söndag, augusti 24, 2008

Ingen folkvald har hittills förts ut på Riksbron och avrättats efter att ha röstat mot partilinjen

Olle Wästberg skriver på i Tidningen NU, återgivet på hans hemsida, att "den senaste månadens alliansuppvisning kring FRA med stel partidisciplin och skrämda ledamöter i riksdagen bådar nog inte gott. (Främst en del ledamöters hukande och missbruk av kvittningssystemet förvånar. Det är tillåtet att ha en egen övertygelse: Ingen folkvald har hittills först [sic] ut på Riksbron och avrättats efter att ha röstat mot partilinjen.)"

Jag håller med. Nu ska vi arbeta för att de borgerliga riksdagsledamöterna får en chans att reparera sitt misstag.

Olle Wästberg är för närvarande generaldirektör och chef för Svenska Institutet samt ledamot av regeringens globaliseringsråd. Han har tidigare var statssekreterare i finansdepartementet (fp) 1991-93. Även om han saknar formella förtroendeuppdrag i folkpartiet är han en tungviktare som jag tror kan utöva inflytande i FRA-frågan. Märk väl att det är Olle Wästbergs personliga hemsida.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Den 2400 år gamle greken Platon gör sig påmind:

Är det nu inte så, att dylika människor som enskilda personer - innan de kommo till makten - ha följande karaktär: antingen vilja de vara tillsammans med smickrare, som äro beredda att lyda dem i allt, eller också, om de själva ha behov av något, ödmjuka de sig och tveka ej att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet, men när de väl ha fått, vad de ville, stå de där som främlingar?

I högsta grad.

I hela sitt liv äro de således aldrig vänner till någon, utan äro alltid antingen en annans herrar eller en annans slavar. Men sann frihet och sann vänskap får den tyranniska naturen aldrig smaka.

Förvisso.

Kunna vi ej ha rätt att kalla dylika personer för opålitliga?

Jovisst.

Nils2 sa...

I senaste nyhetsbrevet utvecklar han resonemanget. Rubriken lyder "Riksdagens kvittningssystem har spårat ur". Nyhetsbrevet skickades ut igår och borde snart komma upp på http://www.wastberg.se/tidigarenyhetsbrev.php

Lars-Erick Forsgren sa...

ja, kvittningssystemet har spårat ur, vilket jag också skrivit om.
Men vi ska nog inte ironisera om de som kvittat ut sig el vek sig i tidigare skeden.

Grupptryck, inpiskare, odemokratiska härskartekniker och märklig debatteknik gör det inte precis lätt att visa egen åsikt, även om man inte avrättas rent bokstavligt. Nu måste vi stödja de som ändå vågat följa sitt samvete och deklarerat sitt motstånd till ja-linjen.

Och leta upp andra tveksamma och ge dem fakta och råg i ryggen.

Tomas Mattsson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tomas Mattsson sa...

Re: Anonym 8:49 PM

Jo, förvisso, men problemet med Platon är dubbeltänket och dess sanningsbegrepp som definieras av den andres tro - icke vetande.

Anonym sa...

@Tomas Mattsson: Jag begriper inte riktigt vad du ville ha sagt. Det jag svarade till Klamberg rörde den inneboende varför-frågan i hans parantes. Vad beträffar citatet ur Platons Staten så tycker jag det är ganska träffande på många politiker. Jag tycker mig se den tyranniska naturen titta fram lite väl ofta. Många reagerar häftigt när man använder frasen "tyrannisk natur" för att beskriva svenska helylle-politiker. Men jag säger inte att de är tyranner, jag menar att de har ett väl så stort inslag av den tyranniska naturen, som ändå är rätt så vanlig rent generellt.

I Staten, där citatet är hämtat från) försökte Platon utröna vad som är gott, ont, rättrådigt osv. hos den enskilda människan, och för att göra detta så lät Platon sin Sokrates att sätta upp en hypotetisk stat som i teorin skulle vara så lättkontrollerad som möjligt för att härskarens natur skulle framgå lättare enligt logiken att det är lättare att se saker i stort (staten) än i smått (den enskilde). Ja, åtminstone litterärt torde det vara storebrorssamhällets teoretiska urmoder nummer ett. Jag tycker dock att det i detta fall är lättare att se saken från andra sidan vad beträffar vanligheten av den tyranniska naturen. Folk förknippar det i regel med en våldsam person som förtrycker, lemlästar och i stort är vedervärdig på alla vis. Men den tyranniska naturen är i grunden en inställsam smilfilk, där håller jag med Platon till 100%. Det blir lättare att känna igen dem när man för ned det på den vardagliga nivån, för vi har alla mött dem många gånger. I arbetslivet brukar man benämna dem som sådana som sparkar nedåt och slickar tungan brun uppåt. Sådana är våra politiker, jag törs nog tom. generalisera och säga att det gäller precis alla riksdagspolitiker.

Platon beskriver vidare hur tyrannen uppstår som en beskyddare ur demokratin, och det har vi ju sett hända i modern tid också. T ex. hur Adolf skulle skulle skydda moderlandet från bolsjevikerna (Judefrågan kom senare). Dock så bör man hålla i minnet hur gammalt det är när man läser Platon, det skulle ju vara själva fan om världen inte utvecklats en del på 2400 år. Vad beträffar FRA så är det ju också tydligt hur de i retoriken talar om att skydda oss från diverse mardrömmar. I sekulära samhällen fyller det ungefär samma funktion som hot om skärselden fyller bland religiösa. Men mardrömmar är inte mer sanna än andra drömmar, som i politiken brukar kallas visioner. De använder en abstrakt farhåga som finns i den almänna konsensusverkligheten som en ursäkt för att kränka folk mer eller mindre in blanco, något t ex. Staffan Danielsson gjort sig skyldig till varenda gång han argumenterat för FRA-lagen. Om det inte görs manipulativt fullt medvetet, så skulle psykiatrin benämna det som någon sorts paniksyndrom i stil med David Eberhards bok I trygghetsnarkomanernas land.