SvD Brännpunkt: Saddam borde ha tystats

SvD Brännpunkt den 6 november 2006

Saddam borde ha tystats
Stridbar diktator vid dödsdom. Rättegången mot Saddam Hussein borde av säkerhetsskäl ha hållits utanför Irak av en internationell specialdomstol. För att vid behov få tyst på Saddam borde man ha placerat honom bakom en ljudisolerad glasvägg med möjlighet att stänga av hans mikrofon, skriver folkrättsjuristen Mark Klamberg.

Genom att Saddam Hussein nu har dömts för dödandet av 148 shiamuslimer i byn Dujail 1982 har en del av hans offer fått upprättelse. Att Saddam har störtats och ställts inför rätta är förmodligen det enda positiva som har hänt i Irak efter USA:s angrepp på landet. Det råder fortfarande ett dödligt kaos i Irak.

Även om Saddam Husseins blotta närvaro i en rättegångssal är en framgång finns det stora brister i genomförandet av rättegångarna. Den irakiska regeringen har till exempel blandat sig i rättsprocessen genom att avsätta domare.Trots att Saddam Hussein tillhör historiens värsta förbrytare hade det varit önskvärt med livstidsfängelse i stället för dödsstraff och det finns ett flertal lärdomar som det internationella samfundet bör dra.Rättegången mot Saddam borde av säkerhetsskäl ha hållits utanför Irak. Det är inte lämpligt att genomföra rättegångar på territorium där det råder en pågående konflikt. USA och den irakiska regeringen har till exempel inte förmått att skydda försvarsadvokaterna, tre har fått sätta livet till.

Trots att det finns politiska och juridiska hinder som förhindrade att Saddam Hussein skulle kunna dömas av den internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i Haag, kunde rättegången likväl ha genomförts utomlands, antingen av en internationell specialdomstol eller av den irakiska specialtribunalen.

Ett intressant parallellfall är förflyttningen av rättegången mot Liberias expresident Charles Taylor från Sierra Leone till Haag. Det skedde med bland annat USA:s stöd.

Den rättegången kommer att genomföras i ICC:s lokaler, men specialdomstolen för Sierra Leone behåller jurisdiktionen och genomförandet av rättegången mot Taylor. Det var också bra för tribunalerna för Exjugoslavien och Rwanda att rättegångarna genomfördes utanför skådeplatserna för övergreppen.

Rättegångar måste vara rättssäkra och skyndsamma. Försenad rättvisa är utebliven rättvisa. I detta hänseende har rättegången mot Saddam Hussein varit mer framgångsrik än motsvarande process mot den tidigare presidenten för Exjugoslavien, Slobodan Milosevic.

På åklagare Carla del Pontes begäran slog tribunalen för Exjugoslavien ihop de olika åtalen mot Milosevic. Resultatet blev 66 åtalspunkter och fyra års rättegång, som slutade med Milosevics frånfälle och att ingen dom avkunnades.

Den motsatta strategin – att dela upp åtalet mot Saddam i flera rättegångar – har visat sig framgångsrik. Snart tre år efter att Saddam greps och drygt ett år efter den första rättegången inleddes har dom avkunnats. Åklagare i mål av denna karaktär bör prioritera ett färre antal åtalspunkter och överväga att dela upp åtalen.

Domare måste kunna upprätthålla ordning i rättssalen. Stundtals har det framstått som att Saddam Hussein har styrt i rättssalen i stället för domarna. När domen avkunnades mot honom kunde Saddam obehindrat överrösta domaren.

Saddam Hussein och hans medåtalade borde ha hållits i ljudisolerade glasburar så att chefsdomaren haft möjlighet att stänga av Saddams mikrofon när han efter upprepade varningar inte följt rättegångens förhållningsregler. Domstolar är inte rätt plats för propagandatal.

Legitimiteten i domen mot Saddam riskerar att drabbas av samma kritik som funnits mot Nürnbergrättegångarna, tribunalerna för Exjugoslavien och Rwanda – det vill säga att de är uttryck för ockupationsmaktens eller segrarens rättvisa.

Rättssystemet blir mer legitimt om domstolar är upprättade innan förbrytelserna ägt rum och inte efteråt som i Saddamfallet.

Internationell rättvisa bör inte begränsas till vissa perioder och territorier. Därför förtjänar den internationella brottmålsdomstolen i Haag stöd, då den är permanent och kan få universell jurisdiktion.

Det bör vara en utmaning för Sverige, EU och andra länder att övertyga tveksamma stormakter som USA, Ryssland och Kina att ansluta sig till ICC:s stadga. Till dess får vi vara tillfredsställda med att rättvisan hunnit ikapp Saddam Hussein.

Mark Klamberg
Folkrättsjurist, som har arbetat vid den Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Nu verksam vid domstolar i Blekinge.