Intervju i NyTeknik

Igår blev jag intervjuad i NyTeknik om förslaget att FRA ska signalspana för polisen. Artikeln publiceras idag på tidningens hemsida.

Efter intervjun fick jag citat per mail. Jag var inte nöjd med svaret eftersom det angav att jag förespråkade att teleoperatörerna skulle utföra "signalspaning" åt polisen, vilket inte är fallet. Det finns fler sätt avlyssna och övervaka telekommunikation än signalspaning.

Jag korrigerade därefter citatet enligt följande.

—Man borde utreda om polisen kan få tillgång till meddelanden och uppgifter på samma sätt som de i dag kan få viss information från tele- och internetoperatörerna beträffande inhemsk kommunikation, säger han.

Det senare svaret var ok för journalisten Monica Kleja och när jag talat med henne idag så förklarar hon att hennes medarbetare publicerat fel version av artikeln. Det ska korrigeras.

Hur realistiskt är mitt förslag? FRA har i ett yttrande den 2 mars 2009 sökt att förklara varför det inte är möjligt. För det första menar FRA på sidan 2 i sitt yttrande att det skulle krävas investeringar hos operatörerna för att skilja ut den relevanta kommunikationen. Då vill jag att det utreds hur omfattande dessa investeringar skulle vara. Vidare, när jag talat med en teleoperatör som berörs av FRAs spaning så har de förklarat att utrustning för att de på egen hand ska skilja ut kommunikation i internationell trafik för närvarande inte är installerat men det finns tillgängligt på den kommersiella marknaden. För det andra anger FRA att underrättelsetjänster inte vill röja för teleoperatörerna vad de spanar på. Det är argument jag kan förstå när spaningen riktas mot andra stater och deras myndigheter, t.ex. ambassader. Argumentet blir dock svagare beträffande terrorism och internationell brottslighet. När polisen ska rikta avlyssning mot inhemsk kommunikation är det inga problem att begära ut kommunikation från teleoperatörerna så jag har svårt att förstå varför det skulle vara ett större problem när det avser internationell trafik. Till sist, ett möjligt tredje argument. Någon skulle kanske hävda att spaningen riktas mot företeelser, inte individer. När signalspaningskommitten granskat FRAs verksamhet skriver de följande på sid. 71 i SOU 2011:13, presenterad den 8 februari 2011:

FRA har beskrivit för kommittén att de sökbegrepp som används vid signalspaning i stor omfattning är direkt hänförliga till en viss fysisk person. Detta är den gängse metoden för signalspaning som har sin grund i att den kommunikation som FRA söker efter sker mellan individer. Utifrån denna information drar kommittén slutsatsen att det vid signalspaning är nödvändigt att använda sökbegrepp hänförliga till personer. Kommittén konstaterar därför att den enligt lag uttryckta mycket restriktiva möjligheten att använda sökbegrepp hänförliga till viss fysisk person inte motsvaras av de beskrivna förutsättningarna för att bedriva signalspaning.

För de som undrar vad ett sökbegrepp i signalspaning är, så kan det exempelvis vara ett telefonnummer. Telefonnumret kan polisen få från utländska partners, genom tidigare bevakning av potentiella brottslingar, teleövervakning med trafikanalys, osv. Om polisen har telefonnumret så skulle det vara möjligt att begära meddelanden och övrig information direkt från operatörerna och inte gå omvägen via FRA. Mitt ödmjuka önskemål är att detta alternativ ska utredas och om det inte är möjligt bör förklaring ges.

Bloggar
Farmor Gun