Införlivandet av barnkonventionen i svensk rätt

Flera motioner till folkpartiets landsmöte handlade om att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag. Partistyrelsen förklarade i sitt svar att Sverige normalt använder normharmonisering vilket innebär att man "anpassar sina lagar så så att de uppfyller konventionens krav" (sic).

Jag tyckte partistyrelsens begreppsanvändning var förvirrande, ovanstående är vad som normalt kallas "transformation". Detta ska jämföras med normharmoni som betyder att gällande rätt anses överensstämma med konventionen. Jag tänkte gå upp i debatten och förklara detta samt argumentera för att transformation i vissa delar kan göra att barnkonventionen får önskvärt genomslag i svensk rätt. Det vore mer i enlighet med svensk rättstradition. Det kan exempelvis konstateras att barnkonventionen i vissa delar redan införlivats i svensk rätt genom transformation, se 6 kap. 2 a § föräldrabalken: "Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge." Hela konventionen har dock inte lett till transformation, i stora delar ansågs svensk rätt stå i normharmoni med barnkonventionen när Sverige anslöt sig. Transformation och konstaterande av normharmoni kan vara enklare för svenska jurister att tillämpa än inkorporering.

I samma stund som jag skulle gå upp i debatten valde partistyrelsen att jämka sig och därmed för att vilja inkorporera barnkonventionen i svensk rätt. Jag vet inte om detta är bästa alternativet för att säkra barns rättigheter i Sverige. I vilket fall avstod jag från att gå upp i debatten.