som anarkistiska A:n och Che Guevara samt nationalistiska som nationsflaggor. Barnen ska väl själva ha rätt att välja politisk och nationell identitet, utan föräldrarnas påtryckningar?

7. Förbudet mot symbolen kommer inte åt det som symboliseras. Vi har ända sedan 30-talet haft förbud mot politiska uniformer i Sverige men detta har varken förhindrat extremvänster- eller extremhöger från att leva och frodas. Ej heller hjälper lagen mot skinskallars respektive ”anti-fascisters” mycket specifika klädeskoder.

Trots att ett nationellt samråd om integrationspolitiken just hållits, där Åslund och kompani hade alla chanser i världen att få sitt förslag diskuterat, till exempel i Stockholmsföreningens Representantskap den 17 september 2008, valde man att tjyvhålla på förslaget för att få det genomkuppat i partirådet. Det visar på bristande förståelse för behovet av politisk dialog och förankring i partiet.

Det är anmärkningsvärt att partirådets utskott hade stor majoritet för slöjförbudet, medan partirådet som sådant hade en överväldigande majoritet mot slöjförbudet. Det betyder i förlängningen att de som intresserar sig för integrationspolitik på central Fp nivå inte går i takt med vad resten av partiet vill. Motionärerna fick ej heller något gehör för sitt förslag i Stockholmsföreningens styrelse före partirådet.

Den viktigaste reflektionen är dock att från ett integrationspolitiskt perspektiv har slöjförbudet en obetydlig eller i värsta fall kontraproduktiv verkan. Förvisso kan det finnas problem med att särskilt unga flickor tvingas bära slöja men detta löses genom dialog i en öppen demokratisk anda och inte med förbud.

Martin Ängeby
Ordförande Fp Rinkeby-Kista, ersättare i Rinkeby-Kista SDN

Maria Halkiewicz
Ordförande Liberal Mångfald Stockholm

Anna Steele Karlström
Kommunlråd Tyresö (fp)

Mark Klamberg
Ordförande Fp Östermalm

Seved Monke
Ordförande Fp Södermalm

Alexander Bard
Fp Södermalm

Media
DN

Johan Pehrson (fp) sätter ned foten om registrering av flygpassagerare

På morgonen skrev jag om EU-förhandlingar om registrering av flygpassagerare för att därefter åka till Örebro för att gästföreläsa på universitetet. Glädjande nog kan jag hemma igen läsa att Johan Pehrson, riksdagsledamot (fp) och nybliven rättspolitisk talesman från Örebro tagit avstånd från förslaget. Bra Johan! Din hemstad var trevlig som alltid. Se hela pressmeddelandet nedan.

Pehrson (fp) om lag om registrering av flygpassagerare

- Det är inte en rimlig avvägning mellan brottsbekämpning och integritet att tillåta registrering av flygpassagerare i den omfattning och på det sätt som kommissionens förslag innebär. Tiden för lagring av data samt omfattningen av det som lagras är för stort.

- Svensk polis och tull har redan idag möjlighet att begära ut passageraruppgifter ifrån EU-interna flygningar och vi tycker inte att det behövs ett mer omfattande system på EU-nivå.

Det säger folkpartiets rättspolitiske talesman i en kommentar till EU-kommissionens föreslagna utvidgning av passagerarnamnsregister.

Säg nej till EU:s registrering av flygpassagerare

I EU förhandlas det om registrering av flygpassagerare (PNR). Beatrice Ask vill gå försiktigt fram vilket är bra och säger följande i Sveriges Radio.

Vad är rätt utifrån brottsbekämpningssynpunkt, och var går gränsen där vi tycker att systemet är för inskränkande eller kontrollerande eller annat? Vi är inte färdiga med analysen i den frågan.

Inom ramen för mitt avhandlingsarbete (det går delvis hand i hand med mitt bloggande) läser jag just nu en artikeln "Kriminalitetskontroll - baserad på tro eller vetande?" i Svensk Juristtidning av kriminologen Janne Flyghed där han resonerar om tvångsmedel (SvJT 2007, sidan 59). Flyghed skriver följande.

För det absoluta flertalet är det en självklarhet att brottslighet, i synnerhet grov sådan, ska bekämpas. Hur detta görs på bästa sätt råder det däremot delade meningar om. Vilka metoder är de mest lämpliga för att brottsligheten ska hållas på en acceptabel nivå? Och hur lyckas vi åstadkomma effektiv brottsbekämpning och samtidigt upprätthålla fundamentala medborgerliga fri- och rättigheter och rättssäkerhetskrav? Det borde vara en lika stor självklarhet att de åtgärder som vidtas är baserade på kunskap och inte på tro och from förhoppning. I synnerhet när det gäller att hålla balansen på den rättsstatliga linan krävs det bra beslutsunderlag; bra kunskap om såväl hotens omfattning som motåtgärdernas effekt. Men ofta lyser sådant underlag med sin frånvaro.

Vi vet en hel del om kriminaliteten och dess utveckling, såväl beträffande dess volym och struktur som utvecklingen över tid. Däremot vet vi väldigt lite vad som är effektiv brottskontroll, i synnerhet effektiva polismetoder. Ofta saknas det kunskap om betydelsen av nya tvångsmedel, i synnerhet hemliga sådana. Dels brister det beträffande utredningar innan nya metoder införs, dels brister det beträffande utvärderingar efter det att de väl införts. Detta är inget unikt svenskt. Det brister i sådan kunskap även internationellt, vilket är märkligt då detta är helt centralt när de brottsbekämpande myndigheternas begränsade resurser, främst polisen, ska fördelas. Vidare finns det anledning att fråga sig vilka belägg som presenteras för de hotbilder som tas fram. Dåligt underbyggda hotbilder kan även de leda till missriktade motåtgärder. Prioriteras fel metoder och fel hotbilder är risken stor att antalet brottsoffer tvärtemot intentionerna ökar istället för minskar. Det handlar således inte enbart om negativa konsekvenser för den personliga integriteten och den polisiära effektiviteten, utan även om medborgarna utsatthet för brott. I förlängningen har detta stor betydelse för såväl polisens som det politiska systemets legitimitet.

Ska nya integritetskränkande metoder införas måste ett antal grundläggande kriterier vara uppfyllda. Om inte så riskerar vi en expansion av kontroll och övervakning som leder till ökade integritetskränkningar utan att brottsbekämpningen blir effektivare.

1. Hotrekvisitet. Finns det några uppgifter om att nya eller gamla hot fått ökad aktualitet? Existerar det några tillförlitliga och kontrollerbara belägg?

2. Skaderekvisitet. Hur stor blir skadan om hotet realiseras?

3. Effektivitetsrekvisitet. Finns det belägg för att motmedlet är effektivt mot det aktuella hotet? Och står i så fall effektiviteten i proportion till kostnaden?

4. Proportionalitetsrekvisitet. Är det med avseende på hot och skada en proportionerlig integritetskränkning?

Vid resonemang om grov organiserad brottslighet, politisk terrorism och liknande, är skaderekvisitet det minst problematiska. Det är ingen tvekan om att om dessa hot verkligen realiseras, leder de oftast till stor skada. De andra tre är mer problematiska. De förmodade hoten är centrala i diskussioner om integritetskränkningar. Går det inte att svara ja på fråga 1 ska inga nya metoder införas. Men även om alla tre inledande frågor besvaras med ja, återstår att överväga om åtgärden är förenlig med proportionalitetsprincipen. Det är inte säkert att en metod ska införas enbart därför att den visat sig vara effektiv. Även om det skulle framkomma att exempelvis tortyr var en framgångsrik metod, Då det i detta sammanhang endast handlar om att illustrera ett hypotetiskt resonemang, förbigås alla de invändningar som även går att göra mot tortyr utifrån effektivitetssynpunkt. så är detta inte förenligt med grundläggande rättsstatsprinciper. En grundläggande fråga vid beaktande av proportionalitetskriteriet är om det är en rimlig kränkning av den personliga integriteten.

Jag tycker att Beatrice Ask borde bjuda in professor Janne Flyghed i diskussionen om registrering av flygpassagerare. Om Beatrice Ask och hennes regeringskollegor lyssnar på Janne Flyghed tror jag att de skulle få stöd för ett nej till EU:s registrering av flygpassagerare och en hel del av de övriga övervakningslagar som nu diskuteras.

Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden?

Jag har tidigare ställt frågan om privata rättighetsinnehavare ska få tillgång till enskildas datakontakter.

1. Lagrådets yttrande
Nu har lagrådet yttrat sig över lagrådsremissen och svarar på följande sätt på min fråga.

Bestämmelsen syftar till att åstadkomma ett komplement till de straffrättsliga åtgärderna och att öka möjligheterna att ingripa mot intrång som sker via Internet. Den i remissen företagna intresseavvägningen utmynnar i att det är ett angeläget behov att införa en inskränkning i rätten till privatlivet för att skydda andras immateriella rättigheter och att regleringen är ägnad att tillgodose sitt syfte och står i proportion till det som skall uppnås. Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att intresseavvägningen vilat på ett fylligare underlag såvitt avser förslagets betydelse för enskildas integritet. Tillräckliga rättssäkerhetsgarantier för den enskilde Internetabonnenten får dock anses uppställda genom dels det beviskrav som finns i 7 kap. 53 c §, dels den proportionalitetsregel som finns i 53 d § och de övriga inskränkningar som där föreskrivs.

1.1 Beviskrav
Beviskravet som lagrådet talar om är "sannolika skäl" och är formulerat på följande sätt (7 kap. 53 c § förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse som avses i 53 §, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget eller överträdelsen gäller (informationsföreläggande).

1.2 Proportionalitetsbedömning
Proportionalitetsbedömningen är formulerad på följande sätt i lagen (7 kap. 53 d § förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk).

Ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

2. Privat rättsskipning
På grundval av dessa rättssäkerhetsgarantier ger lagrådet grönt ljus till lagändringen, men jag tycker att lagrådet kunde fördjupat sig i grundfrågan, dvs ska privata företag genom skadeståndsprocesser få tillgång till uppgifter som polisen inte kan få tillgång till? Enligt 6 kap. 22 § första stycket andra punkten lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation har polisen rätt att få ut abonnemangsuppgifter, inklusive uppgifter om vem som har haft en viss IP-adress vid ett visst tillfälle och innehållsuppgifter "om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter". (se lagrådsremissen sidan 117). Jag noterar att SOU 2005:38, s. 100 föreslår en ändring av nämnda lagrum så att polisens befogenheter utökas till att även omfatta rena bötesbrott.

På vanlig svenska, om handlingen endast kan leda till böter så har privata rättighetsinnehavare men inte polisen rätt att begära ut dessa uppgifter. Är nedmonterad polis och privat rättsskipning framtiden? Eller, kan vi se fram emot att polis och privata rättighetsinnehavare parallellt beivrar rättighetsintrång? Alldeles oavsett så ser det ut som våra domstolar kommer att få lägga en stor del av sina begränsade resurser på att behandla ansökningar om att få ut uppgifter om enskildas internettrafik.

3. Sambandet med övrig övervakningslagstiftning
En andra fråga är hur rättighetsinnehavare ska visa "sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse". Det är ett ganska högt beviskrav och förutsätter att rättighetsinnehavare lägger fram någon form av bevisning om att ett intrång skett för att kunan få ut information om abonnemang och innehållsuppgifter. Vad kan detta vara? Min slutsats är att rättighetsinnehavare innan de kan begära ett informationsföreläggande måste visa upp trafikdata (vem som kommunicerat med vem, vilka hemsidor man besökt, osv) eller motsvarande. Hur ska rättighetsinnehavare få tag på trafikdata i steg 1 för att i steg 2 kunna begära ett informationsföreläggande? Genom uteslutningsmetoden finns det endast två alternativ, antingen den trafikdata som FRA samlar in genom "FRA-lagen" eller den trafikdata som operatörerna måste spara om trafikdatalagringsdirektivet genomförs.

Jag är öppen för andra förslag hur rättighetsinnehavare ska visa "sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller en överträdelse". Mest lämpligt vore om regeringen kunde förklara hur det är tänkt att hänga ihop.

Media och bloggar
DN, SvD, Aftonbladet, Polispatrullen, Rick Falkvinge, Enligt Min Humla

Rapport från alliansens blogglunch

Som jag tidigare skrivit blev jag och andra bloggare inbjudna till lunch med alliansens fyra partisekreterare. FRA blev ämnet för flera frågor och detta kopplades till alliansens senaste utspel om att man ska satsa på nätet. För att tala klarspråk, hur ska borgerliga bloggare som är kritiska till FRA-lagen förmås att blogga regeringsvänligt? Hanna Wegenius ställde en bra fråga om detta som hon utvecklar på sin blogg.

Jag valde att ställa två frågor på delvis annat tema.

För det första undrade jag hur det allt tätare allianssamarbetet kommer påverka alliansens mindre partier. Jag upplever att när alliansenssamarbetet betonas så får frågor om regeringsduglighet, kompromiss en alltför ordnad överordnad roll i förhållande till politikens innehåll, vilket jag skrivit om här. Jag anser att det är olämpligt om samarbetet slutar med att allianspartierna bildar valallians under gemensam beteckning, vilket SvDs ledarsida verkar förespråka. Det skulle bli en allians där moderata företrädare och ståndpunkter skulle dominera i alltför hög grad. Svaret jag fick från partisekreterarna var att alliansen är som ett cykellag där alla är beroende av varandra. Erik Ullenhag sa att han gärna se en stark mitt i svensk politik och om detta kan jag hålla med honom.

För det andra undrade jag om alliansen efter uppvisningen av enighet i samband med partiledamötet i Varberg skulle ha en gemensam plattform inför Europaparlamenstvalet juni 2009. Svaret var föga oväntat nej eftersom de fyra allianspartierna tillhör två olika partigrupper i Europaparlament som inte har en fast allians, nämligen konservativa EPP och liberala ALDE. Jag kunde dock notera att frågan var lite knepig då partisekreterarna samtidigt betonade att alliansregeringen driver en gemensam politik i EU. Frågan är hur dessa delvis motstående intressen - enighet inom alliansen respektive partiprofilering - ska kombineras.

Media och bloggar
Per Ankersjö har publicerat bild. Se även Emanuel Karlsten, Hasse Boström, Dexion, Johan Ingerö, Mitt-i-steget, Opassande, Mårtensson, MinaModerataKarameller, Farmorgun, Peter Soilander, Lakes lakonismer och Jens O. Dick Erixon skriver på Newsmill.

Kommentarer om tvångsmedelslagen

Jag har kommenterat tvångsmedelslagen i DN och Kvällspasset, P3. Inslaget i P3 börjar lättsamt vid 07.27 och 07.52 börjar själva inslaget om tvångsmedelslagen.

Artikeln i DN finns ej på nätet.

Bloggar
MinaModerataKarameller, HAX, Opassande

Intervju om tvångsmedelslagen i Kvällspasset P3

Ikväll medverkar jag i en radiointervju om lagförslaget om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott. Lyssna på kvällspasset P3, kl. 18.15. Jag kommer att ta upp de saker jag skrivit om här.

Media och bloggar
DN, Sveriges Radio, Expressen, Opassande, Intensifier, Piratjanne, Farmorgun, HAX, Intensifier, Jakob Heidbrink, MinaModerataKarameller, Mårtensson

Vill alliansen göra allvar av sin nätsatsning?

Alliansens fyra partisekreterare skriver på SvD Brännpunkt följande.

Vi partisekreterare får idag uppdraget att tillsammans finna svar på hur vi främst kan använda nätet fram till 2010 för att erbjuda människor att kunna engagera sig direkt i Alliansen. Det handlar om att ge människor möjlighet att ge oss sitt stöd och agera, men också stimulera människor att agera på sitt eget sätt. Vi kommer under hösten att studera framgångsexempel, resonera med våra partiorganisationer och sedan presentera våra förslag. Det finns många goda exempel att snegla på, inte minst i USA. Den kanske främsta lärdomen från den pågående amerikanska valrörelsen är hur såväl demokrater som republikaner lyckas engagera hundratusentals personer att arbeta frivilligt för sina övertygelsers skull.

Trots att stora summor pengar är inblandade i valkampanjerna är det kraften i det ideella engagemanget som bär fram de båda kandidaterna. Det inspirerar och är något som vi kan lära oss mycket av. Nätets framväxt är den viktigaste förändringen på många år för partiernas möjligheter att involvera människor. Barack Obamas kampanj på nätet är ett bra exempel på att det finns stora möjligheter för den som vill och vågar.

Det handlar till exempel om framväxten av sociala miljöer i den digitala världen och hur nätet blir ett nav som förmår fånga upp människor. Envägskommunikation förbyts i interaktivitet när människor ges möjlighet att själva agera och ge stöd.

Att erbjuda människor en kontakt direkt med Alliansen är en naturlig utveckling för oss. Det sänker också tröskeln för människor att engagera sig och bidrar till att vitalisera partiväsendet.

Frågan är om alliansen vill göra allvar av sin nätsatsning. Jag skulle välkomna det.

1. Jag har tidigare skrivit om förnyat politiskt kampanjarbete genom att använda blogg och youtube. Är ni beredda att lämna torgmötena och träffa medborgarna i deras egen miljö?

2. I augusti genomförde jag ett demokratiexperiment där jag på morgonen bjöd in till politiskt möte via min blogg. Samma kväll dök det upp 20 personer som aldrig varit på ett politiskt möte hos folkpartiet, vilket jag skrev om här. Är alliansens företrädare beredda att träffa och diskutera med väljarna, även när det gäller kontroversiella frågor?

3. I oktober 2008 skapade 9 enskilda medborgare, varav flera är datatekniker, hemsidan riksdagssvar för att de ville ha svar på frågor om FRA. Väldigt få av alliansens riksdagsledamöter har bemödat sig att svara. Kommer alliansen att ta medborgarnas frågor på allvar?

Ännu en övervakningslag som ska antas den 22 oktober 2008

Börge Nilsson vid tidningen Journalisten skriver om ett lagförslag om "åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott" som ska antas den 22 oktober 2008 av riksdagen, som många verkar ha missat, inklusive undertecknad. Vad jag förstår handlar det bl.a. om hemlig kamerövervakning.

Länkarna hos Journalisten verkar inte fungera så här kan du finna regeringens proposition 2007/08:163.

1. Jämförelsen med FRA-lagen
Börge Nilsson skriver att "Den andra likheten med FRA-lagen är att det inte finns något som helst resonemang om meddelarfrihet och källskydd."

Det finns brister i FRA-lagen vad avser meddelarfrihet och källskydd men det finns faktiskt bestämmelser som rör just detta i FRA-lagen, se 7 § lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Detta skydd kan vara otillräckligt då det endast verka omfatta FRAs avlyssning, inte övervakning och kartläggning.

2. Problemen med övervakningslagen som ska antas den 22 oktober
Med detta sagt vill jag inte förringa de problem som Börge Nilsson pekar på. När det gäller lagförslaget om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott så verkar det röra både teleavlyssning av vissa brott (t.ex. olovlig kårverksamhet eller brott mot medborgerlig frihet) och hemlig kameraövervakning.

Även om det inte är explicit är angivet menar jag att lagförslaget om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott begränsas av meddelarfriheten och källskyddet som anges i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det grundar jag på det faktum att en sådan hänvisning även saknas i 27 kap. rättegångsbalken som reglerar tvångsmedlena teleavlyssning och teleövervakning.

Jag hade dock gärna sett ett resonemang om detta i förarbetana.

3. Bristande helhetssyn
Det verkar saknas en helhetssyn. Professorerna vid juridiska institutionen vid Stockholms Universitet har gjort sitt jobb när de tillsammans med andra organisationer agerat remissinstanser. På sidan 58 i proposition 2007/08:163 kan vi läsa följande.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advo-katsamfund och Svenska Journalistförbundet har gjort en annan bedömning. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har menat att det saknas en helhetssyn och samordning när det gäller förslag om tvångsmedelsanvändning. Nämnden har också efterlyst en mera allmän diskussion om integritetsfrågorna och rättssäkerheten i förhållande till riskerna och effektiviteten. Advokatsamfundet har ifrågasatt behovet av 1952 års tvångsmedelslag. Enligt Journalistförbundet saknar promemorian en ändamålsenlig bedömning av ändamålsenligheten, behovet och proportionaliteten av 1952 års tvångsmedelslag.

I juridiska fakultetsnämnden hittar vi bland annat professor Cecilia Magnusson Sjöberg som jag haft hjälpt av i FRA-debatten och min handledare professor Said Mahmoudi. Tack för att ni har varit mer vakna än oss andra.

Uppdatering. Jag hade tidigare en hänvisning till 27 kap. 22 § rättegångsbalken, men det har jag tagit bort då frågeställningen gällde källskydd och meddelandefrihet. Jag blev under kvällen uppringd av en journalist från P1 och hon ställde frågan om denna lag är lika allvarlig som FRA-lagen. Mitt svar var nej. Man kan samtidigt säga nej till FRA-lagen men ja till denna lag. Samtidigt känns det märkligt att FRA-lagen ska användas som standard för vad som är oacceptabelt. Lagförslaget om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott bygger på liknande principer som rättegångsbalken, dvs krav på brottsmisstanke och domstolsbeslut, före meddelandet överförs till staten. Eventuella brister i denna lag är av delvis annan karaktär än den kritik som jag och andra riktat mot FRA-lagen. Min kritik mot denna lag består i

i) att några av brotten är otydligt definierade vilket kan öppna för missbruk,

ii) under vissa förutsättningar kan åklagare besluta om teleavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning på egen hand för att anmäla det i efterhand till domstol. Jag skulle hellre se att allt måste godkännas i förväg av domstol, om det finns behov av brådskande beslut så får man införa en jourdomstol vars domare är tillgängliga dygnet runt, och

iii) jag ansluter mig till följande uttalande av lagrådet (prop. 2007/08:163, sidan 117).

Det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av de intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder.

Media och bloggar (uppdaterad)
DN, Sveriges Radio, Expressen, Opassande, Intensifier, Piratjanne

Några tankar om Arktis inför MR-dagarna i Luleå

Den 14 november 2008 ska jag medverka på MR-dagarna i Luleå under följande punkt.

Stadshuset
11.30-12.30

Vilka risker finns för framtida konflikter i Arktis?

Terje Torsteinson, överstelöjtnant och lärare i strategi. Forsvarets stabsskole i Norge och Försvarshögskolan.

Tänkbara lösningar på konfliker i Arktis?
Mark Klamberg, doktorand i folkrätt, Stockholms Universitet.

Arktis i det globala energiflödet
Annika Nilsson Stockholm Recilience Center (tbc)

Deltagarna ges 10 minuter var, sedan öppnas för frågor.

Jag blev inbjuden med anledning av min artikel i Expressen om Arktis och jag kommer att föra fram samma tankar i samband med MR-dagarna, dvs Arktis bör fredas från militär närvaro samt utvinning av olja och gas.

Jag har även skrivit om detta i Sundsvalls tidning, Tidningen NU och talat om saken i Sveriges Radio.

I samband med folkpartiets klimatsamråd lyckades jag få med detta krav i samband med Stockholmsföreningens representanskap men folkpartiets partiråd i oktober 2008 visade inget intresse för denna tanke. Jag skulle gärna se att folkpartiet kunde göra frågan om Arktis till sin, innan någon annan gör det. Samtidigt är frågan så viktig att det gör inget om flera drar åt samma håll.

Under tiden kan vi titta på de vackra bilderna från Arktis tagna av Mireille de la Lez och Fredrik Granath i deras bok "Värld av is". Läs om boken i SvD och Expressen.

Ingen utländsk immunitet i Irak

För några dagars sedan kunde man läsa i DN att avtalet som ska reglera USAs närvaro i Irak medför att immuniteten för amerikanska soldater och privata säkerhetsföretag begränsas. Tyvärr kan jag inte hitta denna ganska långa artikel på nätet, men SvD har en kortare artikel på samma tema.

När det gäller amerikanska soldater tror jag inte avtalet förändrar så mycket eftersom USA behåller jurisdiktionen över sina soldater när de är i tjänst samt över allt som händer på deras baser. Irak skulle alltså endast få jurisdiktion när amerikanska soldater på sin fritid gör något kriminellt utanför de amerikanska baserna. Jag tror inte att amerikanska soldater på sin fritid lämnar baserna, varför denna förändring av soldaternas status i praktiken spelar mindre roll.

Mer intressant är att immuniteten för privata säkerhetsföretag försvinner. Vi minns hur Blackwater-vakter lovades immunitet och slapp åtal trots att de i september 2007 dödat 17 civila irakier, läs DN. Detta kallades med rätta för en skandal.

Nu är detta slut, och dylika förbrytelser kan prövas i irakiska domstolar. Även om dessa domstolar har brister så är det bra att straffriheten upphör.

Dessa frågor är inte nya. När jag skrev artiklar för Nationalencyklopedins årsband 2003 respektive 2004 skrev jag följande i det sistnämnda årsbandet.

Ett fenomen som etablerat sig i Irak är PMC (Private Military Corporations), som utgör den andra största utländska kontingenten i Irak efter den amerikanska armén. Ett av de största bolagen är Kellogg, Brown & Root (KBR) – dotterföretag till entreprenörsjätten Halliburton – som sköter allt från militär logistik i Irak och Afghanistan till att utbilda amerikanska reservofficerare. DYNCorps tränar inhemska poliser i Irak, Afghanistan och Bosnien. De privata företagens roll är oklar, men väcker viktiga frågor som framstår som obesvarade.

USA:s statsapparat, inklusive militären, är utsatt för granskning. Men vilken insyn finns i privata företags verksamhet? Det finns uppgifter om att de amerikanska förhörsteamen i Abu Ghurayb-fängelset till två tredjedelar bestod av privatanställda. Kan amerikanska officerare eller politiska ledare ställas till svars för eventuella brott som en anställd i ett privat företag gör sig skyldig till?

För fullständighetens skull vill jag berätta att fakta till det första stycket i ovanstående text fick jag från Maj Wechselmans artikel "Legoknektar i ett privatiserat krig", publicerad den 12 maj 2004. Det var inte så många som skrev om privata säkerhetsföretag då.

Fyra år senare har jag fått en del av mina frågor besvarade. Jag undrar fortfarande om politiska ledare som anlitar privata säkerhetsföretag kan ställas till svars för vad de senare gör.

För de som undrar så var min ambition att artiklarna i Nationalencyklopedin skulle vara opartiska. Om ni vill läsa samtliga texter jag skrivit i Irakfrågan så kan ni läsa här. Där finner ni en del artiklar där jag framför mina mer personliga ståndpunkter.

Gratulationer till vänsterpartiet

När jag träffade Erik Josefsson för två veckor sedan i Bryssel berättade han att han skulle gå med i vänsterpartiet och kandidera till Europaparlamentet. Nu meddelar HAX att Erik Josefsson officiellt meddela det samma. Det är bara att gratulera vänsterpartiet. Erik är en väldigt duktig person och han driver integritetsfrågorna i EU på ett föredömligt sätt. Jag hoppas att vänsterpartiet tar väl hand om Erik.

Fortsätt granska FRA

Artikel publicerad den 20 oktober 2008, SVT Opinion

Nedan finner ni en längre version av samma artikel

Granskningen av FRA bör fortsätta

Datainspektionen mottog under sommaren klagomål avseende behandling av personuppgifter hos FRA under tiden 1994-1997. En viktig del av kritiken mot FRAs verksamhet har varit myndighetens hantering av känsliga personuppgifter. Datainspektionens tillsyn avslutades genom beslut den 14 oktober 2008 med följande innebörd. Datainspektionen har utrett viss behandling av personuppgifter som skedde under 1994-1997 och har ej funnit att den var otillåten utifrån de regler som gällde vid denna tid, dvs. bestämmelserna i datalagen. Samtidigt konstaterar Datainspektionen att FRAs rutiner ifråga om bevarande av uppgifter i underrättelserapporter i praktiken innebär att personuppgifter i sådana uppgiftssamlingar inte gallras. Detta borde mana till eftertanke, då FRA-lagens förespråkare förnekat och förminskat kritiken som rört hantering av personuppgifter.

Frågan är i vilken omfattning FRA inhämtat, bearbetat och lagrat personuppgifter. SVT Rapport berättade den 16 juni 2008 om hur svenskars telefonsamtal och datakontakter samlats in och lagrats i runt tio år. Med hjälp av en läcka inom FRA och ett internt dokument framkom det att FRA fångat in och sparat omfattande mängder trafikdata om vem som kontaktar vem, när, var och hur via fasta telefoner, mobiler, sms, mejl, datorer med IP-nummer och så vidare. Med hjälp av dessa känsliga personuppgifter kan FRA kartlägga människors sociala nätverk.

Insamling av trafikdata kan i vissa fall vara mer känsligt än avlyssning av telefonsamtal eller genomläsning av mejl. Föreställ er att ett av de politiska partierna i Sverige gör ett medlemsutskick via mail. Innehållet i detta meddelande är ganska harmlöst, men uppgifter om vem som mottar meddelandet är naturligtvis känsliga. I vissa fall kan det därför vara mindre intressant att FRA ej får läsa vanliga svenskars kommunikation när myndigheten samtidigt samlar in och lagrar trafikdata. För mig är det helt främmande att sådana uppgifter samlas in och lagras av en statlig myndighet, även om FRA genom lag är förhindrad från att använda dessa lagrade uppgifter. Samma risk finns beträffande andra samhällsgrupper, t.ex. invandrarföreningar där kommunikation sker elektroniskt. Det finns redan kryphål. Regeringen skriver i förarbetena till FRA-lagen ”att verksamheten kan avse även vissa företeelser inom landet.” Möjligheter till missbruk och lagändringar i tider av svängningar i den politiska opinionen medför alltför stora risker.

Insamlingen av trafikdata i den omfattning som beskrivs i SVTs reportage och FRAs interna dokument har skett utan explicit, tydligt uttalat lagstöd. För det fall det har funnits stöd i förordningar, FRAs instruktion, regleringsbrev eller motsvarande så är det inte tillräckligt när saken gäller inhämtning av omfattande mängder av vanliga svenskars personuppgifter. Datainspektionens tillsyn som avslutades den 14 oktober 2008 har inte omfattat denna betydande del av FRAs verksamhet. Av datainspektionen beslut synes det framgå att myndigheten endast har undersökt FRAs uppgiftssamlingar för underrättelser (underrättelsedatabasen) som innehåller en begränsad mängd personuppgifter i förhållande till FRAs trafikdatabas Titan som ej granskats. Den senare omnämns i SVTs inslag. I förordning, förarbeten och statliga utredningar talas det även om att FRA har en källdatabas, signalmiljödatabas och analysdatabas där mycket omfattande mängder personuppgifter lagras. Datainspektionen borde utvidga sin tillsyn till att även omfatta dessa databaser, utnyttja sin lagliga rätt till att få tillträde till FRAs lokaler som har anknytning till behandlingen av personuppgifter och inte begränsa sig till viss verksamhet under 1994-1997. Jag har i anmälan till Datainspektionen framfört argument för en utökad tillsyn mot FRA.

Det finns heller inga uppgifter om att Försvarets Underrättelsenämnd har reagerat på SVTs uppgifter eller vidtagit några åtgärder. De organ som ska utöva tillsyn över FRA, både före och efter FRA-lagens antagande, har till synes inte uppmärksammat FRAs omfattande inhämtning av trafikdata. Detta kan mycket väl bero på att FRAs verksamhet är komplicerad och svår för utomstående att få insyn i.

Med riksdagens beslut den 18 juni 2008 har riksdagen legaliserat denna massiva inhämtning av trafikdata. Det framgår av FRAs egna dokument att myndigheten avser att fortsätta samla in all tillgänglig trafikdata efter antagandet av FRA-lagen. Skillnaden mot den tidigare inhämtningen från etern är att FRA med den nya lagstiftningen kommer att ha tillgång till all trafikdata från den betydligt mer omfattande kabeltrafiken. Begränsning av inhämtning för vissa specificerade ändamål, t.ex. yttre militära hot, terrorism och hot mot infrastruktur, avser enligt den antagna lagstiftningen framförallt innehållsdata, alltså meddelandets ljud eller text. Införandet av en underrättelsedomstol medför förvisso en tillståndprövning, men lagen och alliansens överenskommelse medför inga begränsningar vad avser inhämtning av trafikdata. Det finns förvisso en punkt i alliansöverenskommelsen som anger att trafikdata ska förstöras efter ett år, men under denna tid kommer FRA att kunna inhämta ny trafikdata. Det är alltså ingen verklig förändring.

I samband med SVTs avslöjande den 16 juni 2008 krävde advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg att en sanningskommission borde tillsättas för att utreda bakåt vad FRA har sysslat med och i vilken grad Försvarets underrättelsenämnd utövat effektiv tillsyn. Om medborgarnas förtroende för FRA ska återupprättas så kvarstår behovet av en sanningskommission. Alldeles oavsett regeringens inställning till en sådan kommission finns all anledning för Datainspektionen att utvidga sin tillsyn mot FRA och om det är befogat framföra kraftigare kritik än vad som hittills varit fallet.

Mark Klamberg
Doktorand i juridik, Stockholms universitet

Konsten att diskutera politik med Joe

Rörmokaren Joe har dykt upp som en joker i den amerikanska valrörelsen. Johan Ingerö stöder som bekant John McCain och har i ett inlägg kommenterat mötet mellan Joe och Barack Obama där den senare påstås svara "det bästa är att politikerna lägger beslag på rikedomen och 'sprider runt den'." Johan Ingerö länkar till ett valmöte där McCain varnar för Obamas skattehöjningar.

Nu har jag hittat en videoinspelning av mötet mellan Joe och Obama. Då får man en annan bild av vad Obama sagt. Obama vill sänka skatten för småföretagare som har en årsinkomst på mindre än 250 000 dollar. 95 procent av alla amerikanska småföretagare har inkomster på under 250 000 dollar. För inkomster över 250 000 dollar höjs skatten från 36 till 39 procent, samma nivå som under Bill Clintons styre på 90-talet. Därefter säger Obama att han vill att företag som är något mindre ska växa. På detta sätt menar Obama att rikedomen sprids. Obama vill helt enkelt att de mindre småföretagen ska bli större.

Johan Ingerö tycks mena att detta är socialistiskt och jämställer Barack Obama med Lars Ohly. Den svenska alliansregeringen har också prioriterat skattesänkningar i de lägre inkomstskikten. Innebär det att Sverige i samband med regeringsskiftet 2006 förvandlades från marknadsekonomi till planekonomi? Mitt svar är nej. Jag inser att olika skattesatser för företagare skapar tröskeleffekter, men att vilja gynna 95 procent av alla småföretagare kan inte jämställas med socialism. Se gärna inspelningen nedan. Obama agerar i detta sammanhang föredömligt när han förklarar sin skattepolitik, det är raka besked.

John McCains kampanj verkar endast betona det negativa hos sin motståndare utan att ha ett eget budskap. Resultatet låter sig inte vänta, i SvD, Aftonbladet och DN kan man läsa att republikanen och tidigare utrikesministern Colin Powell uttalat stöd för demokraten Obamas kandidatur.

Vi har fått nog av kriget mot terrorismen

Kriget mot terrorism har gett oss Patriot Act, Abu Ghraib, Guantanamo, Egyptenavvisningar och nu Schlingmans "antiterrorlag", även känd som FRA-lagen.

På onsdag ska jag och andra bloggare på en lunchtträff med alliansens fyra partisekreterare. Jag vet inte riktigt vad de vill diskutera, men jag vill passa på att ställa en fråga till moderaternas partisekreterare.

Per, vill du att moderaterna ska förknippas med Bush, Rumsfeld, Cheney och Ashcroft så ska du, Reinfeldt, Bildt, Tolgfors och Ask fortsätta i samma anda. Det verkar inte spela någon roll att statliga rapporter från USA och Storbritannien sågar det arbetssätt som FRA-lagen bygger på när det gäller terrorbekämpning. Är allt bara yta för de nya moderaterna? Vi har fått nog av kriget mot terrorism om det innebär att våra rättigheter monteras ner. Vi vill inte ha en svensk version av övervakningsbestämmelserna i Patriot Act.

Bloggar
Rick Falkvinge, El rubio, Kakbit, Drottningsylt, Otyg, Christian Engström

Motsägelserna i FRAs besked

Scaber Nestor tipsar om en artikel i Aftonbladet där det framkommer att FRA ägnat sig åt brottsbekämpande verksamhet utan lagstöd, alltså olagligt. För de som undrar så hittar ni de tidigare hemligstämplade FRA-dokumentet som Aftonbladet hänvisar till här, se frågorna 3, 12 och 13. Dokumentet är en sammanställning av frågor och svar från ett internt möte på FRA i februari 2007.

1. Uppgiftslämnande till polisen inte tillåtet
Aftonbladet tar upp en intressant aspekt där FRAs chefsjurist Michaela Dráb svarat följande på fråga 12.

Signalspaningslagen innehåller en bestämmelse som innebär förbud mot rapportering av sådan överskottsinformation rörande enskilda som saknar relevans ur försvarsunderrättelsesynpunkt. Av detta följer att det inte vid sidan av den generella rapporteringsregleringen finns utrymme för uppgiftslämnande i särskild ordning till polisen eller andra brottsbekämpande myndigheter.

Michaela Dráb tänkte förmodligen på 4 § första stycket lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet och sidan 72 prop. 2006/07:63. Notera dock att "den generella rapporteringsregleringen" verkar tillåta uppgiftslämnande till polisen.

Inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Inhämtning av information av teknisk karaktär... genererar... inte någon underrättelserapportering.

Aftonbladet beskriver hur den anställde i samband med FRAs interna möte inte var riktigt klar över betydelsen av svaret beträffande FRAs stöd till polisen.

2. Stöd och tekniskt bistånd till polisen tillåtet
Det som ställer till det för Michaela Dráb och som gör att hennes svar på fråga 12 förmodligen var fel är fortsättningen av 4 § stycket lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet och sidan 72 prop. 2006/07:63. Där hittar vi ett undantag från huvudregeln.

Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Inhämtning av information av teknisk karaktär ... kommer även andra myndigheter till del ... genom bistånd i tekniskt avseende. Verksamheten avser normalt inte innehållet i meddelanden som utväxlas mellan enskilda. Intrånget i den personliga integriteten blir därmed marginellt. Emellertid kan det inte uteslutas att verksamheten kan komma att innefatta inhämtning av information, t.ex. om mellan vilka viss kommunikation äger rum, som är känslig ur integritetssynpunkt.

3. Motsägelser
Lagen innehåller allstå undantag som öppnar upp för dubbla och motsägelsefulla besked. Det framgår dock att både lag och förarbete ger FRA rätt att lämna över trafikuppgifter till andra myndigheter, t.ex. polisen. Man verkar kalla detta "bistånd i tekniskt hänseende".

FRAs generaldirektör skrev på SvD Brännpunkt den 21 juli 2008: "Brottsutredningar är en polisiär uppgift som FRA inte sysslar med över huvud taget." Två dagar senare berättar samma Ingvar Åkesson i SvD hur FRAs spaning har stoppat ett politiskt mord i Sverige. Är mord inte ett brott? Problemet verkar vara att FRA inte erkänner kopplingen mellan sitt eget bistånd till polisen och den brottsutredning som är en direkt följd av FRA signalspaning och inhämtning av information. FRA har tidigare hjälpt polisen utan lagstöd och med den nya lagen gör man det lagligt, men det verkar man inte vilja berätta.

4. Dubbla besked till politikerna
De dubbla beskeden verkar till och med ha förvirrat Mikael Odenberg som skrev under regeringsförslaget, vilket jag skrivit om här. Vad är slutresultatet? Vissa politiker blir sura och SvD berättar hur man tillfälligt skurit bort FRAs stöd till polisen och SÄPO. Frågan är om FRA denna gång kommer följa lagen?