Polismetodutredningen föreslår en expansion av de ändamål och det område för vilket inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation kan ske

Polismetodutredningen lämnade i januari 2009 sitt delbetänkande "En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen" (SOU 2009:1).

Polismetodutredningens delbetänkande är starkt kopplat till Trafikuppgiftsutredningen som i betänkandet Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76) föreslagit hur EU:s direktiv (2006/24/EG) om lagring av trafikuppgifter ska genomföras i svensk rätt. Medan Trafikuppgiftsutredningen rör operatörers skyldighet att lagra trafikuppgifter handlar Polismetodutredningen om hur brottsbekämpande myndigheter ska kunna få tillgång till dessa uppgifter.

Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet har lämnat sitt remissvar som jag tillsammans med två kollegor utarbetat. Det är både ros och ris. Vi börjar med det positiva.

Fakultetsnämnden instämmer i förslaget att upphäva 6 kap. 22 § 1 st. 3 p. lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) och att uppgifter om elektronisk kommunikation i förundersökning endast ska kunna inhämtas från leverantörerna efter beslut om hemlig teleövervakning, vilket som huvudregel förutsätter att det finns en skäligen misstänkt person och ett domstolsbeslut.

Ovanstående stycke rör teleövervakning. Därutöver innehåller delbetänkandet ett förslag om att uppgifter även ska kunna samlas in av myndigheter i deras underrättelseverksamhet. Här börjar svårigheterna. Fakultetsnämnden skriver följande.

Fakultetsnämnden konstaterar att den föreslagna lagstiftningen totalt sett medför en ökad regelmassa samtidigt som den innebär en expansion av de ändamål och det område för vilket inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation kan ske. Polismetodutredningen föreslår bl.a. att det inte ska krävas domstolsbeslut för inhämtning av elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet.

Vi har i remissvaret valt att särskilt fokusera på att säkerhetspolisen kan inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamheten avseende olovlig kårverksamhet. Fakultetsnämnden avstyrker förslaget i denna del med följande motivering.

Fakultetsnämnden konstaterar att de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet utvidgas i förhållande till 6 kap. 22 § 1 st. 3 p. LEK till vissa särskilda brott för vilka är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Fakultetsnämnden anser att detta är särskilt olämpligt avseende olovlig kårverksamhet då detta kan komma i konflikt med 2 kap. 3 § RF.

Grundlagsbestämmelsen förbjuder åsiktsregistrering, närmare bestämt registrering enbart på grund av politisk åskådning. Av 5 § polisdatalagen framgår att om uppgifter om en person behandlas på annan grund, t.ex. brottslighet, får uppgifterna i ett register kompletteras med uppgifter om en persons politiska åskådning, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.

Säkerhetstjänstkommissionen har uppmärksammat att säkerhetspolisen under 1990-talet kan ha använt teleavlyssning och teleövervakning avseende olovlig kårverksamhet på ett sådant sätt att det kan ha stridit mot grundlagens förbud mot åsiktsregistrering. Inte i något fall har detta lett till åtal för olovlig kårverksamhet. Enligt kommissionens mening har brottsrubriceringen i många fall kommit att tillämpas för avlyssning i situationer där brottsrekvisiten inte är uppfyllda (SOU 2002:87 sid. 25, 31, 376 och 402).
...
Eftersom nuvarande 6 kap. 22 § 1 st. 3 p. LEK inte medger inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation avseende olovlig kårverksamhet innebär utredningens förslag alltså en utökad möjlighet för säkerhetspolisen att inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation för detta ändamål. Därmed förändras lagstiftningen i en mer tillåtande riktning där fler personer kan komma omfattas av säkerhetspolisens underrättelsearbete.

Fakultetsnämnden anser att inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation utifrån ospecificerade brottsmisstankar om olovlig kårverksamhet som kan röja politisk åskådning är oförenlig med regeringsformen. En mer konkret brottsmisstanke måste föreligga. Därför avstyrker fakultetsnämnden förslaget att inhämtning av uppgifter om viss elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet ska kunna ske avseende olovlig kårverksamhet.

Avslutningsvis konstaterar Fakultetsnämnden att delbetänkandets förslag innebär att leverantörernas skyldighet att lämna ut abonnemangsuppgifter jämfört med nuvarande reglering inte ska vara begränsad till brott av viss svårighetsgrad, utan även omfatta bötesbrottslighet av det slag som upphovsrättsbrott utgör exempel på. Detta får bl.a. till effekt att polisen kan få ut sådana uppgifter avseende misstänkt olovlig fildelning. Förslaget innebär alltså att det kommer att bli lättare för polisen att få ut identiteten på misstänkta fildelare. Fakultetsnämnden ifrågasatte inte att polisen ska ha denna möjlighet men anmärkte samtidigt på bevissvårigheter.

Uppdatering. HAX tipsar om att lagrådsremissen om teledatalagring finns på wikileaks. DN skriver att enligt rättssakkunnig Karin Walberg på justitiedepartementet är lagrådsremissen inte helt färdig.

Media och aktuella blogginlägg om integritet
DN, SvD, Expressen, HAX1, HAX2, Jens O., Argast Nu, Nemokrati, Olofs Blogg, Farmorgun, MinaModeratKarameller, NSM, Opassande, Erik Josefsson, Politikerbloggen, Christian Engström

Fler frågor återstår beträffande trafikdatalagring

SvD rapporterar att moderaterna backar om trafikdatalagring, uppgifterna ska endast sparas i sex månader. Riksdagsledamoten Karl Sigfrid tar i ett inlägg upp en kanske viktigare fråga, nämlingen villkoren som måste uppfyllas för att trafikdata ska lämnas ut. Jag har tidigare varit inne på samma tema.

En villfarelse, som jag själv varit föremål för, är att myndigheter endast får tillgång till uppgifterna efter domstolsbeslut. Det stämmer inte. Det räcker med beslut hos polisen. Det handlar om 6 kap. 22 § första stycket tredje punkten lagen om elektronisk kommunikation. Se även SOU 2007:76 sid. 223.

Det finns ett förslag i polismetodutredningen om att ersätta ovan nämnda lagrum med en ny lag som ger polisen rätt att få ut trafikuppgifter i underrättelseverksamhet utan krav på domstolsbeslut och det räcker med att det finns "särskild anledning att anta" att uppgifterna
kan bidra till att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Att myndigheter samlar in stora mängder trafikdata i underrättelsesyfte liknar den problematik som jag försökt uppmärksamma beträffande “FRA-lagen”. Med tanke på att polisen redan nu verkar samla in sådana uppgifter lämnar jag öppet om polismetodutredningen innebär ett steg framåt eller bakåt för rättssäkerheten och den privata integriteten. Här finns en av de större utmaningarna som riksdagsledamöterna behöver fundera över. Jag kommer göra min insats genom att tillsammans med två kollegor skriva ett förslag till remissyttrande från Juridiska Fakultetsnämnden beträffande polismetodutredningen.

Remissyttrande Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet

Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet har efter förfrågan från försvarsdepartementet och på Stockholms Universitets uppdrag avgett remissyttrande på departementspromemorian "Förstärkt integritetsskydd vid signalspaning". Jag har tillsammans med en kollega skrivit utkastet till yttrandet.

Yttrandet innehåller både ris och ros. Jag uppfattar att yttrandet ligger ganska nära svaren från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, PTS och Datainspektionen i kritiken att FRAs tillgång till kommunikation är oklart reglerad, dvs förblir väldigt omfattande. Även om jag inte håller med om allt tycker jag remissvaren från nämnda myndigheter är väldigt välskrivna.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden

Nämnden måste dock framhålla att även med den föreslagna lösningen så ges staten som sådan total tillgång till de internationella telekommunikationerna. Detta har naturligtvis fortsatt betydelse vid prövning av om Sverige kan anses uppfylla kraven på förutsättningarna för ingrepp i rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.

Mot den angivna bakgrunden bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervägas i vad mån aktuella teleoperatörer bör till Försvarets radioanstalt för signalspaning enbart avleda den telekommunikationstrafik som omfattas av domstols tillstånd, vilket är en ordning som redan gäller i fråga om hemliga teletvångsmedel och som torde vara den vedertagna bland länder som bedriver signalspaning av detta slag och som vi från svensk sida vill jämföra oss med.

PTS

PTS finner i detta sammanhang att anledning att framhålla att FRA vid en och samma samverkanspunkt sannolikt kommer att ha ett antal olika uppdrag som ger myndigheten tillgång till flera signalbärare. Det kan innebära att FRA på så sätt får tillgång till samtliga signalbärare vid en samverkanspunkt. ... PTS kan konstatera att det är oklart ... i vilken mån förslaget om tillståndsprövning i realiteten innebär en förstärkning av integritetsskyddet vid signalspaning.

Datainspektionen

Frågan är dock vilken faktisk effekt den föreslagna tekniska begränsningen får för integritetsskyddet. Av promemorian framgår inte vilken trafikmängd som kan finnas i en enskild signalbärare eller i vilken utsträckning en signalbärare kan innehålla sådan trafik som inte är relevant för den aktuella signalspaningen. Det är således inte möjligt att se vilken praktisk betydelse som avgränsningen i fråga om signalbärare får.

Juridiska Fakultetsnämnden

Med andra ord, tillstånden som avgränsar vilka signalbärare FRA får teknisk åtkomst kommer att beröra en massiv mängd kommunikation. Den rättsliga åtkomsten begränsar förvisso ytterligare vilken information myndigheten får tillgodogöra sig, men det förändrar inte det faktum att stora delar av trafiken i de berörda kablarna kommer att vara tillgängliga för FRA och vara möjliga föremål för myndighetens signalspaning.... Fakultetsnämnden vill uppmärksamma att den rättsliga åtkomsten till [trafikdata] är obegränsad av ändamålskatalogen för försvarsunderrättelseverksamhet. ... Lagtexten ger mycket begränsad vägledning och förarbetena förefaller motsägelsefulla, vilket är otillfredsställande med tanke på omfattningen av överförd trafik, mängden inhämtade signaler och det intrång som granskning av kommunikation innebär. ... [D] krävs ytterligare klargöranden och ökad tydlighet i lagstiftningen för att denna meningsfullt ska kunna värderas och tjäna som lagstöd för FRAs verksamhet.

Trevlig läsning!

På torsdag kan ni chatta med mig och riksdagsledamoten Karin Enström (m) hos Nerikes Allehanda. Med undantag av en kommande ganska försiktig och resonerande artikel i Svensk Juristtidning (SvJT) om FRAs signalspaning så har jag redan dragit ner på mitt bloggande i allmänhet och engagemang i FRA-frågan. Måste koncentera mig på annat.

Media och bloggar
DN, SvD, ROD1, ROD2, ROD3, ROD4, Opassande, Mitt-i-steget, Svensson, Satmaran, Motpol, Oscar Swartz