Om asylsökandes politiska rättigheter i Sverige

Igår debatterade Roger Haddad (L) mot Kent Ekeroth (Sd) i SVT bl.a. om asylsökandes politiska rättigheter i Sverige. Jag instämmer i Roger Haddads argument som han framförde på ett föredömligt sätt. Jag skulle dock ytterligare vilja bemöta Kent Ekeroths ståndpunkt att asylsökandes politiska rättigheter bör inskränkas. Ekeroth tycks kräva att asylsökande ej ska få framföra sin bild av hur de påverkas av svensk asylpolitik genom möte på Mynttorget, Stockholm. Ekeroth stödjer sig på 2 kap. 25 § Regeringsformen som gäller utlänningars rättigheter.

Inskränkningar av asylsökandes politiska rättigheter enligt Regeringsformen
2 kap. 25 § Regeringsformen tillåter förvisso vissa inskränkningar av asylsökandes politiska rättigheter jämfört med svenska medborgare men dessa ska tjäna vissa syften och ske under vissa förutsättningar. I förarbetena till och doktrin rörande (Kristina Svahn Starrsjö i Karnov) 2 kap. 25 Regeringsformen anges att inskränkningar av asylsökandes politiska rättigheter med stöd nämnda bestämmelse tar sikte på följande situationer (citat från Karnov):

När det gällde det särskilda skydd för åsiktsfriheten som ligger i förbudet mot inskränkning i fri- och rättigheterna enbart på grund av bl.a. politisk, religiös eller annan åskådning (nuvarande tredje meningen i 2 kap. 21 §) ansågs utlänning inte helt kunna likställas med svensk medborgare, eftersom en utlännings politiska åskådning kunde föranleda särbehandling enligt reglerna om ”politisk utvisning”. Regeringsformen måste därför tillåta att undantag föreskrivs i lag (prop. 1975/76:209 s. 78).
...
Kvantitativt är frågan om särlagstiftning för utlänningar begränsad. Det är av praktiska skäl endast undantagsvis som det går att göra skillnad på svenska medborgare och utlänningar i lagstiftningen.
...
Därutöver handlar det huvudsakligen om konstitutionell beredskap. Genom bestämmelsen bevaras ett utrymme för att i spända lägen i olika hänseenden kunna ingripa genom lagstiftning särskilt riktad mot utlänningar om detta skulle behövas, exempelvis för att motverka propaganda från ett land som Sverige kommit i konflikt med.

Inskränkningar av asylsökandes politiska rättigheter enligt Europakonventionen
En motsvarande bestämmelse rörande utlänningars politiska rättigheter finns i artikel 16 av Europakonventionen (som är svensk lag).

Hans Danelius skrivande följande i sin kommentar till Europakonventionen (sid. 47-48, fjärde upplagan, Norstedts Juridik):

I artikel 16 anges sålunda att ingenting i artiklarna 10 (om yttrandefrihet), 11 (om mötes- och föreningsfrihet) och 14 (om diskriminering) skall hindra konventionsstaterna att inskränka utlänningars politiska verksamhet. Bestämmelserna har endast sällan åberopats eller tillämpats. I viss mån kan den anses grundad på ett synsätt som har övergivits i de flesta konventionsstater, och i vart fall måste det här som i andra sammanhang gälla ett krav på proportionalitet. Inskränkningarna får alltså inte gå så långt att de framstår som oproportionerliga. Man kan tänka sig att bestämmelserna kunde tillämpas t.ex. om i ett invandringsland skulle uppstå allvarliga politiska konflikter mellan olika invandringsgrupper som att så att säga "exporterat" sina interna problem till invandringslandet. Om det i ett sådant läge befinnas nödvändigt att begränsa utlänningars politiska verksamhet, torde detta kunna ske redan med stöd bestämmelserna i punkt 2 av artiklarna 10 och 11. Artikel 16 framstår därför, i vart fall numera, som en föga betydelsefull bestämmelse.

Sammanfattning
Inskränkningar av asylsökandes politiska rättigheter jämfört med svenska medborgare kan ske vid prövning av asylskäl - svenska medborgare kan ej avtvingas sin politiska uppfattning - däremot är det rimligt att asylsökande som söker politisk asyl avger sin politiska uppfattning till svenska myndigheter då det kan och bör påverka beslut om asyl. Vidare är det tillåtet att särskilt inskränka icke-svenska medborgares yttrandefrihet och mötesfrihet om detta är förknippat med fysiskt våld, vilket för övrigt även är tillåtet beträffande svenska medborgare. Inget av dessa förhållanden var aktuella när asylsökande fredligt och med tillstånd av polisen hade möte på Mynttorget.

Mot denna bakgrund skulle Sverigedemokraternas ståndpunkt - om det skulle omsättes i verklighet - strida mot såväl svensk grundlag som Europakonventionen. Därutöver bör vi naturligtvis fråga oss om Sverigedemokraternas ståndpunkt är förenlig med den demokratiska anda som vi önskar att alla i vårt samhälle delar, kan ta del av och verka i, svaret är nej.

Se även vad min kollega professor Pål Wrange sagt i SVT.

- Men man kan göra inskränkningar för demonstrationer om det är kopplat till hot mot ordning och säkerhet. Myndigheter kan säga nej till demonstrationer som anordnas vid en viss plats och tidpunkt, men det går inte att inskränka demonstrationsrätten, bara för att man inte är svensk medborgare.

Medverkan i TV4 Nyhetsmorgon om polisens register

Idag medverkade jag i TV4 Nyhetsmorgon om polisens register.

Risk för fortsatta kränkningar i Västsahara

Jag står som medförfattare till en artikel på SvD Brännpunkt om MINURSO, FNs fredsbevarande insats i Västsahara. Pål Wrange kommenterar på sin blogg att trots att det är rutin att fredsmissioner får ett uppdrag att övervaka mänskliga rättigheter (MR) sätter Frankrike stopp för det vad gäller MINURSO.

Risk för fortsatta kränkningar i Västsahara

SvD Brännpunkt den 27 april 2011

Marocko ockuperar Västsahara sedan 1975 och förtrycker dess befolkning än i våra dagar. Sedan 1991 råder ett avtal om eld upphör mellan Marocko och Frente Polisario, västsahariernas befrielseorganisation. I samband med att avtalet slöts utlovades en folkomröstning om Västsaharas status, som allt sedan har skjutits upp på grund av oenighet från båda parternas sida om vem som egentligen har rätt att rösta i en dylik omröstning.

De marockanska myndigheterna fortsätter att undertrycka västsahariernas kamp för självständighet och beröva dem på sina grundläggande mänskliga fri- och rättigheter; något som flertalet internationella människorättsorganisationer såsom Amnesty International och Human Rights Watch bekräftar kontinuerligt.

Under en desperat protestkampanj i syfte att få sina sociala och ekonomiska rättigheter tillgodosedda sattes ett provisoriskt flyktingläger upp utanför staden El Aíun på det ockuperade territoriet i oktober i fjol. Lägret bröts brutalt ner av marockansk polis – bland annat med hjälp av tårgas, vattenkanoner och batonger – och den våldsamma sammandrabbningen hade till resultat att ett tiotal personer miste livet. Dokumentationen av händelsen är dock knapphändig, då de marockanska myndigheterna bland annat utvisade flertalet spanska journalister som hade för avsikt att rapportera om händelserna samt lät stänga tv-kanalen al-Jaziras lokalkontor i Rabat. Minurso kunde inte följa situationen i lägret, eftersom de marockanska myndigheterna hindrat åtkomsten. Inte heller FN:s militära och polisiära personal släpptes in, som också nekades inträde med hänvisningen att händelsen berört en intern och social angelägenhet.

Såväl lokala som internationella organisationer har bekräftat att någon straffrättslig process ännu inletts mot personerna som bär ansvaret för de marockanska militära styrkornas attacker mot civila.

I fråga om straffansvar för förövare som gjort sig skyldiga till kränkningar av andra individers grundläggande fri- och rättigheter är behovet av adekvat dokumentation och bevisning oumbärlig. Ända sedan början på 90-talet har övervakningen av mänskliga rättigheter varit en avgörande beståndsdel i de fredsbevarande insatsernas mandat. Men av FN:s nu pågående 17 fredsbevarande insatser är Minurso den enda som inte har mandat att övervaka kränkningar av mänskliga rättigheter. FN framhåller samtidigt att övervakning av mänskliga rättigheter är en effektiv och avgörande del i fredsbevarandet, vilket bland annat har fastställts av FN:s expertpanel för fredsbevarande insatser i augusti år 2000.

En fredsbevarande insats som saknar ett sådant mandat är därför haltande och kan inte fullgöra sitt uppdrag.

Minursos mandat väntas omförhandlas och förlängas i dag, den 27 april. Mandatet förlängs på årlig basis och Marockos position har i säkerhetsrådet länge och konsekvent försvarats av den forna kolonialmakten Frankrike.

Även detta år har en intensiv lobbyverksamhet pågått från såväl fransk som marockansk sida i syfte att underminera vikten av ett mandat för att övervaka de mänskliga rättigheterna.

Högkommissarien för de mänskliga rättigheterna i Genève rekommenderade att generalsekreterare Ban Ki-Moons rapport till säkerhetsrådet om Västsahara och Minursos framtid bör innehålla en uppmaning till att bilda en enhet inom Minurso som befattar sig med de mänskliga rättigheterna. En dylik rekommendation lyser dock med sin frånvaro i generalsekreterarens rapport, som nyligen offentliggjordes. Istället finns en vag hänvisning till MR-rådets mekanismer att ta itu med ”påstådda kränkningar” av de mänskliga rättigheterna.

En effektiv övervakning av de mänskliga rättigheternas efterlevnad är nödvändig för att inte låta straffrihet fortsätta råda och för att inte riskera att folkrätten vidare urholkas av stormakternas realpolitik. Men framför allt skulle övervakningen också bidra till mindre sårbarhet för de civila och människorättsförsvarare som dag för dag riskerar sina liv i kampen för de grundläggande fri- och rättigheterna.

CECILIA ASKLÖF

ordförande, Internationella Juristkommissionens svenska avdelning

OVE BRING

professor emeritus i folkrätt vid Förvarshögskolan och Stockholms universitet

PÅL WRANGE

docent i folkrätt, Stockholms universitet

MARK KLAMBERG

doktorand i folkrätt, Stockholms universitet

HANGA SÁNTHA, YLVA LENNARTSSON HARTMANN, CAROLINE MITT-HOLM

Internationella Juristkommissionens svenska avdelning, arbetsgruppen för mänskliga rättigheter i Västsahara

Juridisk Publikation har publicerat artikel om Västsahara

Juridisk Publikation har nu publicerat min, Hanga Sánthas, Ylva Lennertsson Hartmanns artikel Crimes Against Humanity in Western Sahars: the Case Against Morocco på sin hemsida.

Crimes Against Humanity in Western Sahara: The Case Against Morocco

In cooperation with two lawyers from the Swedish Section of the International Commission of Jurists I have written an article under the title “Crimes Against Humanity in Western Sahara: The Case Against Morocco”. It has not been submitted yet and we are making a draft version available for review. You can read it here.

We would very much appreciate any comments on the article, please submit them below.

Panelsamtal om mänskliga rättigheter

Amnesty anordnar den 7 maj klockan 14.00-16.00 panelsamtal på Fryshuset om mänskliga rättigheter inför 2010 års val. Medverkande är Gustav Blix (M), Bodil Ceballos (MP), Kerstin Engle (S), Désirée Pethrus Engström (KD), Johan Linander (C), Hans Linde (V) och Jasenko Selimović (FP). Läs mer här.

Frihet som ett knippe av rättigheter

Kent Persson har tagit intiativ till en debatt om frihet. Eva Hillén Ahlström menar att frihet alltid kostar pengar i bemärkelsen att staten måste ta ut skatt. Jag håller inte riktigt med utan ansluter mig till vad Rasmus Jonlund skriver. Hur mycket kostar det i skatt för att en stat ska sluta tortera sina medborgare? Ingenting. Hur mycket kostar det i skatt för att vi medborgare ska utnyttja vår yttrande-, religions- och åsiktsfrihet? Oftast ingenting, så länge som ingen annan medborgare vill förhindra oss från att utnyttja dessa friheter. Då behövs det skattepengar för att finansiera polis och skydda friheten mot de som önskar att kränka den. Hur mycket kostar det för staten att jag är medlem i en fackförening och utyttjar min rätt att organsera mig. Ingenting. I frihetsbegreppet ligger också att medborgarna ska skyddas från alltför omfattande och godtyckliga ingrepp från staten. Ibland, men inte alltid, krävs det beskattning för att garantera frihet. Jag tycker allas rätt till utbildning är det bästa exemplet. Klassresan börjar i klassrummet. Därför är det bra att ha en nyanserad syn på frihet och att använda ett rättighetsperspektiv, vilket bäst beskrivs med ordet liberalism.

Ett steg närmare att EU kan ansluta sig till Europakonventionen om mänskliga rättigheter

Via Johannes Schönning hittar jag nyheten att Ryssland ratificerat protokoll 14 till Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR). Det innebär bl.a. att artikel 59 får en ny paragraf som anger följande.

The European Union may accede to this Convention.

Samtidigt har EUs Lissabonfördrag trätt ikraft som ger EU rätt att ansluta sig till EKMR. Det innebär alltså att grunden är lagd både i EUs fördrag och Europarådets fördrag för att EU kan ansluta sig till EKMR. Det endast som fattas är att EUs medlemsstater beslutar att så ska ske.

Om EU ansluter sig till EKMR innebär det att EU-domstolen och Europadomstolen i större utsträckning kommer att kunna harmonisera sina domar, vilket kan vara bra för rättssäkerheten.

Efter Guantánamo?

Den 11 januari 2010 är det åtta år sedan Guantánamos öppnande och Amnestys Juristgrupp bjuder med anledning av detta in till samtal kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm. Fri entré.

Kvällen inleds med ett vittnesmål av tidigare Guantánamofången Adil Hakim och hans advokat Sten de Geer.

Därefter leder Ulf B Andersson, redaktör Amnesty Press, samtalet mellan:

•Per Gudmundson, Svenska Dagbladet
•Jens Holm (V), tidigare EU-parlamentariker och ledamot av EU-parlamentets s.k CIA-utskott
•Madelaine Seidlitz, folkrättsjurist vid Amnesty
•Per Wirtén, chefredaktör Arena
•Mark Klamberg (fp), doktorand i folkrätt, Stockholms Universitet

Läs mer här.

Införlivandet av barnkonventionen i svensk rätt

Flera motioner till folkpartiets landsmöte handlade om att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag. Partistyrelsen förklarade i sitt svar att Sverige normalt använder normharmonisering vilket innebär att man "anpassar sina lagar så så att de uppfyller konventionens krav" (sic).

Jag tyckte partistyrelsens begreppsanvändning var förvirrande, ovanstående är vad som normalt kallas "transformation". Detta ska jämföras med normharmoni som betyder att gällande rätt anses överensstämma med konventionen. Jag tänkte gå upp i debatten och förklara detta samt argumentera för att transformation i vissa delar kan göra att barnkonventionen får önskvärt genomslag i svensk rätt. Det vore mer i enlighet med svensk rättstradition. Det kan exempelvis konstateras att barnkonventionen i vissa delar redan införlivats i svensk rätt genom transformation, se 6 kap. 2 a § föräldrabalken: "Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge." Hela konventionen har dock inte lett till transformation, i stora delar ansågs svensk rätt stå i normharmoni med barnkonventionen när Sverige anslöt sig. Transformation och konstaterande av normharmoni kan vara enklare för svenska jurister att tillämpa än inkorporering.

I samma stund som jag skulle gå upp i debatten valde partistyrelsen att jämka sig och därmed för att vilja inkorporera barnkonventionen i svensk rätt. Jag vet inte om detta är bästa alternativet för att säkra barns rättigheter i Sverige. I vilket fall avstod jag från att gå upp i debatten.

Sverige granskas av rådet för mänskliga rättigheter

Aftonbladet skriver att "FN ger Sverige svidande kritik". Det är Svenska FN-förbundet, inte FN, som kritiserar Sverige. Det är ganska väsentlig skillnad då FN är en sammanslutning av 192 stater medan Svenska FN-förbundet är en frivilligorganisation på samma sätt som Amnesty, Röda Korset eller Rädda Barnen. Jag är en av förbundets många individuella medlemmar. DN skriver på samma tema, men de verkar ha uppfattat vem som är avsändaren.

Granskningen är dock intressant, då FN:s råd för mänskliga rättigheter är en ny konstruktion som sedan 2006 övertagit Förenta Nationernas kommission för mänskliga rättigheters roll. En av nyheterna är att rådet ska granska samtliga FN-staters respekt för mänskliga rättigheter genom en s.k. "universell periodisk granskning". Nu har turen kommit till Sverige. Svenska FN-förbundet har då lämnat in en s.k. "parallellrapport" vid sidan av den rapport som den svenska regeringen lämnat till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det breddar underlaget.

Svenska FN-förbundet brukar inför FNs rasdiskrimineringskommitté lyfta fram kravet att rasistiska organisationer ska förbjudas, vilket förbundet även gör i detta sammanhang. En sådan skyldighet finns enligt rasdiskrimineringskonventionen, artikel 4(b). Personligen anser jag att det vore olämpligt. Åsikter som man ogillar ska inte lagstiftas bort utan ska mötas med argument. Brottsliga handlingar i form av våld och hot kan bestraffas utan att organisationer i sig kriminaliseras. Förutom att det vore moraliskt felaktigt för staten att "godkänna" organisationer så skulle man i onödan göra rasister till någon form av martyrer. Min tidigare professor och handledare på juristutbildningen Göran Melander brukar hävda att Sverige borde ha reserverat sig i detta hänseende till rasdiskrimineringskonventionen om vi vill tillåta sådana organisationer. När vi inte gjort menar han att vi borde säga upp rasdiskrimineringskonventionen och återansluta oss till konventionen med en lämplig reservationen förutsatt att vi vill bevara den svenska organisationsfriheten i dess nuvarande form. Jag instämmer.

Huvudnumret i Svenska FN-förbundets rapport handlar dock inte om förbjudande av rasistiska organisationer utan om våld mot kvinnor, hatbrott, utbildning och hälsovård för asylsökande. Det är angelägna frågor där det kan finnas anledning för Sverige att bättra sig.