lördag, januari 21, 2012

Så ska Östermalm förändras

Jag har blivit intervjuad i Östermalmsnytt hur Östermalm ska förändras och vad som är viktigt under 2012. Journalisten var särskilt intresserad av att höra hur jag såg på det begränsade, men likväl existerande, utanförskap som även finns på Östermalm i form av personer som är beroende av ekonomiskt bistånd. Det var den fråga jag prioriterat högst inför 2012. Jag framhöll att detta utanförskap måste brytas, framförallt för de berördas skull. Detta kom dock inte med i texten utan journalisten skriver att detta är viktigt för stadsdelsnämndens ekonomi vilket förvisso är viktigt men likväl sekundärt i förhållande till målet att alla ska ha makt över sina egna liv.

Dianagårdens vård- och omsorgsboende bör återgå i kommunal regi

Igår fredagen den 20 januari fick jag information om att Prime Professional lämnat in konkursansökan för DigniCare. DigniCare driver Dianagårdens vård- och omsorgsboende på uppdrag av Östermalms stadsdelsnämnd.

Tingsrätten har redan under fredag eftermiddag tagit beslut om konkurs och utsett en förvaltare. Konkursförvaltaren tar hand om konkursboet och utreder varför företaget gick i konkurs. I Sverige finns en statlig lönegaranti som gäller när arbetsgivaren har försatts i konkurs. Den ger skydd till arbetstagaren om inte lönen blir utbetald. Det är konkursförvaltaren som beslutar i detta ärende.

Tjänstemän på Östermalms stadsdelsförvaltning som följer verksamheten har förklarat att verksamheten har fungerat bra under DigniCare. Dianagården är populärt och fullbelagt, personalen fungerar bra och man har fått bra resultat i brukarundersökningar. Däremot har företaget tyvärr haft ekonomiska problem vilket till slut resulterat i konkursansökan. De som bor på Dianagården bor naturligtvis kvar med samma vård och omsorg som tidigare och verksamheten löper på som vanligt. Stadsdelsförvaltningen kommer följa verksamheten noga och delta och närvara på det sätt som krävs för att de boende ska få fortsatt bra service och god omvårdnad.

Som gruppledare och ledamot för folkpartiet i Östermalms stadsdelsnämnd anser jag att när konkursförvaltarens uppdrag och ansvar för Dianagården upphör så bör verksamheten återgå i kommunal regi, i vart fall den närmaste följande tiden. Jag anser att det är viktigt för de boende och personal på Dianagården att känna stabilitet och någon form av kontinuitet. Vi politiker som är ytterst ansvariga för omsorgen om de äldre bör i detta skede få kunskap om vilka behov och önskemål som de boende har.

Jag anser att stadsdelsnämnden även bör överväga att på längre sikt behålla Dianagården i kommunal regi. Det är bra om det finns olika driftsformer för vård- och omsorgsboenden i stadsdelen. För närvarande har stadsdelsförvaltningen genom personal på det centrala kansliet egen kompetens att driva vård- och omsorgsboenden och så vill jag att det ska förbli då vi har det yttersta ansvaret för att denna verksamhet fungerar väl.


fredag, januari 20, 2012

Allvarliga brister i FRAs hantering av personuppgifter

Uppdaterad. IDG har idag två artiklar om brister i FRAs hantering av personuppgiftshantering. Det mest allvarliga är följande.

1. FRA kan återskapa uppgifter som myndigheten enligt lag är skyldig att förstöra, exempelvis samtal mellan en misstänkt och en försvarare eller samtal som skyddas av meddelarskyddet.

Kommentar. Det anser jag direkt strida mot lagstiftningens text och ändamål. Detta var en risk jag påpekade augusti och september 2008 när det var aktuellt med ändringar i lagstiftningen. Jag hängde upp mig på att även efter gallring kan FRA lagra personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål, se 6 kap. 1 § Lag (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet. Denna bestämmelse blev inte ändrad vilket möjligtvis kan underlätta återskapande av information vilket kan strida mot andra bestämmelser. En annan förklaring är rent teknisk, jag har har uppfattat att raderad data som regel kan återskapas så länge som det inte skrivs över av ny data.

2. FRA har lagrat personuppgifter trots att kopplingen till det aktuella signalspaningsuppdraget varit otydlig. Vidare har databaserna inte heller gallrats på information som inte bör finnas kvar.

Kommentar. Det kan måhända vara olämpligt från en principiell utgångspunkt men är samtidigt tillåtet enligt  lagstiftningen. Jag skrev 2009 i Svensk Juristtidning följande om  lagstiftningen: "Det innebär att FRA har rätt att inhämta, bearbeta och lagra trafikdata utan att detta nödvändigtvis är kopplad till något hot mot Sverige". (sid 528)

Datainspektionen skrev följande i sin rapport från den 6 december 2010: "Sökbegreppen vid inhämtning av trafikdata är mer generella än vid inhämtning av meddelanden och medför en omfattande behandling av personuppgifter hos FRA. Det innebär i sin tur att det finns en relativt hög sannolikhet för att de personer som kommunicerar i de signalbärare som FRA bedriver inhämtning mot, kommer att få uppgifter om sin kommunikation sparad hos FRA i form av trafikdata." (sid. 4)

På vanlig svenska, FRA får enligt lagstiftningen lagra information som rör laglydiga medborgares kommunikation utan att det finns en koppling till något hot. Detta är i sig principiellt problematisk och blir än värre om gallringen som ska ske efter 12 månader inte fungerar.

3. FRA har skickat vidare information om en person till Säpo med anledning av signalspaning som ska ha skett på beställning av regeringen.

Kommentar. SÄPO har förvisso enligt 9 § Förordningen (2007:261) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet direkttillgång till FRAs rapportdatabaser. Det är dock principiellt problematisk att regeringen har beställt signalspaning som rör brottsbekämpning, det är en uppgift för polisen och SÄPO. Jag är medveten om att polisen och SÄPO för närvarande inte får beställa spaning från FRA men då ska regeringen inte kringgå detta förbud. Om så har skett vet jag inte men det förtjänar granskning.

Uppdatering. FRAs informationschef Anni Bölenius har skickat följande kommentar till mig som gick bra att återpublicera på denna blogg.

Hej Mark!
jag såg att du uppmärksammat artikeln i CS.
Här finner du lite info om hur FRA ser på uppgifterna. http://www.idg.se/2.1085/1.427484/fra-spaning-far-baklaxa
En del av frågorna som tas upp berör områden där förändringar redan är genomförda eller där arbete med förbättringar pågår. Andra synpunkter och kommentarer från Siun, som CS hänvisar till, handlar om tillämpning av gällande lagstiftning och rör frågor där fortsatta diskussioner pågår mellan FRA och Siun.
Det gäller framför allt under vilka förutsättningar rapportering ska ske till berörda myndigheter, däribland Säkerhetspolisen. Saken har diskuterats vid ett möte nyligen, varvid FRA och Siun var överens om att frågorna är principiella till sin karaktär och ska vara föremål för vidare diskussioner mellan FRA och Siun.
FRA avser att inkomma med ytterligare underlag och motiveringar till Siun inom kort.
Vad avser förstöring av uppgifter, så skriver CS att FRA har interna regler som innebär att man ska med hjälp av specialåtgärder återskapa den raderade informationen. Detta är felaktigt.
I stället framgår det av de interna föreskrifterna att det att med förstöring avses en åtgärd som utförs i syfte att radera all information ur ett system på ett sådant sätt att informationen inte utan exceptionella åtgärder går att återskapa. Det är nämligen inte möjligt att på teknisk väg helt förstöra informationen på sådant sätt att den inte går att återskapa.
Det framgår av Siuns protokoll att de har förståelse för de tekniska svårigheterna förknippade med förstöring.
Mot bakgrund av att det är förbjudet har FRA aldrig återskapat information som är förstöringspliktig och har inte för avsikt att göra det.
med vänlig hälsningar
Anni Bölenius Informationschef, FRA
Kommentar: Det verkar mycket riktigt som möjligheten till att återskapa information har en teknisk förklaring. Det är ju bra att FRA delar min uppfattning om hur lagstiftningen ska tolkas i denna del även om det finns dem som fortsatt kommer vara oroliga över att denna tekniska (men ej juridiska) möjlighet att återskapa raderad information finns.

Media
DN

Intervju angående ny svensk lag om internationella brott

Idag är jag intervjuad i DN angående ny svensk lag om internationella brott. Det gör jag med anledning av att idag avkunnar Stockholms tingsrätt dom mot en 34-årig serb åtalad för att ha deltagit i en massaker i byn Cuska i Kosovo. Förövarna skilde ut och mördade männen, cirka 40 personer. Jag bedömer att åklagarens utmaning i detta mål handlar mindre om eventuella brister i nuvarande lagstiftning och mer om vad som kan bevisas. Den åtalade nekar och säger att han inte deltog i massakern och inte ens var på plats. Jag besökte Stockholms tingsrätt den 26 oktober 2011 och lyssnade på rättegången när den åtalade förhördes.

Jag vill gärna utveckla min kommentar i DN. Rubriken talar om krigsförbrytare medan jag använder exemplet tortyr som brott mot mänskligheten. Man kan få det felaktiga intrycket av att det inte går att döma krigsförbrytare för tortyr i svensk domstol. Låt mig därför utveckla kommentaren.

Den nya lagstiftningen kommer omfatta såväl folkmord som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det är tre olika typer av brott. Med nuvarande lagstiftning går det inte att dömas under rubriceringen tortyr som brott mot mänskligheten eftersom en sådan straffbestämmelse saknas. Däremot går det bra att dömas för tortyr under rubriceringen folkrättsbrott, förutsatt att gärningen begicks i samband med en väpnad konflikt. Folkrättsbrott motsvarar vad man på engelska kallar "war crimes" eller på svenska krigsförbrytelser. Problemet är att tortyr som brott mot mänskligheten även kan begås i avsaknad av en väpnad konflikt, dvs i fredstid, men så som den svenska lagen är formulerad kan man då varken dömas för folkrättsbrott (krigsförbrytelse) eller brott mot mänskligheten. Grov misshandel är det som återstår. Vad betyder detta rent konkret?

De övergrepp som begåtts i samband med den arabiska våren, exempelvis i Egypten, Tunisien, i det tidiga skeendet i Libyen och Syrien, kan med den nuvarande lagstiftningen varken rubriceras som folkrättsbrott eller brott mot mänskligheten. Det är tänkbart att soldater, poliser och represanter från de tidigare regimerna i Egypten, Tunisien, Libyen och den nuvarande regimen i Syrien söker asyl i Sverige. Det vore högst beklagligt om svensk lagstiftning har sådana brister att dessa personer inte kan dömas fullt ut för de brott som begåtts. Åtal för mord och misshandel är inte samma sak som åtal för brott mot mänskligheten. Det är högst tveksamt om eventuell ny lagstiftning kan tillämpas retroaktivt avseende händelserna under 2011.

För de som vill fördjupa sig, läs min artikel International Criminal Law in Swedish Courts: The Principle of Legality in the Arklöv Case i International Criminal Law Review, Vol. 9, pp. 395-409, 2009.