Finns det en gemensam måttstock för Abchazien, Sydossetien och Kosovo?
I ett tidigare inlägg har jag nämnt Carl Bildts förhålladen till Kosovointerventionen 1999 och Rysslands intervention 2008. Läs mer på Carl Bildts blogg och lyssna på Sveriges Radio. Han pekar på tre skillnader mellan Kosovo och Georgien. För det första fokuserar Carl Bildt på den etniska sammansättningen före konfliktutbrotten i respektiva territorium. Före konflikten 1999 var 90 procent av Kosovos befolkning kosovoalbansk medan det fanns fler georgier än abschazier i Abchazien,vilket talar för att Kosovoalbanerna har rätt till självbestämmande medan abchazerna inte har det. Annars skulle etnisk rensning belönas. För det andra fanns det efter konflikten i Kosovo en FN-administration under ett kapitel VII-mandat. Avslutningsvis initierade FN förhandling om Kosovos status. Min bedömning är likväl att Carl Bildt, liksom amerikanska och ryska politiker har svårt att hålla en rak folkrättslig linje mellan Kosovo, Abchazien och Sydossetien.
Ett radikalt förslag vore följande. Serbiens utrikesminister Vuk Jeremic deklarerade den 15 augusti 2008 att Serbien ville att internationella domstolen (ICJ) skulle pröva Kosovos status och självständighetsförklaring. Serbien kommer att acceptera utslaget även om det skulle innebära att landet måste ge upp Kosovo. Initiativet från Serbien bör välkomnas. Det radikala förslaget vore att de inblandade parterna accepterar att Abchaziens och Sydossetiens status prövas av ICJ samtidigt som Kosovo. Ryssland, USA, EU-stater, Serbien och Georgien kan inför ICJ förklara hur de ser på territoriell integritet, FN-stadgans våldsförbud, humanitär intervention, folks rätt till självbestämmande och hur detta ska tillämpas. ICJ får därefter behandla Kosovo, Sydossetien och Abchazien samtidigt och identifiera allmängiltiga regler. Det blir då svårt att tillämpa skilda regelverk och dubbla måttstockar. Eventuella skillnader i utfall mellan de nämnda situationerna måste ICJ motivera på ett transparant sätt. Detta förslag, liksom folkrätten i övrigt, bygger på att stater underkastar sig gemensamma normer istället för att internationella relationer ska styras av staters intressen som geopolitik och kontroll över naturrresurser. Tvister mellan stater ska lösas i domstol istället för på slagfältet.
Det är tveksamt om ovanstående förslag är inom räckhåll. Min syn är att stormakterna agerar realpolitiskt, de drivs framförallt av intressen och inte av gemensamma normer. Samtidigt bygger folkrätten på att det är stater, särskilt stormakterna, som bestämmer de gemensamma normerna, vilket gör problemet uppenbart. Det är bra att mindre stater som Sverige och vi folkrättsjurister vill annat, men vi måste medge diskrepansen mellan det önskvärda och verkligheten. Det är kanske därför jag forskar inom ett annat område av folkrätten där stormaktspolitiken inte gör sig gällande på samma sätt (internationell straffprocessrätt)...
Media och bloggar
DN, SvD, SvD:s ledare, SvD Brännpunkt, Alla dessa dagar, Farmorgun
2 kommentarer:
Du som folkrättsforskare borde väl också titta på det faktum att Abchazien och Sydossetien, som historisk hört till Ryssland, av Stalin gavs till Georgien och att vid Sovjets fall detta faktum ignorerades vid gränsdragningar.
Georgierna har alltid varit en minoritet.
Anonym,
Jag har två tankar kring din kommentar.
1. Stater, i detta fall Sovjet, har rätt att justera gränserna för sina delrepubliker, vilket makthavarna i Moskva uppenbarligen gjorde i omgångar mellan 1921 och 1931 så att Sydossetien och Abchazien ingick i den georgiska delrepubliken. Rätta mig gärna om jag fått årtalen fel.
2. Om Ryssland vid tidpunkten för Georgiens självständighet (1991) hade gjort anspråk på att Abchazien och Sydossetien tillhör Ryssland är det möjligt att man kunnat göra gällande att territorierna egentligen tillhörde Ryssland, men det gör ju Ryssland inte gällande ens idag. Därför är det svårt för mig att komma till slutsatsen att Abchazien och Sydossetien egentligen tillhör Ryssland. Man kan resonera kring att territorierna är självständiga stater, men det är något annat än att territorierna tillhör Ryssland.
Skicka en kommentar