Oberoende utredning och bevisläget beträffande Lundin Petroleum

Oberoende utredning
Det har rests krav om att Lundin Petroleum parallellt med kammaråklagare Magnus Elvings förundersökning ska tillsätta en egen oberoende utredning beträffande eventuella brott som bolaget kan vara inblandad i Sudan. Tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem har på uppdrag av Lundin Petroleum utrett om detta vore lämpligt och hans expertutlåtande finns här. Alhem avråder aktieägarna från att en oberoende utredning som "i något avseende ens kan tangera området för den pågående åklagarledda förundersökningen."

Jag håller med Alhem av två anledningar. För det första, en utredning som genomförs på uppdrag av Lundin Petroleum kommer förmodligen inte att uppfattas som oberoende. För det andra, om en sådan utredning ska vara seriös bör potentiella vittnen höras och dokument granskas. Detta kan vara direkt förödande för kammaråklagare Magnus Elvings förundersökning om potentiella vittnen redan kontaktats i en parallell utredning, de kan dra sig undan, ändra sina svar och undanhålla dokument om de blir förvarnade vilket kan försvåra kammaråklagare Elving.

Att det pågår en förundersökning som berör Lundin Petroleum skapar naturligtvis osäkerhet för bolagets ägare och jag kan förstå varför dessa ägare vill undanröja osäkerhet genom en "privat" parallell utredning. Jag tror en sådan privat utredning kan åstadkomma mer skada än nytta. Ett alternativ är möjligt eftersom Lundin Petroleum har deklarerat att de vill samarbeta med åklagaren. Om bolaget menar allvar så borde man som en gest av god vilja göra sina arkiv helt tillgängliga för åklagaren trots att bolaget i detta skede av utredningen ännu inte har en sådan rättslig skyldighet. Det skulle gynna och påskynda åklagarens förundersökning som antingen kan resultera i att misstankarna gentemot Lundin Petroleums företrädare stärks eller kan avfärdas.

Om det är av intresse, kapitel 4 i min avhandling "Evidence in International Criminal Procedure" handlar om förundersökningar beträffande internationella brott (folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten).

Bevisläget och rättsfrågor
DNs, Expressens och Aftonbladets ledarsidor verkar ha ganska klara uppfattningar om bevisläget i denna utredning.

DNs ledarsida skriver "Det verkar osannolikt att den förundersökning som pågår verkligen kommer att leda till åtal. Om enskilda personer i Lundins tidigare styrelse, bland dem Carl Bildt, ska åtalas för brott mot folkrätten måste åklagaren visa att det finns en direkt koppling till dödande och folkfördrivning".
Expressens ledarsida fortsätter: "Lundin Oil aldrig hade kunnat verka i utan regimens beskydd. Men det finns inget som direkt bevisar att Lundin Oil kände till övergreppen, än mindre något som talar för att bolaget var aktivt delaktigt. Det är lika sannolikt att företrädare för Lundin döms för folkrättsbrott i södra Sudan som att Carl Bildt kommer ut som vänsterpartist lagom till nästa val."

Aftonbladets ledarsida drar åt motsatt håll som skriver att "bolaget låtit rensa i byarna runt oljefälten."

Dessa tidningars ledarskribenter drar slutsatser som jag aldrig skulle våga mig på med tanke på att åklagarens utredning omfattas av sekretess, vi vet inte hur bevisläget är.  Med tanke på ovanstående citat från DN verkar det osäkert om tidningens ledaresida är medveten om att det inte alltid krävs direkt bevisning för att en tilltalad ska bli fälld för internationella brott, indiciebevisning kan vara tillräckligt (se sid. 96, 156-159, 340-341 i min avhandling). Dokumentärfilmen där Ian Lundin omges av barnsoldater och ett avtal mellan Sudans regering och milisledaren Paulino Matip kan vara relevanta - vi får se hur åklagaren och eventuellt en domstol bedömer dessa. Istället för att fastslå bevisläget kan vi resonera kring rättsliga frågor. Kan ett privat företag och dess företrädare bli ansvariga för vad en stats polis och militär gör i företagets intresse? Det verkar vara en till synes oprövad fråga, trodde jag. Idag kom jag på några rättsfall som tar upp just detta. Efter huvudrättegången i Nurnberg höll USA tolv efterföljande rättegångar mot tyska förbrytare.

Åtminstone tre av dessa var riktade mot tyska industrialister: Krupp, IG Farben, och Flick. Jag har använt delar av dessa rättsfall i min avhandling men för andra syften. De tre fallen rörde allt från slavarbete till plundring och exploatering. Flera, men långtifrån alla av de åtalade industristerna blev fällda. Slavarbete verkar mindre relevant för Sudanutredningen medan plundring och exploatering kan vara mer relevant. För de som vill läsa mera, Kevin Jon Heller skriver om dessa fall i sin bok “The Nuremberg Military Tribunals and the Origins of International Criminal Law”, Oxford University Press, 2011. Det finns starka tecken på att några av industrialisterna blev frikända då de amerikanska domarna började känna trycket att värna det tyska näringslivet mot bakgrund av det framväxande Kalla Kriget. Som exempel kan anföras att i) åklagarna fick begränsad tid för att korsförhöra vittnen medan försvarsadvokaterna ej fick några begränsningar, ii) frun till en av de amerikanska domarna bjöd hem makan till en av de åtalade för cocktaildrinkar, iii) en assistent till domarna hoppade på en av åklagarna i en bar där den senare blev anklagad att vara "anti-tysk" och iv) åklagarna fick kritik och blev nedtystade av domstolen när åklagarna påpekade att en av försvarsadvokaterna instruerat IG-Farbenanställda att gömma dokument (se sid. 94-96 i Hellers bok). Alldeles oavsett, rättsprinciperna som slås fast i fallen Krupp, IG Farben  och Flick kan ha relevans för Sudanutredningen.