torsdag, februari 12, 2009

Debatt i socialdemokraterna

Johan Westerholm, Erik Laakso, Brockman, Kristian Krassman, Thomas Hartman, Anders Widén och Ulllis Sandberg har skrivit en motion om integritet till socialdemokraternas patrtikongress. Kraven i motionens yrkandesatser tar inte sikte på någon särskild lag utan handlar mer om att lagstiftningsprocessen måste öppnas upp, att regelverket blir mer begripligt och överblickbart. Med tanke på hur FRA-frågan avgjordes i september så är det förmodligen en realistisk ambitionsnivå. Jag tror inte det går att backa tillbaka "FRA-lagen", datalagringsdirektiv eller liknande lagstiftning. På sin höjd kan man stoppa ny lagstiftning. Den transparanta medborgaren är här. Jag är inte en större anhängare av Bush-administrationen men jag tror en av hans tjänstemän beskrev ganska väl vad personlig integritet betyder i dagens samhälle.

Privacy no longer can mean anonymity, says Donald Kerr, a deputy director of national intelligence. Instead, it should mean that government and businesses properly safeguards people's private communications and financial information.
Jag tillhör väl en av dem som hade en annan förståelse av vad personlig integritet och rätt till privatliv är, men det är väl bara att inse att dagens samhälle vilar på samma uppfattning som Donald Kerr ger uttryck för.

Ur ett filosofiskt perspektiv så är Donald Kerrs uttalande ganska intressant. När jag undervisar mina studenter om mänskliga rättigheter brukar jag inledningsvis förklara skillnaden mellan negativa och positiva rättigheter. Jag brukar börja med en förenklad version för att sedan komplicera saken. Något förenklat upprätthålls negativa rättigheter genom att staten avstår från vissa handlingar gentemot medborgaren (t.ex. avhåller sig från tortyr) medan positiva rättigheter kräver att staten förser den enskilde med en nyttighet (t.ex. sjukvård). Om man komplicerar saken så kräver respekten för negativa rättigheter även att staten skyddar sina medborgare från andra medborgare. Förbudet mot slaveri är ett exempel på detta. Motsvarande resonemang kan tillämpas på rätten till respekt för privatliv och korrespondens, medborgaren ska vara skyddad gentemot intrång från såväl den egna staten som andra individer och organisationer. Nu kommer jag till poängen och kopplingen till Donald Kerrs uttalande, respekten för privatliv och korrespondens i dagens samhälle verkar vila på föreställningen att staten ska skydda sina medborgare mot andra till priset av att medborgarnas anonymitet gentemot staten eroderas alltmer. Frågan är var gränsen går när vi oroar oss mer för den egna staten än eventuella kränkningar från andra individer.

15 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Efter en seg morgon får jag äntligen en chans att öppna datorn, och där ligger den: Den efterlängtade integritetsmotionen till sosse-kongressen i höst!

Och den är bra! Visserligen, som Johan W skriver, bara ett första steg. Men i helt rätt riktning.

Om motionen får en seriös behandling och bifall av sosse-kongressen bör den rimligen få visst medialt genomslag också.

Jag kan erkänna att om (s) leddes av personer som motionsskrivarna skulle jag inte känna några större farhågor för landets framtid om (s) tog över efter alliansen. I vart fall vad gäller integritetsfrågorna och närbesläktade viktiga demokratifrågor.

Det jag nu gärna önskar är ju att några fler partier behandlade samma fråga, dvs att likartade motioner skrevs av demokratiförkämpar också inom övriga partier till deras kongresser och landsmöten.

Jag ser inga ideologiska hinder för något riksdagsparti att anamma motionen (möjligen får de stryka Branting-citatet och hitta liknande från den egna fållan).
Problemet är förstås att det är ideologierna de tappat i det vardagliga tröskandet.

Men, alltså, gå nu ni som är medlemmar i andra partier och skriva av motionen, anpassa den i den mån det behövs till ert parti, och lämna in den till ert partis närmaste kongress.

Jag tror mig veta att de som ligger bakom motionen inte har det minsta emot att den lanseras även inom andra partier! Ingen copyright eller upphovsrättsnoja där inte!

Erik Josefsson - kandidat till Europaparlamentet (v) sa...

Forskningsprojektet libertysecurity underkänner "tit for tat"-filosofin, på goda (bl a filosofiska) grunder. Mark, känner du inte att resonemanget "till priset av" bygger på ett statiskt förhållningssätt som inte ser helheten och komplexiteten i "The Internets"?

Så här är bättre att tänka: "Security is a tool in support of freedom which must be applied through the rule of law and consistent with European and international human rights obligations.

För övrigt får du gärna hjälpa mig reda ut varför regeringsformens begränsning (trias politica?) av riksdagen inte finns kopierad/replikerad i fördragen (jag tänker på Medinarapporten vs. TPB).

Mottager tacksamt tips till mitt resolutionsprojekt.

Mark Klamberg sa...

Jag vet inte varför det saknas en motsvarighet till 11 kap. 2 § regeringsformen i EUs fördrag.

Thomas Tvivlaren sa...

@Lars-Erick Forsgren: "Jag kan erkänna att om (s) leddes av personer som motionsskrivarna skulle jag inte känna några större farhågor för landets framtid om (s) tog över efter alliansen. I vart fall vad gäller integritetsfrågorna och närbesläktade viktiga demokratifrågor."

Om så vore, om så vore... Är tyvärr länge sedan jag fäste någon större vikt vid fagra ord. Alldeles för många som visat prov på Fegerleyism dvs "fallit för partipiskan" dvs prioriterat sin egen plånbok och politiska karriät framför demokratiska grundprinciper. Nu är det handling som gäller och ingenting annat.

Men som motion så är den alls inte tokig.

Anonym sa...

"Frågan är var gränsen går när vi oroar oss mer för den egna staten än eventuella kränkningar från andra individer."

Tänk en vända till Mark, det är personlig integritet vi talar om. Gränsen dras väldigt olika hos olika individer, helt enkelt för att de är olika individer. Om staten då ser på saken ur ett kollektivt perspektiv och slutar att bedöma saken in casu, vad händer då med alla, dvs. de flesta, som inte passar in i den kollektivt pådyvlade normen? Fundera istället över anledningen till de grundläggande fri- och rättigheterna, vilka förhållanden reglerar dessa? Är det förhållanden mellan olika individer i samhället, eller drar de upp gränser mellan individer och staten de lever under?

Vi skall alla också betraktas som oskyldiga till motsatsen är bevisad. Hela den grundläggande tanken blir meningslös om man betraktar det individuella med kollektiva glasögon. Om jag planerar ett fruktansvärt dåd över telefon med min medbrottsling, då väger min rätt väldigt lätt i förhållande till samhällets skyldighet att försöka förhindra dådet, då är intrånget i min kommunikation motiverad. Men bedömningen måste göras från fall till fall, aldrig kollektivt eftersom vi alla då behndlas som misstänkta brottslingar. Hela oskyldighetspresumtionen fallerar.

Det leder inte heller till någon ökad säkerhet att sätta oskyldighetspresumtionen ur spel. Detta kan man åskådliggöra med följande: Jag gillar inte min granne, han kanske vill mig illa, så det är bäst att jag straffar honom på förhand, för säkerhets skull.

Vem som helst inser ju att det inte leder till någon ökad säkerhet i förhållandet mellan mig och min granne när jag agerar repressivt mot honom baserat på min rädsla/fantasi. Resultatet blir troligtvis en vendetta av eskalerande art, efter mitt agerande har ju grannen en större grund för repressivitet mot mig än vad jag någonsin hade mot honom till att börja med. Agerandet är i stora drag detsamma som "preemtive strike" baserat på en rädlsa eller om du så vill lögn (WMD..).

Man kan också vända Kerrs utalande på ett annat vis som gör det uppenbart hur tokigt det är. Övervakning sägs ju i nästan alla förekommande fall ha som syfte att sortera de onda från de goda, att de goda inte har något att frukta. Då torde det vara helt i sin ordning att ge oss alla fri tillgång till övervakningens medel och resultat, eftersom en sådan tillgång då bara drabbar den onde (den gode hade ju inget att dölja). Men om vi då godkänner övervakningen istället för att kräva en privat sfär som kan bemötas med "Vad har du att dölja?". Då blir rollerna ombytta om övervakaren vägrar dela med sig och då kan vi ställa frågan till övervakaren: Vad har du att dölja?

Se där, nu har vi kommit till den punkt där vi befinner oss idag, när övervakaren bara låtsas ha respekt för den personliga integriteten. Övervakningen får endast kontrolleras av ett fåtal utvalda, eftersom den personliga integriteten annars riskeras. Den personliga integriteten vänds således emot medborgaren för att både förneka medborgaren rätten att vara friheter och tillgång till övervakarens verksamhet. Således bör vi misstro övervakaren mest när denne påstår sig värna om vår integritet. Kort sagt, man värnar inte integritet genom att övervaka folk som inte skäligen misstänkta.

Detta bör man tänka på varje gång övervakning som inte motiverats in casu utmålas som någon sorts beskydd. Det är grundfalskt och visar på något helt annat annat än beskydd, detta oavsett hurvida politikern i fråga inser det eller inte och bara gör sig sig till drakdödaren som hugger huvudena av precis de ideal hon sade sig vara för.

Eller tänk dig in i situationen att du är en sprängarbas vid någon gruva eller tunnelbygge. Att sprängämnen övervakas är självklart, det är stöldbegärliga objekt som verkligen inte får komma i fel händer, eller ens hamna i händer som inte har rätt kunskaper. Hur passar preventiv övervakning av individer in här? Här landar saken i förtroende. Kan man bedriva en verksamhet som involverar sprängämnen med folk man inte har förtroende för? Givetvis inte, det finns bara inte. Lägg ned verksamheten eller byt ut personalen till folk du kan lita på. Samma sak om du var polischef, du kan inte låta en polis du inte har förtroende för bära vapen, det finns bara inte. Eller jo, det finns ett tredje alternativ, och det är att du som chef är paranoid och då är det du som skall bytas ut.

Finns också en paralell till datasäkerhet där följande är en självklarhet: Den betrodda parten är alltid den som kan skada dig mest, eftersom den icke-betrodda inte får ta del av datan till att börja med.

Det hela kokar alltså ytterst ned till att behålla oskyldighetspresumtionen. Preventiv övervakning som inte bedömts in casu avskaffar den och då är vi alla att betrakta som potentiella brottsligar som då givetvis helt logiskt kan behandlas därefter. Det leder givetvis till att det samhälle alla säger sig vilja bevara inte längre finns kvar, brottsbekämpningen tappade sitt berättigande och brottsbekämparna blir sin motsats.

Således gränsen går där övervakning inte bedöms in casu eftersom det får precis hela rättsamhällets grund att fallera. Så bräckligt är korthuset vi lever i.

-- steelneck

Mark Klamberg sa...

Steelneck,
Du tar upp en viktig fråga. Jag förespråkar också preventiv övervakning in casu, men det verkar som lagstiftaren och domstolarna inte tycker att lagring av tele- och datakontakter är övervakning, det är bara ett "begränsat" intrång. Det är först när myndigheterna börjar söka efter just dig som det blir övervakning enligt detta synsätt.

Lars-Erick Forsgren sa...

Tomas Tv. S som parti litar jag inte på, min kommentar gällde om motionsskrivarna fick styra...

Och de av motionsskrivarna som jag tror mig känna kommer knappast att fega ur. Om de däremot får framgång på kongressen, det vet vi inte. Det beror ju på vilket stöd de får såväl internt som i den allmänna debatten. Liksom av oss bloggare.

Thomas Tvivlaren sa...

@Lars-Erick Forsgren: Det var inget illa menat utan bara ett konstaterande att vi har för länge sedan nått ett läge där ord känns slitna, meningslösa och blaha-blaha.

Minns innan valet 2006 då Centerns frihetstrojka Fegerley, Johansson och Linander hade en hel del vettiga ståndpunkter kring integritetspolitiken. Av detta blev en snyftscen och intet mera.

Moderaternas Sigfrid föll också ihop som ett korthus när det väl var dags för handling.

Folkpartiets Lindberg upphöjdes för "bragd"...som senare bidde en tumme.

Så som sagt: Res non verba.

Därmed inte menat att jag inte tycker man ska uppmuntra bra initiativ men tiden är för länge sedan passerad då politiker kunde tota ihop en verserad och på-det-fria-samhällets-barrikad-osande text och sedan ha gjort sitt.

Frihet, integritet, "den nya tiden" i all ära men det som fått minst lika mycket stryk i den här processen är förtroendet som fanns för samhället som helhet och den lilla gnutta förtroende som tidigare fanns för politiker. De ljuger sina väljare rakt upp i synen...och kommer undan med det.

Tragiskt är bara förnamnet.

Anonym sa...

Mark, intressant vinkling i din kommentar till steelneck (var det där verkligen steelenck och inte någon som kopierat något han/hon skrivit tidigare?).

Men låt oss då pröva det på ett enkelt sätt. Är det inte övervakning om myndigheterna skulle montera upp kameror på din toalett, i din sängkammare osv.. under förutsättning att de bara letar efter hustrumisshandel? En sådan person är ju inte du, och därmed skulle det inte vara övervakning av dig. Låter som ett rätt skruvat argument..

Detta är bara en del i det där om det rena mjölet. Det är inte jag som bedömer hurvida mitt mjöl är rent och jag kan då inte på förhand veta att myndigheterna inte kommer att börja leta efter just mig. Då faller alltså resonemanget och domstolarnas resonemang. Förresten, vilken domstol har fört det resonemangenget? Att övervakning inte är övervakning förrän någon försöker komma åt en specifik person.

Det är ju fullkomligt befängt och skulle betyda att en övervakningskamera inte är en övervakningskamera. Den jurist som klämt ur sig nåt sånt kan ju inte vara vid sina sinnes fulla bruk.

William T.

Mark Klamberg sa...

William T,
Lagstiftningen använder begreppet "viss fysisk person" och Europadomstolen i Weber/Saravia talar om "individual monitoring of specfic persons" i motsats till "strategic monitoring".

De starka skyddsreglerna verkar slå till endast när det handlar om "viss fysisk person"/"specific persons". Resonemanget verkar vara att om man spanar på alla så spanar man på ingen särskild och då försvinner det starka skyddet.

Med starkt skydd menar jag att varje övervakningsåtgärd måste prövas på individuell basis av en domstol eller motsvarande. Svagt skydd omfattar övriga och innebär en allmän efterhandskontroll över att databaserna inte läcker och att "överskottsinformation" regelbundet raderas.

Ditt exempel med kameror förtjänar att diskuteras. Jag tror att en förespråkare för FRA-lagen och trafikdatalagrinsgdirektivet skulle svara att en kamera i ditt sovrum eller avlyssning är betydligt mer integritetskränkande än om någon sparar på uppgifter om vem du har ringt eller skickat mail till. Jag tycker det resonemanget har brister då uppgifter om vem man har ringt eller skickat mail till kan vara lika känsligt som avlyssning (men kanske inte kamera i sovrummet).

Anonym sa...

Viss fysisk person. Just det, personuppgifter, kopplade till mig som person. Därför måste det hela ske "in casus" annars är det utan tvekan ett brott. Min kommunikation är onekligen kopplat till mig som person, det är inte som när jag helt anonymt promenerar förbi en övervakningskamera vilket bara kan kopplas till mig om övervakaren känner igen mig. Men märk väl, övervakningskameran är en sådan även om den inte identifierar personer. Det har ju i debatten tom. anförts som argument att kameror förändrar beteenden bara genom sin blotta existens, så redan med en sådan sker en påverkan av oskyldiga människor som inte begått något brott. Det betyder alltså, som jag tolkar det och som återanknyter till din mening om att oroa sig mer för staten än från andra individer, jag är övervakad av brottslingar!

Brottet uppstår i den stund som min budbärare tvingas bryta förtroligheten i min privata kommunikation, vilket givetvis gäller både kommunicerande och inhämtande av information. Det är inte heller någon liten skillnad på Bosse Bus eller ens Hells Angels mot att staten gör sig till brottsling, maktskillnaden är enorm.

Man kan också återknyta till inledningen av din postning om den där socialdemokratiska motionen. Tomma löften ur en brottslings mun ungefär. Okej, en viss "guilt by association" visst, men det spiller onekligen över. Det räcker inte längre med tomma ord eller motioner av luft, det räcker bara inte. Skadan är redan skedd och inget annat än reell handling kan återtälla det. Alltså ett fullständigt upprivande av lagen, troligtvis också en nedläggning av FRA är vad som behövs. Allt annat betraktar jag som populistiskt skitsnack kommandes från inställsamma ja-sägare som inte tvekar en sekund att vända kappan efter vilken vind som helst bara de tror att det just för tillfället passar karriären. Jodå, jag hyser ett mycket stort förakt och känner ett rent äckel inför personerna i maktsfären. Tänk att rättsuppfattningen kunde sjunka så lågt och så snabbt efter murens fall.

Tro 17 att jag skriver detta i en applikation som slumpmässigt byter user agent string och som nyttjar en lokal proxy som omdirigerar till ett lök-nätverk av andra krypterade proxy servrar. Denne brottsling till stat som kränker mig har ju dessutom en makt som inga andra brottslingar i sverige har, dessutom skriver jag saker som gör mig till en oppositionell dissident, uttrycker avsky osv.. Blir denna brottsling bara lite mer irriterad kanske jag skulle bli hämtad av militärpolis till "militärtjänstgöring" på inhägnat område med taggtråden vänd inåt i en inte alltför avlägsen framtid (det har ju hänt förr i sverige med folk för att de hade "fel" åsikter). Det blir dessutom en ond spiral, vi har redan idag politiker som kallar folk som skyddar sin integritet för brottslingar (Rosén under riksdagens hearing ang. IPRED).

Mycket av mitt vanliga surfande sker på samma sätt, i synnerhet när jag söker efter saker, eftersom jag då inte riktigt vet vad det är för information jag snubblar in på. Det känner vi alla till, hur man ibland kan få vada genom irrelevanta sökträffar när man inte varit tillräckligt precis i sin sökning. Det har hänt flera gånger när jag uppenbarligen inte träffat rätt att jag funderat - Hur kan mitt besök på denna sida feltolkas? - Mig har övervakningen redan påverkat mycket starkt. E-post använder jag inte alls mer, helt enkelt för att det inte är privat längre, jag skickar fysiska brev istället. Vilket då givetvis betyder att det mesta av den kommunikation och meningsutbyten jag företog för ett år sedan inte alls existerar idag. Även den vanliga telefonen betraktar jag högst betänkligt och tänker mig för noga vad jag säger i den. Mobiltelefon har jag inte och har defenitivt inga planer på att skaffa eftersom staten gör den till elektronisk fotboja.

Tillåt mig gissa, inom kort kan man inte längre dömas till elektronisk fotboja.

Tänk om den där stormen av e-post till riksdagen i somras istället hade varit fysiska brev, då hade nog inte FRA-lagen gått igenom, de hade nämligen fortfarande suttit och diariefört dem, de hade inte ens kommit till hälften till dags dato. Läste nåt inlägg för några månader sedan där någon hade räknat på hur många årsarbeten mailfloden hade genererat om det istället hade varit fysiska brev som skulle hanteras, siffran blev imponerande hög.

William T.

Thomas Tvivlaren sa...

@William T.: "[...]Allt annat betraktar jag som populistiskt skitsnack kommandes från inställsamma ja-sägare som inte tvekar en sekund att vända kappan efter vilken vind som helst bara de tror att det just för tillfället passar karriären. Jodå, jag hyser ett mycket stort förakt och känner ett rent äckel inför personerna i maktsfären. Tänk att rättsuppfattningen kunde sjunka så lågt och så snabbt efter murens fall."

Amen.

För övrigt undrar jag om du spelar trombon? ;)

Putte sa...

Jag håller absolut inte med Klamberg om att man ska ge upp och acceptera FRA-lagen och andra delar av övervakningssamhället.

Även om jag kan förstå att man inom Allianspartierna vill att det ska lugna ner sig innebär det inte att man ska acceptera lagar som kränker grundläggande principer för den demokratiska rättstaten.

Mark Klamberg sa...

Putte,
Visst ska vi stoppa ytterligare framväxt av övervakningssamhället men efter att ha ägnat juni-september åt att försöka få FRA-lagen stoppad/uppriven kan jag konstatera att det är närmast omöjligt att backa de lagar som redan är antagna. Ingen skulle bli gladare än jag om jag har fel.

oldtimer-gamer sa...

"Frågan är var gränsen går när vi oroar oss mer för den egna staten än eventuella kränkningar från andra individer."

För min del är gränsen passerad för länge sedan. Jag ser numera den svenska staten som min fiende.