Varför ska vi ha en borgerlig alliansregering om den bekämpar centrala liberala värden?
Johan Norberg skriver på SVT opinion.
"Allianspartierna har gått allt för långt i att sudda ut sina respektive identiteter, men än värre är att de tror att de visar regeringsduglighet genom att också stampa ut olikheter och mångfald inom partierna. Moderatledningen har tvingat gamla moderater att göra offentlig avbön, och FRA-motståndare pressades och mobbades in i ledet. Så gör man det omöjligt för väljarna att säga att jag må ogilla den eller den förda politiken, men jag litar verkligen på ledamot X och kan därför kryssa honom/henne. Så gör man en borgerlig mandatperiod till en engångsföreteelse."
Jag beundrar Johan Norberg och brukar ofta hålla med honom. Han har en god och träffsäker liberal kompass. I synen på alliansen och borgerligheten håller jag med Johan Norberg på alla punkter förutom en. Jag kommer att kunna rösta borgerligt om det åtminstone finns en riksdagsledamot i min valkrets som röstar för att FRA-lagen rivs upp. Om denna borgerliga mandatperiod blir en engångsföreteelse tycker jag är sekundärt. Jag bryr mig om politikens innehåll. Varför ska vi ha en borgerlig alliansregering om den bekämpar centrala liberala värden?
8 kommentarer:
Mark;
Kan du bekräfta att du tagit del av min uppdaterade sociogrambild med de modifieringar du önskade?
Så här ser ett sociogram ut
Jag har mottagit den och lägger upp.
Att regeringen är förälskad i makten är väl ingen hemlighet. Inte heller att det gällde den förra regeringen.
Det är däremot ett stort problem för de väljare som vill ha politiker som står för åsikter, el t o m ideologier, och inte bara är förtjusta i makten.
Det de inte inser att det faktiskt finns väljare som till slut tröttnar på taktiserande bara för matkens skull.
Och i FRA-fallet är det dessutom halsbrytande dålig taktik i strid med det som vi trodde var åtminstone några allianspartiers ideologiska grundval.
De lurar sig själva med detta.
Om de började kommunicera med väljarna i st f att kommendera fram sina knapptryckare i riksdagen och slutade säga åt oss kritiker att vi inget begriper så skulle de inse att de lever i en skenvärld.
Annars sker det först i sept 2010.
Apropå REGERINGSDUGLIGHET. Man säger att generalerna alltid är förberedda på att utkämpa det senaste kriget och blir helt överraskade när nästa krig inte följer deras kartbild.
Samma sak med regeringen. Illa brända av alla interna motsättningar har de gjort ”regeringsduglighet” till en överideologi som till varje pris måste försvaras. Resultatet är att de undviker misstagen från 1976, 1979 och 1991 – men gör det till priset av nya katastrofala misstag.
Naturligtvis är det en styrka att forma en långsiktig politik och sen metodiskt arbeta med att genomföra denna istället för att vingla efter vad som råkar vara aktuellt i media just den veckan. Problemet är att man istället blivit totalt dondöv för att ta upp ad hoc problem som kommer under resans gång (”att vara lyssnande och lyhörd inför människors problem”).
Några exempel: vägran att täppa till kryphålet som gör att villaägare kan bli bestulna på sina lagfarter, saktfärdigheten med att se till att människor som felaktigt hamnar i Kronofogdens register kan bli strukna, oviljan att ge legala invandrare och gäststudenter möjlighet att skaffa svenskt ID-kort, tondövheten inför budgetkrisen inom åklagarväsendet, osv. Och FRA-lagen som den stora symbolen för detta.
Om jag förstått det rätt används argumentet regeringsduglighet av regeringen när de mellan skål och vägg ska motivera sig inför centralt placerade partipampar.
Ingen neutral bedömare skulle skriva på att kravet på regeringsduglighet kräver att regeringer tjurnackat håller fast vid ett totalsågat förslag som har en stark folkopinion mot sig – plus alla landets ledarsidor och samhällsdebattörer.
”Regeringsduglighet” är ett nonsensargument.
Ha ha, snacka om att gripa efter det sista halmstrået!
När jag gjorde samma insikt om sossarna som Johan nu har gjort om de sina lämnade jag, gick ur och kommer aldrig mer att rösta på dem. Förmodligen kommer jag inte att rösta mer alls eftersom det inte finns ETT ENDA parti vars politik tilltalar mig så mycket att jag vill se det i regeringsställning. Antar att det är många trötta borgare som kommer att göra samma sak framöver.
De liberala fundamentalisterna har det sannerligen svårt i dessa dagar. Vad skönt att jag själv inte är det.
Jag tillägnar dikten nedan, skriven av mig, alla nuvarande och framtida makthavare. Jag hoppas det blir många.
För övrigt tänker jag inte kommentera på ett tag nu, för jag ska läsa en intressant bok.
vinden
vinden är alla språks skapare
och ljuden som uppstår,
när den träffar föremålet,
förändrar plötsligt ljuden
till sånger, som skulpterar
nya föremål, som språken en gång
tog avsked ifrån
då de i drömmarna hörde
instrumentets andra pipa
levandegöra vinden med sånger
som till en början tedde sig
skrämmande
kan man begripa vinden − som
varken syns eller hörs
Skicka en kommentar