söndag, oktober 11, 2009

3 dagar kvar och kognitiv dissonans

Henrik Larsson skriver i en kommentar på Emmas blogg att det råder kognitiv dissonans bland flera FRA-anhängare. I Nationalencyklopedin definieras termen på följande sätt.

Kognitiv dissonans avser det obehagliga känslotillstånd som uppstår när en person samtidigt omfattar sinsemellan oförenliga attityder, eller när det råder en konflikt mellan vederbörandes attityder och handlingar. Detta leder till en strävan att förändra attityderna eller handlingarna så att de blir förenliga (konsonanta) med varandra. Man kan t.ex. minska dissonansen mellan "jag röker" och "rökningen orsakar cancer" genom att sluta röka, genom att förringa bevisen för sambandet mellan rökning och cancer, genom att anta att risken för cancer vid rökning är mindre än risken av den stress som rökandet hjälper oss att få bukt med eller genom att söka stöd av rökare och undvika icke-rökare.
Uppdatering. Läs artikel på Newsmill på liknande tema.

7 kommentarer:

Farmorgun sa...

Tack för denna utmärkta förklaring. Det hjälper mig att förstå Camillas närmast religiösa utrop i Rapports intervju att FRA-lagen blivit mycket bättre. Tyckte hon att folksamlingen var för liten för att kunna uttrycka något tvivel? Undrar vad som sedan händer när Säpo och Rikskrim får ett Ja?

Lars-Erick Forsgren sa...

Kanske är det så, ja. Eller så att Camilla pga stort tryck från båda sidor vill göra båda tillfreds. Ngn slags inre kompromiss.
Med resultat att alla lär bli missnöjda.
Men var hon hamnar vet vi inte än.

Mark Klamberg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Javisst kan det finnas en del kognitiv dissonans och därmed Platons grotta i det hela, men jag tror att det finns värre aspekter som handlar om lydig inställsamhet i karriärsyfte. Alltså återigen Platon och denna gång hur den tyranniska naturen är beskaffad och vilka begär de styrs utav. Den tyranniska naturen är inte tyranner eller ens önskar tyranneri, deras inställsamma lydighet leder dock till det. När alla bara lyder och gör sitt för att om möjligt ställa sig in hos den som kan stilla deras begär i form av positioner, så får man naturligtvis den mest toppstyrda organisation man kan tänka sig. Om ledningen uppenbarligen vill införa massavlyssning, så kommer dessa undersåtar att lydigt göra allt som står i deras makt för att gå ledningen till mötes, hittar på argument och går i klinch med alla som på minsta vis inte håller med ledningen.

Två korta citat ur Staten av Platon:

Pengar eller ära kunna således ej förmå goda människor att regera, fortsatte jag. Ty de vilja ej öppet kräva lön för att regera och därigenom få namn av legohjon, ej heller vilja de i hemlighet skaffa sig vinning av sitt ämbete och därigenom bli tjuvar. Ej heller lockar dem äran; ty de äro ej ärelystna. Så måste man alltså tvinga dem, och de måste förmås att regera genom hotelse om straff. Detta tycks vara anledningen, varför det anses som en skam att gärna och villigt åtaga sig regeringen i stället för att tvingas till det. Och det svåraste straff, som kan drabba dem - det är, att de annars komma att själva regeras av sämre folk, om de ej vilja ta regeringen i egen hand. Det är av fruktan för detta, som de goda åtaga sig regeringen.

och:

Är det nu inte så, att dylika människor som enskilda personer - innan de kommo till makten - ha följande karaktär: antingen vilja de vara tillsammans med smickrare, som äro beredda att lyda dem i allt, eller också, om de själva ha behov av något, ödmjuka de sig och tveka ej att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet, men när de väl ha fått, vad de ville, stå de där som främlingar?

Platon resonerade sig också fram ganska logiskt om hur tyrannen uppstår ur demokratin som en beskyddare. Vi ser det hända idag mitt framför näsan på oss, alla dessa små steg efter den berömda vägen som tas, alla ivrigt motiverade av lydiga karriärister som någon sorts beskydd mot "välj ditt gift". De tvekar inte en sekund över att att spela vilken roll som helst för att markera sin förtrolighet, bara för att därefter stå där som en komplett främling när han fått som han ville. Tänk bara på krokodiltårarna och åkallandet av mamma i raksdagens talarstol den 18:e juni.. Platon hade nog också rätt i att den ofrivillige tyrannen är den olyckligaste människan av dem alla.

De socialpsykologiska krafterna i rörelse, där kognitiv dissonans, dubbelspråk osv.. blir naturliga ingredienser är mycket starka. Om en gycklare på medeltiden sade att jorden var rund, så skrattade alla hjärtligt. Men om någon tillräckligt trovärdig sade detsamma, så riskerade han att dödas. Det är Platons grotta sammanfattad i två meningar, så stark är dissonansen på vårt psyke och det har socialpsykologiska bottnar genom att vi alla är flockdjur till naturen.

- Anton S.

Anonym sa...

Glömde, fortsättning på mitt förra inlägg.

Det har i alla tider varit så att ledningspositioner lockar till sig en viss typ av människor, men det har också alltid varit känt att de som vill leda ofta är de sämst skickade att göra det, just eftersom de ofta har fel drivkrafter. De vill stilla sitt begär av ära, positioner osv.. istället för att använda sitt förnuft för att göra rätt. Redan på Platons tid och grekernas tidiga experiment med demokrati så insågs att det behövs någon form av funktioner som ger incitament att göra rätt som är starkare än andra sorters begär som driver folk till saker. Större delen av Staten handlar ju om hur Sokrates beskriver ett samhälle i olika stadier av febertillstånd som Glavkon formulerade frågan till honom.

Vi har faktiskt tagit bort en sådan funktion ur vår demokrati. Rätten att utkräva ansvar av enskilda politiker. Kenneth G Forslund och Catharina Bråkenhielm (s) motionerade om precis detta 2006. Idag kan vi bara lyssna till fagra ord, ofta från den typen av människor som vill in men absolut inte är lämpliga just för att de styrs av sitt begär att komma in och egentligen inget annat. När de sedan väl kommit in så vänds givetvis hela den retoriska skickligheten till dem som har makt att hålla dem kvar. Förr kunde vi rösta bort enskilda ledamöter, alternativt så gjorde partiledningen jobbet om strykningarna blev besvärande många. Dagens system innebär över tid att allt fler olämpliga personer ansamlas i riksdagen och när personer med dessa drivkrafter också finns i ledningen så blir eländet komplett. Detta är ju samtidigt folk som gillar att omge sig med ja-sägare, därför blir de som vill ändra till en allt mindre minoritet och uppfattas som obekväma, vilka senare givetvis inte ens finns på valsedeln.

En annan farlig sida av samma sak är ju också hur lättkontrollerade denna typ av människor är, av dem som har vad de vill åt. De behöver inte ens mutas, det räcker med att de sas. får sitta med vid bordet, för det är just precis detta de vill att få vara med. Att påverka perverteras till att vara medlöpare. Idag har vi tyvärr ett system som uppmuntrar det och människorna inom systemet som har makten över det, vill inget hellre.

- Anton S.

Anaïs sa...

"Kognitiv dissonans" - ett välbehövligt och fullständigt centralt begrepp i debatten, helt klart!

stefan mårtensson sa...

Ja det kan vara en psykologisk förklaring, men fortfarande är det så att politiker också har en fri vilja. Detta gäller även om de sitter i riksdagen. Politiker borde inte vara offer och deras förklaringar borde inte hamn inom djuppsykologins område.

Vi behöver politiker som tar ansvar för sina handlingar