Ny terrorlagstifting utan motstånd

Jag har blivit intervjuad i Sveriges Radio, P1 God morgon världen: ”Ny terrorlagstifting utan motstånd”.

Kriminalisering av terrorresor kan försvåra för FRA att signalspana

Idag blev jag intervjuad i P1-morgon om att en kriminalisering av terrorresor kan försvåra för Försvarets radioanstalt (FRA) att signalspana på personer som kan vara på väg att ge sig av. Det går bra för SÄPO att beställa signalspaning för underrättelseändamål och om det avser internationell terrorism, men i det ögonblick SÄPO inleder förundersökning (på vanlig svenska: brottsutredning) så ska signalspaningen enligt lag avbrytas. SÄPO får då förlita sig på traditionella tvångsmedel - hemlig avlyssning och övervakning som regleras i rättegångsbalken. Läs mer här, särskilt att SÄPO föreslår en "vägg" inom SÄPO mellan förundersökning och underrättelseverksamhet.

Uppdatering: Sveriges  Radio har nu lagt upp ytterligare ett inslag, lyssna här.

Återkommande fråga
Detta är en bekant frågeställning då SÄPO med återkommande mellanrum lyfter frågan om att signalspaning ska kunna fortsätta även om förundersökning inletts och vill ha ändrad lag.

Anders Eriksson presenterade i SOU 2009:66 ett förslag om lagen skulle ändras så att polisen skulle få använda signalspaning i brottsutredande syfte. Anders Eriksson har tidigare varit chef  och generaldirektör för SÄPO (1994-2000). De borgerliga partierna som ingick i Anders Erikssons referensgrupp ställde sig tveksamma till att polisen bör få använda signalspaning i brottsutredande syfte. De rödgröna partierna uttryckte ingen åsikt i denna fråga (se sid. 43 i SOU 2009:66). Anders Erikssons förslag godtogs inte av alliansregeringen utan en andra utredning tillsattes som ledde till en mer begränsad lagändring, se proposition 2011/12:179 "Polisens tillgång till signalspaning iförsvarsunderrättelseverksamhet".

Vad är problemet med SÄPOs linje?
Jag tar upp just denna problematik i artikeln "A Paradigm Shift in Swedish Electronic Surveillance Law" sid. 198, se nedan. Jag författade texten 2011 - efter Anders Eriksson presenterat sitt förslag men före proposition 2011/12:179 - förlaget var långsamma med publiceringen som dröjde till 2013. Jag har översatt förundersökning till "preliminary investigation".

In addition, Anders Eriksson suggests that signals intelligence towards international communication should be allowed for the purpose of a preliminary investigation (SOU 2009:66, pp. 126-128; section 5 of draft law on signal intelligence against foreign matters for law enforcement purposes). I find the proposal problematic for the following reasons.

Data collected for the purpose of a preliminary investigation can be used in a court as incriminatory evidence. Sweden as many other countries have fair trial requirements and rules providing that the Prosecutor must disclose all evidence that he/she intends to use at trial (RB, chapter 45, sections 4(4) and 9(2)) and allow the defence to inspect material in possession or under the control of the prosecution (partsinsyn), (RB, chapter 23, section 21(4); Lag (2009:400), chapter 10, section 3(1)). Furthermore, the police and the Prosecutor must act impartially, which means that they must investigate incriminatory as well as exculpatory evidence. The Prosecutor also has the power to make an appeal in favour of the defendant. (RB chapter 20, section 2(3), chapter 23, section 4; Riksåklagaren, 8 October 2009, p. 3). This means in turn that all data collected through signals intelligence and that is relevant for the case must be disclosed or made available to the defence through inspection. Such disclosure would probably be impossible due to the sensitive nature of signals intelligence operations (Signalspaningsnämnden, 30 September 2009, p. 5; Datainspektionen, 8 October 2009, p. 2). Thus, it appears difficult to meet fundamental fair trial requirements when using signals intelligence for the purpose of a preliminary investigation.

Ej unikt för Sverige
Dragkampen mellan FRA och SÄPO är inte unik för Sverige utan samma problematik verkar dyka upp i andra demokratier (i totalitära stater bryr man sig inte om denna problematik). James Bamford skriver nedanstående när han förklarar varför amerikanska NSA från 2000 inte lämnade över information till FBI som kunde ha förhindrat 11/9-2001. NSA motsvarar FRA, FBI motsvarar delvis SÄPO och FISA motsvarar delvis svenska Försvarsunderättelsedomstolen (UNDOM).

Beginning in October 2000, as a result of extremely sloppy and questionable work by the FBI, the FISA court ordered the wall between the FIB´s investigators and the NSA's eavesdroppers heightened considerably. The court found errors in approximately one hundred applications for FISA warrants, mostly in affidavits submitted by FBI supervisory special agents. The errors involved both omission of information and misrepresentations about criminal investigations of FISA targets. In addition, instead of having separate criminal and intelligence investigations, FBI agents were constantly moving back and forth between groups. This was exactly what was prohibited (Bamford, The Shadow Factory - The Ultra-Secret NSA from 9/11 to the Eavesdropping on America, 2008, s. 67).

Notera att Bamford skriver om problemet med "separate criminal and intelligence investigations" och hur det är svårt att upprätthålla en vägg mellan dessa - samma "vägg" som SÄPO föreslår som lösning.

Läsvärd motion

Riksdagsledamöterna från (mp) och (v), Maria Ferm, Agneta Börjesson, Mehmet Kaplan, Jens Holm och Lena Olsson, har skrivit en läsvärd motion med anledning av prop. 2011/12:179 Polisens tillgång till signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.

Lagrådet anser att beslutsunderlaget är undermåligt men ger grönt ljus ändå

Fem dagar eftar att regeringen skickat remiss så har lagrådet lämnat yttrande om polisens möjligheter att inrikta signalspaning. Förutom den korta hanteringen så finner jag lagrådets svar intressant av två skäl. 

1. Lagrådet verkar ha hakat upp sig på första stycket 4 § i lagen om försvarsunderrättelseverksamhet som anger att

Inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Detta har lagrådet tolkat på följande sätt.

En förutsättning för att polismyndighet ska ha behov av att ange inriktningen av signalspaning är då att signalspaningen gäller verksamhet som inte är brottsbekämpande eller brottsförebyggande.

Den logiska slutsatsen borde då vara att SÄPO och rikskriminalpolisen ej ska få inrikta signalspaning för polisiära ändamål med mindre än att 4 § i ovan nämnda lag tas bort. Lagrådet verkar dock ha missat en lokution i 4 § och att förbudet endast gäller "åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters ... verksamhet", inte andra åtgärder.  Märk väl att andra stycket samma paragraf anger följande.

Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

I förarbetena och författningskommentaren till den aktuella paragrafen (som lagrådet ej kommenterat) står följande.

Självklart är exempelvis att det, som Amnesty International påpekat, i försvarsunderrättelseverksamheten inte skall bedrivas verksamhet som inrymmer straffprocessuella tvångsmedel eller polisiära befogenheter i övrigt. ... Det är vidare klart att någon brottsutredande verksamhet inte skall bedrivas av de myndigheter som ägnar sig åt försvarsunderrättelseverksamhet. ... Den grundläggande principen att försvarsunderrättelseverksamheten inte får innefatta förfarande i samband med förundersökning, vissa arbetsmetoder som är förbehållna polisman och användning av straffprocessuella tvångsmedel kvarstår och behöver inte uttryckligen anges, eftersom detta följer av andra bestämmelser. Bestämmelsens nya lydelse omfattar andra konkreta åtgärder som vidtas i den brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamheten med det direkta syftet att lösa uppgifter som föreskrivs för denna verksamhet. Som närmare redovisas i avsnitt 6.3.2 handlar det om sådana åtgärder som, om de vidtogs av andra myndigheter, skulle kunna störa utövandet av den brottsbekämpande eller brottsförebyggande verksamheten. Begränsningen träffar endast sådana åtgärder för inhämtning av information som tar sig mer konkreta uttryck än t.ex. inhämtning av signaler i elektronisk form vid signalspaning. (sid. 135-136 i prop. Prop. 2006/07:63, min understryckning)

Min tolkning är att FRA får bedriva signalspaning för polisiära ändamål så länge som åtgärderna inte är del av en förundersökning (brottsutredning). Lagrådets yttrande är lite förvirrande, om verksamheten (signalspaning för polisiära ändamål) varken får vara brottsbekämpande eller förebyggande, i vilket syfte ska den då bedrivas? Jag uppfattar att begreppen "brottsbekämpande verksamhet" både omfattar i) förundersökningsverksamhet och ii) underrättelseverksamhet för polisiära ändamål, se t.ex. sid. 62 i Prop. 2009/10:85. Menar lagstiftaren och lagrådet att signalspaning för polisiära ändamål på uppdrag av SÄPO och/eller Rikskriminalpolisen inte är en del av den brottsbekämpande och/eller brottsförebyggande verksamheten?

2. Lagrådet anger även följande.

Enligt Lagrådet framstår det som oklart hur den närmare avgränsningen mellan olika verksamheter hos polisen inom vilka signalspaning får och inte får förekomma ska göras. ... Lagrådet finner emellertid inte skäl att sätta i fråga att det finns ett behov såvitt gäller säkerhetspolisen att kunna ange inriktningen av signalspaning inom de ramar för tillåtligheten av sådan som redan gäller. Det framstår, som flera remissinstanser framfört, som mer tveksamt om detta också gäller för Rikskriminalpolisen. Lagrådet anser sig emellertid inte ha underlag för att på den grunden avstyrka den föreslagna lagstiftningen. Lagrådet vill avslutningsvis understryka att även om Lagrådet inte motsätter sig att det framlagda förslaget läggs till grund för lagstiftning så framstår frågan om i vilken utsträckning polisen bör ha tillgång till signalspaning för sin verksamhet inte som därigenom löst eller slutligt reglerad. Lagrådet utgår från att frågan kommer att ägnas fortsatt uppmärksamhet och att därvid bl.a. de synpunkter som Lagrådet nu framfört tas i beaktande.

Jag tycker denna passage är anmärkningsvärd. Det handlar trots allt om ett lagförslag, om förslaget antas så blir det gällande rätt. Då är det märkligt att lagrådet godkänner förslaget när "avgränsningen är oklar", Rikskriminalpolisens behov av signalspaning är "tveksam" och utan att frågan är "löst eller slutligt reglerad".  Lagrådet verkar hysa en diffus förhoppning om att i en icke definierad framtid så kommer regeringen att lämna ett nytt förslag och korrigera eventuella brister, varför skulle regeringen göra det när lagstiftningen väl är på plats? Lagrådet borde ha avstyrkt förslaget, i var fall vad avser Rikspolisstyrelsen, när de väl konstaterat brister i denna del.

Relevanta följdfrågor i NyTeknik

Regeringen föreslog i måndags genom en lagrådsremiss att SÄPO och rikskriminalpolisen ska få inrikta signalspaning vid FRA. Stockholms Universitet blev ej uppmanade att yttra sig över remissen varför ett svar saknas från Juridiska Fakulteten. Jag skrev dock ett eget yttrande vilket jag antog skulle passera obemärkt i justitiedepartementets hantering, men en anonym notering finns på sidan 27 så mitt yttrande verkar finnas tryggt arkiverat.

Av de medier som bevakat frågan har NyTeknik utmärkt sig genom att ställa relevanta följdfrågor som tar upp om och i så fall under vilka omständigheter signalspaning kan användas i förundersökning. Det är anmärkningsvärt att Justitiedepartementet inte kan svara på frågorna men det är delvis förståeligt med tanke på hur diffus nuvarande lag och förslaget till ändring är. Jag har resonerat kring dessa frågor på sid. 537-539 i denna artikel publicerad i Svensk Juristtidning och sid. 132-133 i denna artikel publicerad i  Nordisk Årsbok i rättsinformatik.

Mitt svar på NyTekniks följdfrågor hade varit följande.

NyTeknik: Vad som händer om Säpo, via signalspaning, får information om att ett terrordåd ska ske. Kan den informationen då inte användas i en rättegång?

Mitt svar: Ja, den kan användas i rättegång eftersom svenska domstolar tillämpar principen om fri bevisföring. Det kommer dock vara mycket osannolikt att åklagare kommer använda sådan bevisning då FRA kommer vara mycket motsträviga till att deras material dyker upp i rättegångar eftersom det kan röja myndighetens arbetsmetoder och spaningsobjekt. Vidare har försvaret en rätt att inte bara ta del av graverande bevisning utan allt material som kan tala till den tilltalades fördel vilket torde göra FRA än mer motsträviga.  Ett av de sällsynta exempel då signalspaningsmaterial har dykt upp i domstol kan ha varit i en brittisk rättegång där material från NSA användes och dom avkunnades den 7 september 2009 vilket jag kommenterat här.

NyTeknik: Ska FRA sluta avlyssna terrorister om misstankarna om brott växer sig så starka att polisen bör inleda förundersökning?

Mitt svar: Här är lagstiftningen otydlig. 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet är lite tvetydig eftersom paragrafens första stycke verkar innehålla ett förbud som följs av ett undantag i andra stycket. I lagrådsremissen finns ett förtydligande då det i motiveringen till lagförslaget står att "inriktning av signalspaning inte får ske inom ramen för förundersökningar" (sid. 17). FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson förklarade den 12 maj 2007  i en offentlig utfrågning inför riksdagen "att så fort man kommer in i ett läge där en förundersökning är inledd drar sig FRA ur. Då kan man inte vända sig till oss." (Betänkande 2007/08:FöU14, bilaga 5, sid. 68).  Ingvar Åkessons uttalande är fortfarande relevant då den aktuella paragrafen ej ändrats och ingen ändring föreslås. Min bedömning är att nytt tillstånd till signalspaning kan inte beviljas efter att förundersökning inletts men finns det ett beslut om tillstånd till signalspaning innan förundersökning inletts så får FRA fullfölja detta uppdrag. Ett beslut om tillstånd till signalspaning gäller i sex månader.

Folkpartiet överraskar positivt om signalspaning

Det här var bra, rikskriminalpolisen har inte tillräckligt väl förklarat varför de behöver fler befogenheter än vad myndigheten har idag. Redan idag finns det möjlighet till teleavlyssning, teleavlyssning, preventiva tvångsmedel, inhämtning av trafikuppgifter för underrättelseändamål och utbyte av information med andra länders polismyndigheter. SÄPOs verksamhet och behov skiljer sig i vissa delar från Rikskriminalpolisen då SÄPO måste arbeta under större sekretess och vara mindre beroende av välvilja från andra stater. Jag tänker då särskilt på SÄPOs verksamhetsområde kontraspionage.

Jag har inte opinionsbildat i folkpartiet om detta (i motsats till hur der var 2008). Hade tappat hoppet om folkpartiet om signalspaning för polisiära ändamål men ibland kan man bli positivt överraskad. Bravo Roger Haddad!

Intervju i DN

DN rapporterar om regeringsförslaget om att polisen ska få använda FRA:s signalspaning. Jag har med en kort kommentar.

Tiden snart ute för remissvar

Kan meddela att imorgon 8 mars 2012 går tiden ut för att svara på remissen "Polisens tillgång till signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet". Igår upptäckte jag att Juridiska Fakulteten vid Stockholms Universitet inte har fått remissen av regeringen så vi kommer tyvärr inte att svara. Regeringen skickar inte samtliga lagförslag till oss utan gör ett urval. Lite synd eftersom jag tidigare skrivit en artikel i Svensk Juristtidning och ett remissvar på just detta tema.

Vidare har jag sedan 2010 fått två doktorandkollegor som skriver sin avhandlingar inom angränsande områden: Liane Colona om "The Challenges for the EU Data Protection Regime: Terrorism, Transatlantic Transfers Data and Data Mining by the US Government" och Maeve Dion om "Cyber Threats to National and International Security: State Responsibilities for Preparedness and Response". Jag tror vi hade kunnat skriva ett bra remissvar.

Medan jag skrev på detta inlägg fick jag frågan från Newsmill om att skriva en artikel på temat, ska ta och göra det. Artikeln kanske går att göra om ett till remissvar. Vem som helst har rätt att skicka in remissvar.

Uppdatering. Här kan ni läsa min artikel/remissvar.

SÄPO och Rikskrim ska få inrikta FRAs signalspaning

TT ringde mig för kommentar angående regeringens förslag att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen ska ges möjlighet att inrikta signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Jag hinner inte blogga utförligt om saken idag, men det är möjligt att TT återger min kommentar.             

Min kommentar var ungefär att för den vanliga medborgaren sker intrång i den personliga integriteten redan genom att staten får tillgång till all kommunikation som korsar Sveriges gränser varav FRA bearbetar en del av denna kommunikation och också lagrar betydande mängder information om denna kommunikation (trafikdata). Det nu aktuella förslaget kommer inte ha några betydande konsekvenser för den vanlige laglydige medborgaren med undantag för sådana laglydiga medborgare som (ovetande) råkar befinna sig i samma umgängeskretsar som en möjlig terrorist.

Jag tycker det är bättre ur resurs- och integritetssynpunkter att SÄPO och Rikskrim får beställa spaning från FRA än att SÄPO och Rikskrim bygger upp egna signalspaningsorganisationer. I denna del är regeringens förslag bra.

I praktiken innebär förslaget en återgång till samma lösning som riksdagen antog den 18 juni 2008. Polisens möjlighet att inrikta FRAs signalspaning upphävdes genom de lagändringar som trädde ikraft 1 december 2009 men denna möjlighet kommer alltså nu att återställas.

Media
SvD

Uppdatering
Sydsvenskans ledarredaktion och Dagen verkar ha läst mitt uttalande till TT.

Intervju i NyTeknik

Igår blev jag intervjuad i NyTeknik om förslaget att FRA ska signalspana för polisen. Artikeln publiceras idag på tidningens hemsida.

Efter intervjun fick jag citat per mail. Jag var inte nöjd med svaret eftersom det angav att jag förespråkade att teleoperatörerna skulle utföra "signalspaning" åt polisen, vilket inte är fallet. Det finns fler sätt avlyssna och övervaka telekommunikation än signalspaning.

Jag korrigerade därefter citatet enligt följande.

—Man borde utreda om polisen kan få tillgång till meddelanden och uppgifter på samma sätt som de i dag kan få viss information från tele- och internetoperatörerna beträffande inhemsk kommunikation, säger han.

Det senare svaret var ok för journalisten Monica Kleja och när jag talat med henne idag så förklarar hon att hennes medarbetare publicerat fel version av artikeln. Det ska korrigeras.

Hur realistiskt är mitt förslag? FRA har i ett yttrande den 2 mars 2009 sökt att förklara varför det inte är möjligt. För det första menar FRA på sidan 2 i sitt yttrande att det skulle krävas investeringar hos operatörerna för att skilja ut den relevanta kommunikationen. Då vill jag att det utreds hur omfattande dessa investeringar skulle vara. Vidare, när jag talat med en teleoperatör som berörs av FRAs spaning så har de förklarat att utrustning för att de på egen hand ska skilja ut kommunikation i internationell trafik för närvarande inte är installerat men det finns tillgängligt på den kommersiella marknaden. För det andra anger FRA att underrättelsetjänster inte vill röja för teleoperatörerna vad de spanar på. Det är argument jag kan förstå när spaningen riktas mot andra stater och deras myndigheter, t.ex. ambassader. Argumentet blir dock svagare beträffande terrorism och internationell brottslighet. När polisen ska rikta avlyssning mot inhemsk kommunikation är det inga problem att begära ut kommunikation från teleoperatörerna så jag har svårt att förstå varför det skulle vara ett större problem när det avser internationell trafik. Till sist, ett möjligt tredje argument. Någon skulle kanske hävda att spaningen riktas mot företeelser, inte individer. När signalspaningskommitten granskat FRAs verksamhet skriver de följande på sid. 71 i SOU 2011:13, presenterad den 8 februari 2011:

FRA har beskrivit för kommittén att de sökbegrepp som används vid signalspaning i stor omfattning är direkt hänförliga till en viss fysisk person. Detta är den gängse metoden för signalspaning som har sin grund i att den kommunikation som FRA söker efter sker mellan individer. Utifrån denna information drar kommittén slutsatsen att det vid signalspaning är nödvändigt att använda sökbegrepp hänförliga till personer. Kommittén konstaterar därför att den enligt lag uttryckta mycket restriktiva möjligheten att använda sökbegrepp hänförliga till viss fysisk person inte motsvaras av de beskrivna förutsättningarna för att bedriva signalspaning.

För de som undrar vad ett sökbegrepp i signalspaning är, så kan det exempelvis vara ett telefonnummer. Telefonnumret kan polisen få från utländska partners, genom tidigare bevakning av potentiella brottslingar, teleövervakning med trafikanalys, osv. Om polisen har telefonnumret så skulle det vara möjligt att begära meddelanden och övrig information direkt från operatörerna och inte gå omvägen via FRA. Mitt ödmjuka önskemål är att detta alternativ ska utredas och om det inte är möjligt bör förklaring ges.

Bloggar
Farmor Gun

Ska signalspaning kunna användas i brottsutredningar?

Det har varit uppenbart att regeringen under våren skulle lägga fram ett förslag om att SÄPO åter ska få inrikta FRAs signalspaning alternativt få egna resurser att bedriva signalspaning. Det senare alternativet har verkat osannolikt då det skulle bli mycket kostsamt med få vinster för den personliga integriteten. SVT Rapport uppger ikväll att sex partier i justitieutskottet har enats om att det är angeläget att Säkerhetspolisens behov av information som har inhämtats genom signalspaning snarast tillgodoses. Vem som ska genomföra signalspaningen för polisiära ändamål verkar dock inte avgjort.

En närbesläktad fråga har varit om polisen ska få använda signalspaning endast för underrättelseändamål för att upptäcka/förhindra brott eller även i brottsutredningar (förundersökning) beträffande redan inträffade brott. Det senare avfärdade de borgerliga partierna när Anders Eriksson föreslog detta i utredningen "Signalspaning för polisiära behov", SOU 2009:66. Regeringen tillsatte därför en ny utredare, Runar Viksten, som ska lämna sitt förslag senast den 1 mars 2011.

Runar Viksten uttalade följande i samband med en hearing den 30 september 2009, före han fick ansvaret för nämnda utredning.

Signalspaning som underrättelsekälla är typiskt sett av begränsat värde
för brottsutredningar, eftersom spaningen gäller företeelser och inte
individer. Det bör inte tillåtas att använda signalspaning i en förundersökning
bara för att förutsättningarna för hemlig teleavlyssning är uppfyllda. Det är i praktiken ett nytt tvångsmedel som föreslås.

Frågorna i inbjudan till denna hearing kan besvaras på följande sätt. Tillgången till signalspaningsinformation för både öppna polisen och Säkerhetspolisen bör begränsas till företeelser på övergripande nivå och inte gälla information som ska användas i en brottsutredning.

Det finns dock anledning att för Säkerhetspolisens del tillåta signalspaning inom ramen för en förundersökning i vissa undantagssituationer. Dessa situationer är i princip de som nämns i betänkandet på sidorna 109 och 126 men som bör snävas in ytterligare.

FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson sa följande i samband med samma hearing.

Myndigheten ser en stor insynsproblematik i förundersökningsfallen. Det är ett stort problem för myndigheten om information från signalspaning exponeras för misstänkt och dennes försvarare. Försvarets radioanstalt kan aldrig gå med på att signalspaningsinformation sprids till en bredare krets av personer. En del av denna information kan också härröra från partnersamverkan, vilket skulle kunna skada denna samverkan. Samarbetet med partners i andra länder måste värnas.

Jag har anammat en liknande ståndpunkt och skrivit följande i en artikel som publicerats i Nordisk Årsbok för rättsinformatik.

Anders Eriksson suggests that signal intelligence towards international communication should be allowed for the purpose of a preliminary investigation. I find the proposal problematic for the following reasons.

Data collected for the purpose of a preliminary investigation can be used in a court as incriminatory evidence. Sweden as many other countries have fair trial requirements and rules providing that the Prosecutor must disclose all evidence that he/she intends to use at trial and allow the defence to inspect material in possession or under the control of the prosecution (partsinsyn). Furthermore, the police and the Prosecutor must act impartially, which means that they must investigate incriminatory as well as exculpatory evidence. This means in turn that all data collected through signal intelligence and that is relevant for the case must be disclosed or made available to the defence through inspection. Such disclosure would probably be impossible due to the sensitive nature of signal intelligence operations. Thus, it appears difficult to meet fundamental fair trial requirements when using signal intelligence for the purpose of a preliminary investigation.

Det är märkligt att SVT Rapport och TT (återgett i SvD) anger att överenskommelsen i justitieutskottet "innebär att signalspaning ska kunna användas i brottsutredningar". Stämmer det verkligen? De borgerliga partierna och t.o.m. FRA har tagit avstånd från detta tidigare. Det var därför regeringen ej accepterade Anders Erikssons förslag och tillsatte en andra utredning under Runar Viksten. Jag hittar inget stöd för SVT Rapports och SvDs uppgift vad avser brottsutredningar (förundersökningar) i det yttrande som justitieutskottet presenterat, det nämns inte i nedanstående passage.

Utskottet anser att det är angeläget att Säkerhetspolisens behov av information som har inhämtats genom signalspaning snarast tillgodoses. Samtidigt måste hänsyn tas till rättssäkerhets- och integritetsaspekter. Mot bakgrund av att ett fullständigt lagförslag som reglerar denna fråga är nära förestående anser utskottet att den beredning som pågår inom Regeringskansliet inte bör föregripas.

Uppdatering. Konstaterar att Johan Linander (c) i justitieutskottet och Mats Knutsson på SVT rapport (på fråga från mig) bekräftar vad jag skrivit ovan.

Media och bloggar
Newsmill I HAX I Christian Engström I Mary Jensen I Peter Johansson I Ourcomments I Peter Lindén I Peter Edholm I Edvin Alam

Polisen kan redan idag få information från FRA

Annicka Engblom skriver på Newsmill att flera myndigheter med anledningen av kompromissen den 25 september 2008 fråntagits "möjligheten att ta del av FRA:s information, bland annat Säkerhetspolisen (SÄPO)." Det stämmer inte riktigt. I nu gällande förordning står följande.

9 § Regeringskansliet, Rikspolisstyrelsen, Inspektionen för strategiska produkter, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Tullverket får ha direktåtkomst till uppgifter i en uppgiftssamling för underrättelser i den omfattning som Försvarets radioanstalt beslutar.

Berör detta SÄPO? Det framgår av dessa två förordningar att till Rikspolisstyrelsen hör SÄPO. Anders Hall, politisk stabchef hos justitieminister Beatrice Ask, har i en kommentar om den nya lagstiftningen förklarat följande för Ny Teknik.

Information om utländska förhållanden som regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten erhåller genom signalspaning och som har betydelse för terrorismbekämpningen kommer dock även fortsättningsvis att kunna delges Säkerhetspolisen.

SÄPO får alltså ta del av de underrättelser som FRA har, däremot får SÄPO inte inrikta (beställa) spaning från FRA. Det är förmodligen det senare som Engblom vill korrigera även om det inte riktigt framgår av hennes artikel.

Följande replikskifte mellan SÄPOs generaldirektör Anders Danielsson och FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson återger samma förhållande (se sid. 8 i detta protokoll)

Anders Danielsson uppger följande. ... Från den 1 december i år är Säkerhetspolisen totalt avstängd från tillgång till Signalspaning. Det blir nattsvart för Säkerhetspolisens del. Detta är allvarligt.

Ingvar Åkesson uppger följande. Helt nattsvart ska det inte behöva bli.
Försvarets radioanstalt kan överlämna information som man har fått
via inriktningar från Försvarsmakten, regeringen, m.fl. Problemet är att
Säkerhetspolisen inte kan inrikta eller göra inspel när det gäller
sökparametrar m.m.

Engblom beklagar sig över att SÄPO skars bort genom överenskommelsen den 25 september 2008. Jag menar att en starkt bidragande orsak till att detta skedde var att den borgerliga riksdagsmajoriteten och regeringen inte kunde ge raka och korrekta besked om kopplingen mellan FRA och SÄPO. Se t.ex. följande tre nyhetsartiklar som publicerades innan ovan nämnda kompromiss och regeländring genomfördes där SÄPO förlorade möjligheten att inrikta FRAs spaning. Det var svårt att föra en diskussion i sak eftersom regelverket, i form av lagar och förordningar, var och är svårt att förstå. Engbloms artikel kan ses som en illustration över regelverkets otillgänglighet även för riksdagsledamöter, vilket kan vara något för henne att fundera över om hon vill driva igenom en lagändring.

Regeringen sköter SÄPOs beställningar till FRA

Uppdatering och dementi. I kommentatorsfältet nedan har Erik Kärnekull dementerat de uppgifter som tillskrivits honom. Enligt honom är påståendet att regeringens inriktning utökats inte sant. Jag står dock fast vid remissvaret från den 25 februari 2009. Jag uppfattar att Ingvar Åkesson gör samma tolkning av lagstifningen enligt protokoll den 30 september 2009.

[Generaldirektör för SÄPO] Anders Danielsson uppger följande. ... Från den 1 december i år är Säkerhetspolisen totalt avstängd från tillgång till Signalspaning. Det blir nattsvart för Säkerhetspolisens del. Detta är allvarligt.

[FRAs generaldirektör] Ingvar Åkesson uppger följande. Helt nattsvart ska det inte behöva bli. Försvarets radioanstalt kan överlämna information som man har fått via inriktningar från Försvarsmakten, regeringen, m.fl. Problemet är att Säkerhetspolisen inte kan inrikta eller göra inspel när det gäller sökparametrar m.m. Det dynamiska samarbete som har utvecklats under lång tid och som har gett bra resultat upphör. Försvarets radioanstalt får också frågor utomlands ifrån om vad det är som händer i Sverige och hur man ska lösa situationen. Om förslaget hade varit lite mer modest och reglerat i stort sett det som gäller idag hade det kanske varit lite enklare.

På vanlig svenska, Ingvar Åkesson menar att SÄPO inte kan inrikta (beställa) FRAs signalspaning, men om FRA hittar något så kan myndigheten lämna över det till SÄPO.

Ursprungligt inlägg. Folk och Försvar har under fredagen ordnat studiebesök för de politiska ungdomsförbunden hos FRA. Jag tycker det är utmärkt att Folk och Försvar tillsammans med FRA ordnat detta, Folk och Försvars uppgift är ju att skapa möten mellan "folket" och "försvaret" i ordens ibland snäva eller breda bemärkelser. Bland de politiska ungdomsförbunden finner vi en del av morgondagens beslutsfattare och det är ju viktigt att dessa får baskunskaper om svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Mikael Nilsson följde med som Ung Pirat och har skrivit en utmärkt redogörelse på sin blogg. Han ställde många av de frågor som jag önskat att journalister hade ställt före riksdagen röstade om saken. Dagens scoop var förmodligen följande.

det bästa var att jag träffade Erik Kärnkull, chef för avdelningen för signalunderrättelsetjänst på FRA och en mycket öppen, trevlig, saklig och framåt person. Han gav en rad informationsbitar som jag tidigare känt att jag saknade, och som jag gärna vill dela med mig av.

Efter den 1 dec 2009, när SÄPO inte längre fick beställa spaning från FRA, så blev den årliga inriktningen från regeringen plötsligt förlängd med en lång lista på spaningsområden kring saker som normalt kommer från SÄPO.

Detta bekräftar alltså att SÄPO kringgår förbudet mot att beställa spaning i FRA-shoppen genom att be regeringen beställa åt dem.

Detta var något som jag misstänkt, men det var första gången som det blev bekräftat av en offentlig företrädare. Se gärna vad Stockholms Universitet skrev i sitt remissvar den 24 februari 2009.

Det innebär bl.a. att SÄPO och polisen ej ska ha möjlighet att inrikta FRAs signalspaning (sidan 40), men likväl har 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet lämnats oförändrad. Enligt andra stycket i nämnda lagrum får FRA lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Av tidigare förarbetsuttalanden till första stycket av nämnda lagrum framgår att även om det inom försvarsunderrättelseverksamheten inte får vidtas polisiära åtgärder så får underrättelseinhämtningen omfatta samma företeelser (prop. 2007:63 sid. 41-48). För fakultetsnämnden ter sig avgränsningen mellan försvarsunderrättelseverksamhet och polisiär verksamhet som oklar. Det framstår även som FRA med stöd av 1 § andra stycket signalspaningslagen kan kartlägga brottslig verksamhet och med stöd av 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet kan lämna över sådan information till polisen utan att gränsdragningsproblematiken är klarlagd/löst. Regeringen har förvisso tillsatt en särskild utredare som ska studera denna sak, men frågan är om möjligheterna till stöd till polisen ska kvarstå när gränsdragningen är oklar.

Rondellhunden, JihadJane och signalspaning

I Expressen kan man läsa att specialpolis i Irland gripit sju personer misstänkta för att vara inblandade i en mordkomplott mot den svenske konstnären Lars Vilks. Mest välkänd bland konspiratörerna är Colleen "JihadJane" R. LaRose. Detta är förstanyheten i flera medier. Det är naturligtvis bra att mordkomplotten mot Lars Vilks upptäckts och förhindrats. Som Peter Englund skriver.

Att tysta Lars Vilks handlar i förlängningen om att tysta oss alla. Om hans konst kan vi alltid diskutera. Om hans rätt att utöva den – aldrig.

Mindre uppmärksammat är hur polisen fått nys om denna misstänkta brottslighet. I Sydsvenskan står det att gripandena skedde "efter ett tips från den amerikanska rikspolisen FBI, som ska ha bedrivit signalspaning mot gruppens e-post och andra kommunikationer."

Detta är intressant ur åtminstone två aspekter.

För det första brukar det vara hemligt mot vilka mål signalspaning sker. Uppgifterna i Sydsvenskan verkar vara fortsättning på en trend av ökad offentlighet vilket jag noterat tidigare beträffande användning av signalspaningsmaterial i en brittisk domstol. Kommer den information som inhämtats genom signalspaning att dyka upp i den kommande rättegången mot "JihadJane" och hennes bundsförvanter? Materialet verkar dyka upp i det åtal som väckts i USA. Många tycker nog det är rimligt, men det väcker frågor om den svenska regeringens och FRAs ståndpunkt att signalspaning inte har något att göra med brottsutredningar att göra. När slutar underrättelsearbetet och övergår till brottsutredning? Ska signalspaning avbrytas så fort det finns skäl att inleda förundersöning? Vad händer om polis och åklagare dröjer med att inleda förundersökning? Får information som inhämtats genom signalspaning användas i förundersökning och rättegång?

Avslutningsvis, vad innebär det att FBI bedrivit signalspaning mot "gruppens e-post och andra kommunikationer"? Jag antar att detta innebär att NSA varit inblandat. Varför kunde detta inte ske med vanlig avlyssning eller övervakning? Enligt New Tork Times förklarade Colleen R. LaRose på youtube och intersajter under sitt alias "JihadJane" att hon ville hjälpa muslimer. Därefter började "JihadJane" kommunicera med sina bundsförvanter i Sydostasien och Europa. "JihadJane" hade även en MySpace-profil där hon tillkännagav sina sympatier. Hon skrev bl.a.: "I support all the Mujahideen I hate zionist & all that support them”. Räckte det inte för myndigheterna att få tillgång till just den kommunikation som hör till LaRose och hennes bundsförvanter utan att använda signalspaning?

Nyheten att "JihadJane" gripits med hjälp av signalspaning kanske får upp stödet för signalspaning i vissa kretsar, men behovet av att klarlägga varför det behövs utöver vanlig avlyssning och övervakning kvarstår.

Till en annan sak. Min kollega Per Larsson har startat en blogg om whistleblowing, yttrandefrihet och korruption. Idag skriver han om Lars Vilks och rätten att få häda.

Regeringen tillsätter utredning om polisens rätt att beställa signalspaning

Sveriges Radio och Aftonbladet rapporterar att regeringen gett Runar Viksten i uppdrag att utreda polisens rätt att beställa eller själv utföra signalspaning. Det blir den andra utredningen, den första utfördes av Anders Eriksson (SOU 2009:66). Det finns både positiva och negativa saker att skriva om detta.

Jag anser att utredaren fått ett för snävt uppdrag. Viksten ska undersöka om polisens tillgång till signalspaning kan ske i en fristående organisation eller genom att en fristående del byggs upp inom FRA, Försvarets Radioanstalt. Jag skulle vilja se att ett tredje alternativ fanns med, att polisen från teleoperatörerna får avlyssning eller övervakning av internationell kommunikation i samma begränsade omfattning som gäller för rent inhemsk kommunikation. FRA har i tidigare sammanhang förklarat att detta är olämpligt eftersom 1) det kräver nya investeringar hos teleoperatörerna och 2) FRA vill inte röja för teleoperatörerna vem de spanar på. Att hålla målen för signalspaning hemligt gentemot operatörerna kan vara berättigat när FRA spanar mot andra statsmakter men när det gäller brottsbekämpning blir argumentet svagare. Utredaren borde granska dessa argument närmare. Vad är det för investeringar som krävs? Varför kan polisen/SÄPO röja för teleoperatörerna vem de spanar på vad avser inhemsk kommunikation men inte internationell kommunikation? Med andra ord, om regeringen vill att polisen ska få signalspana så måste man först förklara varför vanlig avlyssning eller övervakning inte räcker.

För det fall regeringen bestämt sig att polisen ska få tillgång till signalspaning anser jag av två anledningar att det är bättre att FRA gör detta än att polisen bygger upp en parallell organisation med i princip samma kapacitet. För det första, integritets- och rättssäkerhetsvinsten av att polisen får en egen signalspaningsorganisation är minimal eller till och med negativ. Att lägga signalspaningsverktyget direkt i polisens händer skulle innebära en alltför stor frestelse och risk för missbruk. Det är inte ekonomiskt försvarsbart att Sverige bygger upp två separata signalspaningsorganisationer. Att FRA skulle genomföra spaning på polisens uppdrag skulle innebära en återgång i riktning mot det ursprungliga förslag som regeringen lade fram 2007, som antogs av riksdagen den 18 juni 2008 men som riksdagen rev upp den 14 oktober 2009.

Det är dock positivt att regeringen utsett Runar Viksten som utredare. Han förstår och erkänner problematiken. Läs vad han som ordförande för signalspaningsnämnden (numera försvarsunderrrättelsedomstolen) skrev förra året om Anders Erikssons utredning. Då var det många som alltför lätt accepterade Anders Erikssons argument att endast FRA och inte polisen kommer få tillgång till "överskottsinformation".

Förslaget i betänkandet innebär att polisen får befogenhet att lägga vissa underrättelseuppgifter på Fra som endast får besvara ställda frågor och inte lämna något råmaterial vidare till polisen. Detta lyfts fram som en tillfredsställande ordning eftersom polisen inte får tillgång till något överskottsmaterial som kan missbrukas i utredningssammanhang (se bl.a. s. 115 ö och s. 148 i betänkandet). Synsättet är alltför inskränkt. Människors integritet påverkas redan då informationen inhämtas, och ur integritetssynpunkt torde sakna betydelse om det är FRA eller polisen som får del av överskottsinformationen.

När jag nu uttryckt min respekt för Runar Viksten vill jag ändå framhålla det märkliga i att samma person som leder Försvarsunderrättelsedomstolen ska utreda verksamhet som samma domstol förmodligen kommer att pröva. Sverige är för litet.

Bloggar
Niklas Starow, Daniel Gustafsson, Michael, Osmidigt, Törnebohm, Lars-Erick Forsgren, Mats Engström, Björn Nilsson

Utredning kring signalspaning för polisen

NyTeknik skriver att regeringen väntas inom kort tillsätta en utredning kring ett nytt svenskt signalspaningsorgan som ska förse polisen med underrättelseinformation.

Enligt en läcka i december beskrevs uppdraget som att utredaren skulle ta fram förslag kring två alternativ: det ena var ett fristående organ, en egen polisiär signalspaningsmyndighet, och det andra ett polisiärt organ som skulle ingå som en del inom signalspaningsmyndigheten Försvarets radioanstalt (FRA).

Jag skulle helst se att ett tredje utredningsalternativ fanns med enligt vilket polisen skulle vända sig till teleoperatörerna för att beställa teleavlyssning och/eller teleövervakning i enlighet med det de principer som finns för avlyssning och övervakning av rent inhemsk kommunikation. Enligt en skrivelse från FRA fungerar detta inte bl.a. eftersom man inte vill röja för teleoperatörerna vem man spanar på. Detta argument kan jag möjligtvis acceptera om FRA vill spionera på andra stater, men detta argument håller inte gentemot spaning avseende brottslighet. Om polisen för operatörerna kan röja sådan information när de avlyssnar/övervakar inhemsk kommunikation måste motsvarande gälla även kommunikation som korsar Sverige gränser. Med andra ord, detta tredje alternativ innebär att polisen får tillgång till teleavlyssning och teleövervakning men inte signalspaning avseende internationell kommunikation. Att plocka fram information ur internationell kommunikation skulle kräva att teleoperatörerna måste göra investeringar i ny utrustning, men enligt uppgift från Bahnhof finns denna utrustning att köpa på den öppna marknaden. Jag vill att detta alternativ ska utredas.

Enda skälet till att detta tredje alternativ inte skulle fungera är om polisen behöver spana av all kommunikation och lagra stora mängder uppgifter, men det har ju regeringen och FRA förnekat att signalspaning innebär. SVT Rapports avslöjande och min förståelse för lagstiftningen visar på något annat, men nu får FRA och regeringen spela efter sin egen beskrivning och utreda det tredje alternativet.

Om regeringen trots allt endast utreder de två alternativen att 1) polisen ska ha egen signalspaning eller att 2) FRA gör det för polisens räkning, så förordar jag det andra alternativet. Det skulle innebära en återgång i riktning mot det ursprungliga förslag som regeringen lade fram 2007. Att lägga signalspaninsgverktyget direkt i polisens händer skulle innebära en alltför stor frestelse och risk för missbruk. Det är inte heller ekonomiskt försvarsbart att Sverige bygger upp två separata signalspaningsorganisationer när integritetsvinsten av detta är försumbar eller t.o.m. negativ.

Danielsson talar om Makt och Moral

Direkt från Sälen. Anders Danielsson, SÄPO-chefen talar på Rikskonferensen under rubriken "Makt och Moral." Han inledde med att förklara att hans myndighet följer lagen, men utamaningen är att mycket av SÄPOs verksamhet är oreglerad. Det innebär inte att allt som inte är förbjudet blir tillåtet. Allt som är tillåtet är inte per automatik lämpligt i det enskilda fallet. Ändamålen får inte helga inte medlen. I slutet av sitt anförande kom Danielsson in på avvägningen mellan övervakning och personlig integritet. Mer konkret än så blev det inte, men jag anade att han sökte stöd för SÄPOs krav att få inrikta FRAs signalspaning.

Promemoria om signalspaning för polisiära behov på wikileaks

Oscar Swartz tipsar om att en promemoria angående kompletterande underlag om signalspaning för polisiära behov finns på wikileaks.

I mitt förra inlägg föreslog jag att regeringen i samband med en sådan utredning skulle pröva möjligheten att SÄPO kan avlyssna och övervaka internationell kommunikation utan att det förutsätts att all gränsöverskridande kommunikation ska överföras till staten. Man bör istället hålla sig till de principer och regler som gäller för övervakning och avlyssning av inhemsk kommunikation. Det ser ut som regeringen ej tänker utreda denna möjlighet.

Är signalspaning svaret?

SvD skriver att SÄPO kan få tillgång till signalspaning utan att gå via FRA. Frågan ska snabbutredas. Patrik Peter, pressekreterare på Säpo förklarar problemet.

För oss spelar det ingen roll vem som gör signalspaningen, FRA är väldigt skickligt på det, men för att kunna utföra vår uppgift behöver vi kunna inrikta signalspaningen, till exempel tala om vilken avsändare vi önskar signalspana på. För oss vore det bra om vi fick det här verktyget så fort som möjligt.

Om det är så att SÄPO kan tala om för FRA vem som är avsändaren så borde SÄPO istället kunna begära ut sådan kommunikation eller uppgifter om denna från operatörerna utan att gå omvägen via FRA. Då blir avlyssningen och övervakningen riktad, vilket få har något problem med.

FRA skrev i ett yttrande den 2 mars 2009 att det inte går för operatörerna att göra ett sådant avgränsat urval av två anledningar. För det första, operatörerna har inte rätt utrustning vilket skulle kräva investeringar. Dessutom är det av sekretesskäl omöjligt att sprida sådan teknik. För det andra, FRA vill inte att sökbegreppen ska avslöjas för operatörerna.

Jag skulle vilja att dessa argument granskas i den kommande utredningen. För det första, jag har i samtal med en av operatörerna som berörs av signalspaningslagen (Bahnhof) frågat om de kan plocka ut meddelanden och uppgifter om kommunikation (trafikdata) beträffande internationell telekommunikation, inklusive sådan som bara i transit går igenom Sverige. Svaret är ja, utrustningen finns att köpa på den kommersiella marknaden. För det andra, argumentet att sökbegreppen inte kan avslöjas för operatörerna håller möjligtvis i underrättelseverksamhet mot andra länders statsorgan, men inte gentemot terrorism och grov brottslighet. När SÄPO i underrättelsesyfte bevakar kommunikation mellan misstänkta terrorister och brottslingar i Sverige så utgör sekretesskäl inget absolut hinder för att uppge till operatörerna vilka teleadresser som ska övervakas eller avlyssnas.

Det finns ett tredje, outtalat argument varför endast FRA kan utföra spaningen åt SÄPO. Det är att FRA har en central databas som lagrar trafikdata i massiv omfattning även beträffande vanliga privatpersoners kommunikation. En sådan databas, omfattande uppgifter om i princip all gränsöverskridande kommunikation, skapar unika förmågor som säkert skulle göra nytta för SÄPOs spaning. Privata teleoperatörer kan inte få fram motsvarande information. Att signalspaningen har denna omfattning och att vanliga privatpersoner omfattas av trafikdatalagringen förnekas både av regeringen och FRA så därför behöver vi inte oroa oss för detta argument.

För att sammanfatta, regeringen bör utreda möjligheten att SÄPO kan avlyssna och övervaka internationell kommunikation utan att det förutsätts att all gränsöverskridande kommunikation ska överföras till staten. Man bör istället hålla sig till de principer och regler som gäller för övervakning och avlyssning av inhemsk kommunikation.

Bloggar
Johan Westerholm, Farmor Gun, Drottningsylt, Svensson, Nicklas Starow

Justitiedepartementet bekräftar att FRA kommer lämna över information till SÄPO

SvD, DN, Nyheter24 och Göteborgsposten skriver bl.a. om att FRA får tillgång till kabelkommunikation imorgon. NyTeknik vidaretutvecklar en story som Per Agerman avslöjade på sin blogg förra veckan, nämlingen att polisen även fortsättningsvis kommer att få information från FRA. Jag skrev om samma sak i februari 2009 i det remissvar som Juridiska Fakultesnämnden vid Stockholms Universitet lämnade. Anders Hall, politisk stabchef vid justitiedepartementet bekräftar saken på följande sätt idag (30 november 2009).

Information om utländska förhållanden som regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten erhåller genom signalspaning och som har betydelse för terrorismbekämpningen kommer dock även fortsättningsvis att kunna delges Säkerhetspolisen.

Det är ju bra att riksdagen och resten av Sverige får reda på detta. Utöver remissvaret från Stockholms Universitet så var det ingen som kommenterade denna aspekt inför att riksdagen den 14 oktober 2009 antog ändringar i lagstiftningen. I regeringens proposition från i maj 2009 stod däremot följande (sid. 32).

En reducering av kretsen inriktande myndigheter till regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten innebär att det stöd som Försvarets radioanstalt hittills lämnat till ett antal andra myndigheter i praktiken omöjliggörs. Detta får konsekvenser för bl.a. Säkerhetspolisen och den öppna polisen.

Budskapet från regeringen varierar.

Till en annan aspekt. Per är Nygårds på bransch- och arbetsgivarorganisationen IT & Telekomföretagen efterfrågar i Metro en EU-harmonisering istället för nationell särrlagsstiftning eftersom kunder skräms iväg från Sverige pga av "FRA-lagen". Jag förstår att IT & Telekomföretagen inte vill ha konkurrensnackdelar, men samtidigt tror jag inte på en "EU-lag" om signalspaning.

Bloggar
Falkvinge, Mary, Emma, Jens. O