tisdag, januari 19, 2010

Robert Hårdh kritiserar Sverige angående lagföring av krigsförbrytare

Direkt från Sälen. Robert Hårdh från Civil Rights Defenders (tidigare Svenska Helsingforskommittén) inleder rikskonferensens tema om makt och moral. Han kritiserar Sveriges agerande i samband med övningen Snöflinga då rysk militär, däribland misstänkta krigsförbrytare, övade med Försvarsmakten. Då anmälde Svenska Helsingforskommittén saken till svenska åklagare som i sin tur avstod att utreda fallet med hänvisning till att den misstänkte var skyddad av folkrättslig immunitet. Någon sådan immunitet fanns inte, motiveringen kritiserades av professorn i folkrätt Ove Bring, som sade att en generallöjtnant inte har immunitet. Läs mer från Sveriges Radios rapportering vid denna tidpunkt (2006),

8 kommentarer:

Bruntbloggen sa...

Nu är jag så fräck så jag påpekar att fallet Sucharov är bland de många fall som kommenteras i min bok om Sveriges hantering av krigsförbrytare, Purgatorium, som utkommer i mars.
Jag håller nog annars med Robert, och säger något liknande i veckans nummer av Arbetaren.

Mats Deland

Kraxpelax sa...

Psykvården. Politiskt viktig uppdatering.

Taxieländet i Stockholm.

Samhällsfara!

Mark Klamberg sa...

Mats,
Meddela gärna när boken publicerats.

Bruntbloggen sa...

Självfallet, och vad jag av någon anledning glömde att skriva ovan (vilket gjort att kommentaren sett lite mindre märklig ut) är att min tolkning något skiljer sig från Hårdhs (och uppenbarligen Brings). Vad jag kunde se var det bestämmelsen om förhandsbesked om regeringstillstånd (vilket krävs vid åtal enligt universell jurisdiktion) som var avgörande, inte diskussionen om immunitet (som naturligtvis fanns i bakgrunden). Teknikalitet, men bara för att påminna om att det finns en mängd problem med den svenska lagstiftningen.

Mark Klamberg sa...

Mats,
Åklagaren gjorde mycket riktigt en invändning om förhandsbesked från regeringen. Till saken hör att åklagare måste ansöka om ett sådant förhandsbesked, det är inget som regeringen på eget iniativ antar. Något sådan ansökan till regeringen kom aldrig från åklagaren. Även detta tog Hårdh upp under sitt anförande (eller i samband med konferensmiddagen när vi diskuterade saken).

Bruntbloggen sa...

Hej igen, Mark. Nja, isåfall står ord mot ord. Jag talade med åklagaren, och han sade att han hört sig för hos JD om ett förhandsbesked (vilket han sa var det normala förfarandet). JD valde att inte svara, vilket tydligen är helt unikt, och därför bedömde han med stöd i lagens (från 1984) förarbeten att inte genomföra det gripande under brinnande manöver som skulle varit nästa steg (tillståndet i sig kan väl bara sökas i samband med själva åtalet?). Detta eftersom polisen ska agera med urskiljning när det framstår som osäkert om tillstånd kommer att meddelas - vilket det ju gjorde iom att JD inte lämnade något förhandsbesked.
Nå, du kan säkert som jurist bringa bättre reda i detta än vad jag kan (som historiker). Poängen är snarast att det rättsliga läget kring denna typ av åtal är osäkert och framförallt oprövat, det gäller även immuniteten. Sen klarnar det förstås, i takt med de rättsutslag som kommer - något som du ju själv diskuterat i samband med Arklövmålet.

Anonym sa...

Om åklagaren i fallet Sucharov hade lämnat in ansökan hos Justitiedepartementet, så skulle den förstås ha diarieförts, både som utgående handling hos åklagarmyndigheten och som inkommande handling hos departementet.

Om någon skriftlig ansökan inte hade gjorts, så skulle förmodligen tjänsteanteckningar upprättats och diarieförts på respektive myndigheter.

Om inget av detta gjorts, så har staten i vilket fall behandlat ärendet felaktigt.

Bruntbloggen sa...

Jag är inte praktiserande åklagare så jag måste lita på uppgifter från andra. Enligt åklagaren har kontakten tagits via telefon, vilket ska vara praxis. JD vill vare sig bekräfta eller dementera en sådan kontakt (de kan naturligtvis hänvisa till förundersökningssekretess, SekrL 5:17 tror jag). Längre kan jag som historiker inte komma i dokumentationen.
Min tolkning är att ärendet juridiskt sett hanterats korrekt, men att man bör se över lagstiftningen.