fredag, augusti 06, 2010

FRAs förutsättningslösa spaning

DN publicerade den 5 augusti 2010 artikeln "På hemligt uppdrag" om FRA och försvarsunderrättelsedomstolen. Tyvärr finns artikeln inte tillgänglig på DNs hemsida. I artikeln intervjuas bl.a. professor Dennis Töllborg som menar att förhandsprövningen i domstol hämmar FRAs spaning som består i att förutsättningslöst söka efter mönster. Smålandspostens Mathias Bred upprepar samma tes i en ledare. Han skriver bl.a. följande.

Eftersom den civila myndigheten FRA måste få en spaningsinsats på förhand godkänd av den domstol - Försvarsunderrättelsedomstolen - är man tvungen att veta mot vem man ska spana. I praktiken kan man därför inte försöka upptäcka okända hotbilder, man måste ju först känna till vilka de är. Därmed faller idén med en strategisk underrättelsetjänst.
Förhandsprövning i domstol skapar säkert mer pappersarbete hos FRA med minskad effektivitet, men jag ifrågasätter om de senaste lagändringarna gjort att myndigheten på förhand måste veta man ska spana mot före inhämtning sker. Något krav på att FRA ska veta vem man spanar på före inhämtning finns inte i lagtexten. Domstolen kan avge beslut med väldigt svepande omfattning. Jag tror en del av förklaringen varför vi gör olika tolkningar beror på att lagtexten delar upp i FRAs verksamhet i två delar: FRAs 1) försvarsunderrättelseverksamhet och 2) teknik- och metodutveckling. Många diskuterar bara den förstnämnda verksamheten utan att att uppmärksamma den sistnämnda. Jag har utvecklat saken i en artikel i Svensk Juristtidning med hänvisningar till relevanta lagrum, förarbeten och min slutsats är följande.
Något förenklat kan försvarsunderrättelseverksamheten beskrivas som djup och smal genom att den generar fokuseradunderrättelserapportering. Jämförelsevis kan utvecklingsverksamheten beskrivas som ytlig och bred genom att den i sig inte generar underrättelserapportering men samtidigt medför den inhämtning, bearbetning och lagring av en stor mängd uppgifter, även sådana rörande privatpersoners kommunikation som saknar koppling till yttre hot eller dylikt.
I förarbetena står följande om försvarsunderrättelseverksamheten (sid. 137 i prop. 2006/07:63)
Att den verksamhet som regleras i lagen får bedrivas för försvarsunderrättelseändamål innebär att inhämtning t.ex. får ske av uppgifter av relevans för att kartlägga militära hot mot landet och förhållanden som är relevanta för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser samt kartläggning under pågående insatser av hot mot svensk personal eller svenska intressen i övrigt. Vidare får inhämtningen avse strategisk kartläggning av internationell terrorism eller annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen.
I ett senare stycke på samma sida blir det tydligt att FRA kan inhämta och lagra information utan koppling till något hot.
Inhämtningen enligt lagen skall emellertid även få bedrivas för vissa andra särskilda syften som inte omfattas av försvarsunderrättelseverkamheten
Detta är en referens till 1 § andra stycket signalspaningslagen (numera tredje stycket) som förblev oförändrad även efter lagändringarna som utfärdades den 15 oktober 2009. I Prop. 2006/07:46, sid. 68 kan man läsa följande.
Eftersom [utvecklingsverksamheten] syftar till att möjliggöra försvarsunderrättelseverksamheten kan det inte anses oförenligt med det ändamål för vilka uppgifterna samlas in att uppgifterna också i viss utsträckning behandlas i försvarsunderrättelseverksamheten.
Det innebär att FRA i stor utsträckning får inhämta och lagra signaler förutsättningslöst vilket Töllborg och Smålandsposten verkar förespråka. Av texten ovan framgår även att informationen som inhämtats för "andra särskilda syften" får återföras till FRAs försvarsunderrättelseverksamhet. Domstolen beslut begränsar förvisso för vilka ändamål FRA får söka i den information som myndigheten samlat in men det innebär inte att FRA före all inhämtning av signaler måste veta vem myndigheten spanar på eller att man är förhindrad att söka efter mönster. Lämpligheten att FRA i bred omfattning kan inhämta och lagra information kan vi ha olika åsikter om, men det är ett underbetyg åt lagstiftaren att vi gör så olika tolkningar av vad lagstiftningen innebär.

7 kommentarer:

Dennis Nilsson sa...

Ja, det är ju det som är avsikten med denna icke-lagstiftning.

Vilda Västern rules. En svensk version av "Patriot Act".

scaber nestor sa...

Nu vet jag inte hur aktuellt detta är, men vintern -08 försökte jag på mig en lekmanna-analys av hur lagen såg ut då.

http://scabernestor.blogg.se/2008/december/fra-20-en-snabb-forsta-analys.html

http://scabernestor.blogg.se/2008/december/fra-20-mer-analys.html

http://scabernestor.blogg.se/2008/december/fra-20analys-av-paragraf-4.html

http://scabernestor.blogg.se/2008/december/fra-lagen-analys-av-5.html

冠賴伶冠賴伶冠賴伶 sa...

如果你批評他人。你就沒有時間付出愛............................................................

賴成陳韻邦v貞 sa...

Knowledge is a treasure, but practice is the key to it.................................................

Jonas B sa...

Synnerligen okunnigt av Töllborg och Smålandsposten. Nog kan man tycka att personer som påstår sig ha följt hela FRA-debatten borde veta bättre.

Jag hoppas verkligen att de hittar fram till detta blogginlägg. Precis som framgår av lagtexten kan FRA visst spana förutsättningslöst.

Syftet med FRA-lagarna har aldrig varit att ändra något väsentligt i FRA:s arbetssätt. Bara att göra en verksamhet fullt ut laglig, som tidigare utförts i en rättslig gråzon.

Jonas B sa...

Några saker till:

Det Dennis Töllborg borde kritisera är den samverkanslogik som råder mellan FRA:s kontrollorgan och FRA. Det är nämligen han själv som myntat begreppet.

Det finns inget som tyder på att konfliktlogik råder i kontakterna mellan t.ex. Försvarsunderrättelsedomstolen och FRA. Är ett sådant förhållande bara ett problem för Töllborg när det gäller Säpo? Eller menar han att egenskaper som "träffsäker paranoia i kombination med bristande självbevarelsedrift och ett helvetes patos" finns hos domstolens ordförande, Runar Viksten? Av vad som hittills framgått tycks denne herre tvärtom vara en riktig FRA-vän. Det lär nog också visa sig när han i höst lägger fram sin utredning om signalspaning för polisiära ändamål.

Jag hoppas också att företrädare för SIUN vågar träda fram och berätta om sin arbetssituation. Vilka resurser har nämnden när man ska kontrollera utfallet av en kvarts miljon sökbegrepp? Hur övervakar man FRA:s trafikdatahantering? Har man någon insyn i utlandsutbytet?

En sak är väl vad FRA påstår för nämnden att man gör. Men i vilken utsträckning går SIUN in och gör faktiska kontroller?

Efterkontrollen är det allra viktigaste när det gäller FRA:s spaning. Jag hoppas DN eller andra följer upp med artiklar i ämnet.

Mark Klamberg sa...

Nu tror jag Töllborgs poäng är att självständig och effektiv efterkontroll är viktigare än domstolens förhandsprövning. I det kan jag hålla med honom.