Krönika i UNT

Jag har skrivit krönika i UNT på temat datalagring: "Sverige måste övertyga EU-domstolen", 3 november 2017.

Datalagring och effektivitet

Jag har efterlyst att datalagringens effektivitet utvärderas-jag tror själv att datalagring är effektivt och nödvändigt men saken bör likväl prövas empiriskt.

I SOU 2017:75 ägnas kapitel 7 åt denna fråga. Inledningsvis finns en hänvisning till EU-kommissionens utvärdering från 2011. När denna utvärdering presenterades ansåg jag att den endast innehöll anekdotiska exempel (se avsnitt 5.4 i utvärderingen och min kommentar från 2011) och ingen systematisk utvärdering, jag håller fast vid den uppfattningen. Även SOU 20175:75 innehåller exempel, se sid. 122-125. Den tyska frivilligorganisationen Vorratsdatenspeicherung har 2011 gjort en kvantitativ studie som visar att datalagring inte är effektiv, studien visar lägre uppklarningsprocent av allvarliga brott efter att lagstiftning om datalagring infördes. Samtidigt finns det metodologiska brister i denna studie då korrelation inte är det samma som kausalitet.

Det är bra att exempel från verkliga utredningar och underrättelseoperationer används, men jag tror det vore bra med en vetenskaplig studie, gärna med systematisk och empirisk metodik som kombinerar vad Combs (kvantitativ metod) och  McDermott (kvalitativ metod) har gjort. Jag har skrivit ett bokkapitel där jag diskuterar styrkorna och svagheterna i deras respektive metod, jag argumenterar för att de båda kan användas stegvis: först kvantitativ studie av allt tillgängligt material, därefter kvalitativ studie av det urval av fall som trillar ut från den kvantitativa studien. EU-kommissionen och den svenska datalagringsutredningen har bara gjort det senare och jag undrar hur urvalet av exempel har skett. Min text publiceras 2018.

Att upptäcka och förhindra brott

Jag har skrivit krönika i UNT den 28 januari 2017 "Att upptäcka och förhindra brott".

Consequences of the CJEU judgment on data retention

I have received questions on the consequences of the CJEU judgment on data retention for Sweden's implementation law (here you may find the Government Bill later adopted by Parliament). The CJEU ruled that the directive is in conflict with the EU Charter on fundamental rights.

Considering that the EU Charter has only been in force since 1 December 2009 there are very few previous rulings. The most relevant is the Test-Achats case which provides that in such cases the national legislator must change national legislation that is based on a directive that violates the EU Charter. The EU commission made a guide following the Test-Achats case. The present judgment on data retention differs from Test-Achats. In Test-Achats the CJEU ruled that only some of the provisions in the directive at hand violated the EU Charter, the judgment included a deadline for amending national legislation of these provisions. The present judgment on data retention lacks a deadline, at the same time the entire directive is declared invalid.

My preliminary conclusion is that the data retention directive and the implementing national legislation all are invalid.

I have consulted with Professor Jane Reichel on EU law before writing this post. However, any shortcomings relating to reasoning or conclusions should be attributed to me.

In September 2014 I will present a paper on metadata collection, which will include this judgment. Here are some of my previous writings: a longer article and a guest post at Lawfare (published in cooperation with the Brookings institution) .

Disclaimer
The preliminary conclusion provided here is intended for general information purposes only. I do not accept responsibility or liability for action taken based on this preliminary conclusion.

EU:s datalagringsdirektiv ogiltigt

Idag blev jag intervjuad i Aftonbladet under rubriken "EU:s datalagringsdirektiv ogiltigt". (länk saknas)

Frågor och svar om domen som upphäver datalagringsdirektivet

Idag blev jag omnämnd i Sveriges Radio Ekot under rubriken "Frågor och svar om domen som upphäverdatalagringsdirektivet".

Omstridd datalag förklarad ogiltig

Idag blev jag intervjuad i Sydsvenskan under rubriken "Omstridd datalag förklarad ogiltig".

Comparing the laws on signals intelligence and metadata collection in Europe and the USA

I have made a guest post at Lawfare om metadata collection in Europe. Lawfare is a leading multimedia resource on national security law, published in cooperation with the Brookings Institution.

Hjälptelefoner och trafikuppgifter

Hanne Kjöller skriver idag i DN om att datalagrinsgdirektivet kan hamna i konflikt med den anonymitet som en nyinstiftad hjälptelefon för sexmissbrukare erbjuder. Jag kan mycket väl tänka mig att personer kan börja tveka att använda en sådan hjälptelefon om de tror att deras anonymitet är hotad.

Frågan jag ställer mig är dock följande. Vilken lagregel kommer med datalagringsdirektivet ge polisen rätt att att begära ut trafikuppgifter över vilka som ringer en hjälptelefon för sexmissbrukare? Jag saknar två viktiga aspekter i Hanne Kjöllers resonemang.

För det första, riksdagens omröstning förra veckan gällde skyldigheten för operatörerna att lagra trafikuppgifter, reglerna om polisens tillgång till dessa uppgifter finns redan. Reglerna om tillgång till uppgifter finns i 27 kapitlet rättegångsbalken om teleövervakning och 6 kap. 22 § första stycket 3 lagen om elektronisk kommunikation (LEK). Sådan tillgång kan avse både 1) lagrade uppgifter och 2) uppgifter från den tidpunkt beslut om utlämning fattats. Med andra ord, polisen är inte begränsad till historiska uppgifter utan kan även begära ut realtidsuppgifter (uppgifter som genereras från det att beslutet om tvångsmedlet börjat verkställas). Läs exempelvis sid. 59 och 179 i SOU 2007:76 om detta. Beslut om teleövervakning förutsätter bl.a. att det finns en misstänkt person och ett domstolsbeslut. Tillgång enligt LEK kräver varken en misstänkt person eller domstolsbeslut vilket kan underlätta för polisen om de vill övervaka en hjälptelefon. Teleoperatörerna har en lagstadgad skyldighet att anpassa sin system så att sådan tillgång är möjlig (6 kap. 19 § LEK). Här ser jag en möjlig brist i Hanne Kjöllers resonemang. Det är möjligt att historiska uppgifter saknas beträffande samtal till hjälptelefoner men vad hindrar polisen från att redan idag begära ut realtidsuppgifter till en hjälptelefon enligt 27 kap. rättegångsbalken eller LEK? Det är möjligt att det är förbjudet enligt någon lagregel som jag inte känner till men det förändras inte av riksdagens beslut om trafikdatalagring. Man måste skilja mellan regler om lagring av uppgifter och tillgång till uppgifter.

För det andra, det finns ett lagförslag om förändring av reglerna om tillgång till trafikuppgifter. Detta tas upp av riksdagen den 24 april 2012. Det vore välgörande om Hanne Kjöller, journalister, debattörer i riksdagen och politiska ungdomsförbund utöver diskussionen om själva lagringen som förra veckan behandlades i riksdagen även diskuterade det riksdagsbeslut som ligger framför oss. Medan det politiska manöverutrymmet beträffande lagring är begränsat eftersom Sverige måste genomföra EU-direktiv så får Sverige själva reglera villkoren för polisens tillgång till uppgifter genom nationell lagstiftning. Det framgår av artikel 4 i datalagringsdirektivet.

Uppdatering. Datum för riksdagens behandling har ändrats till den 10 maj 2012.

EU-länderna blockerar utvärdering av datalagringsdirektivet

I  datalagringsdirektivet står följande.
Article 10 Statistics

1. Member States shall ensure that the Commission is provided on a yearly basis with statistics on the retention of data generated or processed in connection with the provision of publicly available electronic communications services or a public communications network. Such statistics shall include:
— the cases in which information was provided to the competent authorities in accordance with applicable national law,

— the time elapsed between the date on which the data were retained and the date on which the competent authority requested the transmission of the data

Statistik om hur ofta myndigheter, t.ex. polisen, begär ut data är viktigt. Det är en förutsättning för att EU ska kunna utvärdera dels hur stort intrång som direktivet medför, dels hur effektiv denna lagring är. Förra året (18 april 2011) presenterade EU-kommissionären Cecilia Malmsträm EUs utvärdering av direktivet. Jag skrev då att utvärderingen av de nationella ländernas genomförande "till stor del [är] anekdotisk". Nu har jag fått detta bekräftat och förklarat.
EDRI skriver följande i sitt nyhetsbrev från den 29 februari 2012

One of the most controversial issues under the Commissioner's control is the Data Retention Directive. The Commissioner's services were legally obliged to issue an implementation report by September 2010. As a result, the Commissioner went personally to a Council of Ministers meeting and asked the Member States on 15 July 2010 for the "necessary" information for completion of the evaluation report. Subsequently, having not received adequate information from the Member States, she sent another letter to them on 27 July 2010 to ask again for the data.

Due to the failures of the Member States to respect their obligations under Article 10 of the Directive to provide detailed statistics to the Commission, it could not, in turn, respect its obligation to provide an evaluation report by 15 September 2010. In the end, the Commission was forced to adopt its report over half a year late and with inadequate data. However, even to a neutral observer, it was obvious from the European Commission's report that the Directive suffers from severe shortcomings and needs to be at least reformed, and most probably repealed.

Min ståndpunkt är att om politikerna vill genomdriva lagring av uppgiftern om samtliga medborgares kommunikation så måste de följa sitt eget regelverk, utvärdera om och visa att reformen är effektiv. Annars kommer politikerna inte ha förtjänat medborgarnas förtroende och stöd i denna fråga.

BloggarHAX I Troberg I Linander I Berglund

Vet justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) vad han beslutar om?

Det pågår en debatt mellan socialdemokraterna och centerpartiet om EUs datalagringsdirektiv. Justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (s) hänvisar i GP till Gudrun Antemars trafikdatalagringsutredning (SOU 2007:76) och hävdar att "rättsväsendet ska bara kunna få ut uppgifterna för misstänkta personer, och bara efter domstolsbeslut." Det är fel.

Gudrun Antemar återger på sidan 223 i sin utredning att för att få ut trafikuppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 lagen om elektronisk kommunikation (LEK) behöver det inte finnas en skäligen misstänkt person och det är den brottsbekämpande myndigheten, inte en domstol, som beslutar om åtgärden. Antemar föreslog ingen förändringar av 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK, vilket gjorde att två sakkunniga i utredningen motsatte sig hennes förslag (Lagerud och Lindblom). Regeringens proposition 2010/11:46 "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - genomförande av direktiv 2006/24/EG", som socialdemokraterna angett stöd för i riksdagen, innehåller inte heller en sådan förändring.

En annan utredning, Polismetodutredningen (SOU 2009:1), föreslår förvisso att 6 kap. 22 § första stycket 3 ska försvinna men den ska ersättas av en ny lag, lagen om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Även enligt det senare förslaget kan brottsbekämpande myndigheter få ut trafikuppgifter utan domstolsbeslut och det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person. Polismetodutredningens förslag har accepterats av regeringen genom lagrådsremiss den 16 december 2010, godkänt av lagrådet den 18 januari 2011.

Givet att de brottsbekämpande myndigheterna bl.a. med hjälp av elektronisk övervakning ska kunna upptäcka och förhindra brott före brotten inträffar så är polismetodutredningens förslag rimligt. I underrättelseverksamhet går det inte att ha krav på att spaningen ska inriktas mot misstänkta personer utan det måste ske bredare. Vidare är nyttan av att domstolar i förväg ska styra de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet begränsad. Ett sådant krav riskerar att bli en integritetskuliss då domstolarna lätt kommer att hamna i händerna på de brottsbekämpande myndigheterna som alltid kan peka på att det finns ett trängande intresse. Det är då bättre med en stark efterhandskontroll av en oberoende myndighet, t.ex. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Om man inte tycker att de brottsbekämpande myndigheterna ska kunna använda elektronisk övervakning för att upptäcka och förhindra brott så är saken enklare, då ska sådan övervakning förbjudas.

Det är dock oroväckande att justitieutskottets ordförande i sitt försvar av trafikdatalagringsdirektivet inte verkar känna till grundläggande fakta. Han hänvisar ju trots allt till Gudrun Antemars utredning som motsäger hans påstående. Det är möjligt att ändringar sker efter att proposition och lagrådsremisser presenterats, men det börjar bli sent och jag ifrågasätter om det finns utrymme för något annat än symboliska förändringar.

Bloggar
Bengt Jonsson

Fel fokus i Sverige angående datalagringsdirektivet

Cecilia Malmström har presenterat kommissionens utvärdering av datalagringsdirektivet. Som väntat föreslår hon inte att lagringskyldigheten ska upphävas utan snarare att direktivet ska ändras vad avser: begränsning av syftet med datalagringen och vilken typ av brott som uppgifterna får användas mot, harmonisering och om möjligt kortning av lagringstider, begränsning av antalet myndigheter som får tillgång till uppgifterna och begränsning av vilken typ av datauppgifter som får lagras. Allt detta har SvD redan rapporterat.

Följande kan läggas till. En intressant del av utvärderingen finns i avsnittet "5.4. Value of retained data in criminal investigations and prosecutions", dvs eventuell nytta med datalagring av trafikdata. Kommissionen ger tre exempel: skapandet av bevisspår, initiering av brottsutredningar och trafikdata som integrerad del av brottsutredningar (sid. 23-25). Där finns en del statisk och fakta från verkliga utredningar men avsnittet är till stor del anekdotisk. Jag hade gärna sett en mer utförlig och systematisk utvärdering i denna del. Annars blir det svårt att föra en meningsfull diskussion huruvida det intrång som datalagringsdirektivet medför för den personliga integriteten är proportionell mot den nytta som direktivet ger.

Vidare, många av de frågor som kommissionen väckt finns inte med regeringens proposition "Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål - genomförande av direktiv 2006/24/EG, Prop. 2010/11:46" där mp, v och sd i riksdagen tvingat fram en minoritetsbordläggning. Regeringen har istället lämnat förslag som bl.a. rör utlämning av data och tillgång till uppgifter i lagrådsremissen "De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation" efter förslag från Polismetodutredningen. Det är i denna del som riksdagen (än så länge) har ett manöverutrymme. Politiker och media i Sverige har dock enbart fokuserat på proposition 2010/11:46 vilket jag tror är ett misstag om vi vill ha en diskussion kring frågor där riksdagen ännu har betydande makt.

Bloggar
HAX I Mary Jensen I Anna Troberg I Christian Engström I Juristen I Anders S Lindbäck

Göteborgsfallet, trafikanalys och falska positiva

I november förra året grep polisen ett antal misstänkta terrorister i Göteborg, som senare visade sig vara oskyldiga.

I SVT Aktuellt ges nu förklaringen, polisen hade fått ett tips om ett misstänkt samtal som de valde att följa upp. Polisen gjorde därefter en masttömning, dvs tömde en mobiltelefonmast på information för att komma åt trafikdata. Det kan ske med stöd av 6 kap. 2§ 3 stycket lagen om elektronisk kommunikation avseende brott för vilka det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, t.ex. terrorism. Jag förstår inte varför advokaten uppger till SVT Aktuellt att sådan masttömning är olaglig.

Polisens analys av kommunikationstrafiken (ofta benämnt trafikanalys) pekade ut fel personer. Detta fenomen beskrivs ibland med begreppet "falska positiva". Jag har skrivit följande om falska positiva, trafikanalys och efterföljande användande av tvångsmedel som gripanden (detention) i Nordisk Årsbok för rättsinformatik.

First, using large databases filled with transaction data on actual individuals presents a serious privacy issue. Almost all of these individuals will have no connection to terrorism or crime, and the use of such data in this context means that their private personal information will be compromised. Second, these systems will produce false positives, i.e. innocent persons are identified as suspect
...
As already indicated law enforcement and intelligence agencies are focusing less on traditional wire-tapping, more on retention of traffic data and traffic analysis of communication patterns. This involves the interception and storage of large amounts of information not only in relation to criminals but also law-abiding and innocent citizens.

If this trend is pursued by the policy-makers, safeguards must be adopted to minimize interference with the privacy of the average citizen and the occurrence of false positives which result in innocent persons being subject to measures such as targeted surveillance, detention and freezing of assets.

Nu fick vi ett konkret exempel på faran med "falska positiva", dvs hur oskyldiga kan drabbas. Det är dock bra att polisen snabbt medgett sitt misstag. Om polisen har som uppgift att upptäcka och förhindra terrorattentat innan de inträffat så kommer misstag att ske. Frågan är hur hög felmarginal vi ska acceptera.

Till sist, det generella problemet med falska positiva är förvisso relevant för signalspaning, men Göteborgsfallet handlar inte som Expressen antyder i en artikel om signalspaning och sökord som "sprängande huvudvärk". Göteborgsfallet är mer relevant för diskussionen om datalagringsdirektivet och polismetodutredningen.

Media
GP

Medelvägen i debatten om datalagring

Expressens ledarredaktion presenterar en medelväg i debatten om datalagring där deras linje är att vi ska lämna debatten om själva lagringen och istället diskutera vad uppgifterna får användas till. Jag har drivit samma tes.

Värna det demokratiska samhället
Enligt min mening är den relevanta frågan följande. För vilka ändamål riskerar utlämning av uppgifter till polisen att samhället blir tystare och mindre pluralistiskt i demokratisk mening? Jag menar att risken för detta blir större när 1) uppgifter kan lämnas ut avseende många personer, 2) den misstänkta brottsligheten är politiskt motiverad och 3) om utlämning kan ske för eventuellt framtida, ännu ej inträffade, brott. Jag har inget emot att polisen försöker förhindra politiskt motiverad brottslighet, men jag tycker inte att "fångstnätet" ska kastas alltför brett.

Ska vi oroa oss för polisens jakt efter småbrott?
Medan Expressens ledarredaktion tar fasta på att Beatrice Ask (m) har signalerat att de lagrade uppgifterna får användas till småbrott vill jag fästa uppmärksamheten vid att uppgifterna kan lämnas ut till polisen i preventivt syfte, dvs innan brott ens har begåtts. Idag sker detta med en hänvisning till en vag bestämmelse i 6 kap. 22 § 1 st. 3 p. lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Det finns inga krav på att någon är misstänkt för brott eller domstolsbeslut. I förarbetena till nämnda lagrum finns det inget som anger att uppgifterna får lämnas ut i preventivt syfte. Att polisen använder nämnda lagrum för underrättelseändamål framgår bl.a. av polismetodutredningen (SOU 2009:1) sid. 127:

Bestämmelsen i 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK ger de brottsbekämpande myndigheterna rätt att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i förundersökningar och används även i underrättelseverksamhet, om misstankarna rör brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

I den lagrådsremiss om datalagring som Beatrice Ask (m) presenterat finns hänvisningar till att ännu en lagrådsremiss ska presenteras som grundas på nämnda polismetodutredning (se sid. 21-22). Den föreslår att möjligheten till att få ut uppgifter för preventiva ändamål ska finnas kvar, men regleras i en särskild lag. Förslaget innehåller inga krav på att det ska finnas en brottsmisstänkt person (eller att en viss person kan antas komma begå brott) eller krav på domstolsbeslut före uppgifterna utlämnas. Vidare ska uppgifterna kunna lämnas ut för brott som olovlig kårverksamhet. Preventiv övervakning betröffande nämnda brott förtjänar en diskussion. Säkerhetstjänstkommissionen har uppmärksammat att säkerhetspolisen under 1990-talet kan ha använt teleavlyssning och teleövervakning avseende olovlig kårverksamhet på ett sådant sätt att det kan ha stridit mot grundlagens förbud mot åsiktsregistrering (SOU 2002:87 sid. 25, 31, 376 och 402). Ska riksdagen stärka SÄPOs möjlighet till att bedriva sådan verksamhet? Det vill jag ha en diskussion om.

Vad sägs om verkligheten?
Avslutningsvis, Johannes Åman på DNs ledarsida gör vad han beskriver som ett tankeexperiment i datalagringsdebatten.

Skulle staten i egen regi ha kunnat ta på sig uppgiften att registrera all kommunikation? Inte omöjligt – men politiskt vanskligt eftersom ett sådant förfarande hade luktat polisstat lång väg.

Med andra ord, tänk om en statlig myndighet hade en databas där alla eller stora delar av alla trafikuppgifter lagrades. Det är inte nödvändigt att göra sådana tankeexperiment. Johannes Åman borde titta på SVT Rapports sändning från den 16 juni 2008, länken finns här. Om han undrar över lagstödet för att denna verksamhet kan fortsätta så kan han läsa kortversionen här eller långversionen här.

Bloggar
Oscar Swartz, Falkvinge, HAX, Agneta Berliner

Datalagring även för bötesbrott

I Sveriges Radios intervju med riksdagsledamoten Johan Linander (c) framgår det att datalagringsdirektivet kommer att genomföras på sådant sätt att uppgifterna även kan användas för bötesbrott, t..ex. olovlig fildelning. Det var något som polismetodutredningen flaggade för i sitt betänkande "En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen (SOU 2009:1)" och som vi kommenterade i ett remissvar från Stockholms universitet. Jag trodde att politikerna skulle backa, inte gå lika långt som polismetodutredningen föreslår och endast låta datalagrade uppgifter användas för allvarligare brott för att göra debatten lättare.

Då har väldigt få uppmärksammat att polismetodutredningen även föreslår att datalagrade uppgifter ska kunna användas för underrättelseändamål vilket väcker svåra frågor. I SU:s remissvar ställde vi oss skeptiska till att uppgifterna kan användas för att förebygga och förhindra brottet olovlig kårverksamhet eftersom det skaver mot gränsen för otillåten åsiktsregistrering att övervaka personer på alltför lösa grunder. Vi får se om diskussionen även kommer dit eller om vi stannar i fildelningsdebatten.

Media och bloggar
SvD, DN, Mikael Nilsson, Rick Falkvinge, Anna Troberg, Anders Lindbäck

Broken promises

When the Tories and Liberal Democrats agreed to form a coalition they reach the following agreement 11 May 2010.

The parties agree to implement a full programme of measures to reverse the substantial erosion of civil liberties under the Labour Government and roll back state intrusion.

This will include

• Ending of storage of internet and email records without good reason.

Five months later The Telegraph reports that "Every email, phone call and website visit is to be recorded and stored after the Coalition Government revived controversial Big Brother snooping plans". I don't understand why they make promises after the election that are broken in just a couple of months. Didn't they know what they as Government wanted to do?

Blogs
HAX

Datalagring och polismetodutredningen behandlas i december 2010

SvD skriver om att regeringen kommer lämna förslag i december om svenskt genomförande av datalagringsdirektivet. Det handlar om att telefon- och internetoperatörer tvingas lagra information om vem du ringt eller skickat sms till, när och hur länge du varit uppkopplad på internet och när och till vem du skickat e-post.

Av regeringens propositionslista framgår att regeringen även kommer att lämna ett förslag om "De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation", dvs den s.k. polismetodutredningen. Den innehåller förslag om hur de uppgifter som lagras ska få användas. En viktig fråga är bl.a. får uppgifterna användas för underrättelseändamål, dvs utan att en person på sannolika skäl är misstänkt för brott? En annan fråga som kan engagera är om polisen kan få tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation även för bötesbrott som fildelning. Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet har lämnat ett remissvar över polismetodutredningen som jag tillsammans med två kollegor utarbetat.

Därför är mitt råd att man att inte bara ska bevaka propositionen om datalagring utan även propositionen om "De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation".

Bloggar
HAX, Falkvinge

EU-rapport om datalagring

Dataskyddsmyndigheter i EU har släppt en rapport om datalagringsdirektivet. Läs rapporten och pressmeddelande. Läs mer hos norska Datatilsynet.

Ska EU tvinga Google att lagra dina sökningar?

Kalle Vedin och HAX skriver om Europaparlamentets deklaration nummer 29 (pdf) som bland annat går ut på att man skall utvidga EUs datalagringsdirektivet så att alla våra sökningar i sökmotorer som Google ska lagras. Europaportalen skriver att förslaget skulle innebära att sökningar som görs med till exempel Google måste sparas mellan sex månader och två år, på samma sätt som datalagringsdirektivet och nationell lagstiftning som implementerar direktivet redan idag tvingar operatörerna att lagra information om vem du ringer och vem du skickar e-post till. Förslaget har redan stöd av 324 ledamöter av Europaparlamentet. Får förslaget stöd av 369 ledamöter så blir det Europarlamentets officiella ståndpunkt.

Av de 324 ledamöterna som skrivit under är tre svenskar: Anna Maria Corazza Bildt (m), Alf Svensson (kd) och Marit Paulsen (fp). Cecilia Wikström (fp) hade tidigare skrivit under men meddelade efter att Europaportalens granskning inletts att hon dragit tillbaka sin underskrift eftersom hon inte hade insett att den skriftliga förklaringen hade något med datalagringsdirektivet att göra. Det är bra gjort av Cecilia Wikström. Detta förslag har man försökt smyga igenom utan att dess konsekvenser klarlagts, kopplingen till datalagringsdirektivet anges endast genom att dess referensummer 2006/24/EC finns med i deklarationen. Ändamålen för förslaget är gott, men det måste finnas en gräns för vilka medel som är lämpliga.

Läs mer hos Christian Engström och Farmor Gun. Än så längre är det bara Nyheter24 och Aftonbladet utöver Europaportalen som fångat upp denna nyhet. Annie Johansson skriver på sin blogg att hon blivit intervjuad av SVT Rapport angående förslaget.

Uppdatering. Nu skriver HAX att Marti Paulsen (fp) drar tillbaka sitt stöd för deklaration nummer 29, bra Marit!

Ytterligare en fråga till Bodström

Bodström har svarat på frågor från SvDs läsare om datalagringsdirektivet. Läs följande två frågor och tillhörande svar:

Erik: Finns det någon demokratisk risk med att polis och underrättelsetjänst får tillgång till uppgifter om privatpersoners kommunikation?

– Nej, jag tycker att det är rätt balans. Det här ska bara användas mot människor som är misstänkta för brott.
...
SvD: Men hur kan man öka kontrollen över polisens användande?

– I dag finns ingen större kontroll över hur polisen använder det här, och det kan bli bättre. Man kan följa mer noggrant när det används. Det ska användas i början av en brottsutredning för att kunna säkra tydligare bevisning, vilka personer som kan vara intressanta i en brottsutredning.

Bodström verkar mena att de lagrade uppgifterna 1) endast kan användas inom en brottsutredning (förundersökning) och 2) polisen får bara tillgång till uppgifter mot människor som är misstänkta för brott. Det är en korrekt beskrivning av 27 kap. rättegångsbalken, men annars stämmer det inte. Låt oss läsa i Trafikuppgiftutredningen SOU 2007:76 sid. 223 som beskriver hur polisen kan få tillgång till uppgifter om trafikdatalagring införs enligt nämnda utrednings förslag. Till utredningen har funnits en referensgrupp med representanter från samtliga partier, inklusive socialdemokraterna.

Förutsättningarna för att få ut trafikuppgifter enligt 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK är följande (i jämförelse med rättegångsbalken).
1. Det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person.
...

Polismetodutredningen skriver mer om samma lagrum på sid. 72-73.

De aktuella bestämmelserna i lagen om elektronisk kommunikation är inte begränsade till en förundersökningssituation utan har ansetts kunna användas även i underrättelseverksamheten.

På vanlig svenska, polisen har enligt nu gällande rätt att få ut trafikuppgifter utan att det finns en misstänkt person eller att en förundersökning (brottsutredning) inletts. Bodström har drivit på att lagring ska ske utan att dessa bestämmelser förändras.

Bodström vill ju som bekant genomföra direktivet så snart som möjligt. Polismetodutredningen har lämnat förslag på hur reglerna för polisens tillgång till uppgifterna kan förändras. Utredningen föreslår att 6 kap. 22 § första stycket 3 LEK ska avskaffas och ersättas med en ny lag, lag om tillgång till uppgifter om viss elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Även denna nya lag skulle ge polisen tillgång till trafikuppgifter utan att en förundersökning har påbörjats eller att det, med Bodströms ord, finns en brottsmisstänkt människa. Polismetodutredningens förslag innebär alltså ingen förändring i detta hänseende mot den nuvarande lagstiftningen rörande polisens tillgång till trafikuppgifter.

Att polis kan få tillgång till trafikuppgifter utan att varken en förundersökning inletts eller att det finns en brottsmisstänkt person kan möjligtvis vara en rimlig ordning för särskilt allvarlig brottslighet, men det vore önskvärt om Bodström förklarade att hans förslag innebär detta. Han ger närmast motsatt besked till SvDs läsare.

Jag passar på att tipsa om Camilla Lindbergs och Mathias Sundins artikel på SvD Brännpunkt. Läs även vad Erik Svansbo, HAX, Bard, Andreas Froby, Emma, Farmor Gun och Mathis Sundin skriver. Som jag tidigare förklarat kommer jag inte driva frågan om att Sverige ska vägra införa EUs trafikdatalagringsdirektiv. Däremot vill jag diskutera vad de lagrade uppgifterna får användas till. Här upplever jag en lucka i debatten.