What does the ICJ say about actual commission of genocide in the South Africa v Israel order on provisional measures?

The ICJ order on provisional measures announced January 26th 2024 ended up in a manner that several legal commentators predicted (for my prognosis, see this post from January 9th 2024). The order's meaning is still contested, to some extent driven by what view one has on the underlying conflict. It reminds me of the aftermath of general election debates where each side want to cast their side as the "winner". Having said that, I would argue that already by having an other state filing a complaint for genocide against oneself (Israel) there is a loss for that state. At this stage, the issuance of provisional measures, neither side got entirely what they wanted from the ICJ. 

There is a debate whether the ICJ ruled in its January 26th-order that Israel commits genocide. Going back to South Africa's application, it requested that Israel should "cease" and "desist from the commission" of genocidal acts (paras. 111 and 144). 

In its order the ICJ doesn't use any of the words "desist", "cease" or "stop". Instead the ICJ explains that "the decision given in the present proceedings in no way prejudges ... the merits themselves" (paras. 30 and 84) and it uses the phrase "prevent the commisson" (para. 86). 

The ICJ also states the following.

In the Court’s view, the facts and circumstances mentioned above are sufficient to conclude that at least some of the rights claimed by South Africa and for which it is seeking protection are plausible. (para. 54)

This vagueness in language (and opaqueness, a word such as "existence" or "risk" appears missing)  could be explained that even among the 15 judges who voted in favor of all the measures in the order, they may have different views on which rights are at risk.  

Further, the Genocide convention is not only about sanctioning violations that have already occurred, article 1 of the convention provides that the states have an obligation "to prevent and punish". While "punish" is something retrospective, "prevent" concerns potential risks in the future. This obligation of prevention is not only in relation to acts of the state itself, but also in relation to individuals who are at risk of deviating from state policy or groups pursuing their own (genocidal) policies. 

Considering that the ICJ has abstained from using words such as  "desist", "cease" or "stop" and instead uses the word "prevent" the reasonable conclusion is that the operative paragraphs of the ICJ order are concerned with the future. That is also the main purpose of provisional measures as distinct from a judgment on merits. 

This should be read together with ICJ order that Israel should "submit a report to the Court on all measures taken to give effect to this Order within one month as from the date of this Order."

As I see it, ICJ has put Israel at notice that its actions are monitored by the ICJ. As Itamar Mann has suggested one could call this "counter-genocidal governance", a suitable description of ICJ's order.

Intervju: Tre år sedan den etniska rensningen av rohingyer

Jag medverkar i intervju i SR P1 "Tre år sedan den etniska rensningen av rohingyer", 25 augusti 2020.

Intervju ”25 år efter Srebrenica – Serbien erkänner inte folkmord”

Har medverkat i intervju SR P1 Godmorgon, världen!, ”25 år efter Srebrenica – Serbien erkänner inte folkmord”, 12 juli 2020

Fällande dom för folkmord

Jag kommenterar i SR P1 Ekot fällande dom för folkmord vid Stockholms tingsrätt.

Medverkan i media med anledning av Karadzic-domen

Jag har medverkat i media med anledning av Karadzic-domen.

Kommentator i SVT "Karadzic döms för folkmordet i Srebrenica" samtidigt som domen läses upp, du kan se det här (börjar efter 2 minuter).

Medverkar i SR P1 Studioett: "Besvikelse efter domen mot Karadžić"

Intervju i SVT (endast text): Folkrättsexpert: ”Inte bara en juridisk rättegång”. Jag läste ej citat och hade bett om vissa ändringar om möjlighet getts

DN debatt: Politikerna måste ta ansvar när Karadzic-domen faller

DN debatt har publicerat min artikel "Politikerna måste ta ansvar när Karadzic-domen faller".

I Nürnberg blev ondskan straffbar

Idag återges intervju som jag get till TT i dagstidningen Åbo Underrättelser under rubriken "I Nürnberg blev ondskan straffbar".

Folkmordsdom i Stockholms tingsrätt

Stockholms tingsrätt ska idag kl. 11 meddela dom i mål som rör folkmord vilket blir första gången ett sådant brott prövas i svensk domstol. När svensk media har rapporterat om saken har ibland jämförelser gjorts med det norska mål som avgjordes den 14 februari 2013. Här finns en bakgrund till målet, bl.a. varför brister i norsk lagstiftning gjorde att den tilltalade åtalades för mord och inte folkmord.

Finns det fler fall i nationella domstolar vid sidan av de mål som avgjorts vid den internationella tribunalen för Rwanda (ICTR) i Arusha?

Viss vägledning kan man få genom Oxford Reports on International Law (som jag har bidragit till). Då hittar jag följande fall.

1. Kanada, Munyaneza, 22 maj 2009. Målet gällde folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i prefekturen Butare, Rwanda. Den tilltalade fälldespå samtliga åtalspunkter.

2. Rwandas överinstans (Ruhengeri ej att förväxla med ICTY). Semivumbi m.fl. Målet gällde folkmord. Fyra av de fem tilltalade fälldes för folkmord, en frikändes.

Därutöver finns en rad fall som gäller prövning av uppehållstillstånd/asyl avseende personer som misstänks ha medverkat i folkmordet samt utlämning av personer till Rwanda för rättegångar avseende folkmord i nämnda land.

Nedan finns andra fall som rör folkmord men inte Rwanda.

1. Nederländerna, Van Anraat, 9 maj 2007, Målet gällde en nederländsk affärsmans inblandning i användning av kemiska vapen gentemot och folkmordet av kurder i Irak. Van Anraat friades vad avser folkmord men fälldes för medverkan till krigsförbrytelser.

2. Tyskland, Sokolović, 21 februari 2001. Målet gällde folkmord i Bosnien och Hercegovina. Den tilltalade dömdes för medverkan till folkmord och krigsförbrytelser.

3. Tyskland, Jorgic, 12 december 2000, Målet gällde bl.a. folkmord i Bosnien och Hercegovina. Den tilltalade dömdes för flera brott, inklusive folkmord.

Här finns mina tidigare inlägg om folkmord och denna post rör det nu aktuella målet.

För journalister som vill skriva om dagens dom skulle jag rekommendera ett samtal till domare Lennart Aspegren. Han var domare i Akeyesumålet vid ICTR, det var den första domen någonsin med rubriceringen folkmord i en internationell tribunal/domstol. I Nurnberg åtalades inte under rubriceringen folkmord eftersom begreppet "folkmord" ej var etablerat när Nurnbergtribunalens stadga författades. Akeyesumålet är en av de största milstolparna vad avser internationell rättvisa. Jag anser inte att vi i Sverige har visat tillräckligt mycket värde och intresse i att en svensk var en av tre domare som avkunnade denna historiska dom. Stockholms Universitet gör sin del genom att Aspegren blir hedersdoktor med promovering den 27 september 2013, läs mer här. Lennart Aspegren medverkar också på Stockholms Universitets specialkurs "International Criminal Law" för vilken jag är kursföreståndare.

För lättillgänglig bakgrundsinformation om brottet folkmord skulle jag rekommendera utredningen "Internationella brott och svensk jurisdiction", SOU 2002:98, särskilt del B avsnitt 10.2 sid. 232-234.

Uppdatering. Här är intervju med mig i Expressen and SR Radio Sweden.

Presentation om internationell straffrätt

Nu har Stockholms Universitet lagt upp min presentation om internationell straffrätt på Youtube.

Kambodja - brott mot mänskligheten eller folkmord?

För två dagar sedan sände SVT en intervju med Jan Myrdal där han vägrade att beskriva Röda Khmerernas dödande av uppskattningsvis 1,7 miljoner människor som ett brott. Programledaren Cecilia Bodström pressade Myrdal hårt och en del av diskussionen fördes i termer av folkmord. Benjamin Katzeff Silberstein skriver på SvDs ledarblogg om ett "historiskt välbelagt folkmord".

Jag hade tänkt ducka i denna debatt men idag på förmiddagen höll jag ett föredrag om internationell straffrätt då jag utan att ha haft sådana planer i förväg kom in på händelserna i Kambodja. Föredraget kommer att sändas i SVT Kunskapskanalen. Det är möjligt att jag sa något som kan uppfattas som kontroversiellt. Då det är bäst att föregå TV-sändningen så vill jag förklara hur jag ser på saken.

Jag anser att Rödas Khmerernas dödande genom sin omfattning och karaktär är lika allvarligt, eller kanske än allvarligare, än folkmordet i Rwanda och de brott som begåtts i f.d. Jugoslavien (däribland Srebrenica). Jag är dock osäker om begreppet folkmord är korrekt benämning utan jag själv brukar beträffande Röda Khmererna tala i termer av massmord eller utrotning som brott mot mänskligheten. Röda Khmererna mördade både personer från majoritetsbefolkning och några minoritetsgrupper. Vad gäller minoritetsgrupperna kan det vara mer relevant att tala om folkmord förutsatt att människor mördades för att de tillhörde dessa minoritetsgrupper.

Min tveksamhet beror på att folkmordskonventionen i en uttömmande lista anger fyra grupper som kan utsättas för folkmord om det finns en avsikt att helt eller delvis förinta en skyddad grupp. Med skyddad folkgrupp avses en i) nationell, 2) etnisk, 3) rasmässigt bestämd eller 4) religiös folkgrupp.

När folkmordskonventionen förhandlades fram fanns det stater som ville att även politiska, sociala och ekonomiska grupper skulle skyddas men så blev det inte. När det gäller skydd av politiska grupper blev det till i slutförhandlingarna ingen debatt då USA (som ville ha ett sådant skydd) avstod från detta krav för att fler stater (läs Sovjet) skulle kunna ansluta sig. Denna definition har därefter upprepats närmast ordagrant i stadgorna för  Jugoslavientribunalen, Rwandatribunalen och ICC. Vi kan tycka detta är tråkigt men det är så folkmord (i rättslig mening) är definierat. Det finns sociologer och historiker som vill ha en bredare definition men jag menar att den rättsliga definitionen är den allmänt vedertagna och att det finns ett värde i att vi definierar begreppet snävt. Risken är annars att begreppet förlorar sin betydelse.

Utifrån denna rättsliga definition så har olika stater, personer, grupper och institutioner bedömt Röda Khmerernas agerande. Jag vill peka på två av dessa. FNs generalsekreterare tillsatte 1998 en grupp som skulle undersöka händelserna. Gruppens medlemmar var Sir Ninian Stephen (Australien), domare Rajsoomer Lallah (Mauritius) och professor Steven R. Ratner (USA). Rapporten skulle utgöra beslutsunderlag huruvida en internationell tribunal skulle skapas i likhet med vad som skedde bteräffande f.d. Jugoslavien och Rwanda eller om händelserna skulle lagföras på annat sätt. Experterna skriver bl.a. följande i sin rapport som presenterade 1999.

65. As for atrocities committed against the general Cambodian population, some commentators have asserted that the Khmer Rouge committed genocide against the Khmer national group, intending to destroy a part of it. The Khmer people of Cambodia do constitute a national group within the meaning of the Convention. However, whether the Khmer Rouge committed genocide with respect to part of the Khmer national group turns on complex interpretive issues, especially concerning the Khmer Rouge’s intent with respect to its non-minority-group victims. The Group does not take a position on this issue, but believes that any tribunal will have to address this question should Khmer Rouge officials be charged with genocide against the Khmer national group.

På vanlig svenska, det är osäkert om mord genomfört mot den egna folkgruppen (som utgör majoritetsbefolkningen och till vilken de styrande tillhörde) kan klassificeras som folkmord eftersom det är svårt att bedöma om det fanns uppsåt att förgöra en skyddad folkgrupp (den egna). Expertgruppen tog inte ställning 1999 utan ville avvakta framtida rättsliga avgöranden.

I Kambodja pågår rättegångar beträffande dessa händelser inför ECCC (Extraordinary Chambers in the Courts of Cambodia). Det är en så kallad hybidtribunal med regler både från Kambodjansk rätt och folkrätt, domare och åklagare från såväl Kambodja som andra stater. Det finns en avslutad rättegång mot Khang Khek Ieu (mer känd som Duch). Målet avgjordes i första instans den 26 juli 2010 och den fällande domen överklagades. Högsta domstolens kammare avkunnade den 3 februari 2012 sin dom. Duch dömdes för mord, utrotning, förslavning, olaga frihetsberövande, tortyr, förföljelse pga politiska skäl andra inhumana handlingar som brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelser. Han dömdes dock inte för folkmord.

Jag vet inte hur det kommer att gå i de pågående rättegångarna och det är möjligt att någon döms för folkmord. Det bör noteras att Kambodja har en nationell lag där folkmord är kriminaliserat som avviker från folkmordskonventionen, stadgorna för Jugsolavientribunalen, Rwandatribunalen, ICC och ECCC genom att den kambodjanska lagen har en lägre tröskel och således omfattar fler gärningar. Den kambodjanska lagen definierar folkmord som "planned massacres of groups of innocent people; expulsion of inhabitants of cities and villages in order to concentrate them and force them to do hard labor in conditions leading to their physical and mental destruction; wiping out religion; destroying political, cultural and social structures and family and social relations.” vilket är något annat än den gängse definitionen.

Har denna etikettering någon betydelse när vi ska värdera Rlda Khmerernas handlande? Nej, jag anser att oavsett om benämner Röda Khmerernas dödande som "folkmord" eller som "utrotning som brott mot mänskligheten" så är händelsen lika allvarlig som andra fall där man konstaterat folkmord. Problemet med Jan Myrdal är av ett annat slag, han har svårt att överhuvudtaget benämna händelsen som ett brott.

Intervju om folkmordsåtal

Enligt Sveriges Radio väntas inom några veckor det första åtalet i Sverige gällande folkmord. Jag blev intervjuad om detta i P1-morgon, du kan lyssna här.

Uppdatering. Talade precis med ansvarig åklagare. Han förklarade att hans avsikt är att rätten ska förflytta sig till Rwanda och hålla vittnesförhör där. Jag trodde först att det endast handlade om förhör via videolänk men det är mer än så, parterna och domare kommer fysiskt att förflytta sig till Rwanda. Vad jag vet är det första gången som en svensk domstol håller rättegångsförhandling på detta sätt utanför Sveriges gränser. Rättegångsbalken varken förbjuder eller tillåter detta så det hänger på att i) rätten tycker detta är lämpligt och ii) att Rwanda samtycker.

Operation Anfal / the Anfal Campaign

Forum för Levande Historia har publicerat en text av mig angående Operation Anfal där det mest allvarliga var användningen av kemiska vapen vilket ledde till att mellan 50 000 och 100 000 civilpersoner dödades. Du kan läsa texten här.

The Living History Forum has published a text by my (translated to English) on Operation Anfal. You may read it here.

The Concept of Genocide and the Anfal Campaign

I am writing the introduction to a book on the Anfal campaign where I am discussing the legal aspects and whether the event should be characterized as genocide. Below is a draft of the text. I would appreciate all comments.The text will be published in Swedish as well as in English.

The Concept of Genocide and the Anfal Campaign

The Anfal Campaign was a series of attacks conducted by the Iraqi Army against the Kurdish people in Northern Iraq. The campaign was the culmination of the efforts of the Iraqi regime to quell the Kurdish aspiration of greater autonomy and independence. The use of chemical weapons resulted in the death of estimated 50 000 to 100 000 civilians. The question is whether the Anfal campaign was merely an counter-insurgency operation or also genocide.

International authorities in the field, such as professor William Schabas, has in his comments to the Anfal campaign and the subsequent trial described the attacks in terms of genocide. However, there are still reasons to investigate why the Anfal campaign should be characterized as a genocide and not only as war crimes or crimes against humanity. Following the U.S.-led invasion of Iraq 2003 seven persons were put on trial before an Iraqi special tribunal. Saddam Hussein was one of the seven accused, but his participation in the trial which was terminated through his execution, a punishment was the result of his conviction in an other trial at the same tribunal. The Tribunal decided in its judgment from 24 June 2007 that the accused were quilty of genocide. Three of the accused were sentenced to death, two were sentenced to life imprisonment and one was acquitted.

The same campaign also resulted in a criminal case before Dutch courts. The court of the Hague sentenced on 23 December 2005 the Dutch businessman Frans van Anraat for having sold raw materials for the production of chemical weapons to Iraq. The Court established that the Anfal campaign constituted genocide. Van Anraat was sentenced for war crimes but the Court did not find it proven that the accused was an accomplice to the genocide. The Court of Appeal of The Hague was more cautious in its judgement on 25 October 2007. The Court of Appeal held that although there were strong indications of genocidal intent amongst the Iraqi leadership, the assessment required a more thorough investigation. Regardless, the Court of Appeal held the fact did not reveal that Van Anraat disposed of the information from which he could have deduced the possible genocidal intent of the principle perpetrators.

The starting point for a discussion on genocide is the definition given by the Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide (the Genocide Convention) adopted by the United Nations General Assembly 1948, which entered into force 1951 and has been ratified by more than 140 states. The convention’s definition of genocide has been repeated in the statutes of the International Criminal Tribunals for the former Yugoslavia (ICTY), Rwanda (ICTR) and the Rome Statute of the International Criminal Court (ICC).

The International Court of Justice has said that the prohibition of genocide “assuredly” is peremptory norm (jus cogens) of public international law. The definition has been used in verbatim or in parts in domestic criminal codes, where the statute of the Iraqi special tribunal is an example with an explicit reference and reiteration of the definition of the Genocide Convention.

It follows from article II of the Genocide Convention that certain, enumerated acts constitute genocide if committed with intent to destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial or religious group, as such. Such acts may for example consist of killing members from one of the four abovementioned protected groups. Systematic and widespread killing of people could also be characterized as a crime against humanity. The element that differentiates genocide from crimes against humanity is the requirement of the special intent to destroy, in whole or in part, one of the four protected groups. Intent is a mental element which relates to the perpetrator’s mind and thus there are often significant difficulties to prove that a perpetrator had the intent to destroy, in whole or in part, a protected group. The accused argued before the Iraqi special tribunal that they did not possess such an intent. Instead their goal was to guarantee public security, i.e. to suppress an insurgency. If the Tribunal would have accepted the line of reasoning presented by the defendants, crimes committed during the Anfal campaign could at most be characterized as crimes against humanity, and if committed in the context of an armed conflict, as war crimes. These are serious crimes, but the characterization as genocide carries a particular seriousness and responsibility.

The Iraqi special tribunal established with references to case law from the ICTY and ICTR that the Kurds are an ethnical or national group and thus a protected group covered by the scope of the Genocide Convention. The Tribunal rejected the defendants’ argument that the alleged acts were legitimate as part of counter-insurgency operations. The Tribunal reached this conclusion based upon, inter alia, the fact that the attacks were not only against fighters (Peshmarga) but also targeted civilians with chemical weapons. The judgement was also based on an audio tape where the main defendant Ali Hasan Al-Majid described Kurds as second class citizens which considered to be a proof of the existence of his discriminatory intent against the Kurds as a national or ethnic group. In the recordings he explained that he would attack the Kurds for several days and cause them “high casualties”. The Tribunal also
found other evidence as elements to prove the murder as genocide, including the repetitiveness, harmonization and systemization of the attacks. The attack with chemical weapons was only the culmination of attach against the Kurdish population, other parts of the genocide consisted of exposing the Kurdish community to starvation, dislocation of civil inhabitants and other harsh living conditions.

Considering the cases mentioned above and the evidence presented in these cases the conclusion is that the Anfal campaign should be characterized as genocide. The trial against Al-Majid and his accomplices have as the trials before the ICTY and the ICTR targeted high ranking criminals. It would be desirable that soldiers and other leaders in the medium level of hierarchy who participated in the Anfal campaign are also investigated and brought to trial following the example of domestic courts in Bosnia and Rwanda.

Operation Anfal som folkmord

Jag ska skriva introduktionen till en bok om Operation Anfal där jag ska diskutera de rättsliga aspekterena och huruvida händelsen ska rubriceras som folkmord. Nedan är ett utkast till texten. Jag är tacksam för alla kommentarer. Texten ska publiceras både på svenska och engelska.
---
Operation Anfal var en serie av attacker som den Irakiska armén 1988 utförde gentemot den kurdiska befolkningen i norra Irak. Operationen var kulmen i den irakiska regimens strävanden att kväsa kurdiska anspråk efter högre autonomi och självständighet. Användningen av kemiska vapen ledde till att mellan 50 000 och 100 000 civilpersoner dödades. Frågan är om operation Anfal var mer än kampanj för at slå ner ett uppror utan även ett folkmord. Rättspraxis kan erbjuda viss hjälp med att besvara denna fråga.

Efter den amerikanska invasionen av Irak 2003 ställdes sju personer till ansvar för operationen inför en nationell irakisk specialtribunal. Saddam Hussein var en av de sju åtalade, men hans deltagande i rättegången avslutades genom hans avrättning, ett straff som följde av en fällande dom i en annan rättegång vid samma tribunal. Tribunalen fann i en dom avkunnad den 24 juni 2007 att de åtalade gjort sig skyldiga till folkmord. Tre av de åtalade dömdes till döden, två fick livstidsstraff och en frikändes.

Internationella auktoriteter inom området, som professor William Schabas, har i sina kommentarer till operation Anfal och den efterföljande rättegången beskrivit attackerna i termer av folkmord.[1] Det finns likväl anledning att närmare studera varför operation Anfal bör beskrivas som folkmord och inte enbart som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten.

Frågan har även prövats i nederländska domstolar. Tingsrätten i Haag dömde den 23 december 2005 affärsmannen Frans van Anraat för att ha sålt råmaterial för kemiska vapen till den irakiska regimen under 1980-talet. I målet fann tingsrätten att operation Anfal utgjorde ett folkmord. Van Anraat dömdes för krigsförbrytelser men tingsrätten fann det inte visat att han var medansvarig för folkmordet. När målet överklagades var appellationsdomstolen i Haag mer försiktig när den i sitt avgörande den 25 oktober 2007 angav att det förvisso fanns starka indikationer på att det irakiska ledarskapet hade uppsåt att genomföra ett folkmord, men att det krävdes en mer ingående undersökning för att fastställa att så var fallet. Alldeles oavsett hade inte van Anraat information om det irakiska ledarskapet avsikter i förhållande till genomförandet av ett eventuellt folkmord.

Utgångspunkten för en diskussion om folkmord är definitionen given folkmordskonventionen som antogs av FNs generalförsamling 1948, som trädde ikraft 1951 och som numera fler än 140 stater har ratificerat. Konventionens definition har upprepats i stadgorna för FN-tribunalerna för f.d. Jugoslavien (ICTY) och Rwanda (ICTR) samt i Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Internationella domstolen i Haag (ICJ) har beskrivit förbudet mot folkmordet som en tvingande norm (jus cogens) i den allmänna folkrätten. Definitionen har också helt eller delvis använts i nationella rättsystems brottskataloger, av vilken stadgan för den irakiska specialtribunalen är ett exempel när det finns en explicit hänvisning till och upprepning av folkmordskonventionens definition.[2]

Av artikel II av folkmordskonventionen framgår att folkmord utgörs av vissa uppräknade gärningar som förövats i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan. Gärningarna omfattar exempelvis dödande av medlemmar av någon av de fyra ovan skyddade grupperna. Systematiskt eller vidsträckt dödande av människor skulle även kunna rubriceras som brott mot mänskligheten. Det som särskiljer folkmord från brott mot mänskligheten och andra brott är kravet på att det måste finnas ett särskilt uppsåt att helt eller delvis förinta en skyddad grupp. Uppsåt är ett subjektivt element som hänför sig till gärningsmannens sinne och därmed uppstår det ofta betydande svårigheter att visa att en gärningsman hade uppsåt att helt eller delvis förinta en folkgrupp. I förhållande till operation Anfal argumenterade de åtalade inför den irakiska specialtribunalen att de inte hade sådant uppsåt utan de skulle garantera den ”allmänna säkerheten”, dvs slå ner ett uppror.[3] Om försvarets argumentationslinje hade övertygat tribunalen skulle brott under operation Anfal endast rubriceras som brott mot mänskligheten och, om de var kopplade till en väpnad konflikt, som krigsförbrytelser. Detta är i och för sig allvarliga brott, men rubriceringen folkmord inskärper ett alldeles särskilt allvar och ansvar.

Den irakiska specialtribunalen fann med stöd av rättsfall från ad hoc tribunalerna för f.d. Jugoslavien och Rwanda att kurderna är en etnisk eller nationell grupp och därmed en skyddad grupp i folkmordskonventionens mening.[4] Tribunalen förkastade även försvarets argument att gärningarna var berättigade som en del i en operation för att slå ett uppror. Denna slutsats nådda tribunalen bl.a. genom att attackerna inte var begränsade till kurdiska väpnade styrkor (peshmerga) utan omfattade även urskiljningslösa attacker mot civilbefolkningen med kemiska vapen.[5] Det fanns även bandinspelningar där den huvudåtalade Ali Hasan Al-Majid beskriver kurder som andra klassens medborgare vilket visade att hans kriminella uppsåt var riktade mot kurder som en etnisk eller nationell grupp. I inspelningarna förklarar han att han ska attackera kurderna med kemiska vapen under flera dagar och orsaka de stora förluster.[6] Tribunalen lade även stor betydelse vid förekomsten av en nationell policy som sanktionerade attackerna samt den höga graden av upprepning, harmonisering och systematiken i utförandet.[7] Gasattackerna var endast kulmen i attackerna mot den kurdiska befolkningen, andra delar av folkmordet bestod bl.a. i att svälta ut civilbefolkningen, tvångsförflyttningar och andra påtvinganden av svåra levnadsförhållanden.[8]

Med hänsyn till ovan nämnda rättsliga avgöranden och den bevisning som presenterats i dessa framgår det att operation Anfal ska beskrivas som folkmord. Rättegången mot Al-Majid och hans medbrottslingar har liksom rättegångarna vid ICTY och ICTR varit riktad mot de högst ansvariga. Det vore önskvärt att ansvaret prövades även för de soldater och övriga ledare på mellannivå som deltog i operation Anfal. På samma sätt som nationella domstolar i Bosnien och Rwanda har prövat straffansvaret för personer på lägre nivåer kan irakiska domstolar ta upp fler fall som rör folkmordet i norra Irak.

---

[1] Schabas, William, Genocide in International Law, Second Edition, Cambridge University Press 2009

[2] Article 11, Law of the Supreme Iraqi Criminal Tribunal

[3] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl., sid 357, 478-480

[4] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 489-490

[5] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 380, 486, 500, 639, 836, 841, 858

[6] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 496-499

[7] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 493, 501, 503, 856

[8] Åklagaren ./. Al-Majid m.fl sid. 506-517, 696

Purgatorium på ABF den 28 april

Det har blivit ett missförstånd om när Mats Deland ska presentera sin bok Purgatorium på ABF, det äger rum den 28 april. Nedanstående kan man läsa på ABFs hemsida.

Hur har Sverige kunnat bli
en fristad för krigsförbrytare?

Historikern Mats Deland
samtalar med
folkrättsjuristen Mark Klamberg

Sverige har gjort sig känt för sin ovilja att ställa krigsförbrytare inför rätta. Mellan tre och fyra hundra misstänkta förövare fann en trygg hamn i Sverige efter andra världskriget. Med all sannolikhet finns det även i dag åtskilliga personer med liknande bakgrund i landet. Historikern Mats Deland har i sin uppmärksammade bok Purgatorium beskrivit detta med exempel från framförallt den lettiska flyktinggruppen.

• Onsdag 28 april kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 • Entré 50 kr

Samtal om Purgatorium hos ABF den 22 april

Förlaget Atlas har i dagarna gett ut boken Purgatorium, Sverige och andra världskrigets förbrytare av Mats Deland. Läs mer på bloggen om boken.

Torsdagen den 22 april 2010, kl. 18.00 ska jag leda ett publikt samtal om boken på ABF, Sveavägen 41 i Stockholm, där Mats Deland kommer att medverka.

Ola Larsmo recenserar Purgatorium

Ola Larsmo har i DN recenserat Mats Delands bok Purgatorium - Sverige och and­ra världskrigets förbrytare. Larsmo beskriver boken som en "grundlig genomgång av en blind fläck i vår historia" och recensionen kan du läsa här. Det finns även en särskild blogg för boken. Själv håller jag på att läsa boken som är mycket intressant. Jag får återkomma när boken är färdigläst.

Intervju i Kristeligt Folkblad om folkmordet 1915

Förra veckan blev jag intervjuad i den danska tidningen Kristeligt Folkblad om riksdagens erkännande av folkmordet 1915. Du kan läsa artikeln här. Journalisten undrade mycket varför riksdagens tagit detta ställningstagande, särskilt om det var ett utslag av antiturkiska känslor i Sverige. På denna fråga svarade jag nej, utan att det nog mer handlade om ett moraliskt ställningstagande.

Riksdagens och regeringens roller vad avser utrikespolitiken

Ove Bring i SvD:

Enligt Ove Bring kan händelsen mycket väl betecknas som folkmord – men han
tycker att det är olyckligt att riksdagen fattat beslutet.

Med hänsyn till vad Ove Bring skrev den 8 juni 2008 antar jag att Bring hellre hade sett att regeringen tagit bladet från munnen.

Intervju i Sveriges Radio om folkmordet 1915

Uppdatering. Du kan lyssna på intervjun här, vid 15:20.

Jag kommer att intervjuas kl. 12.15 idag (fredag) om folkmordet 1915 i Sveriges Radio P3, Brunchrapporten. Programmet riktar sig till en yngre publik vilket brukar förklara tonen i programmet, jag har varit med tidigare. Det brukar dock bli bra frågor och en god diskussion. Vad jag förstår ska jag svara på frågor om vad folkmord är och huruvida frågan kan prövas av ICJ (Internationella domstolen i Haag), ej att förväxla med ICC (Internationella Brottmålsdomstolen i Haag) eller ICJ (International Commission of Jurists).

Jag har under förmiddagen förutsättningslöst sökt svaret på frågan om ICJ kan pröva saken, dels genom att läsa litteratur men även genom att diskutera med mina kollegor.

Det finns dem som menar att frågan kan prövas av ICJ. Problemet är att ICJ skapades 1945 och folkmordskonventionen antogs 1948. Kan man inte peka på Nurnbergtribunalen och dess stadga som upprättades och antogs efter brotten begåtts? Nazisterna dömdes förvisso för utrotningen av judar, men brottet rubricerades inte av tribunalen som folkmord. Begreppet höll precis på att etableras, till stor del med utgångspunkt från händelserna 1915. Med hjälp av Vahagn Avedian har jag hittat PM:t "The applicability of the United Nations convention on the prevention and punishment of the crime of genocide to events which occurred during the early twentieth century" som gjordes på uppdrag av "Turkish Armenian Reconciliation Commission (TARC)". I detta PM fann experterna att händelserna 1915 uppfyller kriterierna för folkmord. Samtidigt skriver man följande.

International law generally prohibits the retroactive application of treaties unless a different intention appears from the treaty or is otherwise established. The Genocide Convention contains no provision mandating its retroactive application. To the contrary, the text of the Convention strongly suggests that it was intended to impose prospective obligations only on the States party to it. Therefore, no legal, financial or territorial claim arising out of the Events could successfully be made against any individual or state under the Convention.

Det visar på de juridiska svårigheter som finns för att ICJ skulle pröva frågan. Rent generellt är ICJs behörighet väldigt begränsad och bygger på de berörda staternas samtycke till att en viss tvist, frågor kring tolkning av en konvention eller att samtliga framtida tvister ska prövas av domstolen. ICJ har jurisdiktion beträffande folkmordskonventionen genom artikel 36(1) i ICJ-stadgan och artikel IX i folkmordskonventionen. Artikel 36(1) ger domstolen tvingande jurisdiktion som ges i förväg avseende eventuella tvister om tolkningen och tillämpligheten av en konvention (Ian Brownlie, 2003, sid. 683-684). ICJ är mer strikt vad avser jurisdiktionsfrågor än vad Nurnbergtribunalen var. Folkmordskonventionen definition av folkmord kan mycket väl vara tillämpliga på händelser före 1948, men det innebär inte att staterna accepterat ICJs jurisdiktion före denna tidpunkt. Det är kanske därför Turkiet visat sig vara villig att frågan ska avgöras ICJ, eftersom målet förmodligen skulle avvisas på formella grunder, vilket skulle kunna utnyttjas av de som förnekar att ett folkmord ägt rum.

Nästa vecka ska jag fråga professor Schabas om saken då han är på besök i Uppsala. Han ska tisdagen den 16 mars tala under rubriken "What’s in a Word? Atrocity Crimes and the 'Genocide' Label". Schabas är den internationella auktoriteten inom området, så därför är jag beredd lyssna på honom om han har en annan uppfattning. Jag fann inget svar på denna fråga i hans bok "Genocide in International Law" (2000), se särskilt kapitel 9 "State responsibility and the role of the International Court of Justice". Där kan man bl.a. läsa att fyra tvister om folkmordskonventionen anhängiggjorts vid ICJ: 1) Pakistan v. Indien (1973), 2) Bosnien-Hercegovina v. Jugoslavien (1993), 3) Jugoslavien v. Belgien m.fl. (1999) och 4) Kroatien v. Jugoslavien (1999).

Bloggar
Carl Bildt, DN, Per Pettersson, Mats Deland (I), Mats Deland (II)