Gradskillnader istället för principdiskussion

Mona Sahlin säger till SvD att hon ska ersätta den s.k. FRA-lagen med en annan lag. Hon verkar inte angelägen att diskutera alternativ till att staten ska få direkt tillgång till all gränsöverskridande kabeltrafiken. Det var alternativen som flera kritiker, inklusive undertecknad, efterfrågade förra året.

1. Gradskillnader istället för principdiskussion
Den rödgröna oppositionen verkar ha släppt denna kritik och då blir det som Annie Johansson (c) skriver en diskussion om gradskillnader i integritetsskyddet istället för en principiell diskussion om vilket behov det finns av kabelspaning. Den rödgröna oppositionen har knappt sagt något konkret om vilka ändringar de vill se jämfört med det lagförslag som ska behandlas i oktober 2009. De har inte tagit upp den kritik som jag och andra framfört angående FRAs omfattande trafikdatalagring. Tvärtom slår de enligt sin motion fast att Sverige behöver signalspaning för nya hot som rör terroristdåd, spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen. De vill ge fler myndigheter tillgång till FRAs signalspaningsresurser. Varför ska de rödgröna riva upp FRA-lagen när de vill utöka, inte minska, signalspaningsverksamheten?

2. Begränsat handlingsutrymme
Om samtliga riksdagspartier har accepterar denna nya dagordning, där gradskillnader i integritetsskyddet istället för behovet av kabelspaning diskuteras så uppstår frågan vilket manöverutrymme som politikerna har. Hur myckat kan de rödgröna ändra? Under det senaste året har det framgått att det är väldigt lite som kan ändras vad beträffar FRAs arbetsmetod och därmed omfattningen av övervakningsverksamheten. Efterhandskontroll finns redan på plats, ändamålen för FRAs spaning specificeras i lag och en domstol införs. Jag är numera skeptisk till att införandet av en domstol istället för en signalspaningsnämnd har någon väsentlig betydelse, varför diskussionen om domstolens konstruktion framstår som mindre intressant.

3. Vad kan justeras?
Om de rödgröna bestämt sig för att FRA ska signalspana så menar jag att det enda som kan justeras är graden av öppenhet och vilka personer som ska utföra efterhandskontroll.

3.1 Öppenhet
Vissa saker måste vara hemliga, t.ex. vilka specifika mål spanar FRA på och vilka specifika krypteringsskydd som kan forceras. Vad beträffar öppenhet skulle jag föreslå klarspråk kring omfattningen av FRAs trafikdatalagring samt vilka myndigheter som kan beställa information från FRA. Tidigare har det varit ett hemligt regeringsbeslut som angett vilka myndigheter som kan beställa från FRA. Med regeringens förslag blir det bara regeringskansliet och försvarsmakten. När de rödgröna nu vill utöka denna krets så ska det vara offentlig vilka myndigheter som berörs av detta. På en fråga från mig har Ingvar Åkesson angett att det skulle inte skada FRAs verksamhet. Sådan offentlighet skulle minska oron för att informationen används för felaktiga ändamål.

För att öka graden av översikt kan regelverket för FRAs signalspaning möjligtvis integreras med det nya regelverk för underrättelseinhämtning som föreslås av polismetodutredningen, men det är en ganska teknisk fråga som förmodligen bara intresserar en snäv krets av jurister.

3.2 Vem ska övervaka övervakarna?
Med hänsyn till att FRA fortsatt kommer att inhämta och lagra väldigt stora mängder information, alldeles oavsett att en domstol ersätter signalspaningsnämnden, så blir effektiv och oberoende efterhandskontroll avgörande för allmänhetens förtroende att eventuellt missbruk beivras. Ramarna för efterhandskontroll finns i det antagna regelverket, det återstår att se om det även blir effektivt och oberoende i verkligheten. Svaret på den frågan beror på vilka personer som utför efterhandskontrollen samt vilka befogenheter och resurser de har.

Uppdatering
DN rapporterar att positionerna är låsta i försvarsutskottet och det har inte varit någon diskussion i sak. Läs även intervjun med Wilhelm Agrell.