Signalspaning är avlyssning - ännu ett argument
Inför FRA-omröstningen den 18 juni 2008 talade jag med Allan Widman (fp) om att lagen innebär massavlyssning. Det bestred han, signalspaning och avlyssning är olika saker. Han uppmanade mig att studera hur avlyssning är definierat i 27 kapitlet rättegångsbalken. Nu har jag gjort det. Efter att ha läst Heumans artikel i i JT 1998/99, s 232 kom jag på rätt spår, se tidigare inlägg.
För att undvika missförstånd. Jag har stor respekt för Allan Widman som jurist, advokat och försvarspolitiker, men i denna sakfråga är han på fel sida.
Slutsats
Av lagstiftningen och förarbeten rörande signalspaning i det svenska kabelnätet och hemlig teleavlyssning, framgår att det rör samma sak, dvs. avlyssning av telefon- och internetkommunikation.
Skillnaden är att signalspaning i det svenska kabelnätet kan omfatta all svensk kabelkommunikation medan hemlig teleavlyssning endast får ske om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Därför är signalspaning i det svenska kabelnätet massavlyssning.
Teleavlyssning
Enligt 27 kap. 18 § rättegångsbalken innebär hemlig teleavlyssning att "telemeddelanden, som befordras eller har befordrats till eller från ett telefonnummer, en kod eller annan teleadress, i hemlighet avlyssnas eller tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet."
Vad är telemeddelanden?
I 6 kap. 19 § lagen ( 2003:389) om elektronisk kommunikation anges att "[m]ed telemeddelande avses ljud, text, bild, data eller information i övrigt som förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska svängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare."
Omfattar detta internetkommunikation?
Prop. 2002/03:110 s 269: "I betänkandet uttalas att reglerna i telelagen angående hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning föreslås överförda till den nya lagen. ... Vidare bör det med hänsyn till den något ändrade terminologin i den nya lagen klargöras att beträffande telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt innefattar detta förutom överföring av lokala, nationella och internationella samtal även telefax samt datakommunikation med viss angiven lägsta datahastighet, som medger funktionell tillgång till Internet."
Vad har detta med signalspaning att göra?
I 7 § tredje stycket lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet finns en hänvisning till 27 kap. 22 § rättegångsbalken som handlar om att hemlig teleavlyssning ej får ske mellan den misstänkte och hans försvarare.
7 § tredje stycket lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet:
"Upptagning eller uppteckning av uppgifter som inhämtats enligt denna lag skall omgående förstöras om innehållet ... omfattar uppgifter i meddelanden som avses i 27 kap. 22 § rätte-gångsbalken."
27 kap. 22 § rättegångsbalken:
"Hemlig teleavlyssning får ej ske av telefonsamtal eller andra telemeddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare. Om det framkommer under avlyssningen att det är fråga om ett sådant samtal eller meddelande, skall avlyssningen avbrytas.
Upptagningar och uppteckningar skall, i den mån de omfattas av förbudet, omedelbart förstöras."
Cirkeln är sluten
Lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet talar om inhämtning av uppgifter som färdas i operatörernas trådar medan rättegångsbalken och lagen om elektronisk kommunikation talar om teleavlyssning av telemeddelanden. Det finns referenser mellan lagarna som visar att de avser samma sak, dvs. avlyssning av vår telefon- och internetkommunikation.
Skillnaden
Teleavlyssning
27 kap. 20 § rättegångsbalken
"Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning får ske endast om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen."
Signalspaning
Teleoperatörerna får en ny skyldighet genom 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
”operatörer som äger tråd i vilka signaler förs över Sveriges gräns [är] skyldiga att överföra dessa till samverkanspunkter”.
Prop. 2006/07:63, sid. 83 och 85
"De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns…. En samverkanspunkt är den plats där trafiken överlämnas från den trådägande operatören till myndigheten."
Genvägen
Nationalencyklopedin (1995) ger följande definition av signalspaning: ”signalspaning, verksamhet för att genom avlyssning, lägesbestämning och identifiering … skaffa information”.
Media och bloggar
DN, HAX, Christian Engström, Mårten Schultz, Folkpartiet Nacka
Uppdatering 1
Håkan Jevrell, statssekreterare på försvarsdepartementet, gör i Sveriges Radio samma koppling mellan teleavlyssning och signalspaning som jag gör. Han har nog samma lagrum i åtanke också. Skillnaden är väl att Håkan Jevrell tycker det är i sin ordning att medarbetare på FRA granskar kommunikation mellan advokater och deras klienter.
Sveriges Radio: "Men nu är det ju ändå så att information mellan en klient och en advokat faktiskt går vidare till någon fysisk person innan den, som du säger, förstörs?"
Håkan Jevrell: "Ur det perspektivet kan man säga att någon måste avgöra vad det är för någonting och när han har gjort det så ska det förstöras och det är i likhet med annan lagstiftning som hemlig teleavlyssning som den här lagstiftningen egentligen hänvisar till när man säger att kontakter mellan en försvarare och dess klient, den informationen ska förstöras".
Uppdatering 2
Efter att idag ha talat med professor Lars Heuman fick jag rådet att läsa vad Torleif Bylund skrivit i Ekelöf III (7:e upplagan, 2006) om 27 kapitlet rättegångsbalken, 6 kap. 19 § lagen ( 2003:389) om elektronisk kommunikation och "Telekontroll". På sidan 87 kan vi läsa: "Att hemlig telefonavlyssning döpts om till hemlig teleavlyssning är för att det klarare ska framgå att inte bara telefonsamtal utan också bl.a. telefaxmeddelanden och olika typer av datakommunikation omfattas av regleringen". Med andra ord, min slutsats att teleavlyssning i 27 kapitlet rättegångsbalken även omfattar interkommunikation står sig väl.
25 kommentarer:
Intressant inlägg!
Det här är en viktig blogg! FRA-kramarna lär inte gilla den :-)
Jag har en undran till dig som uppenbarligen är insatt i sånt här.
Skulle inte 27 kap. 20§ och 27 kap. 22§ i rättegångsbalken, som du citerar, kunna säga emot varandra? Och vilken gäller då?
Om hemlig teleavlyssning endast får ske om någon är skäligen misstänkt för ett brott, men samtidigt så måste avlyssningen avbrytas om det framkommer att den misstänkte pratar med sin försvarare, så kan man ju alltid börja sitt samtal med "Tjenare du som är min försvarare" och ev avlyssning måste då avbrytas?
Rätta mig om jag har fel.
David,
I juridiken finns det huvudregler och undantag.
RB 27:20 utgör huvudregelen som anger att avlyssning endast får ske om det finns skälig misstanke och åtgärden är av synnerlig vikt.
Även om dessa villkor är uppfyllda så får inte kommunikationen mellan en misstänkt och hans/hennes försvarare avlyssnas, vilket framgår av RB 27:22 som är ett undantag i förhållande till RB 27:20.
David,
Till din andra fråga.
I ett tidigare inlägg gjorde jag en hänvisning till en lagkommentar och professor Lars Heuman. Av dessa framgår följande:
"Om det framkommer under avlyssningen att det är fråga om ett sådant samtal eller meddelande, skall avlyssningen avbrytas och upptagningar eller uppteckningar omedelbart förstöras. Upptagningen skall alltså inte först granskas."
Alltså, så fort man förstår att det rör ett samtal/meddelande mellan försvare och misstänkt ska avlyssningen avbrytas.
Detta resonemang kan överföras till FRA-lagen. Om avlyssningen anses ske när all trafik överförs till FRA gör sig staten skyldig till en kränkning alldeles oavsett om meddelandet senare destrueras vid manuell bearbetning (se min skiss i ett tidigare inlägg). Lars Heuman säger ju i sin artikel från JT 98/99 att avlyssningen ska avbrytas, ingen granskning ska ske. Ganska självklar princip som är svår att förena med FRA-lagen. Det är därför advokaterna är förbannade.
Imponerande. Det är som i värsta open source anda hela FRA lagen nagelfars av tekniker, jurister, filosofer och pensionärer.
Jag blir alldeles rörd.
En annan fråga, om du granskat lagen är hur regleringen kring utbyte av information ser ut, om det finns någon.
Vad säger att FRA inte lämnar ut alla européer eller amerikanare som laddar en viss fil från thepiratebay? Eller ännu värre wikileaks som bl a sina servrar i Sverige?
Perty,
Din fråga är svår.
I lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet står följande om överföring av personuppgifter till andra länder
"17 § Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarets radioanstalt skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet, om inte regeringen har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat om att överföring får ske även i andra fall då det är nödvändigt för verksamheten vid Försvarets radioanstalt."
Om man med det "internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet" utesluter brottslighet skulle jag dra slutsatsen att information om fildelare inte lämnas över. Om brottslighet innefattas av detta begrepp eller om det finns någon annan lag som tillåter utbyte så hamnar saken i ett annat läge. Jag har en ganska bra överblick, men den är inte total.
I den mycket välansedda "The Guardian" talas det om ett avtal som reglerar “Wholesale exchange of data” (massöverföring av data) beträffande "organized crime" mellan EU-länder och USA. Jag med många andra undrar vad detta innebär. Om fildelning omfattas av detta avtal tycker jag politikerna borde erkänna och motivera detta. Då får vi genom en diskussion avgöra om detta är lämpligt.
http://www.guardian.co.uk/world/2008/aug/07/eu.uksecurity
Det är en annan sak med wikileaks - informationen kan ju röra det "internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet".
Håkan Jevrell verkar försvara avlyssningen av enskildas privata kommunikation med hänvisning till att det finns regler om vad som skall förstöras, och hänvisar till de regler som finns i rättegångsbalken beträffande hemlig avlyssning.
Genom att hänvisa till de regler som gäller för avlyssning av misstänkta brottslingar bekräftar han också indirekt att alla teleabonnenter kommer att behandlas som misstänkta brottslingar, trots att de inte är misstänkta för något.
Vi torde vara överens om att signalspaning inte har med brottsbekämpning att göra. Så varför tillämpar man medvetet samma regelverk för teleavlyssning inom de båda verksamheterna, och framhåller det som något positivt?
Det är som om sjukvården skulle tillämpa kriminalvårdens bestämmelser avseende sekretess för uppgifter om de intagna och deras korrespondens respektive besökare. Logiskt?
Anders,
Vi resonerar på samma sätt.
Man ska dock komma ihåg att det är vanligt att en lag kan hänvisa till en lag som reglerar ett annat område, endast i syfte att klargöra ett begrepp, i detta fall "telemeddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare".
FRA-förespråkarna skulle nog svara att dessa lagar reglerar helt olika saker, det ena rör brottsbekämpning, det andra rör "yttre hot". Problemet är att det finns flera sammanblandningar, bl.a. att FRA kan signalspana på polisens uppdrag för att främja den senares brottsbekämpning. Fredrik Reinfeldt talar om en "integritetsmur" och "klar rågång mellan myndigheterna". Jag har svårt att se denna "mur" och "rågång".
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=812666
Mark,
Syftar inte personuppgifterna på Svenska personuppgifter? Andra medborgares uppgifter tar väl lagen ingen hänsyn till?
Så, att t ex ge USA alla amerikanska ip-nummer som laddar en speciell fil från thepiratebay bör inte vara några problem t ex?
Man blir ju rädd när man ser saker som följande (från din Guardian länk):
"Anti-terrorist campaigns can only be effective if "maximum information flow between [EU] member states is guaranteed," the report said. "Relevant security-related information should be available to all security authorities in the member states."
Det är ju otroligt mycket som håller på att hända i EU och USA, ACTA och datalagringsdirektivet.
Det kanske ser oskyldigt ut var och en för sig, men tillsammans bildar det riktig sörja.
@Anders Andersson
Du hade väl en teori om jag inte missuppfattade något om att man kunde anmäla FRA till EU's marknads domstol eller liknande då alla förutsättningar för otroligt många tjänster (internet, telefoni, bloggtjänster, mobil, tele etc) ändras iom FRA's övervakning?
Perty,
Av prop. 1987/88:57 s. 12 till RF 2:3 2 st framgår att utlänningar som visats i Sverige jämställs med svenska medborgare vad avser personuppgifter. Inget svar här om skyddet omfattar utlänningar som vistas utanför Sverige.
I prop. 2006/06:47 s. 118 till FRA:s PUL står det: "Med personuppgifter avses detsamma som i personuppgiftslagen, nämligen all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet".
PUL: "Personuppgifter. All slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet."
Alltså, ingen åtskillnad mellan svenska medborgare och utlänningar, samma skydd. Har ingen teori om EG-domstolen. Vet inget om EU:s marknadsdomstol (avser du EG-domstolen?)
Perty,
jag får be om ursäkt för det kanske korta svaret angående EG-domstolen. Det finns utrymme för kritik där, men jag har helt enkelt inte tid att utveckla någon sådan. Har redan ägnat halva dagen åt FRA, måste tillbaka till mitt avhandlingsarbete (internationell straffprocessrätt).
Hmm...
Det är alltså ingen skillnad på en afgansk medborgare (i Afganistan) och en svensk medborgare i Sverige?
Angående EG-domstolen så vet jag inte riktigt då jag försökte referera till nått jag läst men inte riktigt lagt på minnet. :-/
Perty,
Som jag uppfattat det har FRA en uttalad befogenhet att spana mot "yttre hot", vilket gör att utlänningar i högre grad ligger i farozonen för FRA:s spaning. Men, när informationen väl är insamlad uppfattar jag att det finns ett skydd för personuppgifterna, oavsett om det är en svensk eller en utlänning. Sen kan vi diskutera om denna skyddsnivå är rätt avvägd.
Mark,
Du ska absolut inte be om ursäkt, dina resonemang här har givit mer kött på benen angående FRA frågan än mycket annat.
Jag skrev en kommentar på Göran Pettersons (M) blog att om de som röstade ja kunde förklara varför FRA behövs med samma nagelfarning och argumentation som du har gjort här skulle jag och många mer med mig börja lyssna mer.
http://dinledamot.blogspot.com/2008/08/besk-vid-fra.html?showComment=1218719040000#c4781469862350499701
Kör på med din avhandling nu!
Ok, slut med FRA för idag.
Tack för att du sprider det glada budskapet till Göran Pettersson.
Perty, den prövning jag ville se är precis den som nu förhoppningsvis har inletts genom Robin Lööfs anmälan till EU-kommissionen som rapporterats i dagarna. Jag hade inte vågat hoppas på att det skulle gå så fort.
I det följande vill jag dock kommentera en annan sak, nämligen de sekretessbestämmelser som Mark refererar till ovan:
Villkoret i 1 kap. 17 § lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet att utlämnade uppgifter inte omfattas av sekretess är intressant, och samtidigt illavarslande. Den sekretess som här avses måste rimligen vara myndighetens sekretess enligt sekretesslagen, inte den sekretess som den avlyssnade hävdar eller är ålagd av annan part att iaktta.
Sekretesslagen är utformad med tanke på uppgifter i allmänna handlingar som normalt skall lämnas ut på begäran enligt offentlighetsprincipen, inte för att skydda enskildas privata kommunikation.
Detta har diskuterats tidigare, då en offentliganställd tjänsteman har mottagit ett huvudsakligen privat brev, i vilket även något tjänsteärende har kommenterats. Hela brevet blir därmed allmän handling, och tjänstemannen är då normalt skyldig att diarieföra det hos myndigheten där han arbetar (vilken adress det har skickats till saknar betydelse). Vid en begäran om handlingens utlämnande kan det då visa sig att sekretess gäller för uppgifterna i tjänsteärendet, samtidigt som det inte finns någon bestämmelse i sekretesslagen som skyddar brevets övriga uppgifter om vänsterprassel, tjänstemannens fritidsintressen eller vad som sades på hans kräftskiva. Brevet skall därför lämnas ut, om än med vissa, för tjänstemannen föga hjälpsamma, strykningar.
Kommer nu alla telemeddelanden som överförs till FRA att erhålla status av allmänna handlingar (om än kortvarigt, i de fall de omgående raderas i den automatiska gallringen)? Såvitt jag kan se uppfyller dessa telemeddelanden definitionen av inkomna allmänna handlingar i 2 kap. 3 och 6 §§ TF, på samma sätt som radiomeddelanden och andra signaler uppsnappade ur etern sannolikt också gör det. Att meddelandenas avsändare inte har haft för avsikt att lämna dem till myndigheten ändrar inte på den saken.
Den enda bestämmelse i sekretesslagen som uttryckligen hänför sig till FRA:s verksamhet är den nyligen införda 9 kap. 32 §, och den lyder sålunda:
Sekretess gäller hos Försvarsmakten i försvarsunderrättelseverksamheten och den militära säkerhetstjänsten samt hos Försvarets radioanstalt i underrättelse- och säkerhetsverksamheten för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Kan man säga säkert att alla privata telemeddelanden som FRA samlar in helt och hållet utgörs av "uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden"? Jag utgår här från att "enskild" inte enbart syftar på fysiska personer, utan att även företagens inbördes affärskorrespondens omfattas. Täcker detta in också meddelandenas själva existens, och inte bara innehållet i dem?
Sedan gäller omvänt skaderekvisit, alltså att det måste stå klart att den enskilde eller någon närstående till denne inte far illa av det för att uppgiften skall få lämnas ut. Observera att andra personer, exempelvis den enskildes arbetsgivare, inte omfattas av formuleringen (fast varje uppgift om mig som rör mitt arbete kanske indirekt kan betraktas som en uppgift om min arbetsgivare).
Slutligen får vi veta att sekretessen gäller i högst 70 år (från det att telemeddelandet inkom till myndigheten).
Detta är en typisk och högst okontroversiell sekretessbestämmelse för uppgifter i allmänna handlingar hos svenska myndigheter. Har uppgifterna väl kommit myndigheten till del, då har allmänheten också normalt rätt att se dem, med undantag för de fall då sekretess är nödvändig. Det är däremot en synnerligen olämplig bestämmelse att skydda uppgifter i privat kommunikation med. Jämför exempelvis med 12 kap. 7 §:
För personal i myndighets telefonväxel gäller sekretess för uppgift som har inhämtats vid tjänstgöringen och som avser telefonsamtal till eller från annan person hos myndigheten.
Ingen avgränsning till "uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden", inget skaderekvisit, och framför allt ingen tidsbegränsning. Här gäller inte ens något meddelarskydd enligt TF vid uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, vilket faktiskt gäller för 9 kap. 32 §. Lagstiftaren har förutsett att myndighetens telefoner kan användas till annat än tjänstesamtal där anställda ombeds lämna ut uppgifter ur allmänna handlingar, och det ankommer inte på växeltelefonisten att göra någon egen bedömning av huruvida samtalets innehåll (eller dess existens) omfattas av någon annan sekretessbestämmelse än den i 12 kap. 7 §.
Växeltelefonisten på FRA som råkar uppfatta att Ingvar Åkesson på arbetstid sitter och talar med sin älskarinna per telefon får alltså inte röja det för någon, inte ens för en journalist med stöd av meddelarskyddet. Den analytiker som hittar samma telefonsamtal i det av datorerna inhämtade och genomsökta materialet förväntas däremot göra en sekretessprövning om han skulle nås av en direkt begäran om utlämnande av det inspelade samtalet, och han kan muntligen läcka uppgifter om och ur det till massmedia för eventuell publicering utan att riskera åtal för brott mot tystnadsplikt.
Post- och telehemligheten gäller oberoende av det befordrade meddelandets innehåll, av risken för att enskild drabbas av skada eller men om innehållet röjs, samt av meddelandets ålder. Den gällde även långt före 1993, när både postförmedling och teletrafik var statliga angelägenheter och förutom i strafflag eller (från 1962) brottsbalk var inskriven i Postverkets respektive Telegrafverkets (Televerkets) myndighetsinstruktioner. De privata teleoperatörernas tystnadsplikt på denna punkt regleras numera i 6 kap. 17 § lagen om elektronisk kommunikation, men tack vare den nu i samma kapitel införda 19 a § gäller denna tystnadsplikt förstås inte gentemot FRA.
Sedan kan man fundera över vilka skillnader respektive likheter som egentligen föreligger mellan FRA och den vanliga skvallerpressen...
Anders,
Du har läst in dig!
Ska sätta tänderna i din kommentar så snart jag kan.
Funderade på hur jag ska komma i kontakt med dig. Kan du skicka mail med dina kontaktuppgifter på mark.klamberg@juridicum.su.se?
För att ansluta till Anders Anderssons utläggning om sekretess så ställde jag en fråga till FRA om vilka sekretesslagar som skyddar inhämtad information och fick följande svar:
1. Information som har inhämtats inom försvarsunderrättelseverksamheten är behäftad med sekretess enligt bestämmelser i sekretesslagen (1980:100). Även om de sekretessbelagda uppgifterna förstörts gäller ändå tystnadsplikten. Bestämmelserna gäller förbud att röja uppgift oberoende av om det sker muntligt, genom att allmän handling lämnas ut eller på annat sätt (1 kap. 1 §).
2. De bestämmelser som vanligen åberopas är utrikessekretess (2 kap. 1 §), försvarssekretess (2 kap. 2 §), sekretess enligt 5 kap.1 § och 9 kap. 32 §. Eftersom försvarssekretess gäller för så gott som hela underrättelsematerialet kompletterar endast de andra sekretessgrunderna. Försvarssekretessen gäller bl.a. därför att om inhämtad information (oberoende av vad det är för information) röjs avslöjas samtidigt FRA:s förmåga, inriktning och ibland metoder, vilket inte får ske. Det möter inget hinder att åberopa fler sekretessgrunder samtidigt, vilket betyder att om det finns en tillämplig sekretessregel så kan den användas i sammanhanget. Om tystnadsplikt för företagshemligheter erinras t.ex. i 1 kap. 12 §.
Såvitt jag kan se utgår det enda allmänna skyddet där utifrån ett antagande om att spridning av inhämtade uppgifter skulle röja FRA:s spaningsinriktning och arbetsmetoder och att detta skulle vara till skada för landet eller landets försvar.
Anders skrev här ovan om det nya tilläget "Jag utgår här från att "enskild" inte enbart syftar på fysiska personer, utan att även företagens inbördes affärskorrespondens omfattas". Är det så man brukar tolka ordet "enskild"?
Jag funderar även på vad sekretesslagens kap 14 § 1 får för konsekvenser. Gör den det möjligt för FRA att bryta sekretessen om man informerar regeringen om något?
Tor, det är intressant att FRA hänvisar till 5 kap. 1 § i sitt svar till dig, särskilt som de uttryckligen bekräftar att svaret gäller försvarsunderrättelseverksamheten, och inte exempelvis den verksamhet där FRA ställer sina resurser till polisens förfogande.
5 kap. 1 § är en lång paragraf, som jag inte tänker återge här, men den handlar alltså om sekretess rörande brottsutredningar och liknande. Detta framgår särskilt av skaderekvisitet i första stycket som lyder: "om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs". När brottsutredningen är nedlagd eller avslutad, med eller utan åtal respektive dom, så skall det nog mycket till för att sekretessen skall fortsätta att gälla.
Vems åtgärder eller framtida verksamhet är det som avses här? Syftar lagtexten på den myndighet som råkar inneha uppgifterna i fråga (FRA)? Eller på den myndighet som har att ägna sig åt brottsbekämpning (bland annat polisen)? Det står inte uttryckligen i paragrafen, men när den skrevs förutsatte man antagligen att uppgifter om pågående förundersökningar och liknande bara skulle finnas hos åklagarmyndighet och polis, inte hos exempelvis Vägverket eller Överbefälhavaren.
Skall den här bestämmelsen tillämpas också av godtycklig myndighet som till polisen anmäler eller bidrar med vittnesuppgifter rörande ett misstänkt brott? Det verkar rimligt att någon form av sekretess gäller också då, men jag är inte säker på att 5 kap. 1 § är rätt paragraf att åberopa. Som exempel kan vi ta FRA:s egen JK-anmälan av spridningen av den tolv år gamla rapporten till Säpo om trävaruhandeln med Ryssland. Skadades kanske åklagarens fortsatta utredning av att anmälan blev offentlig?
Med det resonemang om generell försvarssekretess som FRA för så skulle man antagligen kunna hävda samma sekretess beträffande uppgiften att FRA finansieras genom försäljning av narkotika i den undre världen (om det vore sant). Det skulle nämligen allvarligt skada FRA:s möjlighet att fortsätta sin verksamhet om denna försäljning blev allmänt känd och en politisk belastning för regeringen.
Jag fick just en idé till en ny bestämmelse om självbevarelsesekretess, för att hos myndigheten realisera det som hos biologiska varelser kallas "självbevarelsedrift":
Sekretess gäller för uppgift som angår myndighets verksamhet, om det kan antas att det skadar myndighetens möjligheter till fortsatt existens om uppgiften röjs.
Säger inte den hypotetiska bestämmelsen ungefär samma sak som 2 kap. 2 §, fast utvidgat till alla myndigheter?
Jag ser inte att vi kan använda 14 kap. 1 § på något särskilt sätt. Den bestämmelsen är till för att regeringen och riksdagen alltid skall kunna inhämta information som svenska myndigheter sitter på, då de är alla (statliga) myndigheters uppdragsgivare, direkt eller indirekt.
FRA får alltså i princip bara lämna ut sådana uppgifter till främmande lands underrättelsetjänst som inte skyddas av sekretess. Betyder det att uppgifterna är offentliga också när jag begär ut dem från FRA? I så fall, kan jag få prenumerera på dylika uppgifter, eller träder utrikessekretessen i kraft då?
Kan bara säga: lysande! Som sågning av avlyssnande...
En juridisk-teknisk sågning och avklädning av FRA-lagen som visar på de principiella felen med den.
Man önskar bara att FRA-kramarna läste den också. Samt att de begrep den dessutom...
Har du försökt få in en debattertikel på detta tema i SvD eller DN? Jag tror att det skulle föranleda en hel del intressanta (bort)förklaringar från regeringshåll.
Populisten,
Jag har inte försökt att publicera i DN och SvD utan jag har prioriterat tidningar och tidsskrifter som specifikt riktar sig till folkpartister, dvs Tidningen NU och liberal debatt.
För övrigt så har DN Debatt aldrig velat publicera min artiklar. SvD Brännpunkt är mer välvilligt inställda :=)
Att SvD Brännpunkt är mer intresserade av dina artiklar än DN är inte förvånande. DN Debatt är ju sedan lång tid mest intresserade av att publicera diverse ointressanta utspel från ministrar och andra politiska broilers.
Det är förstås bra att du försöker påverka ditt parti inifrån, men just detta eleganta resonemang som visar att lagstiftaren själv definierat FRAs verksamhet som just avlyssning förtjänar i mina ögon större spridning.
Instämmer med några av de föregående talarna; det här är en viktig blogg! Keep it up!
Skicka en kommentar