Begränsa exploateringen av Arktis

Representanter från miljörörlesen och oppositionen skriver följande på SvD Brännpunkt.

Med smältande isar ökar oljeborrningen i Arktis, trots att en oljekatastrof där skulle få förödande konsekvenser. När Sverige nu blir ordförande i Arktiska rådet måste vi kämpa för ett förbud mot ny oljeutvinning, skriver miljöorganisationer och oppositionspolitiker.

Jag har drivit samma sak, skrev bl.a. följande i en artikel i Expressen som publicerades för tre år sedan.

Med den globala uppvärmningen smälter ismassorna kring Arktis i en oroväckande hastighet. Detta ger tillgång till olja, gas och nya transportleder. Men det saknas klara regler för denna ekonomiskt och strategiskt viktiga region, ...

Olyckor i form av oljeutsläpp får än mer katastrofala följder i kalla miljöer då nedbrytningen sker långsamt. Natur- och djurlivet utanför Alaskas kust lider fortfarande av grundstötningen 1989 av oljetankern Exxon Valdez, utrotningshotade arter som isbjörnen är beroende av sina ekosystem. ...

Inför Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet 2011-2013 borde regeringen ta initiativ till ett förbud mot eller en kraftig begränsning av exploatering av naturresurser från området kring Arktis.

Efter lite fotarbete fick jag folkpartiet att på sitt landsmöte anta samma uppfattning. Även regeringen borde göra detta krav till sitt eget.

Rödgröna ansluter sig till förslag om att värna Arktis

Det har blivit återigen blivit diskussion om de rödgrönas utrikespolitiska program, särskilt kravet att USA ska stänga alla sina militärbaser utanför landets gränser. Det innebär bl.a. att baserna i Tyskland, Japan och Sydkorea ska stängas. Det finns en risk att en sådan politik skulle leda till en upprustning i Tyskland, Japan och Sydkorea i brist på amerikanska säkerhetsgarantier och därmed en destabilisering. Talande är att något motsvarande krav inte ställs på Ryssland.

Alldeles oavsett, jag har hittat ett mer intressant och positivt krav i de rödgrönas program, nämligen ett förbud mot eller en kraftig begränsning av exploatering av naturresurser från området kring Arktis. Detta är en fråga som jag, vad jag vet, var först om att väcka i den svenska debatten. Se min artikel i Sundsvalls Tidning från den 4 februari 2008. Den 25 november 2009 gjorde folkpartiet liberalerna detta till en del av sitt partiprogram. Därför är det naturligtvis positivt att de rödgröna ansluter sig till detta krav, inte minst mot bakgrund av den oljekatastrof som nu pågår i den Mexikanska golfen utanför USAs kust. Jämför gärna de rödgrönas program (sid. 5) med artikeln i Sundsvalls Tidning, snudd på copy/paste, vilket jag bjuder på!

Vem äger Arktis? Kanada, enligt Michael Byers

David Roberts har skrivit en recension om Michael Byers bok "Who Owns the Arctic?
Understanding Sovereignty Disputes in the North". Byers är forskare i internationella relationer och folkrätt. Han driver tesen att Kanada starkare borde hävda sina territoriella rättigheter.

Norge blir större

SvD och DN rapporterar att Norge skördat framgångar i sin strävan att utvidga sin kontinentalsockel mot Arktis. Beslutet fattas av FNs kommission för avgränsning av kontinentalsockeln och en sammanfattning av beslutet kan man hitta här.

Renässans för folkrätten i amerikansk utrikespolitik?

Pål Wrange, doktor i folkrätt, har invigt sin blogg och skrivit ett intressant inlägg om Obama och folkrätten. Inte helt oväntat kommer även den nya amerikanska administrationen att drivas av realpolitiska hänsynstaganden snarare än idealism, men det finns några undantag.

Att Obama vill att USA ska ratificera havsrättskonventionen ligger helt i USAs intressen. Det pågår en intensiv kamp mellan de arktiska staterna där de försöker leda i bevis att deras kontinentalsocklar mot Arktis sträcker sig så långt ut som möjligt. Som den enda av de fem arktiska staterna har USA inte ratificerat havsrättskonventionen som reglerar dessa frågor och därmed förlorar man insyn och möjlighet att påverka processen där gränserna ska fastslås. Detta förstod redan George W Bush.

Obama vill inte heller utesluta användandet av preventivt våld, den s.k. Bushdoktrinen. Pål Wrange bedömer att Obama endast gör en nedskrivning och inte en avskrivning av denna doktrin. Det är dock oklart om Obama anser att användandet av preventivt våld är i enlighet med folkrätten.

Obamas försiktiga inställning till ICC där han vill rådfråga sina militära ledare och närmare undersöka domstolens hittillsvarande arbete är också ett utslag av att han bevakar amerikanska intressen. Det är troligt att den avskrivning som ICC:s åklagare gjort beträffande anmälningarna mot Storbritannien för påstådda förbrytelser i Irak kommer att lugna USA.

En mer idealistik linje kan anas beträffande Guantanamolägret, som Obama vill stänga. Han vill att USA ska tillämpa Genèvekonventionerna och upphöra med användandet av "extreme rendition" (informella överlämnanden av fångar) gentemot brottslingar.

Även om Obama i stort kommer att hålla fast vid USA:s tidigare folkrättsliga positioner tror jag denna något mjukare linje kommer möta större acceptans, förståelse och stöd från omvärlden, inte minst från folkrättskåren.

Media
SvD, Aftonbladet, DN

Några tankar om Arktis inför MR-dagarna i Luleå

Den 14 november 2008 ska jag medverka på MR-dagarna i Luleå under följande punkt.

Stadshuset
11.30-12.30

Vilka risker finns för framtida konflikter i Arktis?

Terje Torsteinson, överstelöjtnant och lärare i strategi. Forsvarets stabsskole i Norge och Försvarshögskolan.

Tänkbara lösningar på konfliker i Arktis?
Mark Klamberg, doktorand i folkrätt, Stockholms Universitet.

Arktis i det globala energiflödet
Annika Nilsson Stockholm Recilience Center (tbc)

Deltagarna ges 10 minuter var, sedan öppnas för frågor.

Jag blev inbjuden med anledning av min artikel i Expressen om Arktis och jag kommer att föra fram samma tankar i samband med MR-dagarna, dvs Arktis bör fredas från militär närvaro samt utvinning av olja och gas.

Jag har även skrivit om detta i Sundsvalls tidning, Tidningen NU och talat om saken i Sveriges Radio.

I samband med folkpartiets klimatsamråd lyckades jag få med detta krav i samband med Stockholmsföreningens representanskap men folkpartiets partiråd i oktober 2008 visade inget intresse för denna tanke. Jag skulle gärna se att folkpartiet kunde göra frågan om Arktis till sin, innan någon annan gör det. Samtidigt är frågan så viktig att det gör inget om flera drar åt samma håll.

Under tiden kan vi titta på de vackra bilderna från Arktis tagna av Mireille de la Lez och Fredrik Granath i deras bok "Värld av is". Läs om boken i SvD och Expressen.

Samtal i P1-morgon apropå huggsexan om naturtillgångar i Arktis

Imorgon (onsdag) deltar jag i ett samtal i P1-morgon om huggsexan om naturtillgångar i Arktis. Det råder viss osäkerhet kring tiden, jag har fått beskedet att samtalet äger rum kl. 07.20, men på hemsidan står det kl. 07.39.

I media:
DN och Expressen

Uppdatering
Nu har Sveriges radio lagt upp intervjun som går att lyssna på här.

Skydd av Arktis från ett säkerhetspolitiskt perspektiv

I dagens Expressen utgår jag från Sten Tolgfors artikel om försvarspolitiskt samarbete med Finland och anlägger ett mer säkerhetspolitiskt pespektiv på frågan om Arktis naturresurser. Jag har tidigare skrivit om mitt förslag att skydda Arktis, noterat att miljöpartiet och utrikesminister Carl Bildt uttryckt stöd för samma tanke.

Skydda Arktis, miljön och freden

Artikel publicerad i Expressen sidan 4 Debatt den 27 maj 2008

Skydda Arktis, miljön och freden
Med den globala uppvärmningen smälter ismassorna kring Arktis i en oroväckande hastighet. Detta ger tillgång till olja, gas och nya transportleder. Men det saknas klara regler för denna ekonomiskt och strategiskt viktiga region, och somliga bedömare menar att kampen om Arktis kan leda till en väpnad konflikt.

När försvarsminister Sten Tolgfors tillsammans med sin finska kollega i går lanserade tanken om ett fördjupat försvarssamarbete mellan de två länderna tar de särskilt upp Rysslands ambitioner i området kring Arktis och att landet höjt sina utrikespolitiska ambitioner.

Om oron för ryska gasledningar i Östersjön är berättigad så borde Sverige i än högre utsträckning rikta uppmärksamheten norrut.

Vid sidan av Ryssland har de fyra övriga arktiska staterna, USA, Kanada, Norge och Danmark (via Grönland) den suveräna rätten att utvinna naturtillgångar på respektive stats kontinentalsockel. Det pågår därför en intensiv kamp mellan de arktiska staterna där de försöker leda i bevis att deras kontinentalsocklar mot Arktis sträcker sig så långt ut som möjligt. Ryssland har nyligen låtit två ubåtar placera en flagga på nordpolens havsbotten och därefter har landet för första gången sedan kalla kriget genomfört flygningar med strategiska bombplan över det arktiska havet. USA står vid sidolinjen och EU agerar inte kraftfullt i frågan.

Utöver den rent säkerhetspolitiska dimensionen är det av intresse att Arktis unika ekosystem värnas.

Olyckor i form av oljeutsläpp får än mer katastrofala följder i kalla miljöer då nedbrytningen sker långsamt. Natur- och djurlivet utanför Alaskas kust lider fortfarande av grundstötningen 1989 av oljetankern Exxon Valdez, utrotningshotade arter som isbjörnen är beroende av sina ekosystem. Även om isbjörnar är goda simmare är de beroende av havsis för jakt och förflyttning, när isen smälter försvinner isbjörnen.

I regionen bor en miljon människor tillhörande olika ursprungsfolk, deras traditionella livsstil hotas med fler transporter i området, krympande ismassor och spänningar mellan stormakterna.

I de arktiska staternas strävan att säkra rättigheter i regionen får de ett ekonomiskt intresse av att Arktis fortsätter att smälta. Våra folkvalda måste agera för att denna logik bryts, för det finns konsekvenser som väntar.

Med eller utan försvarssamarbeten måste Sverige tillsammans med de arktiska länderna skapa spelregler för regionen. Risken är annars anarki. Inför Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet 2011-2013 borde regeringen ta initiativ till ett förbud mot eller en kraftig begränsning av exploatering av naturresurser från området kring Arktis. FN:s havsrättskonvention kan endast bidra till att lösa en del av spänningarna som rör Arktis. När miljömässiga, säkerhetspolitiska och ekonomiska intressen kolliderar behövs ett särskilt regelverk.

Låt oss jämföra med Antarktis: Genom allmänhetens påtryckningar och politisk framsynthet har Antarktis redan den typ av skydd som Arktis behöver. Sedan 1991 omfattas Antarktis av ett miljöskyddsprotokoll som förbjuder utvinning av naturtillgångar i minst 50 år och territoriet får endast användas för fredliga och vetenskapliga ändamål. Eftersom Antarktis är en landmassa omgiven av hav och Arktis är ett hav omgivet av land, kan inte lösningen för Antarktis överföras oförändrad.

Men även om de folkrättsliga förhållandena är mycket olika, finns det viktiga lärdomar som kan dras från arbetet med Antarktisfördragets miljöprotokoll i övervägandet av åtgärder för att skydda och bevara Arktis från skadlig exploatering.

Tillsammans med medborgarna i Ryssland, USA, Kanada, Norge och Danmark har vi svenskar lika stor anledning att oroa oss för förnyad maktkamp mellan stormakterna och växthuseffektens konsekvenser. Vi har ett gemensamt ansvar för vårt närområde. Därför borde den svenska regeringen ta initiativ till ett internationellt avtal som begränsar utvinningen av olja och gas kring Arktis. Konsekvenserna riskerar annars att bli förödande.

Mark Klamberg
Doktorand i folkrätt, Stockholms universitet
Det närmsta Mark har varit en glaciär var när han besteg Kilimanjaro och Haparanda är det närmsta han kommit Arktis.

Miljöpartiet hakar på mitt förslag om Arktis

Mitt förslag om att göra Arktis till ett marinreservat har nu utöver folkpartiet, även vunnit stöd hos miljöpartiet. Eftersom till och med utrikesminister Carl Bildt uttalat att Sverige ska vara pådrivande i skyddet av Arktis så kanske detta kan bli svensk regeringspolitik.

I media:
DN, Expressen och Aftonbladet

Ett förslag som rör Arktis

Som examinator måste jag skriva och rätta tentafrågor. Vi brukar ofta ha med en fråga om havsrätt och eftersom det smältande Arktis (Nordpolen) är mer aktuellt än någonsin funderade jag inför höstterminens omtenta (2007) om det fanns en folkrättslig aspekt på problemet. Eftersom det blev för mycket de lege ferenda (den önskvärda rätten) i kontrast till de lege lata (den gällande rätten) fick studenterna aldrig denna fråga på sin tenta. Det blev en fråga om gasledningen i Östersjön istället, vilket jag kommenterat i ett tidigare inlägg.

Vad beträffar Arktis, blev det en artikel i Sundsvalls Tidning och Tidningen NU. Vidare lyckades jag övertyga riksdagsledamot Birgitta Ohlsson om att ställa en fråga i riksdagen som utrikesminister Carl Bildt besvarat.

För att sammanfatta, jag är inspirerad av skyddet av Antarktis (Sydpolen) och menar att ett marinreservat ska inrättas beträffande Arktis. Som folkrättsjurist är jag medveten om att lösningen för Antarktis inte kan överföras oförändrad till Arktis, vilket jag påpekar i mina artiklar. Det förstnämnda är ju ett land omgivet av hav, medan det senare är ett hav omgivet av land.

Som svar på Birgitta Ohlssons fråga skriver Carl Bildt bl.a.:

"Genom EU driver Sverige också på för etableringen av ett internationellt ramverk, i anslutning till havsrättskonventionen, för åtgärder för att bevara och skydda den marinbiologiska mångfalden i djuphaven utanför nationell jurisdiktion, inklusive etablering av marina skyddade områden. ... Inför Sveriges ordförandeskap i Arktiska rådet 2011–2013 hoppas jag att arbetet med att bevara och skydda den marina miljön i Arktis har kommit bra mycket längre än i dag. Sverige kommer att fortsätta att vara pådrivande i detta arbete."

Det var faktiskt mer än vad jag hoppades på. Det kanske är möjligt att regeringen kommer att driva frågan om inrättandet av marinreservat Arktis? I vilket fall som helst, har jag även genom mitt partipolitiska fritidsengagemang lyckats få folkpartiet Stockholm att ställa sig bakom förslaget inom ramen för det pågående klimatsamrådet. Jag har även varit i kontakt med riksdagsledamot Carl B Hamilton som leder folkpartiets klimatkommission. Vi får se hur långt förslaget bär.

Gör Arktis till ett marinreservat

Artikel publicerad i Sundsvalls Tidning den 4 februari 2008
http://www.st.nu/asikter/debatt.php?action=visa_artikel&id=704539

Gör Arktis till ett marinreservat

Växthuseffekten smälter ismassorna kring Arktis i en oroväckande hastighet. Samtidigt har en kapplöpning påbörjats i jakten efter den olja och gas som varit otillgänglig på grund av isen. Ju mer olja och gas som vi människor förbrukar, desto snabbare smälter Arktis och vår planet kommer allt närmare en katastrofal klimatförändring. Sverige borde agera för att området blir ett rättsligt skyddat marinreservat.

De fem omkringliggande arktiska staterna, Ryssland, USA, Kanada, Norge och Danmark (via Grönland) har den suveräna rätten att utvinna naturtillgångar på respektive stats kontinentalsockel. För att få rätten över sin kontinentalsockel måste en stat lämna in dokumentation inom tio år efter att man ratificerat havsrättskonventionen.

Det pågår därför en intensiv kamp mellan de arktiska staterna där de försöker leda i bevis att deras kontinentalsocklar mot Arktis sträcker sig så långt ut som möjligt. Om oron för ryska gasledningar i Östersjön är berättigad så borde Sverige i än högre utsträckning ha anledning att rikta sin uppmärksamhet norrut.

Det finns åtminstone tre goda skäl till varför vi måste skydda Arktis: för att bromsa den globala uppvärmningen, förhindra skadliga utsläpp och skydda utrotningshotade arter.

I de arktiska staternas strävan att säkra rättigheter över Arktis i form av transportleder, olja, gas och övriga naturresurser får de ett ekonomiskt intresse av att Arktis fortsätter att smälta. Vi måste agera för att denna logik bryts. Jorden klarar inte av dagens eller ökad förbränning av fossila bränslen. Utöver ekonomiska styrmedel i form av koldioxidbeskattning, utsläppsrätter och trafikavgifter krävs absoluta förbud som bevarar skyddsvärda miljöer, däribland Arktis.

Om naturtillgångarna i Arktis blir föremål för utvinning riskerar vi olyckor i form av oljeutsläpp. Dessa får än mer katastrofala följder i kalla miljöer som Arktis utgör då nedbrytningen sker långsammare jämfört med varma system. Natur- och djurlivet utanför Alaskas kust lider fortfarande av grundstötningen 1989 av oljetankern Exxon Valdez. Med stora ansträngningar har Sverige med grannländer lyckats ge ett Östersjön ett tämligen gott skydd. De politiska och rättsliga förutsättningarna för att lyckas med det samma när olja och gas börjar utvinnas i Arktis är tyvärr än sämre, men förmodligen än mer angelägna.

Utrotningshotade arter som isbjörnen är beroende av sina ekosystem. Även om isbjörnar är goda simmare är de beroende av havsis för jakt och förflyttning. Dräktiga isbjörnar bygger snöiden i vilka de föder sina ungar. Det vore en stor tragedi om framtidens isbjörnar reducerades i antal och förvisades till djurparker, långt från sin naturliga levnadsmiljö.

Marinreservatet Arktis kan bli verklighet. Genom allmänhetens påtryckningar och politisk framsynthet har Antarktis redan den typ av skydd som Arktis behöver. Antarktisfördragets parter, däribland Sverige, antog 1991 ett miljöskyddsprotokoll enligt vilket utvinning av naturtillgångar förbjuds i minst 50 år framåt, vilket gör att territoriet endast kan användas för fredliga och vetenskapliga ändamål. Det här är ett gott exempel på hur anspråken över Arktis kan lösas. Det finns dock vissa folkrättsliga svårigheter som måste övervinnas. Eftersom Antarktis är en landmassa omgiven av hav och Arktis är ett hav omgivet av land, kan inte lösningen för Antarktis överföras oförändrad.

Vi har all anledning att oroa oss över växthuseffektens konsekvenser och djurlivet vid Arktis. Därför borde vi ta initiativ till att Arktis blir ett marinreservat.

Mark Klamberg doktorand i folkrätt Stockholms universitet
Birgitta Ohlsson riksdagsledamot (fp)

Gör Arktis till ett marinreservat

Artikel publicerad i Tidningen NU nr 6, 7 februari 2008

Gör Arktis till ett marinreservat
I samband med det pågående klimatsamrådet finns det god anledning att ta initiativ till åtgärder bortom vår nationsgräns. De smältande ismassorna kring nordpolen har i hög grad bidragit till den pågående klimatdebatten. Därför borde vi möte de utmaningar som specifikt berör Arktis. Vid Arktis har en kapplöpning påbörjats i jakten efter den olja och gas som varit otillgänglig på grund av isen. Ju mer olja och gas som vi människor förbrukar, desto snabbare smälter Arktis och vår planet kommer allt närmare en katastrofal klimatförändring. Sverige borde agera för att området blir ett rättsligt skyddat marinreservat.

De fem omkringliggande arktiska staterna, Ryssland, USA, Kanada, Norge och Danmark (via Grönland) har den suveräna rätten att utvinna naturtillgångar på respektive stats kontinentalsockel. För att få rätten över sin kontinentalsockel måste en stat lämna in dokumentation inom tio år efter att man ratificerat havsrättskonventionen. Det pågår därför en intensiv kamp mellan de arktiska staterna där de försöker leda i bevis att deras kontinentalsocklar mot Arktis sträcker sig så långt ut som möjligt. Om oron för ryska gasledningar i Östersjön är berättigad så borde Sverige i än högre utsträckning ha anledning att rikta sin uppmärksamhet norrut.

Det finns åtminstone tre goda skäl till varför vi måste skydda Arktis: för att bromsa den globala uppvärmningen, förhindra skadliga utsläpp och skydda utrotningshotade arter.

I de arktiska staternas strävan att säkra rättigheter över Arktis i form av transportleder, olja, gas och övriga naturresurser får de ett ekonomiskt intresse av att Arktis fortsätter att smälta. Våra folkvalda måste agera för att denna logik bryts. Jorden klarar inte av dagens eller ökad förbränning av fossila bränslen. Utöver ekonomiska styrmedel i form av koldioxidbeskattning, utsläppsrätter och trafikavgifter krävs absoluta förbud som bevarar skyddsvärda miljöer, däribland Arktis.

Om naturtillgångarna i Arktis blir föremål för utvinning riskerar vi olyckor i form av oljeutsläpp. Dessa får än mer katastrofala följder i kalla miljöer som Arktis utgör då nedbrytningen sker långsammare jämfört med varma system. Natur- och djurlivet utanför Alaskas kust lider fortfarande av grundstötningen 1989 av oljetankern Exxon Valdez. Med stora ansträngningar har Sverige med grannländer lyckats ge ett Östersjön ett tämligen gott skydd. De politiska och rättsliga förutsättningarna för att lyckas med det samma när olja och gas börjar utvinnas i Arktis är tyvärr än sämre, men förmodligen än mer angelägna.

Utrotningshotade arter som isbjörnen är beroende av sina ekosystem. Även om isbjörnar är goda simmare är de beroende av havsis för jakt och förflyttning. Dräktiga isbjörnar bygger snöiden i vilka de föder sina ungar. Det vore en stor tragedi om framtidens isbjörnar reducerades i antal och förvisades till djurparker, långt från sin naturliga levnadsmiljö.

Marinreservatet Arktis kan bli verklighet. Genom allmänhetens påtryckningar och politisk framsynthet har Antarktis redan den typ av skydd som Arktis behöver. Antarktisfördragets parter, däribland Sverige, antog 1991 ett miljöskyddsprotokoll enligt vilket utvinning av naturtillgångar förbjuds i minst 50 år framåt, vilket gör att territoriet endast kan användas för fredliga och vetenskapliga ändamål. Det här är ett gott exempel på hur anspråken över Arktis kan lösas. Det finns dock vissa folkrättsliga svårigheter som måste övervinnas. Eftersom Antarktis är en landmassa omgiven av hav och Arktis är ett hav omgivet av land, kan inte lösningen för Antarktis överföras oförändrad.

Vi har all anledning att oroa oss över växthuseffektens konsekvenser och djurlivet vid Arktis. Därför borde vi ta initiativ till att Arktis blir ett marinreservat.

Mark Klamberg
Ordförande folkpartiet Östermalm
Doktorand i folkrätt, Stockholms universitet