Två nyheter: NCT och GCHQ

DN skriver att såväl chefen som den biträdande chefen för underrättelsetjänsternas samarbetsorgan Nationellt centrum för terrorhotbedömning (NCT) avgått. Det framgår att tidigare chefen Malena Rembe hade velat att NCT haft en gemensam databas istället för att vara beroende av att ha personal från de tre berörda myndigheterna (SÄPO, MUST och FRA) för att utföra en analys. Frågan är om denna databas skulle innehålla beydligt större mängder information än vad SÄPO får lagra eller om det bara handlar om att arbeta i samma system (som är fristående från SÄPO, MUST och FRA). Det senare har jag mindre problem med. Professor Wilhelm Agrell kommentar detta revirtänkande. Det påmminner om de revirstrider som kan ha förhindrat att 11/9-komplotten upptäcktes, se detta inlägg.

En annan nyhet var i The Guardian som berättar GCHQ (FRAS brittiska motsvarighet) ska samla information från Twitter och Facebook. Det talas i artikeln om att finna "meaningful patterns and relationships", dvs trafikanalys.

SÄPO kommer att kunna lagra personuppgifter längre

Enligt DN bombarderas SÄPO med med mejl och brev från allmänheten efter avslöjandet om att Säpo under flera år låtit bli att förstöra hemligt avlyssningsmaterial i avslutade förundersökningar. Justitieombudsmannen har förståelse för allmänhetens ökande misstänksamhet mot Säkerhetspolisen. En sak som undkommit medias uppmärksamhet och där debatt bland politikerna uteblivit är följande.

Ny polisdatalag
Den 1 mars 2012 upphör polisdatalagen (1998:622) att gälla och ersätts av en ny polisdatalag, i enlighet med proposition 2009/10:85 Integritet och effektivitet i polisens brottsbekämpande verksamhet. En av flera förändringar rör SÄPOs register.

Nuvarande bestämmelse i 35 § anger följande

Uppgifter som registrerats [i SÄPO-registret] skall gallras senast tio år efter det att sådan uppgift om personen som kan föranleda registrering senast infördes.

Enligt förarbetena är gallringsregeln begränsad "till att gälla de uppgifter om en person som är införda för att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och de uppgifter som är införda för att det med hänsyn till
registrets ändamål finns särskilda skäl." Det innebär att om en person exempelvis umgåtts med för SÄPO kända terrorister så kan registrering ske och uppgifterna sparas i tio år. Om personen under dessa tio år står under bevakning och gör saker som kan förstärka misstanken men inte ensamt leda till registrering så ska gallring ske 10 år efter den första registreringen. Den senare sorten av uppgifter kan exempelvis handla om resor till andra länder. Resor till länder med omfattande närvaro av terrorister (t.ex. Pakistan) kan inte ensamt leda till att SÄPO registrerar en person och kan således inte räknas när fristen för gallring om tio år ska beräknas.

I den kommande lagstiftningen kommer denna bestämmelse att bli betydligt mer generös från SÄPOS perspektiv genom att uppgifter kan lagras längre, vilket jag snart ska visa. Vi börjar dock med regeringens proposition där den kommande lagstiftningen förklaras och beskrivs som "oförändrad" (sid. 251).

Säkerhetspolisen behöver behandla personuppgifter på ett i huvudsak oförändrat sätt. Bestämmelserna om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter bör därför i huvudsak ha samma innebörd som gällande rätt.

Om man däremot läser lagtexten så blir bilden en annan.

5 kap. Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens brottsbekämpande verksamhet

Bevarande och gallring
12 § Personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga ska gallras senast tio år efter utgången av det kalenderår då den senaste registreringen avseende personen gjordes.

Det innebär fristen för gallring inte ska räknas från det att sådan uppgift om personen som kan föranleda registrering senast infördes utan kan räknas från att senare, mindre graverande uppgifter registrerats, t.ex. resor. Det gör att en person som en gång fastnat i SÄPOs register riskerar att bli kvar väldigt länge. Är det verkligen önskvärt? Vidare anser jag att det är olyckligt att denna förändring inte diskuteras i beslutsunderlaget (regeringens proposition). Istället beskriver regeringen bestämmelsen som att gällande ordning ska fortsätta. Av riksdagens protokoll framgår det att samtliga riksdagspartier ställt sig bakom denna lagändring. Saken har inte heller uppmärksammat i media när lagstiftningen antogs.

Ett rimligt krav är att den nya lagen utvärderas i en nära framtid och utgångspunkten bör vara att gallringsreglerna återställs.

Teori och praktik

Via Mikael Nilsson har jag läst utredningen av chefsåklagaren Per Lind där han lägger ner förundersökningen mot tre enhetschefer, en sektionschef och enhetschefen på dataenheten vid SÄPO.

Bakgrunden är att Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden vid inspektion i januari
2009 vid SÄPO upptäckt att vid hemlig telefonavlyssning att upptagningar/uppteckningar av telefonsamtal från en nedlagd förundersökning inte hade förstörts, trots att åklagaren har fattat beslut härom. Den felaktiga hanteringen som avsett ett betydande antal förundersökningar har pågått under lång tid – troligen från att ett digitalt avlyssningssystem infördes 1999 – men med säkerhet från i vart fall 2004. SÄPO har i månadsskiftet januari – februari 2009 gjort en anmälan till Riksenheten för polismål angående ifrågasatt tjänstefel vilket föranlett den aktuella förundersökningen.

Den felaktiga hanteringen kan sammanfattas i två punkter. För det första, SÄPOs databassystem (benämnt T) för att bearbeta information från avlyssningssystemet saknade funktion för förstörelse av lagrad information. För det andra, de aktuella cheferna helt saknade eller relevant utbildning i hemliga tvångsmedel.

För mig är det en gåta hur man kan vara enhets- eller sektionschef på SÄPO utan att ha utbildning i hemliga tvångsmedel. Utöver Mikael Nilsson så har även Anna Troberg och HAX skrivit om saken. Jag brukar ju intressera mig för lagstödet. Chefsåklagaren Per Lind har diskuterat ärendet utifrån 27 kap. 24 § rättegångsbalken som bl.a. anger att telematerial ska förstöras såvida de inte är föremål för en pågeånde brottsutredning eller är av betydelse fäör att förhindra förestående brott.

I artikeln "A Paradigm Shift in Electronic Surveillance Law" går jag igenom hur SÄPO bearbetar information, några av myndighetens databaser samt interna och externa övervakningsmekanismer för att säkra efterlevnaden av regelverket (se avsnitt 4.2.2 och 4.2.4). Jag tar bl.a. upp SÄPOs Centralregister och analysdatabaser, men inte databassystemet T. Därutöver kan man ta hjälp av departementsskrivelsen Ds 2007:43 "Behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet". Det är en skrivelse framtagen av tjänstemän på justitiedepartementet. På sid. 297-298 kan vi läsa följande om analysdatabaser vilket kommenteras på sid. 20-21 i nämnda artikel.

För bearbetning och analys av olika underrättelser behandlas personuppgifter hos Säkerhetspolisen även i avgränsade uppgiftssamlingar som benämns analysdatabaser. ... Kontrollen av att uppgifterna i en analysdatabas hanteras i enlighet med det särskilda tillståndet utförs av personuppgiftsombudet tillsammans med enhetschefen som ansvarar för dokumentation. Sådan kontroll sker dels stickprovsvis, dels i samband med ansökan om förlängningen av tillståndet. Den enhet som ansvarar för analysdatabasen gallrar uppgifterna i databasen när de inte längre behövs för databasens ändamål och erforderliga anteckningar har överförts till centralregistret. Uppgifterna gallras senast när tillståndet för databasen upphör.

Det verkar dock inte som förundersökningen rörde analysdatabaserna, då hade chefsåklagaren skrivit det. I bilaga 6, på sidan 620 tror jag vi hittar Databassystem T.

Systemet för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning
Systemet för hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning utgör ett bearbetnings- och analysverktyg vid behandling av uppgifter som inhämtats genom hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning. Systemet innehåller personuppgifter i den utsträckning sådana uppgifter behövs för behandlingens ändamål.

De personuppgifter som antecknas i systemet utgörs av uppgifter om abonnent- och teleadresser som är kopplade till ett tillstånd till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning. Vidare antecknas uppgifter om kontakter och teleadresser som uppmärksammas med anledning av en pågående teleavlyssning eller teleövervakning. Dessutom noteras innehållet i telefonsamtal och andra telemeddelanden samt utredningsanteckningar.

Uppgifterna i systemet utgörs till en början av obearbetade underrättelser som i en bestämd utredning inhämtats genom något av de nyss nämnda tvångsmedlen. De inhämtade uppgifterna bearbetas och analyseras. Efter bearbetning och analys tas de uppgifter bort som inte är relevanta för utredningen. Övriga uppgifter tillförs centralregistret. Uppgifterna i systemet är tillgängliga för de befattningshavare som har behörighet att arbeta med det aktuella ärendet.

Jag skulle vara intresserad av att höra vilket underlag som tjänstemännen på justitiedepartementet använde när de 2007 skrev denna skrivelse. Det framgår ju att uppgifterna ska gallras, samtidigt saknar databassystemet T en funktion för att förstörelse av lagrad information. Gjorde tjänstemännen en egen inspektion eller fick de ett underlag från SÄPO? Det verkar skilja mellan teori och praktik.

Alldeles oavsett, det är bra att Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden upptäckt dessa brister och att SÄPO därefter anmälde sig själva. Självklart hade det varit bättre om SÄPO på egen hand och tidigare korrigerat sin hantering.

Fler som skriver. Johnny Olsson och Rick Falkvinge

Utvärdering genomförd om buggning och preventiva tvångsmedel

Via bloggaren juristen hittade jag betänkandet "Utvärdering av buggning och preventiva tvångsmedel" (SOU 2009:70). Juristen fokuserar på lagen (2007:978) om hemlig rumsavlyssning (buggning) i sitt blogginlägg.

Effektivitet
Jag tycker även lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventiva tvångsmedel) förtjänar uppmärksamhet. SÄPOs analys av effektiviteten av sådana tvångsmedel är minst sagt intressant, se sidan 15.

Har den preventiva användningen av hemliga tvångsmedel fått avsedd effekt
och uppfyller lagen de brottsbekämpande myndigheternas behov?

När det gäller underrättelseverksamheten, som så gott som alltid ligger
i tiden före det stadium då man kan tala om misstankar om ett visst brott, anser
Säkerhetspolisen att den nya lagen i det närmaste har varit helt verkningslös.
Det kan således konstateras att lagen i huvudsak inte tillgodoser de
brottsbekämpande myndigheternas behov av att kunna använda sig av hemliga
tvångsmedel för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och lagen har
därmed inte heller fått avsedd effekt. I de fall lagen har tillämpats har det
varit fråga om sådana situationer då en förundersökning varit mycket nära
förestående.

Nu vill inte de brottsbekämpande myndigheterna avstå från att dessa tvångsmedel, se sidan 16.

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott tillgodoser
inte de brottsbekämpande myndigheternas behov. Lagen bör därför inte permanentas och dess giltighetstid bör inte heller förlängas. Man kan då fråga sig om det inte endast återstår att upphäva lagen. De brottsbekämpande myndigheterna har emellertid uppgett att lagen trots allt har visat sig fylla ett syfte i några fall där förundersökning har varit nära förestående. Mot denna bakgrund bör lagen gälla under hela försöksperioden, dvs. till och med utgången av år 2010.

Kontroll och tillsyn
Betänkandet redovisar även i vilken utsträckning de brottsbekämpande myndigheterna hållit sig till regelverket och det verkar tillfredsställande. Se sidan 134.

Inte i något av de 11 under år 2008 avslutade ärenden där Säkerhets
och integritetsskyddsnämnden utfört kontroll på begäran av enskild har
nämnden funnit att den enskilde i strid med lag eller annan författning har
utsatts för hemliga tvångsmedel av brottsbekämpande myndigheter eller
personuppgiftsbehandling av Säkerhetspolisen.

Vad som saknas i utredningen
Jag tycker en svaghet i betänkandet att utredningen inte omfattat hur de brottsbekämpande myndigheterna använder 6 kap. 22 § 3 stycket i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation för att få ut uppgifter om kommunikation i underrättelsesyfte. Polisens befogenheter är betydande, med den terminologi som lanserats i FRA-debatten kan det liknas vid signalspaning i kabel mot inhemsk kommunikation. Polismetodutredningen utreder saken. Läs vad Anders Eriksson skriver på sidorna 47 och 112 i betänkandet om signalspaning för polisiära behov.

Signalspaning kan, såvitt här är av intresse, bedrivas i form av fjärrspaning
och närspaning. ... närspaning innebär avlyssning av signaler där avsändaren
och mottagaren finns i Sverige. ... Polismetodutredningen bedriver sitt utredningsarbete parallellt med mitt. Efter samråd med Polismetodutredningen har den överenskommelsen träffats att frågan om polisens närspaning utreds inom ramen för Polismetodutredningens uppdrag.

Media
Expressen

Klarspråk om avlyssning och övervakning

Artikel publicerad den 31 juli 2009 på Newsmill

Klarspråk om avlyssning och övervakning

I mitten av juli presenterade regeringens utredare Anders Eriksson slutbetänkandet signalspaning för polisiära behov. Reaktionerna var huvudsakligen positiva, trots att Erikssons förslag innebär att signalspaning för polisiära ändamål kan användas i större utsträckning än vad som medges av den lagstiftning som riksdagen antog för drygt ett år sedan.

I samband med debatten förra året förelåg det stora skillnader mellan regeringen och dess kritiker vad signalspaning innebär. Diskussionen fördes ofta i termer av avlyssning när det finns fler former för elektronisk övervakning. Bland allmänheten fanns och finns fortfarande en allmänt spridd uppfattning om att FRA genomsöker innehållet i alla meddelanden efter misstänkta nyckelord som "al-qaida", "bomb", osv. Regeringen och FRAs företrädare förnekar detta men har alltjämt inte förmått förklara vad myndigheten gör istället.

Erikssons förklarar i sitt betänkande att när han varit i kontakt med myndigheter i andra länder där liknande övervakningssystem är lagreglerade har de först inte förstått vad som avses med signalspaning för polisiära ändamål. I länder som Tyskland, Kanada och Nederländerna görs exempelvis inte någon skillnad i lagstiftningen mellan hemlig teleavlyssning och signalspaning. Lagstiftningen i dessa länder talar istället om avlyssning eller övervakning av telekommunikation. Debatten om FRAs möjligheter till avlyssning, övervakning och polisens tillgång till dessa resurser hade förmodligen blivit enklare om Sverige följt exemplen i Tyskland, Kanada och Nederländerna istället för att kalla FRAs tillgång till kabelkommunikation för signalspaning. Då hade regeringen och FRA enklare kunnat förklara vad myndighetens verksamhet går ut på och dess omfattning. Tyvärr har Anders Eriksson känt sig tvungen att i sitt lagförslag fortsätta använda begreppet signalspaning. Istället borde regering och riksdag överväga att i en samlad lagstiftning för inhemsk och internationell kommunikation benämna verksamheten som avlyssning respektive övervakning.

Jag har i majnumret av Svensk Juristtidning (4/2009) haft en liknande utgångspunkt där följande slutsatser dras kring omfattningen av FRAs verksamhet. Avlyssning i bemärkelsen att FRAs tjänstemän eller dess datorer automatiskt bearbetar och analyserar meddelandes innehåll är mycket begränsad. Övervakning i bemärkelsen att FRA registrerar trafikdata, vem vi ringer, avsändare och mottagare av e-post är mycket omfattande. Journalisten Filip Struwe avslöjade i SVTs Rapports reportage den 16 juni 2008 hur FRA sysslar med generell massinhämtning av trafikdata, där både svenska och utländska medborgares trafikdata samlas in och lagras i FRAs databas. I ett läckt dokument från FRA diskuteras omfattningen av FRAs trafikdatalagring i termerna "all tillgänglig kommunikation" vilket är något annat än vad regeringen och FRA velat ge sken av. Dokumentet ansågs så känsligt att SÄPO engagerades för att finna läckan och regeringen har avstått från att tillsätta en utredning beträffande SVT Rapports uppgifter.

När jag granskat den antagna lagstiftningen, de ändringar som är föreslagna efter allianspartiernas överenskommelse den 25 september 2008 och som ska behandlas av riksdagen under hösten 2009 blir min slutsats att FRAs trafikdatalagring kan fortgå i väsentligen oförändrad omfattning. Ur en demokratisk synvinkel är detta problematiskt då regeringen i sina lagförslag inte på ett tydligt sätt redogjort inför riksdagen och allmänheten förekomsten och omfattningen av denna verksamhet.

Frågan om FRAs trafikdatalagring är relevant även för Erikssons förslag om signalspaning för polisiära behov. Även om polisen endast kommer ta del av en bråkdel av all kommunikation, så bygger denna spaning på att FRA får tillgång massiva mängder kommunikation som myndigheten gallrar, registrerar, lagrar, bearbetar och analyserar för polisens räkning. Genom FRAs tillgång till trafikdata kan polisen kartlägga och fastställa knarkligors och terroristgruppers kommunikationsmönster och kontakter vilket de flesta medborgare förmodligen finner önskvärt. Samtidigt kan trafikdata vid missbruk användas för att kartlägga vem som kontaktat en journalist eller till vilka politiska, religiösa eller etniska grupper en person har kopplingar. Om de existerande tillsynsorganen med parlamentarisk representation ska kunna utöva sitt arbete effektivt gentemot FRA och polisen är det viktigt att FRAs trafikdatalagring inte göms undan eller behandlas som en fotnot. Regeringen bör därför följa Erikssons exempel och tala klarspråk, lagtexten borde tala om avlyssning och övervakning istället för signalspaning.

Mark Klamberg
Doktorand i juridik vid Stockholms Universitet

Media och bloggar
Expressen, SVD, DN, HAX, MinaModerataKarameller, Opassande kommenterar

Kommentarer om tvångsmedelslagen

Jag har kommenterat tvångsmedelslagen i DN och Kvällspasset, P3. Inslaget i P3 börjar lättsamt vid 07.27 och 07.52 börjar själva inslaget om tvångsmedelslagen.

Artikeln i DN finns ej på nätet.

Bloggar
MinaModerataKarameller, HAX, Opassande

Intervju om tvångsmedelslagen i Kvällspasset P3

Ikväll medverkar jag i en radiointervju om lagförslaget om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott. Lyssna på kvällspasset P3, kl. 18.15. Jag kommer att ta upp de saker jag skrivit om här.

Media och bloggar
DN, Sveriges Radio, Expressen, Opassande, Intensifier, Piratjanne, Farmorgun, HAX, Intensifier, Jakob Heidbrink, MinaModerataKarameller, Mårtensson

Ännu en övervakningslag som ska antas den 22 oktober 2008

Börge Nilsson vid tidningen Journalisten skriver om ett lagförslag om "åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott" som ska antas den 22 oktober 2008 av riksdagen, som många verkar ha missat, inklusive undertecknad. Vad jag förstår handlar det bl.a. om hemlig kamerövervakning.

Länkarna hos Journalisten verkar inte fungera så här kan du finna regeringens proposition 2007/08:163.

1. Jämförelsen med FRA-lagen
Börge Nilsson skriver att "Den andra likheten med FRA-lagen är att det inte finns något som helst resonemang om meddelarfrihet och källskydd."

Det finns brister i FRA-lagen vad avser meddelarfrihet och källskydd men det finns faktiskt bestämmelser som rör just detta i FRA-lagen, se 7 § lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Detta skydd kan vara otillräckligt då det endast verka omfatta FRAs avlyssning, inte övervakning och kartläggning.

2. Problemen med övervakningslagen som ska antas den 22 oktober
Med detta sagt vill jag inte förringa de problem som Börge Nilsson pekar på. När det gäller lagförslaget om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott så verkar det röra både teleavlyssning av vissa brott (t.ex. olovlig kårverksamhet eller brott mot medborgerlig frihet) och hemlig kameraövervakning.

Även om det inte är explicit är angivet menar jag att lagförslaget om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott begränsas av meddelarfriheten och källskyddet som anges i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det grundar jag på det faktum att en sådan hänvisning även saknas i 27 kap. rättegångsbalken som reglerar tvångsmedlena teleavlyssning och teleövervakning.

Jag hade dock gärna sett ett resonemang om detta i förarbetana.

3. Bristande helhetssyn
Det verkar saknas en helhetssyn. Professorerna vid juridiska institutionen vid Stockholms Universitet har gjort sitt jobb när de tillsammans med andra organisationer agerat remissinstanser. På sidan 58 i proposition 2007/08:163 kan vi läsa följande.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advo-katsamfund och Svenska Journalistförbundet har gjort en annan bedömning. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har menat att det saknas en helhetssyn och samordning när det gäller förslag om tvångsmedelsanvändning. Nämnden har också efterlyst en mera allmän diskussion om integritetsfrågorna och rättssäkerheten i förhållande till riskerna och effektiviteten. Advokatsamfundet har ifrågasatt behovet av 1952 års tvångsmedelslag. Enligt Journalistförbundet saknar promemorian en ändamålsenlig bedömning av ändamålsenligheten, behovet och proportionaliteten av 1952 års tvångsmedelslag.

I juridiska fakultetsnämnden hittar vi bland annat professor Cecilia Magnusson Sjöberg som jag haft hjälpt av i FRA-debatten och min handledare professor Said Mahmoudi. Tack för att ni har varit mer vakna än oss andra.

Uppdatering. Jag hade tidigare en hänvisning till 27 kap. 22 § rättegångsbalken, men det har jag tagit bort då frågeställningen gällde källskydd och meddelandefrihet. Jag blev under kvällen uppringd av en journalist från P1 och hon ställde frågan om denna lag är lika allvarlig som FRA-lagen. Mitt svar var nej. Man kan samtidigt säga nej till FRA-lagen men ja till denna lag. Samtidigt känns det märkligt att FRA-lagen ska användas som standard för vad som är oacceptabelt. Lagförslaget om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott bygger på liknande principer som rättegångsbalken, dvs krav på brottsmisstanke och domstolsbeslut, före meddelandet överförs till staten. Eventuella brister i denna lag är av delvis annan karaktär än den kritik som jag och andra riktat mot FRA-lagen. Min kritik mot denna lag består i

i) att några av brotten är otydligt definierade vilket kan öppna för missbruk,

ii) under vissa förutsättningar kan åklagare besluta om teleavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning på egen hand för att anmäla det i efterhand till domstol. Jag skulle hellre se att allt måste godkännas i förväg av domstol, om det finns behov av brådskande beslut så får man införa en jourdomstol vars domare är tillgängliga dygnet runt, och

iii) jag ansluter mig till följande uttalande av lagrådet (prop. 2007/08:163, sidan 117).

Det är svårt att få en samlad bild av lagstiftningen på området och omfattningen av de intrång i grundlagsskyddet som en enskild sammantaget kan drabbas av genom olika tvångsåtgärder.

Media och bloggar (uppdaterad)
DN, Sveriges Radio, Expressen, Opassande, Intensifier, Piratjanne