Jag har medverkat i media med anledning av Karadzic-domen.
Kommentator i SVT "Karadzic döms för folkmordet i Srebrenica" samtidigt som domen läses upp, du kan se det här (börjar efter 2 minuter).
Medverkar i SR P1 Studioett: "Besvikelse efter domen mot Karadžić"
Intervju i SVT (endast text): Folkrättsexpert: ”Inte bara en juridisk rättegång”. Jag läste ej citat och hade bett om vissa ändringar om möjlighet getts
DN debatt har publicerat min artikel "Politikerna måste ta ansvar när Karadzic-domen faller".
Idag återges intervju som jag get till TT i dagstidningen Åbo Underrättelser under rubriken "I Nürnberg blev ondskan straffbar".
Nu har Stockholms Universitet lagt upp min presentation om internationell straffrätt på Youtube.
Idag är jag intervjuad i DN angående ny svensk lag om internationella brott. Det gör jag med anledning av att idag avkunnar Stockholms tingsrätt dom mot en 34-årig serb åtalad för att ha deltagit i en massaker i byn Cuska i Kosovo. Förövarna skilde ut och mördade männen, cirka 40 personer. Jag bedömer att åklagarens utmaning i detta mål handlar mindre om eventuella brister i nuvarande lagstiftning och mer om vad som kan bevisas. Den åtalade nekar och säger att han inte deltog i massakern och inte ens var på plats. Jag besökte Stockholms tingsrätt den 26 oktober 2011 och lyssnade på rättegången när den åtalade förhördes.
Jag vill gärna utveckla min kommentar i DN. Rubriken talar om krigsförbrytare medan jag använder exemplet tortyr som brott mot mänskligheten. Man kan få det felaktiga intrycket av att det inte går att döma krigsförbrytare för tortyr i svensk domstol. Låt mig därför utveckla kommentaren.
Den nya lagstiftningen kommer omfatta såväl folkmord som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det är tre olika typer av brott. Med nuvarande lagstiftning går det inte att dömas under rubriceringen tortyr som brott mot mänskligheten eftersom en sådan straffbestämmelse saknas. Däremot går det bra att dömas för tortyr under rubriceringen folkrättsbrott, förutsatt att gärningen begicks i samband med en väpnad konflikt. Folkrättsbrott motsvarar vad man på engelska kallar "war crimes" eller på svenska krigsförbrytelser. Problemet är att tortyr som brott mot mänskligheten även kan begås i avsaknad av en väpnad konflikt, dvs i fredstid, men så som den svenska lagen är formulerad kan man då varken dömas för folkrättsbrott (krigsförbrytelse) eller brott mot mänskligheten. Grov misshandel är det som återstår. Vad betyder detta rent konkret?
De övergrepp som begåtts i samband med den arabiska våren, exempelvis i Egypten, Tunisien, i det tidiga skeendet i Libyen och Syrien, kan med den nuvarande lagstiftningen varken rubriceras som folkrättsbrott eller brott mot mänskligheten. Det är tänkbart att soldater, poliser och represanter från de tidigare regimerna i Egypten, Tunisien, Libyen och den nuvarande regimen i Syrien söker asyl i Sverige. Det vore högst beklagligt om svensk lagstiftning har sådana brister att dessa personer inte kan dömas fullt ut för de brott som begåtts. Åtal för mord och misshandel är inte samma sak som åtal för brott mot mänskligheten. Det är högst tveksamt om eventuell ny lagstiftning kan tillämpas retroaktivt avseende händelserna under 2011.
För de som vill fördjupa sig, läs min artikel International Criminal Law in Swedish Courts: The Principle of Legality in the Arklöv Case i International Criminal Law Review, Vol. 9, pp. 395-409, 2009.
NRK och SvD rapporterar att åklagaren överväger att väcka åtal mot Breivik för brott mot mänskligheten för vilket straffet kan uppgå till 30 års fängelse. Det är längre än det längsta fängelsestraff som verkar gälla för övriga brott i Norge, 21 år. Det kan förklara åklagarens intresse för denna brottsrubricering. Straffbestämmelsen om brott mot mänskligheten återfinns i § 102 straffeloven och är väldigt ny då den trädde ikraft den 7 mars 2008.
Romstadgan
Den norska lagstiftningen baseras på Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen vilket väckte åtminstone en fråga hos mig. Breiviks handlande uppfyller alla rekvisit (på engelska "elements", på vanlig svenska: villkor) för brott mot mänskligheten enligt Romstadgan med ett möjligt undantag. Brott mot mänskligheten ska vara ett systematiskt eller omfattande angrepp riktat mot civilbefolkningen. Brottet kan begås i fredstid och till skillnad från krigsförbrytelser finns det inget krav på att handlingen ska ske i samband med en väpnad konflikt. Enligt artikel 7(2)(a) i Romstadgan finns en bestämmelse som höjer ribban ytterligare för åklagare genom att angreppet ska följa av en stats eller organisations policy. Denna högre ribba var kontroversiell när Romstadgan antogs då. Frågan är om Breiviks handlande kan anses vara följd av en stats eller organisations policy. Frågan har uppkommit i ICC där domaren Hans-Peter Kaul tagit fasta på detta krav i två skiljaktiga meningar beträffande påstådda brott i Kenya. Kaul ansåg att domstolen ej hade jurisdiktion (behörighet) över de påstådda brotten då rekvisitet beträffande policy ej var uppfyllt.
Norsk lagstiftning saknar krav angående stats eller organisations policy
Nu ska Breiviks ansvar prövas mot norsk lagstiftning och inte Romstadgan. Den norska lagstiftningen innegåller ingen explicit rekvisit som kräver att angreppet ska följa av en stats eller organisations policy. Av de förarbeten som jag hittat finns det inget som tyder på att det finns i implicit form. Se nedanstående utdrag.
§ 16–3. Forbrytelse mot menneskehetenOm min slutsats stämmer så blir det lättare för åklagaren att väcka åtal beträffande brott mot mänskligheten. Även om åklagaren har en sådan möjlighet kan det med tanke på Breiviks vilja att omkullkasta demokratin i Norge ikväl vara mer lämpligt att åtala enligt rubriceringen terroristbrott.
Her foreslås det tatt inn en bestemmelse som svarer til art 7 i Roma-vedtektene, hvor 11 typer handlinger er karakterisert som forbrytelse mot menneskeheten. Handlingstypene inkluderer blant annet drap, utryddelse, voldtekt, deportasjon eller tvangsoverføring av befolkning, tortur, apartheidforbrytelsen og andre umenneskelige handlinger av liknende art som forårsaker store lidelser eller gjør alvorlig skade på legeme eller psykisk eller fysisk helbred. For å rammes av art 7 må handlingen være av kvalifisert art ved at den må være begått som ledd i et utbredt eller systematisk angrep mot en sivilbefolkning og med kunnskap om at handlingen passer inn i et slikt mønster. Med «utbredt» siktes det til at det kreves skade av et stort omfang, først og fremst et stort antall ofre. Med «systematisk» siktes det til et mønster eller en metodisk plan som er organisert og ikke tilfeldig. Kommisjonen foreslår at kravet om «kunnskap» erstattes av et alminnelig forsettskrav, jf avsnitt 7.5 foran.Forut for vedtakelsen av Roma-vedtektene var kategorien «forbrytelse mot menneskeheten» regnet som en del av internasjonal sedvanerett, og var inntatt i jurisdiksjonen til de midlertidige domstolene for det tidligere Jugoslavia og Rwanda. Det vises til framstillingen i St prp nr 24 (1999–2000) s 29 og s 52–57.
Når det gjelder bestemmelsens forhold til utk § 16–1 om krigsforbrytelse og § 16–2 om folkemord, vises det til nevnte proposisjon s 29:
«Historisk springer denne kategorien forbrytelser ut fra en erkjennelse av at grusomheter mot sivile i en del tilfeller ikke fanges opp av begrepet ‘krigsforbrytelser’. Dette kan eksempelvis gjelde i en internasjonal væpnet konflikt der vedkommende sivile ikke er fiendens borgere, eller, mer generelt, kan det gjelde der grusomhetene begås mot ens egen befolkning. Det kan også gjelde der det overhodet ikke foreligger en væpnet konflikt, eller forbrytelsene begås før en slik konflikt bryter ut. Mens det er meget omfattende beviskrav som må oppfylles for å kunne konstatere folkemord, noe det begrensede antall saker og domfellelser siden Nürnberg-rettergangene vitner om, vil forbrytelser mot menneskeheten i en del tilfeller i praksis kunne være lettere å bevise.»
