Är Palestina en stat?

Jag fann en intressant observation apropå den palestinska enhetsregeringen i Al Arabiya:

Following a reconciliation deal in April the rival movements [Fatah and Hamas] formed a unity government which was supposed to be in charge of affairs in both the West Bank and Gaza.

But Hamas, which has an iron grip on the Gaza Strip, appears to be hesitant to handover “state” affairs, including security services, to a new authority it does not trust.

Jag tycker visst Palestina kan betraktas som en stat före det finns en fredsöverenskommelse med Israel och även om Palestina saknar full kontroll över sitt territorium pga Israels agerande, men jag tycker dessförinnan måste den palestinska enhetsregeringen ha kontroll över samtliga säkerhetsstyrkor, både på Västbanken och i Gaza. Med andra ord, även om Palestina saknar kontroll pågrund av yttre påverkan så bör kravet på kontroll upprätthållas vad avser statens interna förhållanden. Det handlar alltså inte om huruvida Hamas är en trevlig organisation utan om att i en stat ska det bara finnas en regering som utövar såväl formell som praktisk kontroll över försvarsmakt, polis och säkerhetsstyrkor.

Bring, Mahmoudi och Wrange skriver följande om erkännande i läroboken Sverige och folkrätten (2011), sid. 66:

När en regering i en icke-erkänd stat saknar förmåga att kontrollera delar av sitt territorium till följd av aggression från en grannstats sida, är det folkrättsligt otillfredsställande om erkännande icke kan ske till följd av denna yttre påverkan. I modern praxis har man därför delvis bortsett från kriteriet kontroll av territorium i fall av yttre aggression och erkänt den nya staten trots delvis kaotiska förhållanden (Kroatien år 1992). Tanken bakom kravet på kontroll är ju främst att den nya statens interna förhållanden ska vara sådana att förutsättningar för effektiv adminstration föreligger.

På sidan 65 skriver dem: "Palestina är inte någon stat trots drygt hundra erkännanden".

Nu har Bring, Mahmoudi och Wrange skrivit på DN Debatt den 20 oktober 2014 att de anser Palestina uppfyller kriterierna för att erkännas som stat - förhållandena kan förändras. De skriver åter om erkännandet av Kroatien 1992 - en parallell och resonemang om yttre påverkan som jag stödjer, men jag konstaterar att de behandlar frågan om krav på kontroll vad avser en stats interna förhållanden väldigt kortfattat.

Jag tror nyckelmeningen finns på sidan 64 i Sverige och folkrätten:

Det finns inte någon juridisk regel som säger att man måste erkänna en ny stat. Att lämna eller hålla tillbaka ett erkännande blir då ofta ett sätt för regeringarna att uttrycka politiska sympatier respektive antipatier; en metod för att främja eller motverka att en viss stat blir fast etablerad.

Samma författare skriver på DN Debatt: "Ett erkännande är en politisk handling men med folkrättsliga konsekvenser." På vanlig svenska: beslut att erkänna en stat styrs framförallt av politik, mindre av juridik, inget fel i det, men värt att komma ihåg. Den relevanta frågan blir därför om det svenska erkännandet kommer gynna en positiv utveckling mellan Israel och Palestina - här finns det giltiga argument på båda sidor.