Svepande domstolsbeslut försvagar integritetsskydd

Jag har hittat ännu ett dokument från FN-systemet som rör övervakning av telekommunikation, det är författat 28 december 2009 av Martin Scheinin, FNs särskilda rapportör för skydd av mänskliga rättigheter och fundamentala friheter i kampen mot terrorism.

Some States have taken measures to address the erosion of safeguards. In the United States, after a number of court cases and because of the reauthorization requirements under the USA Patriot Act, more opportunities for judicial review have been reintroduced. Changes to the communications surveillance practices in Sweden and the United States have reintroduced some limited safeguards in the form of judicial warrants. (stycke 52)

Följande passage som inte specifikt rör Sverige, tar upp de farhågor som även jag delar angående svepande domstolsbeslut ("broad subpoenas" alternativt "judicial warrants").

Whereas data protection law should protect information collected for one purpose being used for another, national security and law enforcement policies are generally exempted from these restrictions. This is done through secrecy provisions in lawful access notices, broad subpoenas and exemption certificates such as national security certificates, which exempt a specific database from adhering to privacy laws. The Special Rapporteur is concerned that this limits the effectiveness of necessary safeguards against abuse. (stycke 50)

På vanlig svenska, svepande domstolsbeslut som kan omfatta tusentals, och inte enstaka, individer försvagar det ingetritetsskydd som politiker försöker skapa genom lagstiftning. Likaså är rapportörens observationer och rekommendation om datamining intressanta.

Freedom of movement can also be substantially affected by surveillance. ...A mosaic of data assembled from multiple databases may cause data-mining algorithms to identify innocent people as threats. If persons are prohibited from leaving a country, the State must provide information on the reasons requiring the restriction on freedom of movement. Otherwise, the State is likely to violate article 12 of the International Covenant on Civil and Political Rights. (stycke 37)

Individuals may be subject to inappropriate surveillance, where profiles are developed through data mining, and erroneous judgements, without any prior notification of the practice. Furthermore, the lack of clear and appropriate limitations to surveillance policies makes it difficult to prove that these powers are not used in arbitrary and indiscriminate manners. (stycke 54)

Given the inherent dangers of data mining, the Special Rapporteur recommends that any information-based counter-terrorism programme should be subjected to robust and independent oversight. The Special Rapporteur also recommends against the development and use of data-mining techniques for counterterrorism purposes. (stycke 70)

FN-organ om signalspaningslagen

SvD rapporterar om att Sverige imorgon (7 maj 2010) kommer granskas av FNs råd för mänskliga rättigheter (United Nations Human Rights Council, HRC). HRC ersatte 2006 FNs människorättskommission och dess medlemmar består av 47 stater, vilket gör det till ett politiserat organ, även om man försökt dämpa detta.

Jag blev naturligtvis intresserad om något sägs om signalspaningslagen så här kommer resultatet av min efterforskning. Först lite bakgrund.

Bakgrund
Granskningen av Sverige är en konsekvens av den nya granskningsmekanism som tillkom 2006 där samtliga FNs medlemsstater ska granskas (Universal Periodic Review) med återkommande intervall. Inför denna granskning så har FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights, OHCHR), en tjänstemannaorganisation, lämnat ett underlag (A/HRC/WG.6/8/SWE/2) för denna granskning, i enlighet med paragraf 15(b) i resolution HRC 5/1.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om signalspaningslagen
OHCHR anger följande i stycke 51 av sitt underlag och hänvisar till en rapport från FN:s människorättskommitté (HR Committee, ett expertorgan som granskar efterlevnaden av FNs konvention medborgerliga och politiska rättigheter).

51. HR Committee took note that the Law on Signals Intelligence in Defence Operations would provide the executive with wide powers of electronic surveillance. It stated that Sweden should take all appropriate measures to ensure that personal data was not used for purposes contrary to the Covenant and should guarantee it was subject to independent review and supervision.

FN:s människorättskommitté om signalspaningslagen
I ovan nämnda stycke (fotnot 120) finns det en hänvisning till en tidigare rapport där Sverige 2009 granskats av FN:s människorättskommitté.

18. While understanding that security requirements may be aimed at preventing violence and terrorism, the Committee takes note that the Law on Signals Intelligence in Defence Operations (2008:717), will apparently provide the executive with wide powers of surveillance in respect of electronic communications (article 17 of the Covenant).

The State party should take all appropriate measures to ensure that the gathering, storage and use of personal data are not subject to any abuses, are not used for purposes contrary to the Covenant, and are consistent with obligations under article 17 of the Covenant. To that effect, the State party should guarantee that the processing and gathering of information is subject to review and supervision by an independent body with the necessary guarantees of impartiality and effectiveness.

Hur ska man tolka detta? Jag tolkar det som att stater får ha tillgång till och lagra väldigt stora mängder information om vanliga människors tele- och internetkommunikation så länge som det görs för vissa legitima ändamål och förutsatt att det finns ett oberoende organ som granskar verksamheten.

Frivilligorganisationer som Forum Syd, Svenska FN-förbundet, Rädda barnen, Internationella Juristkommissionen och Civil Right Defenders har lämnat synpunkter inför granskningen. Endast Internationella Juristkommissionen har haft synpunkter på signalspaningslagen och deras mest intressanta, men förmodligen lönlösa, synpunkt är att alla som FRA samlat information om ska underrättas om detta (se stycke 25 i detta dokument). Frågan om underrättelser har Europadomstolen redan behandlat i en serie rättsfall och kommit fram till att sådana underrättelser ej behöver lämnas. Förmodligen kommer FNs råd för mänskliga rättigheter till samma slutsats.

Ovanstående bekräftar min tidigare ståndpunkt att lagreglerad signalspaning (avlyssning/övervakning) är svår att underkänna med hänvisning till internationella konventioner om mänskliga rättigheter utan ytterst handlar det om man utifrån politiska och moraliska föreställningar anser att sådan verksamhet är lämplig.

Uppdatering. Länkarna till FN-dokumenten fungerar inte utan man måste gå till respektive FN-organs hemsida. Jag ska i helgen lägga upp dokumenten på min server så att det blir mer lättillgängliga.

Läs även vad Rick Falkvinge och Rose-Marie skriver som var på en träff med författaren Anders Jallai. Jag var också bjuden men hade andra åtaganden.

Sverige granskas av rådet för mänskliga rättigheter

Aftonbladet skriver att "FN ger Sverige svidande kritik". Det är Svenska FN-förbundet, inte FN, som kritiserar Sverige. Det är ganska väsentlig skillnad då FN är en sammanslutning av 192 stater medan Svenska FN-förbundet är en frivilligorganisation på samma sätt som Amnesty, Röda Korset eller Rädda Barnen. Jag är en av förbundets många individuella medlemmar. DN skriver på samma tema, men de verkar ha uppfattat vem som är avsändaren.

Granskningen är dock intressant, då FN:s råd för mänskliga rättigheter är en ny konstruktion som sedan 2006 övertagit Förenta Nationernas kommission för mänskliga rättigheters roll. En av nyheterna är att rådet ska granska samtliga FN-staters respekt för mänskliga rättigheter genom en s.k. "universell periodisk granskning". Nu har turen kommit till Sverige. Svenska FN-förbundet har då lämnat in en s.k. "parallellrapport" vid sidan av den rapport som den svenska regeringen lämnat till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det breddar underlaget.

Svenska FN-förbundet brukar inför FNs rasdiskrimineringskommitté lyfta fram kravet att rasistiska organisationer ska förbjudas, vilket förbundet även gör i detta sammanhang. En sådan skyldighet finns enligt rasdiskrimineringskonventionen, artikel 4(b). Personligen anser jag att det vore olämpligt. Åsikter som man ogillar ska inte lagstiftas bort utan ska mötas med argument. Brottsliga handlingar i form av våld och hot kan bestraffas utan att organisationer i sig kriminaliseras. Förutom att det vore moraliskt felaktigt för staten att "godkänna" organisationer så skulle man i onödan göra rasister till någon form av martyrer. Min tidigare professor och handledare på juristutbildningen Göran Melander brukar hävda att Sverige borde ha reserverat sig i detta hänseende till rasdiskrimineringskonventionen om vi vill tillåta sådana organisationer. När vi inte gjort menar han att vi borde säga upp rasdiskrimineringskonventionen och återansluta oss till konventionen med en lämplig reservationen förutsatt att vi vill bevara den svenska organisationsfriheten i dess nuvarande form. Jag instämmer.

Huvudnumret i Svenska FN-förbundets rapport handlar dock inte om förbjudande av rasistiska organisationer utan om våld mot kvinnor, hatbrott, utbildning och hälsovård för asylsökande. Det är angelägna frågor där det kan finnas anledning för Sverige att bättra sig.

Debattartikel i Expressen

Händelseutvecklingen i Kenya påminner alltför mycket om Rwanda 1994. Jag har skrivit en debattartikel i Expressen om detta.

Vi måste skicka Nordic Battlegroup till Kenya

Artikel publicerad i Expressen sidan 4 Debatt den 4 januari 2008

Vi måste skicka Nordic Battlegroup till Kenya

Kyrkor med kvinnor och barn bränns ned, vägspärrar där endast personer från en viss folkgrupp släpps förbi och människor med ”fel” tillhörighet huggs ner med machete. Det är inte Rwanda 1994 utan Kenya 2008. Nyhetsuppgifter talar om 300 döda de senaste dagarna och en hög polischef i landet beskriver det hela som ”etnisk rensning”. Bevittnar vi början på ett folkmord?

Efter världssamfundets handlingsförlamning under 90-talet beträffande Rwanda och Balkan upprepades orden ”aldrig mer”. Likväl fick mördandet i Darfur, med sin kulmen 2004, pågå utan att omvärlden har agerat med kraft. Ska samma misstag upprepas än en gång?

Världens ledare enades under FN-toppmötet 2005 om att varje enskild stat har en skyldighet att skydda sin befolkning från folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Ansvaret för att förhindra att våldet sprids i Kenya vilar följaktligen i första hand på landets president Mwai Kibaki. Efter det nu ifrågasatta valresultatet måste han med alla medel återupprätta respekten för landets bräckliga demokrati och förhindra fortsatt våld. Om det framkommer att han förlorat valet måste han överlämna makten under stillsamma former. I denna process är det viktigt att Kenya får allt det stöd som behövs från omvärlden.

Om Kenya misslyckas med att bevara sin demokrati och landet faller vidare in i en våldsspiral måste världssamfundet agera än mer kraftfullt. Under FN-toppmötet 2005 enades staterna även om att världssamfundet, genom FN, har skyldighet att använda diplomatiska, humanitära och andra fredliga medel för att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Staterna förklarade sig också beredda att gemensamt agera i enlighet med FN-stadgans kapitel VII om de fredliga medlen visar sig otillräckliga. Jag anser att när hoten mot människor är av denna karaktär har Sverige och andra länder ett ansvar att ingripa även om det saknas FN-mandat. För det fall inget annat visar sig tillräckligt, handlar det i klartext om att skicka fredsbevarande eller fredsframtvingande trupper till landet.

Ministrar i den kenyanska regeringen har under onsdagen uttalat att mördandet utgör folkmord, organiserat av oppositionen och begärt att åtal väcks vid den internationella brottmålsdomstolen (ICC). För frågan om dödandet i Kenya ska beskrivas som folkmord är både konkreta fysiska fakta och förövarens sinnestillstånd av relevans. Folkmord definieras som handlingar begångna med avsikt att utplåna, helt eller delvis, en grupp på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grunder. Utöver den som faktiskt utför folkmordet kan även individer och stater göras ansvariga genom medverkan till brottet.

Tidigare exempel på folkmord, från förintelsen under andra världskriget till före detta Jugoslavien, Rwanda och Darfur visar att världssamfundet lätt hamnar i en moment 22-situation: ett ingripande förutsätter ett tillförlitligt faktamaterial och ett tillförlitligt faktamaterial förutsätter ett ingripande. Makthavare skyller på bristande information och efteråt undrar alla varför ingen gjorde något. Sverige har tillsammans med andra länder ofta legat steget efter. Oavsett om förklaringen ska sökas i realpolitik eller på annat håll, har vi saknats på frontlinjen.

Än är det för tidigt att på ett välunderrättat sätt definiera övergreppen i Kenya. Likväl finns det fyra saker som den svenska regeringen kan ta initiativ till och genomföra i samverkan med likasinnade länder.

För det första. Såväl den kenyanska regeringen som oppositionen är parter i denna oroliga situation. Därför kan det underlätta om en oberoende utländsk kommission kontrollerar valsammanräkningen och undersöker vem som ansvarar för den senaste tidens våldsamheter.

För det andra. Under 2005 gav Sverige 42 miljoner US-dollar i bistånd till Kenya. Den enskilt största sektorn som SIDA arbetar med i landet rör demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter. Som femte största donator av bilateralt bistånd kan Sverige tillsammans med andra länder förmå de kenyanska ledarna att välja en lösning som främjar fred och demokrati.

För det tredje. Kenya har genom sin anslutning 2005 till ICC: s stadga underkastat sig domstolens jurisdiktion. För det fall händelserna inte utreds på ett tillfredsställande sätt av de kenyanska myndigheterna, kan såväl Sverige som ICC: s åklagare välja att aktivera domstolen så att lagföring sker i Haag. Att den kenyanska regeringen på egen hand hänskjuter situationen till domstolen är möjligt, på samma sätt som skett avseende konflikterna i Kongo, norra Uganda och Centralafrikanska republiken.

Avslutningsvis. Om mer kraftfulla åtgärder är nödvändiga, bör Sverige ta initiativet till att EU skickar sin snabbinsatsstyrka. Sedan 1 januari i år leds Nordic Battlegroup (NBG), en del av snabbinsatsstyrkan, av Sverige. Inom 10 dagar efter att beslut har tagits skall NBG kunna finnas på plats.

Kenya och dess vänner måste visa att orden ”aldrig mer” har en innebörd.

MARK KLAMBERG
Mark Klamberg är doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet. Han har tidigare arbetat som jurist vid ICC där han lärt känna flera välmeriterade kenyanska brottsutredare och jurister.

Skånska Dagbladet: FN behöver fler Milleniemål

Skånska Dagbladet FN-dagen 24 oktober 2003

FN behöver fler Milleniemål
Idag på FN-dagen vill vi uppmärksamma att 147 av världens stats- och regeringschefer den 8 september 2000 samlades för att betyga sin tro på FN:s organisation, och visa sitt engagemang för en mer välmående värld. Samtidigt svek världens ledare FN:s mest grundläggande ideal.

De församlade ledarna lovade att före 2015 uppnå de åtta så kallade milleniemålen: Att halvera fattigdomen, att förbättra utbildningen för både pojkar och flickor, främja jämställdhet, att minska barnadödligheten, att minska mödradödligheten, att stoppa spridningen av HIV/AIDS, malaria och andra sjukdomar, att främja hållbar utveckling och att öka biståndet.

Målen är ambitiösa och eftersträvansvärda, men kommer inte att uppnås. När arbetet ska utvärderas 2015 kommer många av stats- och regeringscheferna att skylla ifrån sig och motivera det med faktorer utanför sina egna länder. I många fall kommer bortförklaringarna endast vara en ridå för inkompetens, korruption och ovilja att låta medborgarna ta del av makten i demokratiska former.

En förutsättning för att målen ska uppnås är nämligen att medborgarna själva har rätten och möjligheten att ta ansvar för utvecklingen, och avsätta ledare som misslyckas. Bland de åtta målen nämns inte ens mänskliga rättigheter eller demokrati, de mest grundläggande idealen i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

De åtta milleniemålen borde därför kompletteras med två mål:
Mål 9. Minst hälften av alla människor i världen ska ha sina mänskliga rättigheter garanterade, och veta om att de har det. Diktatorer och auktoritära regimer kan inte skylla på omvärlden eller den egna underutvecklingen när de förnekar sina medborgare yttrande-, organisations- och religionsfrihet. Fria fackföreningar förbjuds av nationalförsamlingarna i Kina och Kuba. Viss ekonomisk frihet för medborgarna i Singapore är ingen ursäkt för avsaknaden av civila och politiska rättigheter. Tortyr och dödsstraff är det de själva som utför.

Världens ledare har valt att ignorera stora delar av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Milleniemålen fokuserar på de ekonomiska och sociala rättigheterna och tiger om de civila och politiska rättigheterna.

Öst och Väst lade under kalla kriget olika vikt vid de två typerna av mänskliga rättigheter. Med FN:s toppmöte i Wien om mänskliga rättigheter, 1993 slog de forna motståndarna fast att alla mänskliga rättigheter är universella. Varför falla tillbaka i en ståndpunkt som kommunistländerna hade under kalla kriget?

Mål 10. Alla stats- och regeringschefer ska vara demokratiskt tillsatta. Att medborgarna ska ha möjlighet att delta i styret av sina egna länder är inte bara viktigt för att det är en mänsklig rättighet. Det är också en förutsättning för att fattigdomsbekämpningen som formuleras i milleniemålen ska kunna föras med full kraft. Människor måste fritt få diskutera, ifrågasätta, kritisera och föra fram alternativ till politiken.

En femtedel av Kubas befolkning lider av undernäring samtidigt som Fidel Castro vägrar låta befolkningen ha inflytande över politiken. Och vilken skillnad skulle inte demokrati och respekt för mänskliga rättigheter göra i dagens Zimbabwe? Landet plågas av svält trots att det tidigare var Afrikas kornbod. Inget bistånd i världen kan förhindra fattidgomen i de båda länderna så länge förtrycket består och medborgarna inte får ta ansvar och utse dem som ska styra samhället.

Världens fattiga kan inte ta del av utvecklingens frukter utan att de först har sina mänskliga rättigheter garanterade och tillåts delta i politiken genom demokratiska institutioner. Att Sveriges regering och alla andra demokratier kompromissade bort detta i Milleniemålen är ett svek just mot de fattiga och förtryckta. Därför borde Milleniedeklarationen kompletteras med mål om demokrati och mänskliga rättigheter.

Mark Klamberg
Kandidat till Europaparlamentet 2004 (fp)

Erik Jennische
Generalsekreterare för Svenskt internationellt liberalt centrum, Silc