Varför räcker inte penningtvättsdirektivet?
Uppdaterat inlägg. DN:s Hans Rosén skriver idag om förhandlingarna mellan EU och USA om ett utbyte av bankuppgifter, det sk SWIFT-avtalet. Frågan är om EU ska gå med på att bankuppgifter ska överföras i bulk till USA.
I intervjun nämner europarlamentarikern Alvaro (liberal) att EUs penningtvättsdirektiv redan innehåller en skyldighet för kredit- och finansinstitut att lagra information om banktransaktioner. I direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism kan man läsa följande.
Artikel 30I artikel 32 anges att kredit- och finansinstitut ska inrätta system som gör det möjligt att snabbt och fullständigt kunna lämna upplysningar om huruvida de under de senaste fem åren har haft en affärsförbindelse med viss person och, om så skulle vara fallet, om förbindelsens natur. Direktivet har genomförts i svensk lagstiftning, se proposition 2008/09:70 och lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Medlemsstaterna skall se till att de institut och personer som omfattas av detta direktiv bevarar följande handlingar och uppgifter, så att de kan användas vid eventuella undersökningar eller utredning av möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism som utförs av finansunderrättelseenheten eller andra behöriga myndigheter i enlighet med den nationella lagstiftningen:
a) När det gäller krav på kundkontroll: en kopia av eller uppgifter om den bevisning som krävts under minst fem år efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört.
b) När det gäller affärsförbindelser och transaktioner: uppgiftsunderlag och arkiv, bestående av originaldokument eller sådana kopior som i enlighet med gällande nationell lag får företes i domstolsförfaranden, under minst fem år efter det att transaktionerna utförts eller affärsförbindelsen avslutats.
Detta ska jämföras med förslaget till SWIFT-avtal som anger lagringstiden till fem år, uppgifterna får inte användas för datamining och alla sökningar i tillhandahållna (till USA överförda) uppgifter ska grundas på tidigare känd information eller bevis som är skäl att misstänka att den sökobjektet har kontakt med terrorism eller dess finansiering. En skillnad mot penningtvättdirektivet är att uppgifterna ska överföras i bulk till amerikanska myndigheter.
Penningtvättsdirektivet anger i artikel 38 att kommissionen ska lämna hjälp för att underlätta samordning, bl.a. informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheterna i gemenskapen. Det vore en relativt liten förändring att tillåta ett begränsat utbyte även kan ske med amerikanska myndigheter.
Då uppstår följande fråga, om nu dessa uppgifter redan lagras i fem år hos europeiska kredit- och finansinstitut och uppgifterna får lämnas ut till myndigheter för terroristbekämpning, varför är SWIFT-avtalet med bulköverföring överhuvudtaget nödvändigt? Denna enkla fråga måste politikerna besvara.
Ett tänkbart svar vore att amerikanska myndigheter vill söka igenom alla uppgifter och leta efter avvikelser, sk datamining, men det är förbjudet enligt det aktuella förslaget.
Bloggar
HAX1 I HAX2 I Attila I Farmorgun I
6 kommentarer:
Både du och jag vet svaret på den här frågan. Dock tycker jag du borde posta alla dina juridikinlägg på juridikbloggen med.
Det tycker jag var en jättebra fråga.
Om du formulerar den på ett koncist och bra sätt och mejlar den till mig, så kan jag ställa den som en prioritetsfråga till Cecilia Malmström.
Då är hon skyldig att svara inom 3 veckor.
Christian,
Roligt att du gillade inlägget.
Jag sitter lite trångt till och hinner tyvärr inte jobba med en fråga, men ni får gärna ställa en sådan fråga.
Självklart bör det räcka med pengatvättsdirektivet, mer än väl.
Det verkar som ivern att utöka kontrollen av oss vanliga människor driver fram skapandet av nya direktiv och lagar så till den grad att de överlappar varandra. Och dessutom blir så många att de blir oöverskådliga och dessutom onödiga. I vart fall för redovisade syften.
Hoppas att Christian E kan fixa till (med ngns hjälp) en bra fråga om detta till Ceci Malmström. Hon borde dessutom skaffa sig bättre rådgivare. Hon motsvarar inte alls mina förväntningar.
Mycket intressant inlägg. Det finns många frågetecken kring dylik lagstiftning. En annan vinkel på det hela är att kriminella i allt större utsträckning kommer att använda sig av kontanter - och då blir de ännu svårare att spåra.
Ytterligare en "brist" hos penningtvättdirektivet är att myndigheter inte omfattas av det.
Med Swiftavtalet får alltså USA också fullständig insyn i andra staters finanser.
Att myndigheter inte omfattas av penningtvättdirektivet gör å andra sidan att de kan åläggas att inte efterforska identiteten på den som gör en inbetalning, till exempel hos Skattemyndigheten. Bara vad betalningen avser och för vems räkning.
Och det utnyttjar jag för att i FL § 4 föreslå ett tvång för myndigheter att acceptera betalning i sedlar och mynt, utan att efterfråga inbetalarens identitet eller fråga varifrån vederbörande har fått pengarna.
Den senaste posten i serien om kontanters återupprättande som betalningsmedel.
Skicka en kommentar