Alternativet till decemberöverenskommelsen

I denna post kommer jag argumentera till varför allianspartierna och socialdemokraterna gemensamt bör släppa delar av decemberöverenskommelsen och samtidigt undvika såväl nyval som blocköverskridande regering. Ett liknande alternativ skrev jag om tre veckor före decemberöverenskommelsen och här utvecklar jag samma tankar. Jag anser att Sverige bör undvika blocköverskridande regeringar, om alliansen och socialdemokraterna skulle styra tillsammans återstår endast Sverigedemokraterna som opposition vilket vore olyckligt.

Först bör vi förstå ursprunget och och därmed utformingen av Decemberöverenskommelsen (DÖ) som kan spåras till budgetnederlaget 2013 när dåvarande alliansregering förlorade striden om sänkning av statlig inkomstskatt. Många inom alliansen var kritiska till att socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och Sverigedemokraterna tillsammans brutit ut delar av regeringens budget. Alliansens filosofi var att regeringen skulle få igenom hela sin budget såvida inte oppositionen kunde enas om ett alternativ som omfattade samtliga budgetposter.  Inför valet 2014 var alliansens bärande strategi att klumpa ihop socialdemokraterna med miljöpartiet och vänsterpartiet för att skrämma mittenväljare. Samtidigt krävde socialdemokraterna och närliggande röster (främst Aftonbladets ledarsida) svar vad alliansen skulle göra vid en eventuell valförlust. Det var mot denna bakgrund alliansens partiledare skrev följande på DN Debatt den 21 augusti 2014:

Om de tre rödgröna partierna blir större än alliansen kommer statsministern och vår alliansregering att dra slutsatsen av detta och avgå. Vi står fast vid vårt besked. Vi kommer i höst att lägga fram ett gemensamt förslag till statsbudget.
/.../
Vi fyra allianspartier är beredda att ta ansvar för Sverige och samtidigt isolera Sverigedemokraterna. Vi vill fortsätta göra Sverige bättre och söker därför återigen väljarnas förtroende. Vi är samtidigt beredda att släppa fram en rödgrön regering om den blir större än våra fyra partier. I dagsläget vet dock ingen hur ett sådant rödgrönt alternativ skulle se ut. Från Socialdemokraterna har motsvarande besked uteblivit. Stefan Löfven duckar i frågan och talar hellre om parlamentariska lägen i riksdagen än om sina förutsättningar att kunna bilda en stabil och handlingskraftig regering

Jag beklagade denna artikel samma dag som den publicerades eftersom den låste fast alliansen på ett ohållbart sätt. Genom att alliansen utfäste sig att presentera en gemensam budget även vid förlust skulle Löfven tvingas att samarbeta med såväl miljöpartiet som vänsterpartiet. Alliansen ville att väljarna skulle skrämmas av ett sådant alternativ. Det var möjligtvis en försvarbar strategi före valet men efter valet har bristerna i strategin blivit uppenbara. Det räckte inte med att en mp-s regering tolererades av vänsterpartiet utan allianens löfte om att lämna en gemensam budget hösten 2015 även vid valförlust innebär ett krav att s och mp måste enas om budgeten med vänsterpartiet. Med andra ord, regeringens budgetsamarbete med vänsterpartiet och decemberöverenskommelsen är en ofrånkomlig konsekvens av budgetlöftet i alliansledarnas debattartikel. Jag ansåg då och anser nu att löftet om en gemensam alliansbudget vid valförlust var ett misstag eftersom det tvingar socialdemokraterna vänsterut. I denna problembeskriving finns också alternativet till decemberöverenskommelsen.

1. Allianspartierna ska lägga separata budgemotioner. Allianspartierna lovade i debattartikeln endast att lägga en gemensam budget i opposition hösten 2015 inte för budgetprocesser därefter. De räcker därför att de håller fast vid sitt besked att de fortsättningsvis ej ska lägga gemensam budget i opposition. Samtliga partier kan rösta för sina egna budgetförslag och inget budgetkaos kommer uppstå. Det är bra för allianspartierna som då kan utveckla sin egen respektive politik. Det finns heller ingen anledning för Löfven att hota med nyval soim han gjorde hösten 2014.

2. Allianspartierna bör till skillnad från idag vara beredda att fälla enskilda delar i regeringens budget. För det fall regeringen går alltför långt åt vänster så kan oppositionen i de delar som deras separata budgetmotioner sammanfaller och med respekt för budgetlagen rösta ner delar av regeringens budget - på samma sätt som socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet gjorde gemensam sak med Sverigedemokraterna hösten 2013. Risken för att regeringen går alltför långt åt vänster bör dock minska om alliansen släpper nuvarande krav på att regeringen måste presentera budget som har stöd av vänsterpartiet. Socialdemokraterna och miljöpartiet bör acceptera denna ordning utan att försöka brunmåla alliansen då de själva agerade på motsvarande sätt 2013.

Nu väntar strid på kristdemokraternas och moderaternas stämmor om decemberöverenskommelsen. Istället för att partiledningarna eventuellt blir överkörda så kan de agera proaktivt genom att släppa delar av decemberöverenskommelsen och presentera ett alternativ som varken innebär nyval eller blocköverskridande regering.

Det enda argumentet för att alliansen ska hålla fast vid Decemberöverenskommelsen i dess nuvarande form är ambitionen att klumpa ihop socialdemokraterna med vänsterpartiet inför valet 2018, jag är dock övertygad om att väljarna kommer se igenom detta, väljarna kommer förstå att Löfven inte frivilligt valt vänsterpartiet utan det är något som alliansen tvingar på honom.

Ebba Busch Thor (kd) och Jan Björklund (fp) verkar ha kommit till samma insikt då de i maj 2015 förklarat att regeringen inte behöver vänsterpartiets stöd för att få igenom sin budget. Nu återstår att (m) och (c) kommer till samma slutsats varefter Decemberöverenskommelsen delvis kan avvecklas/revideras.

Rapport från alliansens blogglunch

Som jag tidigare skrivit blev jag och andra bloggare inbjudna till lunch med alliansens fyra partisekreterare. FRA blev ämnet för flera frågor och detta kopplades till alliansens senaste utspel om att man ska satsa på nätet. För att tala klarspråk, hur ska borgerliga bloggare som är kritiska till FRA-lagen förmås att blogga regeringsvänligt? Hanna Wegenius ställde en bra fråga om detta som hon utvecklar på sin blogg.

Jag valde att ställa två frågor på delvis annat tema.

För det första undrade jag hur det allt tätare allianssamarbetet kommer påverka alliansens mindre partier. Jag upplever att när alliansenssamarbetet betonas så får frågor om regeringsduglighet, kompromiss en alltför ordnad överordnad roll i förhållande till politikens innehåll, vilket jag skrivit om här. Jag anser att det är olämpligt om samarbetet slutar med att allianspartierna bildar valallians under gemensam beteckning, vilket SvDs ledarsida verkar förespråka. Det skulle bli en allians där moderata företrädare och ståndpunkter skulle dominera i alltför hög grad. Svaret jag fick från partisekreterarna var att alliansen är som ett cykellag där alla är beroende av varandra. Erik Ullenhag sa att han gärna se en stark mitt i svensk politik och om detta kan jag hålla med honom.

För det andra undrade jag om alliansen efter uppvisningen av enighet i samband med partiledamötet i Varberg skulle ha en gemensam plattform inför Europaparlamenstvalet juni 2009. Svaret var föga oväntat nej eftersom de fyra allianspartierna tillhör två olika partigrupper i Europaparlament som inte har en fast allians, nämligen konservativa EPP och liberala ALDE. Jag kunde dock notera att frågan var lite knepig då partisekreterarna samtidigt betonade att alliansregeringen driver en gemensam politik i EU. Frågan är hur dessa delvis motstående intressen - enighet inom alliansen respektive partiprofilering - ska kombineras.

Media och bloggar
Per Ankersjö har publicerat bild. Se även Emanuel Karlsten, Hasse Boström, Dexion, Johan Ingerö, Mitt-i-steget, Opassande, Mårtensson, MinaModerataKarameller, Farmorgun, Peter Soilander, Lakes lakonismer och Jens O. Dick Erixon skriver på Newsmill.

Vill alliansen göra allvar av sin nätsatsning?

Alliansens fyra partisekreterare skriver på SvD Brännpunkt följande.

Vi partisekreterare får idag uppdraget att tillsammans finna svar på hur vi främst kan använda nätet fram till 2010 för att erbjuda människor att kunna engagera sig direkt i Alliansen. Det handlar om att ge människor möjlighet att ge oss sitt stöd och agera, men också stimulera människor att agera på sitt eget sätt. Vi kommer under hösten att studera framgångsexempel, resonera med våra partiorganisationer och sedan presentera våra förslag. Det finns många goda exempel att snegla på, inte minst i USA. Den kanske främsta lärdomen från den pågående amerikanska valrörelsen är hur såväl demokrater som republikaner lyckas engagera hundratusentals personer att arbeta frivilligt för sina övertygelsers skull.

Trots att stora summor pengar är inblandade i valkampanjerna är det kraften i det ideella engagemanget som bär fram de båda kandidaterna. Det inspirerar och är något som vi kan lära oss mycket av. Nätets framväxt är den viktigaste förändringen på många år för partiernas möjligheter att involvera människor. Barack Obamas kampanj på nätet är ett bra exempel på att det finns stora möjligheter för den som vill och vågar.

Det handlar till exempel om framväxten av sociala miljöer i den digitala världen och hur nätet blir ett nav som förmår fånga upp människor. Envägskommunikation förbyts i interaktivitet när människor ges möjlighet att själva agera och ge stöd.

Att erbjuda människor en kontakt direkt med Alliansen är en naturlig utveckling för oss. Det sänker också tröskeln för människor att engagera sig och bidrar till att vitalisera partiväsendet.

Frågan är om alliansen vill göra allvar av sin nätsatsning. Jag skulle välkomna det.

1. Jag har tidigare skrivit om förnyat politiskt kampanjarbete genom att använda blogg och youtube. Är ni beredda att lämna torgmötena och träffa medborgarna i deras egen miljö?

2. I augusti genomförde jag ett demokratiexperiment där jag på morgonen bjöd in till politiskt möte via min blogg. Samma kväll dök det upp 20 personer som aldrig varit på ett politiskt möte hos folkpartiet, vilket jag skrev om här. Är alliansens företrädare beredda att träffa och diskutera med väljarna, även när det gäller kontroversiella frågor?

3. I oktober 2008 skapade 9 enskilda medborgare, varav flera är datatekniker, hemsidan riksdagssvar för att de ville ha svar på frågor om FRA. Väldigt få av alliansens riksdagsledamöter har bemödat sig att svara. Kommer alliansen att ta medborgarnas frågor på allvar?