Ingen utländsk immunitet i Irak
För några dagars sedan kunde man läsa i DN att avtalet som ska reglera USAs närvaro i Irak medför att immuniteten för amerikanska soldater och privata säkerhetsföretag begränsas. Tyvärr kan jag inte hitta denna ganska långa artikel på nätet, men SvD har en kortare artikel på samma tema.
När det gäller amerikanska soldater tror jag inte avtalet förändrar så mycket eftersom USA behåller jurisdiktionen över sina soldater när de är i tjänst samt över allt som händer på deras baser. Irak skulle alltså endast få jurisdiktion när amerikanska soldater på sin fritid gör något kriminellt utanför de amerikanska baserna. Jag tror inte att amerikanska soldater på sin fritid lämnar baserna, varför denna förändring av soldaternas status i praktiken spelar mindre roll.
Mer intressant är att immuniteten för privata säkerhetsföretag försvinner. Vi minns hur Blackwater-vakter lovades immunitet och slapp åtal trots att de i september 2007 dödat 17 civila irakier, läs DN. Detta kallades med rätta för en skandal.
Nu är detta slut, och dylika förbrytelser kan prövas i irakiska domstolar. Även om dessa domstolar har brister så är det bra att straffriheten upphör.
Dessa frågor är inte nya. När jag skrev artiklar för Nationalencyklopedins årsband 2003 respektive 2004 skrev jag följande i det sistnämnda årsbandet.
Ett fenomen som etablerat sig i Irak är PMC (Private Military Corporations), som utgör den andra största utländska kontingenten i Irak efter den amerikanska armén. Ett av de största bolagen är Kellogg, Brown & Root (KBR) – dotterföretag till entreprenörsjätten Halliburton – som sköter allt från militär logistik i Irak och Afghanistan till att utbilda amerikanska reservofficerare. DYNCorps tränar inhemska poliser i Irak, Afghanistan och Bosnien. De privata företagens roll är oklar, men väcker viktiga frågor som framstår som obesvarade.
USA:s statsapparat, inklusive militären, är utsatt för granskning. Men vilken insyn finns i privata företags verksamhet? Det finns uppgifter om att de amerikanska förhörsteamen i Abu Ghurayb-fängelset till två tredjedelar bestod av privatanställda. Kan amerikanska officerare eller politiska ledare ställas till svars för eventuella brott som en anställd i ett privat företag gör sig skyldig till?
För fullständighetens skull vill jag berätta att fakta till det första stycket i ovanstående text fick jag från Maj Wechselmans artikel "Legoknektar i ett privatiserat krig", publicerad den 12 maj 2004. Det var inte så många som skrev om privata säkerhetsföretag då.
Fyra år senare har jag fått en del av mina frågor besvarade. Jag undrar fortfarande om politiska ledare som anlitar privata säkerhetsföretag kan ställas till svars för vad de senare gör.För de som undrar så var min ambition att artiklarna i Nationalencyklopedin skulle vara opartiska. Om ni vill läsa samtliga texter jag skrivit i Irakfrågan så kan ni läsa här. Där finner ni en del artiklar där jag framför mina mer personliga ståndpunkter.
3 kommentarer:
Juridisk immunitet är ett uttryck för att principerna om rättvisa och jämlikhet hamnat på sophögen.
Kungen av Guds nåde stod över lagen, adeln var de facto onåbar för rättvisa för några hundra år sedan.
För detta är ett av de allra mest extrema privilegierna man kan tänka sig.
Under kollektivismens storhetstid på 1900-talet hade facket de facto immunitet för sina våldsaktioner i samband med strejker.
Ett av Bush-administrationens stora (men missade) åtgärder var att ge storföretag immunitet för produktansvar. I synnerhet inom läkemedelsindustrin. Enligt de nya reglerna är ett läkemedel som är godkänt av FDA per definition säkert och tillverkarna är därmed skyddade från stämningar - även om det senare visade sig att företaget manipulerat data, vilselett FDA osv.
Samma sak gäller för tillverkare av vacciner.
Det du skriver är intressant. Jag antar att du menar specifika uppdrag som givits vissa amerikanska företag på direkt uppdrag, order av exempelvis Dick Cheney eller Donald Rumsfeld.
Den normala gången är inte att en politisk ledare som utser företag att utföra tjänster som support för amerikanska operationer.
Det finns lagstiftning som reglerar amerikanska ledares möjligheter att utöva makt och det finns möjligheter att ställa politiska ledare inför riksrätt(Nixon).
Det finns också möjligheter för en president att benåda(ex vis Clintons benådning av Marc Rich under sin sista ämbetsdag, Scooter Libby som f ö representerade Rich en gång i tiden, John Hull m fl)
Det som kan komma ifråga för Rumsfeld och Cheney är ifall de missbrukat sin ställning. Då kan de dömas men också benådas även för handlingar som utförts utomlands, ex vis Rich och Hull.
När det gäller privata företags handlingar i krig så har Global Security Forum gjort en sammanställning som behandlar ansvarsfrågor för ”Private Military Contractors”. Sammanställningen är från 2004 men just därför extra intressant.
http://www.globalpolicy.org/security/issues/iraq/attack/law/2004/1021Q&A.htm
Av den framgår det åtminstone att det finns ett ganska välformulerat regelverk kring underleverantörers agerande i krigssituationer eller som underleverantörer till militära enheter i t ex Irak.
När de gäller de privat företag du talar om så håller jag med om att det varit problem med en del av dem. Blackwater är väl det tydligaste exemplet. Men det har inte bara varit ett problem som berott på USA:s eller övriga koalitionspartners agerande. Till en del har det också varit ett resultat av irakiska politiska partiers obeslutsamhet i frågan.
Skärskådar men detta framträder en betydligt mer komplicerad bild. Vi hade långt framskridna planer på att starta ett så kallat säkerhetsföretag 2004-2005 i Irak. Det handlade då om irakiska Kurdistan. Vi kontaktade Inrikesministeriet. På den tiden fanns ingen formell tillståndsgivning för säkerhetsbolag, vilket förorsakade berättigad irritation. Jag lade fram ett förslag på hur ett säkerhetsföretag skulle byggas upp samt integreras i samhället lagstiftningsmässigt. Förlagan var svenska säkerhets- och bevakningsföretag.
Hittills har jag inte hört ett ljud om saken.
Idag har företag tillstånd men det finns väldigt dålig lagstiftning kring deras verksamhet. Krav på utbildning, gränsdragning mellan polis, reguljär militär, säkerhetspolis, milis, utländska styrkor etc.
För att ytterligare komplicera frågan så har också en del makthavare haft personliga intressen i enskilda säkerhetsbolag.
Behövs dess bolag?
Jag har inget intresse av att starta något säkerhetsföretag längre men jag är rätt övertygad om att de behövs. Hur ska annars olika utländska företag som behövs för att bygga upp landet känna trygghet.
I norra delen i irakiska Kurdistan har man under hela perioden 2003-2008 lyckats förhållandevis väl med att skapa säkerhet i området. Men också här behövs privata säkerhetsbolag och det kommer att behövas för lång tid framöver. Flera av dessa är också inhemska, vilket på längre sikt kan vara att fö
Stefan,
Jag får verkligen tacka för din kommentar, verkligen intressant att läsa om dina erfarenheter.
Skicka en kommentar