Kan Breivik dömas för brott mot mänskligheten?

NRK och SvD rapporterar att åklagaren överväger att väcka åtal mot Breivik för brott mot mänskligheten för vilket straffet kan uppgå till 30 års fängelse. Det är längre än det längsta fängelsestraff som verkar gälla för övriga brott i Norge, 21 år. Det kan förklara åklagarens intresse för denna brottsrubricering. Straffbestämmelsen om brott mot mänskligheten återfinns i § 102 straffeloven och är väldigt ny då den trädde ikraft den 7 mars 2008.

Romstadgan
Den norska lagstiftningen baseras på Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen vilket väckte åtminstone en fråga hos mig. Breiviks handlande uppfyller alla rekvisit (på engelska "elements", på vanlig svenska: villkor) för brott mot mänskligheten enligt Romstadgan med ett möjligt undantag. Brott mot mänskligheten ska vara ett systematiskt eller omfattande angrepp riktat mot civilbefolkningen. Brottet kan begås i fredstid och till skillnad från krigsförbrytelser finns det inget krav på att handlingen ska ske i samband med en väpnad konflikt. Enligt artikel 7(2)(a) i Romstadgan finns en bestämmelse som höjer ribban ytterligare för åklagare genom att angreppet ska följa av en stats eller organisations policy. Denna högre ribba var kontroversiell när Romstadgan antogs då. Frågan är om Breiviks handlande kan anses vara följd av en stats eller organisations policy. Frågan har uppkommit i ICC där domaren Hans-Peter Kaul tagit fasta på detta krav i två skiljaktiga meningar beträffande påstådda brott i Kenya. Kaul ansåg att domstolen ej hade jurisdiktion (behörighet) över de påstådda brotten då rekvisitet beträffande policy ej var uppfyllt.

Norsk lagstiftning saknar krav angående stats eller organisations policy
Nu ska Breiviks ansvar prövas mot norsk lagstiftning och inte Romstadgan. Den norska lagstiftningen innegåller ingen explicit rekvisit som kräver att angreppet ska följa av en stats eller organisations policy. Av de förarbeten som jag hittat finns det inget som tyder på att det finns i implicit form. Se nedanstående utdrag.

§ 16–3. Forbrytelse mot menneskeheten
Her foreslås det tatt inn en bestemmelse som svarer til art 7 i Roma-vedtektene, hvor 11 typer handlinger er karakterisert som forbrytelse mot menneskeheten. Handlingstypene inkluderer blant annet drap, utryddelse, voldtekt, deportasjon eller tvangsoverføring av befolkning, tortur, apartheidforbrytelsen og andre umenneskelige handlinger av liknende art som forårsaker store lidelser eller gjør alvorlig skade på legeme eller psykisk eller fysisk helbred. For å rammes av art 7 må handlingen være av kvalifisert art ved at den må være begått som ledd i et utbredt eller systematisk angrep mot en sivilbefolkning og med kunnskap om at handlingen passer inn i et slikt mønster. Med «utbredt» siktes det til at det kreves skade av et stort omfang, først og fremst et stort antall ofre. Med «systematisk» siktes det til et mønster eller en metodisk plan som er organisert og ikke tilfeldig. Kommisjonen foreslår at kravet om «kunnskap» erstattes av et alminnelig forsettskrav, jf avsnitt 7.5 foran.

Forut for vedtakelsen av Roma-vedtektene var kategorien «forbrytelse mot menneskeheten» regnet som en del av internasjonal sedvanerett, og var inntatt i jurisdiksjonen til de midlertidige domstolene for det tidligere Jugoslavia og Rwanda. Det vises til framstillingen i St prp nr 24 (1999–2000) s 29 og s 52–57.

Når det gjelder bestemmelsens forhold til utk § 16–1 om krigsforbrytelse og § 16–2 om folkemord, vises det til nevnte proposisjon s 29:

«Historisk springer denne kategorien forbrytelser ut fra en erkjennelse av at grusomheter mot sivile i en del tilfeller ikke fanges opp av begrepet ‘krigsforbrytelser’. Dette kan eksempelvis gjelde i en internasjonal væpnet konflikt der vedkommende sivile ikke er fiendens borgere, eller, mer generelt, kan det gjelde der grusomhetene begås mot ens egen befolkning. Det kan også gjelde der det overhodet ikke foreligger en væpnet konflikt, eller forbrytelsene begås før en slik konflikt bryter ut. Mens det er meget omfattende beviskrav som må oppfylles for å kunne konstatere folkemord, noe det begrensede antall saker og domfellelser siden Nürnberg-rettergangene vitner om, vil forbrytelser mot menneskeheten i en del tilfeller i praksis kunne være lettere å bevise.»

Om min slutsats stämmer så blir det lättare för åklagaren att väcka åtal beträffande brott mot mänskligheten. Även om åklagaren har en sådan möjlighet kan det med tanke på Breiviks vilja att omkullkasta demokratin i Norge ikväl vara mer lämpligt att åtala enligt rubriceringen terroristbrott.

Jag vill poängtera att det säkert finns norska jurister som har en bättre inblick i vilken diskussion som föregick antagandet av den nya lagstiftningen. Det är möjligt att de kan svara på varför kravet om angående stats eller organisations policy saknas i den norska straffeloven. Det mest troliga svaret är att den norska lagstiftaren ville ge straffbestämmelsen en så stor räckvidd som möjligt.

Jämförelse med svensk lagstiftning
I svensk strafflag saknas det en brottsbestämmelse om brott mot mänskligheten så om en motsvarande situation skulle uppkomma i Sverige skulle en åklagare sakna möjlighet att väcka åtal med rubriceringen brott mot mänskligheten. Det är olyckligt.

Uppdatering
Ovan väcker jag frågan om det är lämpligt att åtala Breivik för brott mot mänskligheten. Jag diskuterar även skillnaden mellan Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen och norsk lagstiftning. Fyra dagar senare rapportetat DN att två professorer i juridik uttrycker tvekan inför tanken att åtala Breivik för brott mot mänskligheten trots att det skulle ge högre straff än andra rubriceringar.

Utøya In Memoriam

Saknar ord. Visa ditt stöd till Norge och AUF.

EU-kommissionen utesluter alternativ till masslagring

EU-kommissionens förslag till system för spårning av terroristfinansiering (EU terrorist finance tracking system - EU TFTS) innehåller tre möjliga alternativ. EU-kommissionen har dock avstått från att utreda ett fjärde alternativ som förmodligen bättre skulle värna vanliga privatpersoners banksekretess. Jag och andra har förespråkat ett system där terroristbekämpande myndigheter endast ska få begära ut begränsade mängder information kopplad till någon form av brottsmisstanke. Detta avfärdar kommissionen i inledningen av sitt förslag (sid 3).

The data is provided in bulk (on the basis of relevant data categories) rather than on an individual basis (in response to a request concerning one or more individuals), due to the fact that the provider of these data does not have the technical capacity to provide the data on an individualised basis. In addition, in order for the provider to release such data on an individualised basis, it would need to set up a dedicated search and analysis function, which is not required by its business processes, and would entail significant resource implications. Also, requesting data on an individualised basis would mean that the provider would in effect be made aware of which individuals are investigated in the context of terrorism investigations and their financial relationships. This could have an impact on the effectiveness of such investigations.

Jag finner inte kommissionen argumentation tillräckligt övertygande. Förslaget om ett framtida EU TFTS kommer ej att omfatta transaktioner som äger rum inom ett EU-land utan endast internationella transaktioner. Likväl kan myndigheter röja för företag som sysslar med nationella banktransaktioner vilken specifik transaktionsdata som ska lämnas ut. Det borde även fungera på EU-nivå gentemot organisationen SWIFT. Det är beklagligt att EU-kommissionen inte presenterar och utreder ett sådant fjärde alternativ.

EU-databas som lagrar vanliga privatpersoners bankdata

För snart ett år sedan nådde EU en kompromiss med USA om överföring och lagring av bankdata i bulk. Europaparlamentet gick med detta bl.a. med anledning av att EU-kommissionen avsåg att återkomma med ett förslag där EU ska bygga upp en egen databas som kommer att innehålla vanliga privatpersoners bankdata. Jag skrev om överenskommelsen den 26 juni 2010 och framförde då kritik. Jag anser att myndigheter ska begära avgränsade mängder data från banker istället för att i massiv skala lagra vanliga privatpersoners bankdata i en EU-databas.

Henrik Alexandersson uppmärksammar att EU-kommissionen nu återkommit med det förslag som Europaparlamentet begärt. Det är mycket tveksamt om Europaparlamentets uppgörelse med EU-kommissionen för snart ett år sedan var ett framsteg för vanliga privatpersoners banksekretess vilket var vad vissa EU-parlamentariker då hävdade.

Jag är precis hemkommen från en tre veckors studieresa i USA och kan intyga att bland amerikanska beslutsfattare finns det tyvärr väldigt liten förståelse för intresset av att hävda vanliga européers banksekretess. New York Times rapporterar dock väldigt neutralt om ämnet.

Bloggar och media
Christian Engström och SVT