Krigsfångestatus för gripna IS-svenskar?

Jag blev igår intervjuad av TT om gripna IS-svenskar, se Aftonbladets artikel "Oklart hur Sverige ser på gripna IS-svenskar". Jag säger i artikeln bl.a. "Krigsfångar är en juridisk term som bara är tillämplig i krig mellan stater, vilket gör att gripna IS-anhängare ur juridisk synvinkel inte kan vara krigsfångar."

En kollega på annan institution undrar över mitt påstående och menar att personer som strider för icke-statlig aktör i ett inbördeskrig visst kan tillerkännas krigsfångestatus. Jag skrev ett ganska långt svar till min kollega och när jag nu lagt tid på det, lägger jag upp mitt svar så fler kan ta del av det. Det är ej i syfte att hänga ut min kollega, det är en intressant fråga som han ställer. Se nedan. Mitt svar kan även ha bäring på diskussionen vad man ska kalla personer som rest till Syrien för att slåss, är de IS-krigare eller IS-terrorister? Jag skulle kalla dem "IS-stridande" vilket saknar den positiva/negativa värdeladdning som orden krigare/terrorist har, vidare är "stridande" ett ord som särskiljer dessa personer från kombatanter. Kombatantstatus medför flera rättigheter som IS-stridande inte har, vilket jag förklarar nedan, därför bör termen "kombatant" ej användas för att benämna dessa personer.

Hej,
Det stämmer att artikel 3 även skyddar tillfångatagna IS-stridande, men inte ikraft av att de är krigsfångar – artikel 3 skyddar alla personer, civila såväl som stridande.  

Om du tänker på artikel 4(2) i tredje Genevekonventionen så bör det framhållas att nämnda konvention bara gäller i en internationell väpnad konflikt (däremot gäller artikel 3 även i en icke-internationell väpnad konflikt). Krigsfångestatus tillerkänns inte i en icke-internationell väpnad konflikt.  

Artikel 4(2) handlar om icke-reguljära förband (milis och friivilliga) som strider för en part - och med part avses en stat – mot en annan stat.

Varken Gemensamma artikel 3 i de fyra Genèvekonventionerna eller tilläggsprotokoll II som gäller i icke-internationell väpnad konflikt använder termen krigsfånge – det är avsiktligt från staterna som tagit fram konventionerna, de vill ej ge sådan status till icke-statliga aktörer i ett inbördeskrig.  

För att backa upp med ytterligare källor har jag med anledning av din fråga plockat fram de fyra första böckerna jag fann i min hylla (varav en av dessa böcker innehåll två relevanta texter).

Sivakumaran, The Law of Non-Internaional Armed Conflict, Oxford University Press, 2012, sid. 521: “As with combatant immunity, no mention of prisoners of war is to be found in the law of non-international armed conflict. However, there is an important distinction between prisoner of war status and treatment of individuals as prisoners of war. Members of the military wing of the non-state armed group (fighters) who are captured do not benefit from prisoner of war status as a matter of law.”

Ove Bring, Folkrätt för totalförsvaret: en handbok, Norstedts, 2002, sid. 103 ”Motståndsrörelse kan också förekomma vid interna konflikter men då gäller inte här angivna regler”.

Gary D. Solis, The Law of Armed Conflict, Cambridge University Press, 2016, sid. 110, 205, 211: “One should also note that, since prisoners of war status derives in principle from the lawfulness of combatancy (GC III, Article 4.A (2)), ‘there is no POW status in non-international armed conflicts.’ How does one refer to prisoners held in noninternational armed conflicts? As detainees or, simply, prisoners. That there are no POWs in internal conflicts is a position unlikely to change in the foreseeable future. …What about common Article 3 non-international armed conflicts? The traditional view is that, just as there are POWs in non-international armed conflicts, there are no ‘combatants’, lawful or otherwise, in common Article 3 conflicts. There may be combat in the literal sense, but in terms of LOAC there are fighters, rebels, insurgents, or guerillas who engage in armed conflict, and there are government forces, and perhaps armed forces allied to the government forces. There are no combatants as that term is used in customary law of war, however. Upon capture such fighters are simply prisoners of the detaining government; they are criminal to be prosecuted for their unlawful acts, either by a military court or under the domestic law of the capturing state. …In a common Article 2 conflict, an individual may not form an independent group of fighter to fight for their own cause or goals, unassociated with either of the states opposing each other in the conflict. Private citizens and independent armed groups have always been excluded from entitlement to the combatant’s privilege and POW status.”  

Sean Watts, Who is a Prisoner of War? i Clapham, Gaeta och Sassoli (red) The 1949 Geneva Conventions: A Commentary, Oxford University Press, 2015, sid. 897: “[B]elonging to a Party to the conflict is perhaps the least appreciated condition of article 4(A)(2). … Thus armed conflict, no matter its intensity or duration, between groups not belonging to states parties to the Conventions can never implicate the POW status provisions of GC III”  

Laura M. Olson, Status and Treament of Those Who do not Fulfil the Conditions for Statuts as Prisoners of War, i Clapham, Gaeta och Sassoli (red) The 1949 Geneva Conventions: A Commentary, Oxford University Press, 2015, sid. 933: “Unlike in IAC, the IHL provisions of NIAC protecting persons in the hands of the enemy are not set out according to protected person categories, such as POWs or civilians. Furthermore, IHL of NIACs ‘foresees no combatant status, does not defines combatants and does prescribe specific obligations for them’, as states did not wish to confer the right to participate in hostilities and its ensuing combatant immunity on non-state actors in NIACs.”

Vänligen Mark

Uppdatering, mail nr 2.

Hej,

Jag svarade inte på den del där du nämner artikel 4(3).  

Denna bestämmelse tar bl.a. sikte på en situation där en stat har ockuperat en annan stat och bytt ut regeringen i den senare staten. Personer som slåss mot den ockuperande staten till förmån för den tidigare regeringen ska då tillerkännas krigsfångestatus. Situationen man tänkte på var fransmännen ledda av De Gaulle som slogs mot Nazi-Tyskland. Nazi-Tyskland erkända förvisso inte Gaulles befrielsekommittee men tillfångatagna fransmän tillerkändes likväl krigsfångestatus.  

Se kommentar av Sean Watts, Who is a Prisoner of War? i Clapham, Gaeta och Sassoli (red) The 1949 Geneva Conventions: A Commentary, Oxford University Press, 2015, sid. 907.  

Artikel 4(3) gäller under internationell väpnad konflikt mellan stater, bestämmelsen tar sikte på icke erkänd regering som är något annat än icke erkänd stat. IS gör inte anspråk på att vilja ersätta Syriens regering eller att de är Syriens regering, de tycks göra anspråk på territorium med andra gränser och annan befolkning (stora delar av Mellanöstern)  

Vänligen Mark