Attacker mot civila sjukhus är krigsbrott – varför händer det ändå?

Jag har blivit i Expressen: ”Attacker mot civila sjukhus är krigsbrott – varför händer det ändå?”

Orealistisk behandla tolkarna som andra asylsökande

Den 21 mars 2013 blev jag intervjuad i SvD om de afghanska tolkar som arbetat för Svenska Försvarsmakten. Rubriken är ”Orealistisk behandla tolkarna som andra asylsökande”.

Osakliga argument om Afghanistaninsatsen

Jag kan ha respekt för ståndpunkten att Sverige ska dra sig ur Afghanistan, men jag har svårt att förstå varför en del kritiker vägrar erkänna att insatsen som sker inom ramen för International Security Assistance Force (ISAF) vilar på ett FN-mandat. Nu är det Stefan Lindgren som kommer med felaktiga påståenden i SvD.

FNs säkerhetsråd anger i resolution 1386(2001) följande.

Acting for these reasons under Chapter VII of the Charter of the United
Nations,

1. Authorizes, as envisaged in Annex 1 to the Bonn Agreement, the establishment for 6 months of an International Security Assistance Force to assist the Afghan Interim Authority in the maintenance of security in Kabul and its surrounding areas, so that the Afghan Interim Authority as well as the personnel of the United Nations can operate in a secure environment

Mandatet i resolution 1386(2001) blev senast förnyad genom resolution 1943(2010) som förlänger ISAFs mandat till den 23 mars 2011. Den anger följande.

Acting for these reasons under Chapter VII of the Charter of the United Nations,

1. Decides to extend the authorization of the International Security Assistance Force, as defined in resolution 1386 (2001) and 1510 (2003), for a period of twelve months until 13 October 2011;

I samma resolution uttrycker FN säkerhetsråd uppskattning för att NATO leder ISAF.

Expressing its appreciation for the leadership provided by NATO and for the contributions of many nations to ISAF and to the OEF coalition,

Låt oss diskutera den svenska Afghanistaninsatsen, men utan felaktiga påståenden. En student i folkrätt uttrycker det väl i sin blogg.

Frågan om Sverige ska stanna är inte av juridisk karaktär, den handlar om en myriad av olika problem, den handlar om mycket svåra politiska och militära bedömningar och den handlar om grundläggande värden som ställs mot varandra. Låt debatten återgå till den verkliga substansen i frågan!

Besked i Afghanistanfrågan

Vänsterpartiet vill som bekant dra tillbaka de svenska trupperna från Afghanistan omedelbart medan miljöpartiet har satt en deadline till 2014. I DN uttalar sig Mona Sahlin på ett sätt som jag tycker är förnuftigt.

Min åsikt är att vi ska stanna i Afghanistan så länge vi gör nytta, så länge vi har ett tydligt uppdrag från Afghanistans regering och så länge FN vill att vi ska vara där. Det kan vara några eller många år

Vi får se vilken linje som vinner. Wiseman efterfrågar ordentliga och mätbara mål för den svenska militära insatsen. Ett tänkbart svar ges i kommentarsfältet hos Wiseman.

Målet är att marginalisera talibanerna och slå ut/fängsla de militanta delarna. Att marginalisera talibanerna handlar framförallt om att med civila insater förbättra vardagen för afghaner. Att slå ut/fängsla de militanta delarna ska ske genom samverkan mellan svensk trupp och utbyggd afgansk polis/säkerhetstyrkor.

Tidtabell för Afghanistan måste kopplas till uppgiften

Allan Widman skriver hos Aftonbladet varför Sverige ska stanna i Afghanistan. Jag tar särskilt fasta på följande passage.

Många länder diskuterar nu tidpunkter för ett tillbakadragande från Afghanistan. Senast i dag ville Lars Ohly med denna utgångspunkt även kräva besked för Sveriges del. Vad han och Vänsterpartiet missar är dock att i andra länder frikopplas inte tidtabellen från uppgiften: Det är först när afghanerna själva kan svara för sin säkerhet som utländsk militär och polis med gott samvete kan åka hem.

Läs även vad Nina Larsson, Runo Johansson, Mathias Sundin, Seved Monke, Rasmus Jonlund, Maria Byström och Sebastian Hallén skriver.

Förundersökning beträffande Afghanistan är ett modigt steg

DN berättar att internationella brottmålsdomstolens (ICC) chefsåklagare Luis Moreno-Ocampo på onsdagen förklarat att tribunalen närmare ska granska anmälningar om krigsbrott och brott mot mänskligheten begångna i Afghanistan.

Även om jag i andra sammanhang varit kritisk mot chefsåklagaren tycker jag detta är ett överraskande, men likväl modigt steg. Afghanistan har ratificerat Romstadgan vilket innebär att inte bara afghanska medborgare, däribland talibaner, kan bli föremål för utredning och åtal. Det kan även handla om deltagare från ISAF-styrkor som finns på afghansk territorium, t.ex. tyskar, amerikaner och svenskar. Det framgår av artikel 12(2)(a) i Romstadgan. Det vore första gången ICCs åklagare utövar sin rätt att på eget initiativ starta en förundersökning (artiklarna 13(c) och 15). Tidigare förundersökningar har initierats av de stater på vars territorium brotten begåtts (Uganda, Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska republiken) eller av FNs säkerhetsråd (Darfur i Sudan). Förundersökningen beträffande Afghanistan visar på en mer proaktiv åtalsstrategi från åklagaren vilket många kommentatorer efterfrågat. Det blir även den första förundersökningen som inte rör afrikanska länder.

Eventuell utredning beträffande ISAF-styrkor kan komma att handla om tyngre anfall, oavsiktliga förluster i militära operationer och tortyr. Nu finns det inget som tyder på att svenskar varit inblandade i något som kan komma i närheten av de brott som ICC prövar. Det visar på betydelsen av att svenska soldater får en grundlig träning i humanitär rätt (krigets lagar). Det visar även på betydelsen av eventuella brott utreds av de truppsändande länderna, t.ex. som USA gjorde beträffande mord på en irakisk familj och våldtäkt av en fjortonårig flicka begånget av amerikanska soldater. Männen dömdes till långa livsstidsstraff av amerikanska domstolar.* I en sådan situation gäller principen om komplementaritet vilket innebär att ICC inte har behörighet att utreda mål när saken redan på ett seriöst sätt utretts och lagförts på nationell nivå, artikel 17(a). Med andra ord, när stater upprätthåller disciplin och på egen hand lagför misstänkta brottslingar så har de inget att frukta från ICC.

Eventuella utredningar mot talibanerna handlar förmodligen om avsiktliga attacker mot civilbefolkning och civila objekt, t.ex. skolor. Jag har inte fått intrycket av att talibanerna utreder och lagför sådana gärningar när de utförs av deras egna styrkor. Svårigheten för ICC handlar i dessa fall snarare om att få tag på gärningsmännen och deras ledare.

Förutom att det finns ett allmänintresse av att dessa saker utreds och lagförs så är denna utveckling naturligtvis väldigt intressant ur en rättslig synvinkel. I anslutning till detta vill jag uttrycka mitt stöd för att svenska trupper befinner sig i Afghanistan och att de civila biståndsinsatserna till landet fortsätter.

Fotnot
* Exemplet från Irak haltar något eftersom varken Irak eller USA ratificerat Romstadgan till skillnad från Afghanistan. Kunde inte finna något bättre exempel, men det visar på hur komplementaritetsprincipen fungerar när övriga processförutsättningar är uppfyllda.