Sudans president kan stoppas

Idag blev jag intervjuad om Sydafrikas hantering av arresteringsordern mot Bashir under rubriken "Sudans president kan stoppas".

Darfurrebeller överlämnar sig frivilligt till ICC

Idag meddelade åklagaren vid internationella brottmålsdomstolen, ICC att Abdallah Banda and Saleh Mohammed Jerbo Jamus, två rebelledare i Darfur, Sudan överlämnat sig till domstolen.

Brottsutredningen rör rebelledarnas roll i attacken 2007 i Haskanita mot fredsbevarande trupper från Afrikanska Unionen. Åklagaren har redan tidigare sökt åtal för samma attack i Haskanita mot en annan rebelledare, Abu Garda, men i ett beslut den 8 februari 2010 godkändes inte åtalspunkterna av förundersökningskammaren i brist på bevisning. Det var ett bakslag för åklagaren och det återstår att se om han har mer bevisning mot Banda och Jamus.

ICC avslår begäran om arresteringsorder

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har i målet mot Bahar Idriss Abu Garda den 8 februari 2010 avslagit åklagarens begäran om arresteringsorder i brist på bevisning. Läs beslutet här.

Abu Garda är ledare för URF (United Resistance Front), en grupp som kämpar mot den sudanesiska regeringen i Darfur. Han har tidigare varit en befälhavare i JEM (Justice and Equality Movement). Åklagarens begäran om arresteringsorder rörde en operation 2007 då tusentals rebeller från URF omringade och attackerade ett läger i Haskanita för fredsbevarande trupper från Afrikanska Unionen, vilket slutade med att tolv av dessa dödades.

Domstolens förundersökningskammare förklarade följande.

the Chamber finds that the evidence tendered by the Prosecution in support of its allegations is so scant and unreliable that the Chamber is unable to be satisfied that there are substantial grounds to believe that Mr Abu Garda participated in any meeting in which a common plan to attack the MGS Haskanita was agreed upon. (para 179)

Domare Cuno Tarfusser stod bakom förundersökningskammarens domslut och tillade för egen del följande.

the lacunae and shortcomings exposed by, the mere factual assessment of the evidence are so basic and fundamental that the Chamber need not conduct a
detailed analysis of the legal issues pertaining to the merits of the case, in
particular as to the existence of the material elements constituting any of the
crimes charged. ... There is no point in wasting precious judicial resources in making determinations which, however impeccable and sophisticated from a theoretical and legal standpoint, serve no purpose in properly adjudicating the case at hand. (paras. 3 och 7)

Beslutet är intressant eftersom det är första gången som ICC avslår en begäran om en arresteringsorder. Professor William A. Scahabas har kommenterat saken på sin blogg, men mer i termer av möjliga vägar framåt i målet.

Ska al-Bashir arresteras för folkmord?

Den 4 mars 2009 skrev jag om Internationella Brottmålsdomstolens arresteringsorder gentemot Sudans president al-Bashir för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i regionen Darfur.

Förundersökningskammarens beslut överklagades av åklagaren eftersom arresteringsordern ej omfattade folkmord, vilket åklagaren gjort gällande. Idag, kl. 10.30, ska domstolens överklagandekammare meddela beslut i frågan (pressmeddelande). Frågan är relevant för mitt avhandlingsarbete (bevisfrågor i internationell straffprocess) eftersom åklagaren anfört att domstolens förundersökningskammare tillämpat ett för högt beviskrav. Åklagaren menar att förundersökningskammaren tillämpat kravet "bortom rimligt tvivel" som endast ska användas när skuldfrågan slutgiltigt prövas och inte när en arresteringsorder ska utfärdas.

Majoriteten i förundersökningskammaren motiverade sitt beslut den 4 mars 2009, (paras. 153,154 and 156) med att avsikt att begå folkmord kan härledas från all sammantagen bevisning även när varje bevisföremål var för sig inte kan motivera en sådan slutsats. För att nå en sådan slutsats måste förekomsten av avsikt för folkmord vara den enda rimliga slutsatsen som kan dras av bevisningen. Åklagaren menar att kravet "den enda rimliga slutsatsen" är kopplat till beviskravet när skuldfrågan slutgiltigt prövas och inte när en arresteringsorder ska utfärdas. Det fanns en skiljaktig domare i förundersökningskammaren, Anita Ušacka. Hon ansåg i sin skiljaktiga mening att arresteringsordern även skulle omfatta folkmord. Som en anekdot kan nämnas att jag arbetade för domare Ušacka under 2006.

De aktuella bestämmelserna anger följande.

Arresteringsorder

Article 58 Issuance by the Pre-Trial Chamber of a warrant of arrest or a summons to appear
1. At any time after the initiation of an investigation, the Pre-Trial Chamber shall, on the application of the Prosecutor, issue a warrant of arrest of a person if, having examined the application and the evidence or other information submitted by the Prosecutor, it is satisfied that:
(a) There are reasonable grounds to believe that the person has committed a crime within the jurisdiction of the Court; and
/.../

Slutlig prövning i skuldfrågan

Article 66 Presumption of innocence
/.../
3. In order to convict the accused, the Court must be convinced of the guilt of the accused beyond reasonable doubt.

Överklagandekammarens beslut kommer garanterat att kommenteras i min avhandling, förundersökningskammarens beslut är redan med. Denna typ av beslut är guld värda. Jag menar att det finns brister i grunderna för förundersökningskammarens beslut och därmed är åklagarens kritik rimlig. Det är dock inte givet att slutsatsen om folkmord i sig är felaktig eller att överklagandekammaren på egen hand ändrar beslutet, det är möjligt att förundersökningskammaren istället beordras att överväga att omvärdera beslutet och dess grunder.

Varför är detta viktigt? Medan åklagaren påstår att Sudans regering och dess företrädare är ansvariga för ett folkmord menar regimen i Khartoum att människor förvisso dödats i Darfur men det är inget folkmord. Istället kan motiven för regeringens våldsanvändning förklaras som en kamp mot upprorsmakare (counter-insurgency campaign). Avsikten är inte att begå folkmord och därmed skulle åtalspunkterna avseende folkmord falla. Andra brott kan mycket väl ha begåtts, men inte nödvändigtvis folkmord. Detta synsätt har majoriteten i förundersökningskammaren anslutit sig till, se paras. 67, 74-78, 83, 94, 100, 104, 108-109, 149-156, 170-172 och särskilt 193-201: "the Majority considers that the existence of reasonable grounds to believe that the GoS acted with genocidal intent is not the only reasonable conclusion of the alleged commission by GoS forces". Med andra ord, åklagaren har inte lyckats eliminera alternativa förklaringar till sitt påstående att folkmord har begåtts. Frågan är alltså om åklagaren har en skyldighet att eliminera samtliga alternativa förklaringar när en arresteringsorder ska utfärdas.

Uppdatering. Jag har följt överklagandekammarens presentation av sitt beslut via webbsändning. Överklagandekammaren gick på åklagarens linje vilket innebär att förundersökningskammaren begått ett rättegångsfel ("error of law") genom att använda ett för högt beviskrav. Överklagandekammaren följde min prognos och skickar tillbaka målet till förundersökningskammaren för att göra en ny bedömning med korrekt beviskrav. Överklagandekammaren har alltså inte utökat arresteringsordern att även omfatta folkmord, det ankommer på förundersökningskammaren att pröva denna fråga på nytt.

Media och bloggar
BBC, DN

Premiär för juridikbloggen med notis om Abu Garda

Mårten Schultz har tagit intiativ till en juridikblogg med flera intressanta jurister som skribenter. Mymlan skriver om premiären. Jag avser att dubbeposta alla inlägg som har en mer juridisk karaktär på juridikbloggen. Idag började jag med en post om att Abu Garda står inför Internationella Brottmålsdomstolen, se nedan.

Igår inleddes förhandlingen vid Internationella Brottmålsdomstolens förundersökningskammare för att bekräfta åtalspunkterna mot Abu Garda, en rebelledare från Darfur, Sudan. Han är misstänkt för krigsförbrytelser genom att ha dödat soldater som deltog i ett fredsbevarande uppdrag under Afrikanska Unionens flagg. En intressant aspekt i målet mot Abu Garda är att han frivilligt överlämnat sig till domstolen. Det har varit svårare att få Sudans regering att samarbeta. Det finns arresteringsorders utlysta gentemot regeringsmedlemmen Ahmad Muhammad Harun, milisledaren Ali Kushayb och Sudans president Omar al-Bashir som ej hörsammats. Detta är den största utmaningen för internationella brottsmålstribunaler och domstolar, att få suveräna stater att samarbeta. Det handlar inte bara om att överlämna misstänkta förbrytare utan även om att erbjuda åklagaren tillträde till brottsplatser och möjlighet att höra vittnen. Jag tillägnar ett kapitel i min kommande avhandling till frågeställningen om bevisinsamling.

Första misstänkte krigsförbrytaren från Darfur, Sudan är i Haag

I ett pressmeddelande från internationella brottmålsdomstolens kan man läsa att Abu Garda, misstänkt krigsförbrytare anlänt till Haag. Han tillhör Zaghawa-stammen som är motståndare till regimen i Khartoum. Hur hänger detta ihop? Är det inte regimen som är den skyldiga parten? I konflikter kan flera parter begå brott och det ena sidans skuld ursäktar inte den andre sidans eventuella brott. Att domstolen prövar mer än en parts ansvar visar på dess självständighet, vilket naturligtvis är positivt. Det här ökar trycket på den sudanesiska regeringen att samarbeta med domstolen i Haag.

Fallet är unikt på så sätt domstolens utfärdat en kallelse som vilar på frivillig inställelse istället för en arresteringsorder, artikel 58(7) av Romstadgan rör kallelse jämfört med paragraf (1) som rör arresteringsorder. Med andra ord, Abu Garda har frivilligt kom till Haag. Den misstänkta brottsligheten rör bl.a. en attack mot fredsbevarande soldater från afrikanska unionen, då tolv soldater dog och åtta skadades.

Tre misstänkta är fortfarande på fri fot, guvernör Ahmad Harun, f.d. Janjaweedledaren Ali Kushayb och president Al Bashir.

Media
BBC, DN

Säkerhetsrådet och arresteringsordern mot al-Bashir

Med hänvisning till TT-AFP-Reuters skriver DN följande.

Säkerhetsrådet har makt att upphäva en order av ICC. Det räcker med att en av rådets fem medlemmar med vetorätt, till exempel Kina, röstar mot ICC:s beslut.

Det är fel. Kina kan inte ensamt upphäva arresteringsordern. Följande står i domstolens stadga.

Article 16 Deferral of investigation or prosecution
No investigation or prosecution may be commenced or proceeded with under this Statute for a period of 12 months after the Security Council, in a resolution adopted under Chapter VII of the Charter of the United Nations, has requested the Court to that effect; that request may be renewed by the Council under the same conditions.

Artikel 16 innebär att när domstolen väl har behörighet att behandla en situation som Darfur kan detta endast stoppas tillfälligt genom ett positivt beslut av säkerhetsrådet. Domstolen har redan fått behörighet genom säkerhetsrådets beslut 1593(2005). Då kunde Kina lagt in sitt veto men avstod från detta. För ett beslut att upphäva arresteringsorden med en resolution under kapitel VII krävs att säkerhetsrådet har en majoritet med minst 9 röster av 15 och att ingen av de fem medlemmarna lägger in sitt veto. Det innebär att Kina måste rösta för (inte lägga in ett veto) och samtidigt ha stöd av minst 8 andra stater samt de övriga permanenta medlemmarna måste avstå från att lägga in sitt veto för att arresteringsordern ska kunna upphävas. Det innebär exempelvis att om Kina tar initiativ för att upphäva arresteringsordern så kan USA ensamt stoppa ett sådant initiativ, närmast motsatt vad som återges i DN. För de som tvivlar om hur man ska tolka artikel 16 så hänvisar jag till litteratur nedan.

Kina kan lägga in sitt veto mot nya beslut i säkerhetsrådet, men det är något annat än att ta ett aktivt beslut att upphäva ICCs arresteringsorder. Kina är fyra år för sent ute för att ensamt kunna blockera ICC.

Sharon A. Williams s. 323, paragraferna 1-9 i Otto Triffterer, Commentary on the Rome Statute of the International Criminal Court (1999).
Stéphane Bourgon s. 554 i Antonio Cassese/Paola Gaeta/John R.W.D. Jones, The Rome Statute of the International Criminal Court (2002).

al-Bashir ska arresteras

Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) förundersökningskammare har utfärdat en arresteringsorder gentemot Sudans president al-Bashir för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser i regionen Darfur. Än så länge finns bara uppgifter från domstolens presskonferens och det fullständiga beslutet är ännu inte tillgängligt. Åtminstone fyra saker är värda att kommentera.

Först och främst handlar det om att en arresteringsorder utfärdas mot en sittande president, som normalt är skyddade av immunitet. Detta förstärker den trend som skapats genom åtalet vid Haagtribunalen (ICTY) mot Milošević när denne fortfarande var president (åtalet utfärdades 22 maj 1999 och Milošević var president till 5 oktober 2000). Det finns nu en tydlig regel att immunitet inte erbjuder sittande statschefer skydd mot internationella domstolar.

För det andra, domstolen har inte låtit arresteringsordern omfatta folkmord. Det senare beslutet grundades på att förundersökningskammaren inte kunde konstatera att det fanns en skälig misstanke för att al-Bashir haft uppsåt att utrota en skyddad grupp. Det är ett krav som särskiljer folkmordsbrottet från andra brott. Jag uppfattade att en de tre domarna, Anita Ušacka, hade en avvikande mening och ville att arresteringsorden även skulle omfatta folkmord. Åklagaren ska överväga om han ska överklaga beslutet i detta hänseende.

ICC:s stadga är ett traktat som 108 stater ratificerat. Frågan är om stater som inte anslutit sig till stadgan är skyldiga att bistå med att arrestera al-Bashir. Svaret är ja eftersom ICC:s jurisdiktion över Darfursituationen initierades av FN:s säkerhetsråd genom resolution 1593(2005). I denna resolution fattar säkerhetsrådet ett bindande beslut under FN-stadgans kapitel VII där det framgår att en sådan skyldighet finns.

Acting under Chapter VII of the Charter of the United Nations,
1. Decides to refer the situation in Darfur since 1 July 2002 to the Prosecutor of the International Criminal Court;
2. Decides that the Government of Sudan and all other parties to the conflict in Darfur, shall cooperate fully with and provide any necessary assistance to the Court and the Prosecutor pursuant to this resolution and, while recognizing that States not party to the Rome Statute have no obligation under the Statute, urges all States and concerned regional and other international organizations to cooperate fully

För det fjärde. Det finns en oro att beslutet kan destabilisera Sudan, närliggande länder och öka konfliktnivån. På den internationella nivån är inte detta en fråga för ICC utan detta ansvar vilar på FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådet kan besluta om att skärpa skyldigheten för FNs medlemsstater att samarbeta med domstolen eller enligt artikel 16 i domstolens stadga tillfälligt frysa domstolens förundersökning och åtal mot al-Bashir. Det senare skulle kunna aktualiseras om FNs säkerhetsråd anser att det gynnar internationell fred och säkerhet.

Har tidigare skrivit och intervjuats i SR om detta.

Media och bloggar
BBC, DN, SvD1, SvD2, Fredrik Malm

Kommer ICC att utfärda en arresteringsorder beträffande al-Bashir?

Läste precis ett pressmeddelande som förklarade att onsdagen den 4 mars 2008 kommer internationella brottmålsdomstolens (ICC) förundersökningskammare att meddela om en arresteringsorder ska utfärdas beträffande Sudans president Omar al-Bashir, för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Darfur. Jag har tidigare kommenterat saken i Sveriges Radio.

Det intressanta ur ett folkrättsligt perspektiv är huruvida al-Bashir är skyddad av immunitet. Sudan har nämlingen inte ratificerat och samtyckt till ICC-stadgan. Domstolen har fått behörighet (jurisdiktion) över situationen i Darfur genom ett beslut från FN:s säkerhetsråd. De flesta folkrättsjurister verkar mena att folkrättslig sedvana gäller enligt vilken al-Bashir har immunitet. Detta är årets mest intressanta avgörande i folkrätten.

Mitt tips är dock att domstolen med hänvisning till säkerhetsrådets beslut kommer att finna att immuniteten är hävd och utfärda en arresteringsorder vilket skulle utgöra en förändring av folkrätten med minskad betoning på staters suveränitet och jämliket till fördel för intresset av att beivra brott och säkra mänskliga rättigheter. Domstolen kommer förmodligen att anse att det finns skäl att anta att folkmord begåtts vilket vid första anblick skulle vara på tvärs med en FN-undersökning 2004. När åklagaren framställt påståenden om folkmord tror jag det är svårt för domstolen att avskriva saken i detta tidiga skede där det råder lägre beviskrav ("skälig anledning att anta" gäller vid arresteringsorder istället för kravet för fällande dom "bortom varje rimligt tvivel").

Om allt detta kommer att gynna en snabb och fredlig lösning av Darfurkonflikten finns det säkert olika uppfattningar.

Intervju i Sveriges Radio P1 om arresteringsordern mot Sudans president Omar al-Bashir

Jag intervjuas i Sveriges Radio om arresteringsordern mot Sudans president Omar al-Bashir, läs och lyssna här.

ICC:s åklagare sätter ner foten

Det har sedan 2003 pågått en diskussion om mördandet av 100 000-tals människor i Sudan är ett folkmord vilket jag tidigare redogjort för i en debattartikel och ett tidigare blogginlägg. FN:s undersökningskommission för Darfur kunde 2004 varken bekräfta att det pågick ett folkmord eller avfärda det. Om medieuppgifterna stämmer så har ICC-åklagaren nu satt ner foten genom att han ska ansöka om en arresteringsorder mot Sudans president Omar al-Bashir. Världssamfundet kan inte längre slippa från sitt ansvar att skydda civilbefolkningen i Darfur och de ansvariga måste ställas inför rätta.

Vissa, bl.a. FN, menar att åtalet mot Omar al-Bashir omintgör möjligheterna till fred i Darfur.. Här kan en parallell göras till ICC-åtalet rörande norra Uganda och fredsförhandlingar (numera strandade) med LRA där det finns en potentiell konflikt mellan att rättvisa skipas och fred. Med exemplet Uganda menar jag att LRA tvingats till förhandlingsbordet först efter att arresteringsorder utfärdats av ICC. Nu är situationen beträffande Darfur annorlunda eftersom det är regeringsföreträdare som riskerar åtal vilket gör att insatserna ökar.

För det fall en arresteringsorder kan leda till ökat våld borde FN:s säkerhetsråd stärka mandatet för de fredsbevarande styrkorna och FN:s medlemsstater borde bidra med fler och bättre beväpnade trupper. Det nuvarande mandatet i resolution 1769 (2007), paragraf 19 vilar på Sudans samtycke som ersatte resolution 1706 (2006), paragraf 12 som gav rätt till en militär intervention utan Sudan:s samtycke.

Stjärnor som vill rädda världen

I Rakel Chukris artikel i Sydsvenskan "Stjärnor som vill rädda världen" intervjuas undertecknad angående kändisars engagemang för Darfur. I samband med Live Earth-galan skriver SvD om stjärnors engagemang för miljön. Den beskriver liksom Ola Westerberg en mer cynisk inställning till stjärnornas engagemang. Jag är inte lika skeptisk, det fria ordet är ett mäktigt vapen.

Frivilligorganisatiorna pressar Kina

I Aftonbladet har FN-förbundet, Svenska Freds och Amnesty skrivit en artikel om Kinas ansvar för situationen i Darfur som har samma budskap som min artikel i Expressen. De skriver liksom mig om ett upphörande av kinesiska vapenleveranser till Sudan och införandet av en flygförbudszon. Därutöver väcker de tanken om ekonomiska sanktioner - bra! På DN debatt samma dag framför tretton ledamöter av Svenska Akademien krav beträffande mänskliga rättigheter i Kina. Min förhoppning är att budskapet har gått hem hos den kinesiska regeringen - de mänskliga rättigheterna måste respekteras oavsett om man befinner sig i Darfur, Beijing eller Stockholm.

Mark Klamberg

Folkmordets moment 22 och Darfur

Folkmordets moment 22 och Darfur
Helgens nyhetsrapportering har till stor del präglas av president Hu Jintaos statsbesök. Jag har skrivit en artikel på sidan 4 i Expressen om att regeringen borde tala klarspråk med Kina angående situationen i Darfur. I detta sammanhang vill jag påpeka att rubriken "Kina och Bildt på samma sida i Sudan" formulerades av Expressen. Min egen rubrik var "Folkmordets moment 22 och Darfur". Jag anser att Kinas och Sveriges ansvar för situationen i Darfur skiljer sig åt. Om Kina aktivt begår en synd genom att förse Sudans regering med vapen så är passivitet grunden för min kritik mot Sverige, liksom övriga medlemmar av världssamfundet. Det är en viss skillnad. Nedan utvecklar jag några av resonemangen samt erbjuder länkar till relevanta källor.

Mark Klamberg

Omvärldens reaktion på övergreppen i Darfur har i offentliga uttalanden delvis gjorts beroende av huruvida övergreppen definieras som folkmord. För det fall situationen beskrivs i termer av folkmord inträder en skyldighet för världssamfundet att ingripa. Ett flertal länder har av realpolitiska skäl haft ett intresse av att undvika denna skyldighet. Samtidigt har regimen i Khartoum försvårat för såväl FN som internationella brottmålsdomstolens (ICC) åklagare att förebygga och förhindra övergrepp respektive utreda brott. Genom att en effektiv utredning omöjliggörs och ett tillförlitligt faktamaterial saknas beträffande folkmord föreligger en ursäkt för statssamfundet att vara passivt och övergreppen fortsätter. Därmed föreligger vad som bäst kan liknas vid en moment 22-situation: ett ingripande förutsätter ett tillförlitligt faktamaterial och ett tillförlitligt faktamaterial förutsätter ett ingripande. Med Google Earth blir det lättare att göra en egen bedömning, vilket kommenteras i SvD.

Jag vill argumentera för att i) övergreppen i Darfur skall betraktas som folkmord och ii) att regimen i Sudan är ansvarig för detta. Slutsatsen är att även om det ej kan fastställas att regimen i Khartoum har genomfört eller genomför ett folkmord så finns det starka skäl att anta att Sudan och dess ledare är ansvariga för folkmord genom att de i vetskap om att ett folkmord genomförts har stött och stödjer icke- och semistatliga aktörer.

1. Vilken bedömning gör FN, MR-organisationer och andra aktörer?
FN och internationella organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch har definierat övergreppen i Darfur som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, men har avstått från att definiera de massiva kränkningarna som folkmord. Samtidigt har USA:s kongress den 22 juli 2004 och ett antal frivilligorganisationer kommit till en motsatt slutsats och definierat övergreppen som folkmord.

I nedanstående analys används huvudsakligen fakta från en rapport från FN:s undersökningskommission för Darfur som har gjort en förhållandevis försiktig bedömning. Jag går delvis i klinch med rapportens slutsatser och gör en mer progressiv rättslig bedömning utifrån faktainnehållet.

2. Svenska ståndpunkter
Dåvarande utrikesminister Laila Freivalds och biståndsminister Carin Jämtin skrev den 5 augusti 2004 på DN debatt att "Darfur ska hanteras som ett folkmord". Utrikesminister Carl Bildt benämnde den 14 februari 2007 i regeringens utrikespolitiska deklaration situationen i Darfur som "lidande" och "dödande". I samband med en interpellationsdebatt den 23 februari 2007 framgick det att Bildt avvaktar internationella brottmålsdomstolens bedömning när han uttalar att ”(d)et är fullt möjligt att använda begreppet folkmord om det som inträffade 2003–2004. Det var då helvetet var som allra värst i Darfur. Det var då som vi kanske kunde ha gjort mer. Jag delar den bedömningen från dem som var kritiska då. Nu ligger den juridiska bedömningen i den internationella brottmålsdomstolen, och jag skulle tro att vi kommer att se med stort intresse på de bedömningar, de åtal och de domar som kommer där.” (anförande 85) Fyra dagar senare uttalade ICC:s åklagare Moreno-Ocampo att han ej kan utesluta att åtalen beträffande Darfur kan omfatta folkmord.

3. Folkmordskonventionen
I artikel 2 av folkmordskonventionen (1948) definieras folkmord på följande sätt:

”In the present Convention, genocide means any of the following acts committed with intent to destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial or religious group, as such:

(a) Killing members of the group;
(b) Causing serious bodily or mental harm to members of the group;
(c) Deliberately inflicting on the group conditions of life calculated to bring about its physical destruction in whole or in part;
(d) Imposing measures intended to prevent births within the group;
(e) Forcibly transferring children of the group to another group.”

I likhet med övriga brott inom den internationella straffrätten har brottet folkmord ett materiellt element (actus reus) som hänför sig till konkreta fysiska fakta och ett mentalt element (mens rea) som hänför sig till förövarens sinnestillstånd. Det materiella elementet av brottet folkmord består av handlingarna uppräknade i (a)-(e) i artikel 2. Det mentala elementet vad avser folkmord gör att brottet särskiljer sig från övriga brott inom den internationella straffrätten genom att brottet har en högre tröskel. Utöver vetskap om att ett specifikt handlande kan utgöra folkmord krävs det ett särskilt uppsåt (dolus specialis). Det särskilda uppsåtet för folkmord definieras, enligt portalparagrafen i artikel 2, som en avsikt att utplåna, helt eller delvis, en grupp på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grunder.

Följande handlingar är straffbara enligt artikel 3 i folkmordskonventionen:

“(a) Genocide;
(b) Conspiracy to commit genocide;
(c) Direct and public incitement to commit genocide;
(d ) Attempt to commit genocide;
(e) Complicity in genocide.”

4. Analys
Vid bedömningen av huruvida övergreppen i Darfur skall definieras som folkmord finns det ett värde i att undersöka hur folkmordskonventionen tillämpats i tidigare konkreta fall.

4.1 Det materiella elementet
Det framstår som relativt okontroversiellt att det materiella elementet för folkmord är uppfyllt vad avser övergreppen i Darfur. FN:s undersökningskommission har uttalat följande:

“There is no doubt that some of the objective elements of genocide materialized in Darfur. As discussed above, the Commission has collected substantial and reliable material which tends to show the occurrence of systematic killing of civilians belonging to particular tribes, of large-scale causing of serious bodily or mental harm to members of the population belonging to certain tribes, and of massive and deliberate infliction on those tribes of conditions of life bringing about their physical destruction in whole or in part (for example by systematically destroying their villages and crops, by expelling them from their homes, and by looting their cattle).” (paragraf 507)

Vidare konstaterar FN:s undersökningskommission att banden mellan regimen i Khartoum och Janjaweedmilisen är starka genom att i) delar av milisen har bildats som en följd av sudanesisk lagstiftning, ii) delar av milisen strider jämsides med reguljära trupper, iii) den reguljära armen har försett samtliga delar av milisen med uniformer, vapen, ammunition, lön, iv) milisen utför angrepp på order och under ledarskap av officerare från den reguljära armén, och att individer anställda inom statsapparaten har deltagit vid rekrytering till milisen. (paragraferna 108-115)

4.2 Det mentala elementet
De skiljaktiga meningarna kring huruvida övergreppen i Darfur utgör folkmord hänför sig framförallt till det mentala elementet, dvs. uppsåtet hos regimen i Khartoum. Härvid framstår bristen på dokumentation, dvs. bevis, som ett särskilt problem. Följande kan hänföras angående bedömningen av det mentala elementet.

Ett starkt indicium vad avser särskilt uppsåt för folkmord kan vara en plan för det samma. Ett exempel på detta är protokollet från Wannseekonferensen den 20 januari 1942 då nazisterna fastställde ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan”. Nazisternas dokumentation av de egna brotten försåg de efterföljande rättegångarna med fullgod bevisning kring såväl de fysiska händelserna och avsikten bakom. Senare exempel på folkmord har av naturliga skäl (egenintresse) inte dokumenterats i samma grad av förövarna. I den hittills enda fällande domen avseende folkmord vid tribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY) konstaterade tribunalens kammare följande:

“Evidence presented in this case has shown that the killings were planned: the
number and nature of the forces involved, the standardized coded language used by the units in communicating information about the killings, the scale of the executions, the invariability of the killing methods applied, indicate that a decision was made to kill all the Bosnian Muslim military aged men.” (Målet Krstić, rättegångskammare II, paragraf 572)

Målet Krstić rörde avrättningarna av män i Srebrenica och ICTY:s bedömningen delades av FN-domstolen (ICJ) i ett nyligen avgjort mål mellan Bosnien-Hercegovina v. Serbien-Montenegro.(Målet om folkmord i Bosnien, paragraferna 278-297) Serbien-Montenegro ansågs dock ej ha ett statsansvar enligt artikel 3(a) eftersom folkmordet genomfördes av förband och milis som ej stod under Belgrads effektiva kontroll. Vad avser övriga övergrepp i Bosnien fann ICJ att det särskilda uppsåtet ej kunde konstateras, i brist på bevis i form av en plan eller ett mönster av handlingar. (Målet om folkmord i Bosnien, paragraferna 370-376)

Vad beträffar folkmordet i Rwanda var bevisningen överväldigande, framförallt genom det stora antalet offer och den massiva regeringspropagandan. Rwandatribunelen har följdaktligen i ett flertal mål funnit de tilltalade ansvariga för folkmord. I målet Akayesu uttalade rättegångskammaren följande angående det särskilda uppsåtet:

The "intent can be inferred from a certain number of facts, as concerns genocide /.../ from their massive and/or systematic nature or their atrocity." (paragraf 477)

Alltså, särskilt uppsåt kan härledas från ett massivt och/eller systematiskt mördande, vilket är linje med hur ICJ och ICTY resonerar. Rättegångskammaren fortsätter:

"The Chamber considers that it is possible to deduce the genocidal intent inherent in a particular act charged from the general context of the perpetration of other culpable acts systematically directed against that same group, whether these acts were committed by the same offender or by others. Other factors, such as the scale of atrocities committed, their general nature, in a region or a country, or furthermore, the fact of deliberately and systematically targeting victims on account of their membership of a particular group, while excluding the members of other groups, can enable the Chamber to infer the genocidal intent of a particular act."(paragraf 523)

I avsaknad av bevis i form av en skriftlig nedtecknad plan om att genomföra folkmord framstår det som att folkmord likväl kan konstateras på grundval av ett mönster av handlingar. Dock, med hänsyn till praxisen vid ICTY och ICJ framstår det som att i avsaknad av en nedtecknad plan blir beviskravet för att konstatera folkmord enligt artikel 3(a) (faktiskt gärningsmannaskap) svårt att uppfylla.

Det kan dock vara aktuellt med att icke- eller semistatliga aktörer utför själva folkmordet (utan att staten har utfärdat explicita instruktioner eller utövat effektiv kontroll.) Likväl kan staten ha ett medansvar (”aiding and abetting”/”complicity” - relevant för frågan om statsansvar) och statens ledarskap kan ha ett medgärningsmannaskap (relevant för frågan om individuellt straffansvar). Härvid framstår det som att det räcker med vetskap om att det särskilda uppsåtet fanns hos den faktiska gärningsmannen. Det framstår som lättare att visa vetskap hos regimen i Khartoum om att Janjaweedmilisen genomför ett folkmord än att regeringen utfärdat explicita instruktioner eller utövat effektiv kontroll (Målet om folkmord i Bosnien, paragraf 421 och Målet Krstić, överklagandekammaren, paragraferna 88, 134 och 137). En indikation på att regimen i Khartoum haft vetskap om att Janjaweedmilisen genomför ett folkmord är att när Dr Mukesh Kapila var FN:s humanitära koordinator i Darfur (2003-2004) gjorde han jämförelser med folkmordet Rwanda. Mukesh Kapila uttalade redan 2004: "The only difference between Rwanda and Darfur now is the numbers involved". Mukesh Kapilas uttalanden avfärdades av regimen i Khartoum som "a heap of lies".

FN:s undersökningskommission har förvisso uttalat att ”the Government of Sudan has not pursued a policy of genocide” (paragraf 518) men tillägger följande:

“One should not rule out the possibility that in some instances single individuals, including Government officials, may entertain a genocidal intent, or in other words, attack the victims with the specific intent of annihilating, in part, a group perceived as a hostile ethnic group. If any single individual, including Governmental officials, has such intent, it would be for a competent court to make such a determination on a case by case basis. Should the competent court determine that in some instances certain individuals pursued the genocidal intent, the question would arise of establishing any possible criminal responsibility of senior officials either for complicity in genocide or for failure to investigate, or repress and punish such possible acts of genocide.” (paragraf 520)

Det framstår således som alla väntar på ICC:s åklagare som i sin tur är förhindrad från att genomföra en effektiv utredning.

Vidare kan FN:s undersökningskommission vara alltför försiktig, när den kommer till slutsatsen att det saknas ett särskilt uppsåt för folkmord med motiveringen att Janjaweedmilisen inte i samtliga fall har mördat tillfångatagna civila (paragraferna 513-518). Eric Reeves har framfört relevant kritik mot denna slutsats. Det bör understryckas att uppsåtet att förstöra en skyddad grupp ej nödvändigtvis behöver avse hela gruppen utan det är tillräckligt att uppsåtet avser en del av gruppen. Även om ICTY och ICJ inte har funnit uppsåt att förstöra hela den muslimska befolkningen i Bosnien har nämnda domstol och tribunal konstaterat folkmord i Srebrenica.

5. Slutsats
Även om det är svårt att visa regimen i Khartoum själva genomför ett folkmord i Darfur så är det lättare att visa att regeringen i vart fall har vetskap om att folkmord genomförs av icke- och semistatliga aktörer samtidigt som regimen har stött dessa aktörer.

Min slutsats blir därför att det finns starka skäl att anta att Sudan och dess ledare är ansvariga för folkmord antingen som förövare eller genom att de i vetskap om att ett folkmord genomförs har stött och stödjer icke- och semistatliga aktörer.

Kina och Bildt på samma sida i Sudan

Expressen Sidan 4 Debatt den 9 juni 2007

Kina och Bildt på samma sida i Sudan
Mördandet i Darfur har pågått i fyra år. FN uppskattar att 200 000 människor dött och att två miljoner människor befinner sig på flykt. När Kinas president Hu Jintao nu besöker Sverige, 8–10 juni, borde den svenska regeringen begära att Kina bryter med Sudan. Kinesiska oljeköp och vapenleveranser till regimen måste upphöra och ersättas av en flygförbudszon över Darfur. En permanent medlem av FN:s säkerhetsråd kan inte bryta mot samma organs resolution om vapenembargo gentemot Sudan.

Omvärldens reaktion på övergreppen i Darfur har delvis gjorts beroende av huruvida övergreppen definieras som folkmord. Sudan har ett ansvar att skydda sin civilbefolkning och det internationella samfundet har en skyldighet att agera när regimen i Khartoum inte vill axla det ansvaret.

Regimen i Khartoum har försvårat för såväl FN som internationella brottmålsdomstolens (ICC) åklagare att förebygga och förhindra övergrepp respektive utreda brott. Genom att en effektiv utredning omöjliggörs och ett tillförlitligt faktamaterial saknas beträffande folkmord föreligger en ursäkt för statssamfundet att vara passivt och övergreppen fortsätter. Därmed föreligger vad som bäst kan liknas vid en moment 22-situation: ett ingripande förutsätter ett tillförlitligt faktamaterial och ett tillförlitligt faktamaterial förutsätter ett ingripande. Samma dilemma förelåg under 1990-talet vad beträffar före detta Jugoslavien och Rwanda.

Medan den tidigare, socialdemokratiska regeringen efter starka påtryckningar från borgerliga riksdagsledamöter kom till slutsatsen att övergreppen i Darfur ska behandlas som ett folkmord har Carl Bildt valt en mer försiktig linje och svävar på målet. Genom en interpellationsdebatt den 16 april i år framgick det att Carl Bildt baserar sitt ställningstagande på en rapport från FN:s undersökningskommission för Darfur och att regeringen avvaktar ICC:s bedömning. Domstolens åklagare har i sin tur uttalat att åtalen beträffande Darfur kan komma att omfatta folkmord. Vidare stannar Bildt vid övergreppen 2003–2004. Även om den värsta slakten kan ha passerat sin kulmen försvinner inte skyldigheten att skydda när mördandet, våldtäkterna och flyktingkatastrofen fortsätter.

För frågan om övergreppen i Darfur ska beskrivas som folkmord är både konkreta fysiska fakta och förövarens sinnestillstånd av relevans. Folkmord definieras som handlingar begångna i avsikt att utplåna, helt eller delvis, en grupp på nationella, etniska, rasmässiga eller religiösa grunder. Utöver den som faktiskt utför folkmordet kan även individer och stater göras ansvariga genom medverkan till brottet.

Regimen i Khartoum är trefaldigt ansvarig. Regeringshelikoptrar bombar civila mål. Regimen finansierar och beväpnar Janjaweedmilisen som utför huvuddelen av de brottsliga handlingarna. FN och Afrikanska unionen hindras från att utföra fredsbevarande och humanitära insatser. FN:s undersökningskommission har funnit systematiskt dödande av civila tillhörande vissa stammar. Det framstår som okontroversiellt att det materiella elementet för folkmord är uppfyllt. Tvisten huruvida övergreppen i Darfur utgör folkmord hänför sig framförallt till uppsåtet hos regimen i Khartoum.

Ett starkt indicium vad avser särskilt uppsåt för folkmord kan vara en plan. Ett problem är att dagens förbrytare har lärt sig att inte nedteckna sina avsikter så som nazisterna gjorde i protokollet från Wannseekonferensen den 20 januari 1942 då ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” fastställdes.

Av mål från tribunalerna för före detta Jugoslavien och Rwanda samt den färska domen mellan Bosnien-Hercegovina och Serbien vid FN-domstolen framgår dock att uppsåt även kan härledas från omfattningen och systematiken av övergreppen.

Även ickestatliga aktörer kan utföra själva folkmordet, utan att staten har utfärdat explicita instruktioner. Med stöd av internationell rättspraxis kan Sudan och dess ledare likväl göras ansvariga för medverkan, genom dess stöd till Janjaweedmilisen samtidigt som regimen i Khartoum haft vetskap om att milisen genomfört ett folkmord. En indikation på denna vetskap är att när Dr Mukesh Kapila var FN:s humanitära koordinator i Darfur gjorde han jämförelser med folkmordet i Rwanda. Mukesh Kapila avfärdades av Sudan som lögnare och stödet till Janjaweedmilisen har fortsatt.

FN:s undersökningskommission har uttalat att regimen i Khartoum inte har haft en uttalad policy för folkmord men konstaterar att enskilda individer, inklusive i statsapparaten, kan ha haft ett särskilt uppsåt för folkmord och att frågan om medverkan kan aktualiseras vid en rättslig prövning. Alla väntar på ICC:s åklagare som i sin tur är förhindrad från att genomföra en effektiv utredning.

Kommissionen är alltför försiktig när den uttalar att det saknas ett särskilt uppsåt för folkmord med motiveringen att Janjaweedmilisen inte i samtliga fall har mördat tillfångatagna civila och det talas om bekämpande av uppror. Uppsåtet att förstöra en skyddad grupp behöver nödvändigtvis inte avse hela gruppen utan det är tillräckligt att uppsåtet avser en del av gruppen, vilket illustreras av Srebrenica.

Det finns goda skäl för världssamfundet att behandla övergreppen i Darfur som ett folkmord. Är regeringen beredd att tala klarspråk med Sudan, Kina och därmed bryta sig loss ur folkmordets moment 22?

MARK KLAMBERG
Mark Klamberg är doktorand i folkrätt vid Stockholms universitet. Har tidigare arbetat som jurist vid ICC. Hans engagemang bottnar i att flera av hans släktingar under andra världskriget blev mördade av nazisterna och deras hantlangare.