Det är samma lag

Uppdatering. Jag har tagit bort kommentaren om det partipolitiska spelet. Jag har i ett tidigare inlägg försökt att fjärma mig från sådant spel och jag vill stå fast vid detta.

Läs den analys som stoppafralagen.nu publicerat. Det är samma bild som jag har av överenskommelsen.

Jag har fått ett hedersomnämnande av Marcus Svensson, Smålandsposten

Marcus Svensson skriver om mig i Smålandsposten:
"Bland alla fåniga förklaringar till hur det kom sig att signalspaningslagen antogs tror jag vi har en vinnarkandidat.
Håll i er. Det visar sig att regeringen lurade riksdagsledamöterna.
Doktoranden i folkrätt Mark Klamberg anser att beslut baserade på kompromisser är att klassa som ”odemokratiskt”.
Det har han förstått efter empiriska studier under liberala ungdomsförbundets kongresser.
Intressant syn på demokrati och parlamentariska beslutsprocesser, får man nog säga.
Var finns det statsvetenskapliga stödet bakom en sådan slutsats?"

Eftersom jag tycker att allt Marcus Svensson skriver i FRA-frågan är fel, så betraktar jag hans kritik av mig som ett hedersomnämnande. Marcus Svensson representerar för mig höjden av en anti-intellektuell hållning eftersom han sällan eller aldrig redovisar sina källor eller motiverar sina slutsatser på ett resonerande sätt.

Mitt svar är följande. Utöver en jur. kand., en master, pågående undervisning och forskning i juridik så har jag 120 poäng på pol. mag. programmet i Lund, varav jag slutfört 40 poäng i statsvetenskap. En ganska vanlig fråga inom statsvetenskapen är varför politiker fattar till synes irrationella beslut. Jag tycker mitt resonemang är i linje med god statsvetenskaplig tradition, t.ex. spelteori (fångarnas dilemma). Spelteori (fångarnas dilemma) är ett tvärvetenskapligt forskningsområde som bygger på matematik. Främst används spelteori inom nationalekonomi, biologi och datavetenskap, men även alltmer inom sociologi. Teorin resonerar bland annat kring hur två aktörer (fångar) som tjänar på samarbete (folkpartiets och centerns kritiker) har makten i sin hand, men förlorar eftersom kommunikationen är bruten och en av fångarna (centerns FRA-kritiker) lämnar samarbetsmodellen. Det leder till en samhällsekonomisk förlust. Om fångarna spelar spelet flera gånger så lär de sig av sina misstag och börjar att samarbeta även om kommunikation är svår eller omöjlig. Det leder till en samhällsekonomisk vinst. Jag skrev det inte rakt ut i det aktuella inlägget, men det var den underliggande statsvetenskapliga teorin som jag stödde mig på. Jag minns min absolut första kurs i politisk teori våren 1994 på universitet, statsvetenskapliga institutionen i Lund, med universitetslektor Henrik Hermerén. Han talade om spelteori och vi fick spela mot varandra med hjälp av en-kronor. Därefter talade vi om hur spelteori används inom statsvetenskap, nationalekonomi och biologi. Jag kände att jag såg ljuset.

Därtill är jag tydlig med min liberala hemvist. Vilken statsvetenskaplig teori och politisk ideologi bygger Marcus Svensson sitt stöd för signalspaning i kabel, vilket jag kallar massavlyssning, på? Vad är det som driver dig Marcus Svensson?

Badlands Hyena skriver om "Idioter och kärringar i FRA-debatten". Doktoranden i statsvetenskap, Johan Karlsson, Göteborgs universitet och fil. dr. & välfärdsforskare, Andreas Bergh, Ratio & Lunds universitet kanske vill delta i denna diskussion? Forskaren Mikael Nilsson, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Strukturbiologi, Uppsala universitet är också inbjuden.

Det har delats ut några ekonomipris till Afreds Nobels minne till personer som använt spelteori. Bloggen Biology & Politics skriver om en av dessa. Det är alltså en mycket kraftfull teori.

Är du redo för sanningen om omröstningen den 18 juni 2008?

Hur etablissemanget kör över de principfasta
Är du redo för att förstå politik och varför riksdagen mot bättre vetande röstade igenom FRA-lagen? Läs då denna text. Vill du behålla din oskuld så bör du sluta läsa nu och behålla dina ögon stängda.

Erfarenheter från kongresser i LUF
Under min tid i ett politiskt ungdomsförbund (Liberala Ungdomsförbundet) hände det att man på kongresser kände sig lurad. En medlem, en röst! Taggad till tusen har man mobiliserat vänner för att köra över ledningen, ungdomsförbundets etablissemang. Även om man till en början hade en majoritet med sig, slutade det nästan alltid med förlust. Det kunde ibland hända att man övergav sitt ursprungsförslag som ursprungligen hade en majoritet för att rösta på ett kompromissförslag, där det senare vinner. Efteråt kände man sig lurad när man inser att det egna förslaget kunde gått igenom och kompromissförslaget egentligen endast var marginellt bättre än motståndarsidans ursprungliga förslag. Det finns en teknik som etablissemanget i förtroendevalda församlingar (t.ex. en kongress) använder för att lyckas med detta, det heter "slå in en kil". Kilen är ett kompromissförslag som upplevs vara en stor förändring men som i verkligheten bara är kosmetika.

Riksdagen
Riksdagen har vissa likheter med hur kongressen fungerar hos ett politiskt ungdomsförbund. Detta vet etablissemanget (regeringen) eftersom de flesta politiker har en bakgrund i ungdomsförbund. Därför är de väldigt duktiga på denna teknik. Problemet är att tekniken är odemokratisk eftersom vissa riksdagsmän känner sig lurade när de förstått vad de röstat ja till.

Rond 1 - den 18 juni 2008
När etablissemanget i en politisk organisation (t.ex. riksdagen) känner att de håller på att förlora en viktig fråga, t.ex. om FRA, använder man "kilen". Om vi tittar på de borgerliga riksdagsgrupperna gällde det att skilja de bestämda nej-sägarna från de som enbart är skeptiska. De bestämda nejsägarna säger nej till att all trafik ska överföras till FRA. Skeptikerna känner intuitivt att signalspaning i kabel är fel, men de har inte riktigt för sig själva kommit fram till varför. Skeptikerna kan vara lika ideologiska som de bestämda nej-sägarna, men de handskas i detta fall med en för dem ny och främmande fråga, de går på känsla. Det gäller då för etablissemanget att lugna skeptikerna genom att de upplever att regeringen verkligen ändrat i sitt ursprungliga förslag. Om detta sker under pressade förhållanden och "regeringsdugligheten" står på spel så blir skeptikerna för en kort stund ja-sägare. Det gäller då för etablissemanget att slå till snabbt så att skeptikerna inte hinner fråga experter, diskutera med de bestämda nej-sägarna eller tänka efter på egen hand. Därför ska man ha en återremiss som endast varar tre timmar. På detta sätt antar riksdagen FRA-lagen. Ett fåtal skeptiker har genuint bytt åsikt, men många av skeptikerna känner sig lurade eftersom upplevelsen av en verklig förändring var falsk när de närmare studerar det antagna och verkliga kompromissförslaget som bara är kosmetika. Det är så det fungerar.

På regeringskansliet finns det förutom ministrarna 200 politiska tjänstemän. Deras viktigaste uppgift är att regeringen ska hålla ihop och få igenom sina förslag i riksdagen. Många är 25-35 år, har en bakgrund i ett politiskt ungdomsförbund, ofta i kombination med arbete på en PR-byrå. De vet från tiden i sitt politiska ungdomsförbund hur man ska vinna en omröstning och göra en politisk spinn. Om de inte själva har denna kunskap, så har partiledarna denna kunskap. De har samma bakgrund och kan spelet.

Rond 2
Vad ska lurade skeptiker göra? De ska erkänna att de blivit lurade för sig själva, se frågans allvar och göra bättring genom att rösta rätt nästa gång vilket är att FRA-lagen rivs upp. Vi som tittar på och påverkas av beslutet ska berömma dessa modiga människor som lyssnar på sakargument och vågar erkänna att de gjort fel. Regeringen kommer fortsätta att slå in kilar genom att ständigt kasta in nya förslag, gärna genom ombud som inte är medvetna om vad som händer, t.ex. centerpartiska FRA-kritiker.

Hur ska vi förhindra att kilen blir effektiv? Det gäller för skeptikerna att fråga experter, diskutera med de bestämda nej-sägarna, tänka efter på egen hand och vägra ta ställning till plötsligt framkastade förslag, så att de till slut själva blir bestämda nej-sägare. Det är det enda sättet om vi vill återerövra demokratin och förnuftet i denna debatt.

Media och bloggar
DN, Nyteknik, HAX, Pär Ström, Enligt Min Humla, Kulturbloggen, MinaModerataKarameller, Jonas Morian, stoppaFRAlagen.nu, opassande, Jens O.1, Jens O.2, Farmorgun