Jag har medverkar i SR Ekot 18 september 2024 nder rubriken "Misstänka attackerna i Libanon är ett brott mot folkrätten säger professor i folkrätt". Både jag och Said Mahmoudi var intervjuade, jag var inte lika säker på att det var en överträdelse av protokol II till CCW-konventionen som Mahmoudi var.
Här är två inlägg som drar åt olika håll: Milanovic och Talmon.
The ICJ order on provisional measures announced January 26th 2024 ended up in a manner that several legal commentators predicted (for my prognosis, see this post from January 9th 2024). The order's meaning is still contested, to some extent driven by what view one has on the underlying conflict. It reminds me of the aftermath of general election debates where each side want to cast their side as the "winner". Having said that, I would argue that already by having an other state filing a complaint for genocide against oneself (Israel) there is a loss for that state. At this stage, the issuance of provisional measures, neither side got entirely what they wanted from the ICJ.
There is a debate whether the ICJ ruled in its January 26th-order that Israel commits genocide. Going back to South Africa's application, it requested that Israel should "cease" and "desist from the commission" of genocidal acts (paras. 111 and 144).
In its order the ICJ doesn't use any of the words "desist", "cease" or "stop". Instead the ICJ explains that "the decision given in the present proceedings in no way prejudges ... the merits themselves" (paras. 30 and 84) and it uses the phrase "prevent the commisson" (para. 86).
The ICJ also states the following.In the Court’s view, the facts and circumstances mentioned above are sufficient to conclude that at least some of the rights claimed by South Africa and for which it is seeking protection are plausible. (para. 54)
This vagueness in language (and opaqueness, a word such as "existence" or "risk" appears missing) could be explained that even among the 15 judges who voted in favor of all the measures in the order, they may have different views on which rights are at risk.
Further, the Genocide convention is not only about sanctioning violations that have already occurred, article 1 of the convention provides that the states have an obligation "to prevent and punish". While "punish" is something retrospective, "prevent" concerns potential risks in the future. This obligation of prevention is not only in relation to acts of the state itself, but also in relation to individuals who are at risk of deviating from state policy or groups pursuing their own (genocidal) policies.
Considering that the ICJ has abstained from using words such as "desist", "cease" or "stop" and instead uses the word "prevent" the reasonable conclusion is that the operative paragraphs of the ICJ order are concerned with the future. That is also the main purpose of provisional measures as distinct from a judgment on merits.
This should be read together with ICJ order that Israel should "submit a report to the Court on all measures taken to give effect to this Order within one month as from the date of this Order."
As I see it, ICJ has put Israel at notice that its actions are monitored by the ICJ. As Itamar Mann has suggested one could call this "counter-genocidal governance", a suitable description of ICJ's order.
Jag fann en intressant observation apropå den palestinska enhetsregeringen i Al Arabiya:
Following a reconciliation deal in April the rival movements [Fatah and Hamas] formed a unity government which was supposed to be in charge of affairs in both the West Bank and Gaza.Jag tycker visst Palestina kan betraktas som en stat före det finns en fredsöverenskommelse med Israel och även om Palestina saknar full kontroll över sitt territorium pga Israels agerande, men jag tycker dessförinnan måste den palestinska enhetsregeringen ha kontroll över samtliga säkerhetsstyrkor, både på Västbanken och i Gaza. Med andra ord, även om Palestina saknar kontroll pågrund av yttre påverkan så bör kravet på kontroll upprätthållas vad avser statens interna förhållanden. Det handlar alltså inte om huruvida Hamas är en trevlig organisation utan om att i en stat ska det bara finnas en regering som utövar såväl formell som praktisk kontroll över försvarsmakt, polis och säkerhetsstyrkor.
But Hamas, which has an iron grip on the Gaza Strip, appears to be hesitant to handover “state” affairs, including security services, to a new authority it does not trust.
När en regering i en icke-erkänd stat saknar förmåga att kontrollera delar av sitt territorium till följd av aggression från en grannstats sida, är det folkrättsligt otillfredsställande om erkännande icke kan ske till följd av denna yttre påverkan. I modern praxis har man därför delvis bortsett från kriteriet kontroll av territorium i fall av yttre aggression och erkänt den nya staten trots delvis kaotiska förhållanden (Kroatien år 1992). Tanken bakom kravet på kontroll är ju främst att den nya statens interna förhållanden ska vara sådana att förutsättningar för effektiv adminstration föreligger.
Det finns inte någon juridisk regel som säger att man måste erkänna en ny stat. Att lämna eller hålla tillbaka ett erkännande blir då ofta ett sätt för regeringarna att uttrycka politiska sympatier respektive antipatier; en metod för att främja eller motverka att en viss stat blir fast etablerad.
Har fått lite frågor om blockaden av Gaza. Här är några utgångspunkter. Som jag skrev i tidigare blogginlägg så kan en stat
upprätthålla blockad om det råder en internationell väpnad konflikt. En sådan
kan även ske utanför det egna territorialhavet vilket följer av artikel 87 i
havsrättskonventionen som anger att "[d]et fria havets frihet utövas i enlighet med de villkor som fastställts i denna konvention och övriga folkrättsliga regler", vilket innebär att man måste skilja mellan havsrätten i fred och
havsrätten i väpnad konflikt. Dupuy-Vignes
skriver om det boken "A handbook on the New Law of the Sea", 1991, sid. 1322.
Det finns som bekant fyra rapporter om bordningen 2010. Palmerkommissionen (som gjordes på uppdrag av FNs generalsekreterare) och den israeliska Turkelkommissionen kommer fram till att det råder
en internationell väpnad konflikt vilket är en förutsättning för att en blockad ska vara tillåten. UNHCR-rapporten tar inte ställning i frågan
om hur konflikten ska klassificeras medan den turkiska kommissionen menar att det är en icke-internationell väpnad
konflikt.
Douglas Guilfoyle har skrivit artikeln "The Mavi Marmara Incident and Blockade in Armed Conflict" som publicerades i British Yearbook of International Law den 12 maj 2011. Han argumentar för att det råder en icke-internationell väpnad konflikt mellan Israel och Hamas vilket gör blockaden olaglig. Artikeln har blivit kommenterad på bloggen Opinio Juris, läs även kommentarerna till bloggposten.
Relevanta regler om sjöblockad finns i San Remomanualen om sjökrigföring. I reglerna 93-104 framgår bl.a. att blockaden måste
vara proportionell och inte ha som enda syfte att svälta ut en civilbefolkning.
Här finns utrymme för olika bedömningar om blockaden är proportionell. Jag anser exempelvis att begränsningar vad avser olika kryddor och lyxprodukter vore en obefogad straffåtgärd medan förbud vad avser införsel av vapen är legitimt. Vidare är det rimligt att byggmaterial kan komma in i området. Reglerna 118-124 handlar om hur fartyg ska stoppas och undersökas. Där talas
det om inspektion. Jag har uppfattat att svenska regeringen bl.a. fastnat vid formuleringen "inspektion" i sin kritik av blockaden och argumenterat för att Israel kan stanna fartyg till havs för inspektion men inte föra fartygen till egen hamn. Frågan är om det går att upprätthålla en effektiv blockad
för att hindra tillförsel av vapen utan att fartyg förs till hamn. Jag har inget givet svar på denna fråga utan det
skulle behövas en empirisk efterforskning hur andra blockader upprätthållits. San
Remomanualen är i sig inte en bindande rättskälla utan anses vara ett uttryck
för internationell sedvanerätt på detta område, därför är det befogat att undersöka hur denna
sedvanerätt ser ut. Jag har tyvärr inte tid att göra det.
Som jag skrivit tidigare, normalt brukar jag undvika att delta i debatten om Mellanösternkonflikten eftersom oavsett vad man skriver så riskerar man att bli hudflängd av båda sidor, samtidigt. Jag har i detta inlägg försökt att beskriva några utgångspunkter som kan leda till olika svar. Du får som läsare själv ta ställning.
DN rapporterar idag från NATO-mötet i Chicago och berättar att det är klart för USAs robotförsvar i Europa. Att Ryssland är skeptisk till detta robotförsvar är ingen nyhet, men något som fått lite täckning i svensk media är att Rysslands försvarsminister Anatoly Serdyukov i BBC den 3 maj 2012 förklarat att hans land är berett att använda förebyggande militärt våld om USAs planer om missilskydd genomförs. Med andra ord, Ryssland är berett att angripa de länder i öst- och centraleuropa där anläggningar för robotförsvaret ska byggas.
Förebyggande militärt våld var ett av argumenten för Irakinterventionen 2003 då det fanns misstankar om massförstöreslsevapen och samma argument har aktualiserats gentemot Iran för att förhindra landet från att bli en kärnvapenmakt. Nu vänder Ryssland på argumentet och använder samma tankefigur mot USA och NATO. Här har statsvetarna ett viktigt budskap i form av makt-säkerhetsdilemmat: våldsmedel som används för att öka säkerheten för en stat utgör samtidigt ett hot mot andra staters säkerhet. Med andra ord, en stats hot eller användande av förebyggande militärt våld skapar osäkerhet hos andra länder vilket i sig ökar risken för väpnad konflikt och därmed minskar säkerheten för alla.
För de som vill fundera över rätten till föregripande självförsvar i folkrätten rekommenderar jag en studie av Caroline Case från 1837 och den efterföljande Websterdoktrinen från 1842: "It will be for that Government to show a necessity of self-defence, instant,
overwhelming, leaving no choice of means, and no moment for deliberation." Webster var USAs utrikesminister vid den aktuella tidpunkten. Ett modent exempel där Websterdoktrinen tillämpats skulle kunna vara sexdagarskriget 1967.
Websterdoktrinens föregripande självförsvar (anticipatory self-defence) gäller vid ett i) omedelbart och ii) överhängande hot när iii) det saknas alternativ och bör skiljas från "Bushdoktrinen" som tillåter förebyggande självförsvar (preventive self-defence) beträffande mer avlägsna och diffusa hot. När vi nu diskuterar en robotsköld i Europa så ligger det alltså i USAs intresse att hävda Webster- och inte Bushdoktrinen.
Det ryska utspelet inspirerade mig när jag skrev en tenta till mina studenter förra veckan så jag får under den kommande rättningen se hur studenterna ser på saken.
John Cerone, medlem i the American Society of International Law, har skrivit en informativ text om FN och Palestinas status.
I fredags publicerade New York Times den rapport som FN-kommissionen under Palmer presenterat angående Ship-to-Gaza.
När Ship-to-Gazafartygen bordades den 31 maj 2010 skrev jag en kommentar på min blogg. Vid tidpunkten för min bloggpost var utgångspunkten i media att stater inte har någon rätt att ingripa mot fartyg under annan stats flagg utanför sitt territorialhav. Jag påpekade att det stämmer om det är folkrätten i fredstid som är tillämplig men inte om det råder en väpnad konflikt. Jag redogjorde därefter vad som gäller i fred respektive i väpnad konflikt. Eftersom jag alltid tvingar mina studenter att välja vilka regler som är tillämpliga kände jag mig tvingad att ta ställning och valet blev reglerna i fredstid vilket påverkade mina senare slutsatser. Professorerna Ove Bring och Said Mahmoudi kom till samma slutsats.
FN-kommissionen kommer till en annan slutsats, det rådde en väpnad konflikt vid den aktuella tidpunkten (para. 73). Det intressanta är att såväl Israel som Turkiet verkar vara överens om att det är en väpnad konflikt som råder, de är dock oense om den ska klassificeras som icke-internationell eller internationell (paras. 24 och 46). Den senare klassificeringen är viktig eftersom blockadreglerna endast gäller vid en internationell väpnad konflikt.
On that basis, the Turkish Commission concludes that Israel’s blockade is illegal, on the grounds that:Den enda svenska folkrättsjuristen som i maj 2010 offentligt argumenterade för att det rådde en väpnad konflikt var Göran Lysén. FN-kommissionen uttrycker samma uppfattning vilket gör blockaden laglig. Jag accepterar slutsatserna i denna del och har under resans gång ändrat uppfattning. FN-kommissionen har dock kritiserat hur blockaden verkställts, framförallt agerandet som ledde till att nio personer dödades på fartyget Mavi Marmara. Med rapporten ges möjlighet för både Turkiet och Israel att lämna sina ursprungliga positioner och mötas någonstans mitt på vägen. Min personliga uppfattning är att de bör utnyttja denna möjlighet.
(a) A blockade may only be imposed in a situation of international armed conflict and the State of Israel has never recognized Palestine as a State or its armed conflict with Hamas as an international one (para. 23)
...
The Israeli Commission’s conclusions on Israel’s naval blockade can be summarized as follows. Since the beginning of 2001, thousands of rockets and mortars have been fired into Israel in ever growing numbers from the Gaza Strip.114 Against this background, Israel declared that an armed conflict was taking place between it and Palestinian terrorist organizations, and that the normative framework to be applied to the activities of the IDF were the principles and rules of the law of armed conflict. (para. 46)
...
The Panel now turns to consider whether the other components of a lawful blockade under international law are met. Traditionally, naval blockades have most commonly been imposed in situations where there is an international armed conflict. While it is uncontested that there has been protracted violence taking the form ofarmed conflict between Israel and armed groups in Hamas-controlled Gaza, the characterization of this conflict as international is disputed. The conclusion of the Panel in this regard rests upon the facts as they exist on the ground. The specific circumstances of Gaza are unique and are not replicated anywhere in the world. Nor are they likely to be. Gaza and Israel are both distinct territorial and political areas. Hamas the de facto political and administrative authority in Gaza and to a large extent has control over events on the ground there. It is Hamas that is firing the projectiles inIsrael or is permitting others to do so. The Panel considers the conflict should btreated as an international one for the purposes of the law of blockade.(para. 73)
Lennart Aspegren från Sverige och Mary McGowan Davis från USA har på FNs uppdrag följt upp Goldstonerapporten om Gazakonflikten 2008-09. Nu har jag hittat Aspegren och Davis rapport, här finner du den version som FNs MR-råd tagit ställning till. Det kommer en språkligt mer bearbetad version längre fram. De har granskat i vilken utsträckning som parterna följt Goldstonerapportens rekommendationer att utreda påstådda brott. Goldstone inleder sin artikel i Washington Post där han omvärderar sina tidigare slutsatser med att hänvisa till Aspegrens och Davis rapport. Här är några av de mer intressanta slutsatserna.
B. IsraelFör att sammanfatta: Israeliska myndigheter och de palestinska myndigheterna (Fatah) har utfört utredningar beträffande påstådda brott medan Hamas inte gjort detsamma. Jag var i kontakt med Lennart Aspegren idag och han kommer den 15 april att hålla en föreläsning på temat inför våra studenter som går specialkursen "International Criminal Law" på stockholms Universitet.
77. ... The Israeli authorities’ refusal to allow the Committee access to Israel and the West Bank, and access to Gaza through Israel, significantly constrained the Committee’s ability to engage with key interlocutors.
78. That said, the Committee finds that Israel has dedicated significant resources to investigate over 400 allegations of operational misconduct in Gaza reported by the FFM and others. Given the scale of this undertaking, it is unsurprising that in 2011, much remains to be accomplished. The Committee is able to report that, to the best of its knowledge, nineteen investigations into the serious violations of international humanitarian law and international human rights law reported by the FFM have been completed by the Israeli authorities with findings that no violations were committed. Two inquiries were discontinued for different reasons. Three investigations led to disciplinary action. Six investigations reportedly remain open, including one in which criminal charges have been brought against an Israeli soldier. The status of possible investigations into six additional incidents remains unclear.
78. (sic) Furthermore, Israel has launched fourteen investigations into incidents related to alleged violations in the West Bank. Of those, two criminal indictments have been filed, six investigations are ongoing and six cases were closed without charges. The Committee did not receive any information concerning any other investigation of alleged violations committed in the West Bank, nor to investigations related to persons detained in Israel.
C. The Palestinian side
1. The Palestinian Authority
84. In September the Committee reported that the investigation carried out by the PIIC conformed to international standards and could be considered credible and genuine. More recently the PIIC has sought to complete its mandate by investigating rocket and mortar attacks against Israel and other human rights violations in the Gaza Strip. The Committee was informed that the PIIC had been unable to do so, as it had not received positive responses to requests for access from either Israel or the de facto authorities in Gaza. ...
2. The de facto Gaza authorities
88. In September 2010, the Committee stated it had been unable to substantiate reports that the de facto Gaza authorities had released all political prisoners or conducted criminal prosecutions, in response to the FFM report. The Committee also reported that two committees of inquiry had been established. However, one committee focused on allegations directed at Israel rather than on allegations directed at the de facto authorities. The other reported on measures to redress alleged violations but the information presented was not substantiated. ...
90. Nevertheless, the Committee remains extremely concerned by the fact that the de facto authorities have not conducted any investigations into the launching of rocket and mortar attacks against Israel. It considers that the de facto authorities should make serious efforts to conduct criminal inquiries into all the allegations of grave violations of international law implicated by these attacks.
Lennart Aspegren från Sverige och Mary McGowan Davis från USA har på FNs uppdrag följt upp Goldstonerapporten om Gazakonflikten 2008-09, mer specifikt har de studerat i vilken omfattning parterna utrett eventuella brott. Tydligen har rapporten presenterats, men jag kan inte hitta den. Det har i vart fall lett till att Richard Goldstone uppdaterat och ändrat en del av sina slutsatser, läs i Washington Post. Några av de starkaste slutsatserna i Goldstones rapport från 15 september 2009 var att Israel avsiktligen attackerade civilbefolkningen och civila objekt. Nu verkar Goldstone delvis, men kanske inte fullständigt, ändrat slutsats. Enskilda israeliska soldater kan avsiktligen ha riktat otillåtet våld mot civila, men det har inte varit del av en policy. Läser följande i Washington Post.
The allegations of intentionality by Israel were based on the deaths of and injuries to civilians in situations where our fact-finding mission had no evidence on which to draw any other reasonable conclusion. While the investigations published by the Israeli military and recognized in the U.N. committee’s report have established the validity of some incidents that we investigated in cases involving individual soldiers, they also indicate that civilians were not intentionally targeted as a matter of policy. Although the Israeli evidence that has emerged since publication of our report doesn’t negate the tragic loss of civilian life, I regret that our fact-finding mission did not have such evidence explaining the circumstances in which we said civilians in Gaza were targeted, because it probably would have influenced our findings about intentionality and war crimes.Goldstone är dock fortsatt kritisk mot Israels bristande samarbete med hans utredning, vilket slagit förmodligen slagit tillbaka mot Israels egna intresse. Han skriver följande.
As I indicated from the very beginning, I would have welcomed Israel’s cooperation. The purpose of the Goldstone Report was never to prove a foregone conclusion against Israel. I insisted on changing the original mandate adopted by the Human Rights Council, which was skewed against Israel. I have always been clear that Israel, like any other sovereign nation, has the right and obligation to defend itself and its citizens against attacks from abroad and within. Something that has not been recognized often enough is the fact that our report marked the first time illegal acts of terrorism from Hamas were being investigated and condemned by the United Nations. I had hoped that our inquiry into all aspects of the Gaza conflict would begin a new era of evenhandedness at the U.N. Human Rights Council, whose history of bias against Israel cannot be doubted.Vad är slutsatserna av detta? Även stater som Israel, som är inblandad i en svår väpnad konflikt, kan tåla granskning utifrån om man på egen hand väljer att stävja eventuella övertramp från sin försvarsmakt. Det görs lämpligen genom tydliga regler och god ledning, vid eventuella överträdelser ska brottsutredningar göras och individuellt ansvarsutkrävande ske i domstolar. För övrigt kan nämnas att Lennart Aspegren är en av lärarna på Stockholms Universitets kurs i "International Criminal Law", för vilken jag är kursföreståndare. Han vill utöver de tre tillfällen som redan är uppbokade gärna ta upp sin rapport så min förhoppning är att vi kan ändra schemat så att en sådan föreläsning får plats. Uppdatering. Nu har TT-AFP rapporterat om saken vilket återges i DN och av SR. Bloggar Läs Mats Delands blogg, han följer debatten i israelisk media. Se även Bawar Ismail I Björn Börjesson I Anders Gustafsson
Mats Deland har skrivit ett inlägg på sin blogg om folkrättsbrott och åtal mot de israeliska soldaterna. Han har tagit fasta på att professor Said Mahmoudi i DN beskriver Isreals agerande som ett folkrättsbrott.
På svenska är "folkrättsbrott" ett vedertaget begrepp, men användningen skiljer sig från den aktuella engelska begreppsapparaten bl.a. genom att begreppet har två skilda betydelser på svenska. På svenska kan begreppet dels avse när stater begår en folkrättsstridig handling, dels när en individ bryter mot den humanitära rätten vilket i brottsbalken benämns som just folkrättsbrott (22 kap. 6 § Brottsbalken). På engelska använder man två olika begrepp för att beteckna staters respektive individers ansvar. Jag menar att begreppet "folkrättsbrott" borde utgå ur den svenska begreppsapparaten, det vore mer korrekt att tala om att stater begår folkrättsstridiga handlingar och att individer begår internationella brott. Stater ådrar sig statsansvar och människor har individuellt straffansvar. Båda typerna av ansvar kan, men måste inte, förekomma samtidigt. För övrigt kan påpekas att internationella straffrättsutredningen (SOU 2002:98) föreslagit att folkrättsbrott ska utgå ur Brottsbalken och ersättas av den nya straffbestämmelsen "internationella brott".
I International Law Commission (ILC) har experterna under flera decennier diskuterat frågan om statsansvar och huruvida stater kan begå "crimes", på svenska folkrättsbrott. I ett utkast från 1980 om statsansvar föreslogs att stater kan begå och göras ansvarig för brott, dvs folkrättsbrott (artikel 19). Det var den mest kontroversiella artikeln och i den slutgiltiga versionen från 2001 togs artikel 19 bort. Said Mahmoudi redogör för detta i sin författningssamling "Folkrättsliga texter" från 2006, sid. 121. Ett liknande resonemang för Internationella Domstolen i Haag när den 2007 i målet mellan Bosnien och Serbien om folkmord där domstolen i stycke 178 av domen kommer fram till samma slutsats (läs hela avsnittet, styckena 170-179).
När Said Mahmoudi talar om folkrättsbrott i DN uppfattar jag att han talar om statens Israels folkrättsstridiga handlande, dvs statsansvar, och inte nödvändigtvis om individuellt straffansvar för soldaterna. Jag vet inte vad Said Mahmoudi anser om åtal mot de enskilda soldaterna. Professor William Schabas som är en internationell auktoritet inom den internationella straffrätten har skrivit två inlägg, det första om jurisdiktion och det andra om vilka brott som kan vara aktuella. Han talar om möjliga krigsförbrytelser, men det förutsätter att det råder en väpnad konflikt.
Schabas skriver att det råder en väpnad konflikt i Gaza, men det framgår inte riktigt om han menar att den pågår nu eller om han avser situationen 2009 i samband med operationen "Cast Lead" som Goldstonekommissionen avser. Om jag vore en journalist skulle jag fråga professor Schabas, eftersom han i tidigare sammanhang kritiserat Israel. Det vore intressant om han nu, i likhet med Israel, hävdar att det råder en väpnad konflikt.
Det är några som efterfrågat någon form av folkrättslig analys av bordningen av Ship-to-Gaza konvojen. Bitte Hammergren skriver i SvD att "[d]enna dramatiska händelse till havs kommer att sysselsätta folkrättsjurister för lång tid framåt."
Normalt brukar jag undvika att delta i debatten om Mellanösternkonflikten eftersom oavsett vad man skriver så riskerar man att bli hudflängd av båda sidor, samtidigt. Jag försöker nedan att beskriva olika alternativa svar enligt folkrätten så får du som läsare själv ta ställning.
Folkrättsjurister försöker, liksom andra jurister, dela upp problem i delfrågor, vilket regelverk är tillämpligt för dessa delfrågor och hur de ska tillämpas på det specifika fallet.
1. Tillgängliga fakta
Utifrån de medieuppgifter som finns har israeliska soldater dödat drygt tio personer som befunnit sig på ett turkiskt fartyg på väg till Gaza. Bordningen av fartygen skedde på det fria havet. Personer på det turkiska fartyget använde knivar och andra vapen för att förhindra bordningen med vilket Israel motiverar sin våldsanvändning. Det finns även uppgifter om att personer på det turkiska fartyget haft eldvapen som de använt mot de israeliska soldaterna.
2. Relevanta frågor
Frågorna som behöver besvaras är
1) vilken status Gaza har,3. Tillämpligt regelverk
2) får israeliska örlogsfartyg borda fartyg under andra stater flagg i
a) det fria havet alternativt
b) territorialhavet
när de sistnämnda fartygen fraktar varor till Gaza, samt
3) får israeliska styrkor använda våld?
Det fria havet är öppet för alla stater, vare sig de är kuststater eller kustlösa stater. Det fria havets frihet utövas i enlighet med de villkor som fastställts i denna konvention och övriga folkrättsliga regler.Dupuy-Vignes skriver på sidan 1322 att man måste skilja mellan havsrätten i fredstid och havsrätten i händelse av väpnad konflikt. I artikel 87 görs det en hänvisning till "övriga folkrättsliga regler." Det innebär att i händelse av en väpnad konflikt så får stater i högre grad använda våld och tvångsåtgärder på det fria havet än vad som är fallet i fredstid. Det gör att vissa av reglerna i havsrättskonventionen ej är aktuella i händelse av en väpnad konflikt. Därför måste man fastställa om det reglerna för fred eller väpnad konflikt som gäller. Frågan om det råder en väpnad konflikt avgörs av våldets intensitet och varaktighet. Det är möjligt att Israel anser att det pågår en väpnad konflikt, eller hävdar rätten till anteciperat (ibland kallat preventivt) självförsvar i fredstid. Rätten till anteciperat självförsvar förutsätter enligt Websterdoktrinen att hotet är överhängande, att våldsanvändningen är nödvändig och proportionell.
Jag är precis hemma från Liberalt Riksmöte i Västerås, se gärna bilder som Sebastian Söderström lagt upp från blogglunchen.
Idag håller folkpartiet ett seminarium med Michael Melchior, dansk-norsk rabbin och israelisk politiker för det vänsterreligiösa partiet Meimad. Moderator är Nathan Shachar. Det finns många bekanta ansikten här, Jan Björklund, riksdagsledamoten Fredrik Malm, kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt, Jackie Jakubowski, judisk krönika, Hadar Cars, DNs Peter Wolodarski, journalisten Ernst Klein, forskaren i islamologi Eli Göndör och Lisa Abramowicz, Svensk Israel-Information. Därutöver fanns det representanter från ett antal ambassader i Stockholm. Nedan följer ett kort referat.
Tyvärr kom jag mitt i seminariet. Melchior hävdar att även om det finns helt omedgörliga personer i Hamas så finns det även seriösa krafter i organisationen som går att samtala med. Man måste arbeta med konkreta problem i vardagen, vatten, avfallshantering och utbildning för alla.
Han vill ha en sekulär stat men som är byggd på gemensamma värderingar. För Meimad innebär det bland att det ska finnas möjlighet att vigas borgerligt, vilket inte finns idag.
Melchior tycker det är bra att hoppas på fred, men det är dags att handla. Det går inte att hoppas på Messias, framtiden finns i våra händer. Melchior försöker att sätta sig i palestiniernas situation. Att fira Pesach (påsken) är att komma ihåg hur det är att vara den andre. Om det är min gud mot din gud så finns det inget utrymme för kompromiss. Michael Melchior var kritisk mot att Arafat gång på gång sa att judar inte har en naturlig plats i området. Endast genom att erkänna den andres historia kan man gå vidare. Israel vill ha förhandlingar medan palestinier vill ha resultat. Sanningen är att båda saker behövs. Det går inte för någon sida att "vinna" konflikten. Melchior berättade om hur han fått möjligheten att träffa palestinska akademiker på universitet på Västbanken, hur man försöker få unga religiösa ledare på båda sidor att undvika tidigare misstag. Det ger hopp inför framtiden.
Ulf Schyldt har skrivit ett väldigt bra inlägg om samma seminarium.
Idag intervjuas jag kl. 17.25 i SR Metropol 93,8 om tryckfrihet apropå Donald Bodströms artikel och regeringens reaktion. Journalisten ville först att jag att ska diskutera yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) medan jag tänker förklara varför det är tryckfrihetsförordningen som gäller, inte YGL.
Skillnaden mellan YGL och TF är självklart inte huvudnumret utan det blir snarare frågor om tidningar får 1) publicera vad som helst och 2) om det finns lägen när regeringen bör lägga sig in i publiceringar.
Mitt svar blir på fråga 1: Ja och nej. Det sker ingen statlig förhandsgranskning (censur) av tidningar i Sverige. Däremot kan ansvarig utgivare i efterhand göras ansvarig för tryckfrihetsbrott, t.ex. förtal, olaga hot, hets mot folkgrupp och uppvigling. Även om Aftonbladets artikel brister i faktaunderlag så vet jag inte om ett tryckfrihetsbrott har begåtts eller om Pressens Opinionsnämnd borde ta sig an denna fråga. Min uppfattning är att sådana här saker löser sig bättre i en debatt än i en rättsal eller via pressmeddelanden eller en démarche från utrikesdepartementet.
På fråga 2: Regeringen ska inte lägga sig i publiceringar, inte ens i efterhand, eftersom prövning av eventuella anmälningar om tryckfrihetsbrott ska ske av justitiekanslern. Regeringen ska inte föregripa en sådan prövning.
SR Metropol riktar sig till en yngre publik så diskussionen blir anpassad till denna grupp.
Uppdatering 1. Nu sticker min kollega Mårten Schultz ut hakan på Newsmill och hävdar att regeringen visst kan kritisera Aftonbladet. Ser fram emot eventuella svar på hans artikel.
Uppdatering 2. Nu har Justitiekanslern uttryckt en liknande ståndpunkt, till SVT säger han att regeringen "kan gå mycket längre i sin kritik av artikeln i Aftonbladet utan att bryta mot grundlagen".
Media
SvD, DN
Att Syrien och Israel inleder förhandlingar kan vara ett avgörande steg för fred och demokrati i Mellanöstern. Ett avtal mellan dessa stater förutsätter förmodligen tre saker:
1. Israel återlämnar Golanhöjderna till Syrien,
2. Staterna erkänner varandras gränser, och
3. Syrien erkänner Israels rätt att existera. Följdaktligen skulle Syrien upphöra att stödja, finansiera och erbjuda skydd till Hizbollah och Hamas i deras attacker mot Israel
En framgång i förhandlingarna mellan Israel och Syrien skulle förändra hela situationen i Mellanöstern till fördel för sekulära, demokratiska, fredliga och moderata krafter specifikt i Libanon, Gaza och på Västbanken samt i regionen som helhet. Jag önskar Israels och Syriens förhandlare all framgång och det förtjänar allt stöd från omvärlden.
I media:
DN, SvD och BBC
