Antingen ljuger Mikael Odenberg eller så har han inte läst lagen

Mikael Odenberg skriver på DN Debatt: "En viktig poäng är tvärt om att den nya lagstiftningen uttryckligen förbjuder försvarets underrättelseverksamhet att någonsin befatta sig med polisens och andra myndigheters brottsbekämpande verksamhet."

Lagen
I den antagna lagstiftningen står det att ”[o]m det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet [FRA] lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.” Se den antagna versionen av 4 § 2 st, lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet i prop. 2006/07:63.

DubbeltänkDet här är förmodligen ännu ett exempel på hur regeringens tidigare och nuvarande företrädare ljuger medvetet och samtidigt är fullständigt övertygade om att de talar sanning (dubbeltänk) vilket jag skrivit om i en artikel i Liberal Debatt och ett tidigare blogginlägg där jag visar att statsminister Fredrik Reinfeldt, moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och FRA-chefen Ingvar Åkesson samtliga ägnar sig åt dubbeltänk och nyspråk. När ska detta ta slut?

Vem har förstått?
Mikael Odenberg igen: "Jag har förstått att man anses vara arrogant om man antyder att många kritiker fått lagstiftningen totalt om bakfoten. Några tidigare partiledare, dussinet moderata kommun-politiker, en självutnämnd borgerlig grupp för att stoppa FRA-lagen och nu senast Thomas Bodström har alla i DN givit uttryck för uppfattningen att lagstiftningen måste ändras så att signalspaning bara får bedrivas i de fall där det finns en brottsmisstanke. Men jag är ledsen - då har de inte förstått någonting."

Har Mikael Odenberg förstått sitt eget förslag?

Propositionen
Följande hittar man i prop. 2006/07:63 på sidan 45-46:

"Remissinstanserna:
Säkerhetspolisen ... har ifrågasatt bestämmelsen att försvarsunderrättelseverksamhet, utan att riktas mot en fysisk person, ändå får bedrivas för att kartlägga utländska förhållanden som innebär yttre hot mot landet och anfört att det alltid finns en fysisk person bakom de uppgifter som inhämtas och att det därför är svårt att se hur de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet överhuvudtaget skall kunna utföra någon verksamhet inom området, vilket skulle förhindra att försvarsunderrättelseverksamheten ger polisen och andra brottsbekämpande myndigheter stöd i deras underrättelseverksamhet.

Datainspektionen och Malmö tingsrätt har anfört att den föreslagna ändringen i 4 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet kan leda till gränsdragningsproblem när det gäller förhållandet mellan försvarsunderrättelseverksamhet och polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet vilket i sin tur kan leda till problem när det gäller att tillämpa de begränsningar som föreslås ifråga om signalspaning.

Sveriges advokatsamfund har, bl.a. med hänvisning till tidigare ställningstaganden, avstyrkt förslaget i denna del och anfört att det inte innebär en tillräckligt tydlig gränsdragning. En sammanblandning av försvarsunderrättelseverksamhet och polisiär verksamhet är enligt samfundets mening olycklig och kan leda till att de bestämmelser som finns rörande t.ex. förundersökning, som syftar till att tillvarata misstänktas rättigheter, åsidosätts. Detta är oroande i synnerhet mot bakgrund av förarbetsuttalanden i anslutning till nuvarande lag om att gränsdragningsbestämmelsen inte hindrar att myndigheter som sysslar med försvarsunder-rättelseverksamhet, enligt regeringens bestämmande, kan lämna andra myndigheter biträde t.ex. avseende signalspaning.

Svenska polisförbundet har avstyrkt förslaget med hänvisning till att brottsbekämpning i första hand är en polisiär uppgift och att förslaget leder till en självständig verksamhet där underrättelseinhämtning sker utifrån andra rättsliga grunder än de polisiära. Förbundet har anfört att försvarsunderrättelseverksamheten inte skall få innefatta åtgärder som ligger inom ramen för polisens brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete."

Dags att börja läsa?
Det kanske är dags för regeringen att börja läsa vad remissinstanserna sagt.

Dubbeltänk och nyspråk

Artikel publicerad i Liberal Debatt nr 4 2008

Dubbeltänk och nyspråk
I FRA-debatten utmålas kritikerna som okunniga, dåligt pålästa och att motståndet grundar sig på missförstånd. Det finns därför anledning att gå igenom några av tvisteämnena där debatten fortfarande står stilla två månader efter att lagen antagits. Regeringen och dess meningsmotståndare talar konstant förbi varandra viket skapar förvirring och låsningar. Detta kan mycket väl ske avsiktligt då bägge sidor har ett intresse av att sätta dagordningen och definiera språkbruket, men haveriet i FRA-debatten missgynnar framförallt regeringen. Motsägelser och glidningar i regeringens argumentation leder ofrånkomligen till mer eller mindre välmotiverade associationer till George Orwells begrepp ”dubbeltänk” och ”nyspråk”.[1] Under sådana förutsättningar blir det väldigt svårt att vinna stöd hos allmänhet, sympatisörer och opinionsbildare.

Massavlyssning
Den antagna lagstiftningen ger FRA resurserna och den lagliga rätten att filtrera och behandla all kabeltrafik som passerar landets gränser. Det handlar om datakommunikation och telefoni.[2] Detta är de facto en automatiserad massavlyssning av hela svenska folket.

FRA-lagens förespråkare verkar mena att intrånget i den personliga integriteten sker först när en mänsklig operatör på FRA går igenom kommunikation efter att FRA:s datorer automatiserat inhämtat information genom användning av ”sökbegrepp med hög precision”.[3] Motståndarna mot den antagna lagen har en annan uppfattning som regeringen vägrar att erkänna. Lagrådet, Sveriges högsta jurister, har på ett välformulerat sätt angett att intrånget ”sker redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken och inte först när ett visst meddelande avskiljs för analys genom sökbegreppen. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad behandling.”[4] Alltså, massavlyssningen sker när närmast all svensk kommunikation kan bli föremål för FRA:s filtrering och behandling. Att lagrådet senare i sitt remissvar fallit till föga påverkar inte min bedömning att FRA-lagen innebär ett massivt intrång i alla svenskars privatliv och korrespondens.

Regeringen vägrar att erkänna vad propositionen och lagstiftningen säger om saken. I lagen står det ”operatörer som äger tråd i vilka signaler förs över Sveriges gräns [är] skyldiga att överföra dessa till samverkanspunkter”[5] och i propositionen står det ”Regeringens förslag: De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns…. En samverkanspunkt är den plats där trafiken överlämnas från den trådägande operatören till myndigheten.”[6] När 14 moderata kommunalpolitiker på DN Debatt kritiserar lagen, pekar på ovan nämnda lagrum och kallar det för massavlyssning får de ett internt mail från den moderata partiledningen, författad på försvarsdepartementet, där kommentaren är ”Nej, FRA får ej kopior på all elektronisk trafik. FRA får bearbeta delar av flödet av kommunikationen, i enlighet med lagstiftningen”[7]. Har regeringen lurat sig själv i sin övertygelse om att lagen är rätt?

Registrering
Vi har också fått höra att FRA inte kommer att ägna sig åt registrering, exempelvis kan vi läsa i moderatledningens mail att ”FRA kommer varken att få övervaka eller registrerar privata angelägenheter.” FRA har en egen variant av personuppgiftslagen som anger att ”[v]id sökning får personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv användas som sökbegrepp”, det inhämtade materialet får bevaras i ”uppgiftssamlingar”, på vanlig svenska: register, och information ”får föras över till andra länder”.[8] I vilket syfte görs denna registrering och detta utbyte av information? Vilka länder utgör slutdestination för information om exempelvis sexualliv? Är det liberala Holland intresserad av denna information? USA, där homosexualitet kan leda till avsked inom exempelvis försvarsmakten? Muslimska länder, där samma sak kan sluta med döden? Vill vi ge FRA laglig rätt att ha tillgång till närmast all vår kommunikation där registrering och utbyte med andra länder kan ske?

Brottsbekämpning
De sex folkpartisterna som deklarerat att de vill upphäva den antagna lagstiftningen har angett att vanliga svenskars kommunikation endast får granskas om det finns brottsmisstanke och domstolsbeslut. Regeringen och FRA har mycket svårt att hantera kravet eftersom det omöjliggör filtrering och behandling av all kabeltrafik som passerar landets gränser, dvs. fundamentet för FRA-lagen. Kravet kortsluter FRA-lagen och det sätt på vilket FRA vill arbeta. Utrymmet för kompromiss, dvs. att infoga kravet på brottsmisstanke och domstolsbeslut i den antagna FRA-lagen, är obefintligt. Det krävs en omstart där regeringen tar sig upp ur sin skyttegrav och upphäver lagstiftningen. Istället lägger regeringen och FRA-chefen all fokus på att diskreditera kravet på brottsmisstanke och domstolsbeslut, bl.a. genom att förklara de sex folkpartisterna som okunniga och dåligt pålästa samt att det handlar om missförstånd. Jag hävdar motsatsen, de sex folkpartisterna vet mycket väl vad deras krav innebär, de har argumenten och modet att stå emot.

Vissa motsägelser och glidningar är väldigt tydliga. FRA-chefen Ingvar Åkesson har på Svd Brännpunkt (21 juli 2008) förklarat att ”Brottsutredningar är en polisiär uppgift som FRA inte sysslar med över huvud taget”. I regeringens proposition står det också att ”någon brottsutredande verksamhet [skall inte] bedrivas av de myndigheter som ägnar sig åt försvarsunderrättelseverksamhet.”[9] FRA deltar enligt egen uppgift inte i polisens förundersökningar. Regeringens företrädare och FRA-chefen har i andra sammanhang talat om att FRA-lagen är nödvändig för att bemöta terrorism och grov brottslighet. FRA-chefen basunerade med hjälp av nyhetsredaktionen på SvD (23 juli 2008) ut att FRA genom sin signalspaning stoppat ett politiskt mord och kidnappningar i Sverige. Det är ju berömvärt, men kan FRA:s signalspaning i detta hänseende frikopplas från brottsutredningar? Är mord och kidnappning inte brott? I den antagna lagstiftningen står det att ”[o]m det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet [FRA] lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.”[10] Fredrik Reinfeldt pratar i DN om ”att bygga upp en ’integritetsmur’, som klargör att brottsbekämpning är polisens sak.” Reinfeldt lugnar oss genom att förklara ”Då blir rågången klar mellan myndigheterna.”[11] Samtidigt anges närmast motsatsen i ovan citerade lagrum, FRA får uttryckligen lämna stöd till polisen i dess brottsbekämpande verksamhet! Det är möjligt att FRA inte deltar i själva förundersökningar, men jag ställer mig mycket skeptisk till att brottsutredningar helt kan frikopplas från det stöd som FRA lämnar till polisen. Varför kan FRA-lagens förespråkare inte tala klarspråk, nämligen att polisen redan får stöd av FRA och med den antagna lagstiftningen kommer detta att fortsätta. Jag har ingen principiell invändning mot detta, men då får det ske under rättssäkra former, regeringen måste läsa och erkänna vad som står i lagen.

Avslutningsvis, Försvarsminister Sten Tolgfors och FRA-chefen Ingvar Åkesson vill framställa de sex folkpartisternas krav på brottsmisstanke och domstolsbeslut som en dödsdom för Sveriges underrättelseverksamhet.[12] Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson har i svaromål gjort mycket klart att kraven på brottsmisstanke och domstolsbeslut inte avser ”traditionell signalspaning, med vilket [hon] menar spaning i etern. Att radiomaster på fastlandet, fartyg på Östersjön, spaningsflygplan och mobila markförband i Afghanistan lyssnar på radiotrafik mellan ryska militära förband eller talibaner utan brottsmisstanke är oproblematiskt.”[13] Jag efterlyser den lyssnande regeringen.

Motsägelser om Afghanistan
När Sten Tolgfors gick upp i riksdagens talarstol den 17 juni 2008 inledde han med regeringens viktigaste argument för FRA-lagen, signalspaning i det svenska kabelnätet ska rädda svenska liv i Afghanistan.[14] När lagen väl var antagen uttalade FRA-chefen Ingvar Åkesson att ”det är inget bra argument för lagen. Kommunikationerna [i Afghanistan] sker mest i etern. … vi skulle nog kunna spana mot ett sådant hot utan kabelaccess”.[15] Vi var nog många som redan tidigare förstått att talibaner inte skickar e-post till varandra inför angrepp, än mindre att dessa passerar FRA:s datorer. Detta skapade ju naturligtvis problem för regeringen och senare samma dag kom ett pressmeddelande från FRA där Åkesson förminskade sitt uttalande.[16] Lite skämtsamt kanske vi skulle behöva ett departement som redigerar nyhetsartiklar? För att skydda de svenska soldaterna i Afghanistan och enligt Ingvar Åkessons pressmeddelande få ”information som rör säkerhetsläget i bland annat Afghanistan” finns det bättre alternativ än signalspaning i det svenska nätet, t.ex. en utbyggd ambassad i Kabul utöver den svenska NIC (National Intelligence Cell) i Kabul. Den senare stödjer redan både Isaf i stort och den svenska insatsen med underrättelser.[17]

Trygghetsnarkomani
Med FRA:s dator inkopplad mot det svenska kabelnätet får staten naturligtvis mer kunskap om vad som händer i Sverige och vår omvärld i förhållande till det samhälle som kritikerna förespråkar. Det är möjligt att staten med signalspaning i det svenska kabelnätet skulle kunna ge oss en högre trygghet, men denna blir naturligtvis falsk. Under parollerna ”teknikneutralitet”, ”kriget mot terrorism” och ”brottslighet måste bekämpas” skulle staten kunna öppna vår post och installera TV-kameror i våra hem eftersom den som har ”rent mjöl i påsen” behöver inte oroa sig. En stor andel av våldsbrotten sker ju faktiskt i hemmet. Terrorism, brottslighet och hot mot Sverige måste bekämpas, men total laglydnad och kontroll kan aldrig uppnås i det fria och öppna samhället. FRA-lagen ger associationer till det Orwellska samhället. Därför bör den rivas upp.

Mark Klamberg
Doktorand i juridik vid Stockholms universitet
Ledamot (fp) i E-offentlighetskommittén (Ju 2008:06)

Fotnoter
[1] Dubbeltänk innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning. Nyspråk är ett språk som utvecklas med syfte att begränsa individens tankeutrymme. George Orwell, ”1984”, London: Secker and Warburg, 1949
[2] 1- 2 §§ lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet; Prop. 2006/07:63, sid. 81
[3] Prop. 2006/07:63, sid. 77
[4] Prop. 2006/07:63, bilaga 11, sid. 172
[5] 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
[6] Prop. 2006/07:63, sid. 83 och 85
[7] Pia Kinhult m.fl. ”FRA-lagen inte ett uttryck för Nya moderaternas linje”, DN Debatt, 4 Augusti 2008; Oscar Julander, ” M-ledningens attack på FRA-kritikerna”, Expressen, 5 Augusti 2008
[8] 7, 11 och 17 §§ lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet; 2-7 §§ förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet
[9] Prop. 2006/07:63, sid. 46
[10] 4 § 2 st, lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet
[11] Emma Thelénius-Wanler ”Reinfeldt öppnar för förändringar av FRA-lag”, DN 7 augusti 2008
[12] Ingvar Åkesson, ”FRA tryggar Sveriges Självständighet”, SvD Brännpunkt, 19 juli 2008
[13] Birgitta Ohlsson, ” Större ambassad bättre än signalspaning”, SvD Brännpunkt, 21 juli 2008
[14] Riksdagens protokoll 2007/08:130, anförande 142
[15] Elin Ekselius, ”Vi är ensamma i det här”, SvD Inrikes, 28 juni 2008
[16] FRA pressmeddelande, ”FRA-chefen överens med regeringen”, 28 juni 2008
[17] Birgitta Ohlsson, ” Större ambassad bättre än signalspaning”, SvD Brännpunkt, 21 juli 2008; Birgitta Ohlsson, ”Spaning i etern bättre än spaning i kabel”, SvD Brännpunkt, 23 juli 2008; Försvarsmaktens hemsida

Aktuellt media och bloggar
Expressen, Pophöger, Fritänk, HAX, MinaModerataKarameller

FRA är massavlyssning

Artikel publicerad på SVT Opinion den 19 augusti 2008

FRA är massavlyssning

Regeringen har med kraft avvisat påståendet att FRA:s utökade rätt till signalspaning skulle medföra massavlyssning. Om vi med massavlyssning menar att hörlurarförsedda FRA-anställda lyssnar på alla svenskars telefonsamtal så har regeringen naturligtvis rätt.

Om vi däremot undersöker vad som menas med avlyssning i gällande svensk lagstiftning så blir svaret det motsatta, nämligen FRA:s utökade rätt till signalspaning innebär massavlyssning.

Enligt rättegångsbalken så är hemlig teleavlyssning ett tvångsmedel som åklagare och polis förfogar över när någon är skäligen misstänkt för ett brott och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Enligt lagen innebär teleavlyssning att "telemeddelanden, som befordras eller har befordrats till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet."

Detta tvångsmedel kallades tidigare för hemlig telefonavlyssning men i nu gällande lag heter det hemlig teleavlyssning för att det klarare ska framgå att inte bara telefonsamtal utan också bl.a. telefaxmeddelanden och olika typer av datakommunikation omfattas av regleringen.

Den antagna FRA-lagstiftningen och därtill hörande förarbete medför att tele- och internetoperatörerna får en ny skyldighet att "till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns". En samverkanspunkt är den plats där trafiken överlämnas från den till FRA.

Som bekant tar inte internetkommunikation fågelvägen utan kabel där det är minst trafik. Det innebär att ett e-mail från Malmö till Stockholm kan gå via Tyskland, USA och Frankrike. Med andra ord, mycket av vanliga svenskars internetkommunikation kommer att bli tillgänglig för FRA.

Likheten mellan rättegångsbalken och FRA-lagstiftningen är alltså att svenska staten får tillgång till människors tele- och internetkommunikation. Därmed bör båda företeelserna benämnas som avlyssning, oavsett om FRA-lagstiftningen använder omskrivningarna som "överföring", "automatiserad inhämtning i tråd av signaler i elektronisk form", eller "användning av sökbegrepp". Lagrådet, Sveriges högsta jurister, angav i sitt remissvar på FRA-lagstiftningen att intrånget "sker redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken och inte först när ett visst meddelande avskiljs för analys genom sökbegreppen. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad behandling."

Skillnaden mellan rättegångsbalken och FRA-lagstiftningen är att hemlig teleavlyssning endast får ske när någon är skäligen misstänkt för ett brott och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen medan FRA:s nya signalspaningen kan omfatta all svensk kabelkommunikation. Därför är signalspaning i kabel massavlyssning. Intrånget sker ju redan som lagrådet angett när vår kommunikation överförs till FRA.

Om man inte orkar undersöka skillnader och likheter i lagstiftningen mellan avlyssning och signalspaning så går det bra att vända sig till Nationalencyklopedin som ger följande definition av signalspaning: "signalspaning, verksamhet för att genom avlyssning, lägesbestämning och identifiering ... skaffa information".

Regeringen kommer naturligtvis aldrig att kalla FRA:s signalspaning för massavlyssning, men det vore välgörande om parterna i denna debatt kunde enas kring vad som står i lagen. När 14 moderata kommunalpolitiker på DN Debatt (4 augusti 2008) kritiserar lagen, pekar på att den nya signalspaningen innebär att all trafik som förs över Sveriges gräns ska överföras till FRA och kallar det för massavlyssning får de följande svar från den moderata partiledningen, författad på försvarsdepartementet: "Nej, FRA får ej kopior på all elektronisk trafik. FRA får bearbeta delar av flödet av kommunikationen, i enlighet med lagstiftningen."

När regeringen inte vill kännas vid vad som står i den antagna lagstiftningen så är det svårt att föra en meningsfull debatt.

Mark Klamberg

Kommentar. Min egen rubrik var "FRA:s utökade rätt till signalspaning innebär massavlyssning". För närmare beskrivning av de relevanta författningarna och därtill hörande förarbete, läs detta inlägg.

Media och bloggar
Henrik Alexandersson (HAX) skriver om att Max Andersson (mp) ställt en skriftlig fråga om FRA-chefen Ingvar Åkesson. Opassande och HAX skriver om EU:s telekompaket.