Utvärdering genomförd om buggning och preventiva tvångsmedel

Via bloggaren juristen hittade jag betänkandet "Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel" (SOU 2009:70). Juristen fokuserar på lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning (buggning) i sitt blogginlägg.

Effektivitet
Jag tycker även lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventiva tvångsmedel) förtjänar uppmärksamhet. SÄPOs analys av effektiviteten av sådana tvångsmedel är minst sagt intressant, se sidan 15.

Har den preventiva användningen av hemliga tvångsmedel fått avsedd effekt
och uppfyller lagen de brottsbekämpande myndigheternas behov?

När det gäller underrättelseverksamheten, som så gott som alltid ligger
i tiden före det stadium då man kan tala om misstankar om ett visst brott, anser
Säkerhetspolisen att den nya lagen i det närmaste har varit helt verkningslös.
Det kan således konstateras att lagen i huvudsak inte tillgodoser de
brottsbekämpande myndigheternas behov av att kunna använda sig av hemliga
tvångsmedel för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och lagen har
därmed inte heller fått avsedd effekt. I de fall lagen har tillämpats har det
varit fråga om sådana situationer då en förundersökning varit mycket nära
förestående.

Nu vill inte de brottsbekämpande myndigheterna avstå från att dessa tvångsmedel, se sidan 16.

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott tillgodoser
inte de brottsbekämpande myndigheternas behov. Lagen bör därför inte permanentas och dess giltighetstid bör inte heller förlängas. Man kan då fråga sig om det inte endast återstår att upphäva lagen. De brottsbekämpande myndigheterna har emellertid uppgett att lagen trots allt har visat sig fylla ett syfte i några fall där förundersökning har varit nära förestående. Mot denna bakgrund bör lagen gälla under hela försöksperioden, dvs. till och med utgången av år 2010.

Kontroll och tillsyn
Betänkandet redovisar även i vilken utsträckning de brottsbekämpande myndigheterna hållit sig till regelverket och det verkar tillfredsställande. Se sidan 134.

Inte i något av de 11 under år 2008 avslutade ärenden där Säkerhets
och integritetsskyddsnämnden utfört kontroll på begäran av enskild har
nämnden funnit att den enskilde i strid med lag eller annan författning har
utsatts för hemliga tvångsmedel av brottsbekämpande myndigheter eller
personuppgiftsbehandling av Säkerhetspolisen.

Vad som saknas i utredningen
Jag tycker en svaghet i betänkandet att utredningen inte omfattat hur de brottsbekämpande myndigheterna använder 6 kap. 22 § 3 stycket i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation för att få ut uppgifter om kommunikation i underrättelsesyfte. Polisens befogenheter är betydande, med den terminologi som lanserats i FRA-debatten kan det liknas vid signalspaning i kabel mot inhemsk kommunikation. Polismetodutredningen utreder saken. Läs vad Anders Eriksson skriver på sidorna 47 och 112 i betänkandet om signalspaning för polisiära behov.

Signalspaning kan, såvitt här är av intresse, bedrivas i form av fjärrspaning
och närspaning. ... närspaning innebär avlyssning av signaler där avsändaren
och mottagaren finns i Sverige. ... Polismetodutredningen bedriver sitt utredningsarbete parallellt med mitt. Efter samråd med Polismetodutredningen har den överenskommelsen träffats att frågan om polisens närspaning utreds inom ramen för Polismetodutredningens uppdrag.

Media
Expressen