Ska vi fokusera på drivkrafter eller efterfrågan på arbetskraft?

Jag uppfattar inte att Hägglunds förslag på DN Debatt främjar integration vilket dess företrädare nu talar om utan handlar mer om att göra Sverige mindre aktivt som destination för migration, dock med respekt för de minimikrav som följer av Sveriges internationella förpliktelser. Denna slutsats drar jag dels utifrån artikelns text men även utifrån den diskussion som förts i sociala medier i borgerliga kretsar under hösten, tillfälligt framför permanent uppehållsstånd anses av många borgerliga debattörer som den mest lämpliga åtgärden för att göra Sverige mindre attraktivt som destination.

Givet den stora mottagning som Sverige har så är volymfrågan absolut någon som tål att diskuteras men låt oss då vara överens om att Hägglunds artikel handlade mer om "volymfrågan" än om något annat. Nu kommer någon säkert invända att Hägglunds artikel visst hade förslag om integration, t.ex. sänkt skatt på arbetsinkomster som förbättrar drivkrafterna.

Jag tror dock inte det handlar om bristande drivkrafter som huvudförklaring till nyanländas arbetslöshet och utanförskap, jag tror mer det handlar om brist på arbeten som matchar de nyanländas kompetens. Se hur det var på 1960- och 70-talen då nyanlända lätt och snabbt kunde få bra jobb inom varvs-, verkstad- eller textilindustrin utan att kunna perfekt svenska. Nationalekonomer brukar tala om utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Medan Hägglund fokuserar på individers drivkafter till att arbeta (utbudet av arbetskraft) tror jag problemet idag snarare ligger i bristande efterfrågan på arbetskraft. Om jag har rätt blir frågorna som politikerna ska besvara annorlunda, t.ex. hur skapas och växer företag, vilka branscher kan utvecklas genom regelförenklingar och skattesänkningar, hur tryggas god energiförsörjning och infrastuktur, kan staten stimulera ekonomin (genom penning- eller finanspolitik), hur kan vi förbättra handelsmöjligheterna med omvärlden, osv. Det är framförallt i den senare diskussionen som jag nu vill finna borgerlighetens svar. Det är bra att borgerligheten funderar över hur individers drivkrafter kan öka, men vi får inte glömma att det även behövs en politik för att öka efterfrågan på arbetskraft.

Jag vill kunna spärra min mobiltelefon mot telefonförsäljare

Jag blev uppringd på min mobiltelefon av ännu en telefonförsäljare. Jag har spärrat vår hemtelefon men det går inte att spärra mobiltelefoner, se denna länk. Det vore en välgärning om detta ändrades. Jag gillar inte att bli uppringd av telefonförsäljare, varken när jag jobber eller är på fritid.

Jag har 1997-1999 själv arbetat som produktchef med direktmarknadsföring (dvs riktad reklam) hos Skandinavisk Press (numera IMP). Vår filosofi var att spärrlistor sparade pengar eftersom de som ville ha spärr mot reklam kostade marknadsföringspengar, ville inte bli kunder och utgjorde en kostnad. Telefonförsäljningsbolag borde i rent vinstsyfte frivilligt och på eget intiativ inför spärrlistor. Det skulle öka träffsäkerheten och därmed lönsamheten samt ge mig och likasinnade sinnesro.

Så ska Östermalm förändras

Jag har blivit intervjuad i Östermalmsnytt hur Östermalm ska förändras och vad som är viktigt under 2012. Journalisten var särskilt intresserad av att höra hur jag såg på det begränsade, men likväl existerande, utanförskap som även finns på Östermalm i form av personer som är beroende av ekonomiskt bistånd. Det var den fråga jag prioriterat högst inför 2012. Jag framhöll att detta utanförskap måste brytas, framförallt för de berördas skull. Detta kom dock inte med i texten utan journalisten skriver att detta är viktigt för stadsdelsnämndens ekonomi vilket förvisso är viktigt men likväl sekundärt i förhållande till målet att alla ska ha makt över sina egna liv.

V och s vill göra tusentals arbetslösa medan mp tvekar

SVT Rapport rapporterar att trots lågkonjunkturen har hemservicebranschen växt med 50 procent det senaste halvåret. Nu sysselsätter den över 11 000 personer. På morgonnyheterna får jag höra att enligt konjunkturinstitutet så har skatteavdraget för hushållsnära tjänster stärkt statens finanser genom att arbetar och att fler gör det vitt. Samtidigt är oppositionspartierna oense om att avskaffa skatteavdraget för hushållsnära tjänster. Vill de verkligen medvetet göra tusentals arbetslösa och försvaga statens finanser? Detta bör vi få svar om före valdagen.

Seved Monke skriver att "V och S vill ta bort människors möjligheter till egen försörjning". Samma sak tar Johan Linander upp. Kent Persson anser att skatteavdragen för hushållsnäratjänster är en succé. Motsatt åsikt står att finna hos Hållplats Hådén som håller med s och v om att avdraget ska avskaffas. Baccus pekar på att den rödgröna oppositionen är splittrade i ännu en fråga. Thomas Böhlmark skriver att även MP gillar RUT-avdraget. Christian Gustavsson lyfter fram att hushållsnära tjänster skapar många arbetstillfällen. Rasmus Jonlund väljer att berömma mp för de också har rätt om RUT-avdragen. Även Linnea Darell har skrivit om hushållstjänster Mary Jensen tycker det är bra med erbjudanden i brevlådan från företag som vitt vill erbjuda sina tjänster. Magnus Andersson konsterar att fler vita jobb är bra förutom för s och v. Läs även vad Eva Westerberg och Fredrik Antonsson skriver. Socialdemokraten Ola Möller anklagar miljöpartiet för att ljuga om jobbpolitiken. Avslutningsvis vill jag välkomna Hans Åberg till blogosfären.

De rödgröna i Stockholm vill höja kommunalskatten med 1 500 kr för en normalinkomsttagare

Claes Arvidsson uppmärksammar mig på de rödgrönas debattartikel på SvD Brännpunkt "Vi höjer skatten". De rödgrönas politik innebär att en normalinkomsttagare får betala 1 500 kr mer i kommunalskatt per år eller 3 000 kr för ett normalhushåll. Till detta kommer de skattehöjningar som blir verklighet om de rödgröna skulle vinna regeringsmakten 2010.

Folkpartiets och alliansens valplattformar på kommun-, landsting- och riksnivå är ännu inte satta, men utgångspunkten måste vara bibehållen och på längre sikt sänkt skattetryck. Det är mitt besked som kandidat till Stockholms kommunfullmäktige. Utbildning och arbete måste löna sig. Marginalerna för många inkomsttagare är redan små och ska inte minska ytterligare.

Media och bloggar
Läs Lotta Edholms pressmeddelande och Seved Monke. Se även Federley och Ankersjö

Sydsvenskan: Arbete istället för lotto

Sydsvenskan den 23 november 2002

Arbete istället för lotto

Vinn på lotto och du kan sluta arbeta. Reklambudskapet som pumpas ut i TV-apparaten är enkelt, Om du vill trygga din ekonomi, köp en lott. Efter reklamsnutten kommer nyhetsändningen om människor som varslats från sina jobb, lärarbristen och köerna i sjukvården. Lottovinnaren och den slutkörda läraren verkar tagna från olika världar.

Eftersom varken skolor eller sjukhus kan finansieras genom ökad lottoförsäljning måste vi uppmuntra det som skapar välfärd - arbete och kunskap.

I dag premieras och lönar sig varken hårt jobb, lång utbildning eller eget företagande tillräckligt mycket.

Det ekonomiska utrymme som staten har ska användas till sänkta skatter på arbete och ett reformerat studiestöd. Studiestödet ska vara hälften bidrag, hälften lån. Studenter som arbetar utöver sina studier ska inte få indragna studiemedel. Vi måste få framtidsföretag att vilja behålla forskning och produktion i Sverige.

Ju fler svenskar som arbetar desto fler som bidrar till välfärden genom sina skattepengar. Lotto skapar inte tillväxt, det kan vara ett trevligt kvällsnöje och en god inkomstkälla för idrottsrörelsen. Lotto får gärna vara kvar, men det får inte vara den enda vägen att skapa en ekonomisk buffert. Om vi vill ha människor som utvecklas genom sitt yrke, om vi vill ha en stark välfärdsstat, om vi ska ha något att fördela måste det löna sig att studera och arbeta.

Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet

Nerikes Allehanda mfl: Låg social trygghet skapar tullmurar

Nerikes Allehanda mfl mars 2002

Låg social trygghet skapar tullmurar

Inför det amerikanska presidentvalet där kampen stod mellan George W. Bush och Al Gore var det många oroade sig för vad en republikansk seger skulle innebära för aborträtten, dödsstraffet, fattigdomsbekämpning i det egna landet samt USA:s relationer till omvärlden i frågor gällande miljö och nedrustning. Därför var det en självklarhet för många svenska liberaler att en demokratisk seger med Al Gore var att föredra. Det finns dock personer och organisationer som samtidigt hävdar att de kämpar för en frihetlig linje, stödde George W. Bush med hänvisning till hans frihandelsvänliga politik. Vid Bushs besök i Sverige förra året stack ungmoderaterna hakan med paroller som ”We love Bush”, hans frihandelsvänliga politik vägde tyngre än republikanska dödstraffsanhängare och abortmotstånd. Därför är det ironiskt att det som utmålades som Bushs starka sida inte är mer än en bluff, när USA nu inför tullmurar mot bl a svenskt stål.

Hur kan det komma sig att USA med Bush i spetsen, utmålade av vissa som marknadsekonomins främsta förkämpar nu har trampat ner sig i samma frihandelfientliga träsk där vi återfinner många av globaliseringsmotståndarna? Det kortsiktiga egenintresset att säkra arbete har vägt tyngre än den som på lång sikt skapar ekonomiskt välstånd. De amerikanska stålbolagen har inte anpassat sig och effektiviserat sin verksamhet. Tullmurarna kommer med konstgjord andning att hålla de amerikanska jobben vid liv, samtidigt som än fler arbetare i omvärlden drabbas, handelskriget kan spridas till andra områden än stål, med tullmurar blir alla förlorare.

Svaret på frågan varför Bush frihandelsvänliga retorik skiljer sig så mycket från den verkliga protektionistiska politiken kan dock sökas även i frånvaron av social trygghet för stora grupper i det amerikanska samhället. Av medias rapportering framgår det att många av de amerikanska stålbolagen står inför konkurshot. Till skillnad från Sverige tryggas inte gamla stålarbetares pensioner av statliga försäkringssystem, i USA är det de gamla arbetsgivarna som står som garant för pensionen. Samma öde hotar de pensionärer som ställts på bar backe efter energijätten Enrons konkurs. Inför hotet av konkurser och tusentals människor med värdelösa pensionsavtal så kan vi lättare förstå USA:s politik, det gör den dock inte mindre förkastlig. De krafter som vill avveckla statliga trygghetssystem och övergå till helt privata lösningar, de finns såväl hos amerikanska republikaner som svenska ungmoderater, företräder därför en politik som skapar den sämsta grunden för en frihandelsvänlig politik. Om vi vill ha en värld där tullarna är förpassade till historien, om vi bejakar globalisering och att företag tävlar på lika villkor, så krävs det att företag kan omstruktureras, effektiviseras gå i konkurs utan att människor förlorar sin grundläggande trygghet. Att företag går omkull är naturligt och oundvikligt, att människor förlorar sina pensioner är oacceptabelt. Därför krävs det en stark och solidarisk välfärdsstat.


Mark Klamberg
1:e vice ordförande Liberala Ungdomsförbundet