torsdag, september 11, 2008

Riksdagsmajoriteten hade bristande underlag för sitt beslut

Jag har tagit del av det underlag som presenterades inför riksdagsledamöter från alliansen som röstade ja till FRA-lagen den 18 juni 2008. Det är ganska oroväckande att läsa när man förstår hur bristfälligt och ensidigt underlaget var. Nedan kan ni se mina kommentarer markerade med (MK).

Vanliga frågor och de svar vi fått i riksdagsgruppen från försvarsmakten:

1. Vad är bakgrunden till förslaget om signalspaning?

Signalspaning har bedrivits sedan andra världskriget till skydd för rikets säkerhet. Det som nu föreslås är en anpassning för att kunna säkra nödvändig information för landets säkerhet genom att också signalspaning i kabel blir tillåtet. Regeringen vill också ha tydligare lagstiftning om signalspaningen och skapa ett starkt skydd för den enskildes integritet.

MK: Två saker. 1. Innebörden av ordet signalspaning har förändrats. Tidigare avsåg ordet signalspaning i etern mot ren militär kommunikation mellan militära förband, alltså stridsflygplan, örlogsfartyg, infanteri och stridsvagnar. Numera avser det även staten ska ha tillgång till civil kommunikation i kabel. Det är en olycklig begreppsförskjutning.

2. I diskussionen talas det ofta om avvägningen mellan personlig integritet och skydd av riket. Jag tycker det hade varit på så plats att även tala om brevhemligheten, eftersom detta begrepp inte är identiskt med personlig integritet. Respekten för den personliga integriteten kan variera i gråskala medan respekten för brevhemligheten är mer digital, antingen är den respekterad eller så är den det inte, antingen genomsöks brevet eller så genomsöks det inte. Med det lagförslag som antagits överförs all trafik som korsar Sveriges gränser till FRA. Eftersom e-post inte tar fågelvägen utan den kabel där det är minst trafik kan ett e-post mellan dig och mig ta vägen via Tyskland fast vi båda befinner oss i Stockholm. Detta drabbar alla svenskar och journalisters kommunikation som omfattas av källskydd. Att man i ett senare skede förstör journalisters kommunikation är inte tillräckligt, då kan ju någon redan tittat på kommunikationen och kränkningen av källskyddet skett.

2. Varför behövs signalspaning i kabel?

Teknikutvecklingen medför ett behov av signalspaning även i kabel, eftersom allt mer av informationen sprids via kabel och inte via etern. Sverige måste bibehålla förmågan att avvärja och bemöta hot mot landets säkerhet. Signalspaning är en viktig metod för att kunna göra självständiga och bra omvärldsbedömningar till grund för regeringens utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.

MK: Jag menar att det finns alternativ vilket Birgitta Ohlsson (fp) och Camilla Lindberg (fp) beskriver i sin artikel "Alternativet". Man ska komma ihåg att folkpartisternas kritiker inte vill förändra den traditionella signalspaningen där man i etern (radio) lyssnar på kommunikation mellan andra länders stridsflygplan, örlogsfartyg och stridsvagnar.

3. Ange exempel på varför signalspaning behövs:

Det är viktigt att vi har en effektiv signalspaning för att snabbt kunna uppmärksamma om hotbilden mot Sverige skulle förändras. De soldater som deltar i riskfyllda internationella insatser måste ha bästa tänkbara skydd. Signalspaning kan ge avgörande information för deras säkerhet. Effektiv signalspaning bidrar till att möta alla yttre hot mot landet så som militära angrepp, omfattande gränsöverskridande terrorism, IT-angrepp och spridning av massförstörelsevapen.

MK: 1. Efter att lagen antagits sa FRA-chefen Ingvar Åkesson följande i apropå skyddet av våra soldater i Afghanistan: ”det är inget bra argument för lagen. Kommunikationerna [i Afghanistan] sker mest i etern. … vi skulle nog kunna spana mot ett sådant hot utan kabelaccess”. (”Vi är ensamma i det här”, SvD Inrikes, 28 juni 2008) När Sten Tolgfors gick upp i riksdagens talarstol den 17 juni 2008 inledde han med regeringens viktigaste argument för FRA-lagen, signalspaning i det svenska kabelnätet ska rädda svenska liv i Afghanistan (se riksdagens protokoll anförande 142). Det är motsägelsefullt. Vi var nog många som redan tidigare förstått att talibaner inte skickar e-post till varandra inför angrepp, än mindre att dessa passerar FRA:s datorer.

2. En central fråga är om FRAs arbetssätt är effektivt för att bekämpa terrorism. Om vi medborgare ska ge upp en del av vår personliga integritet bör man väl ha en uppfattning om det gör någon nytta.

Denna fråga kom upp på ett allmänt plan i en översyn 2003 av FRA. Utredaren skrev: “Enligt Utredningens mening bör en utvärdering av inhämtningsmetoder … ta sikte på vilken eller vilka organ som är bäst skickade att utföra olika grader av analyser och en mer eller mindre fullständig eller övergripande underrättelserapportering.”. (SOU 2003:30, sid. 101-102) I samband med centerns FRA-hearing den 29 augusti 2008 fick försvarsdepartementst statssekreterare Håkan Jevrell frågan om FRA eller regeringen analyserat signalspaningens förväntade effektivitet gentemot bl.a. terrorism. Hans svar var att eftersom andra länder har denna typ av lagstiftning så måste det vara effektivt. På vanlig svenska, regeringen och FRA har inte presenterat något stöd för sitt påstående att FRAs signalspaning skulle vara effektiv mot terrorism.

Tvärtemot finns det utredningar som visar att FRAs arbetsmetod är ineffektivt mot terrorism. Det är ett känt faktum att elektronisk övervakning fungerar bäst mot dem som inte vet att de är övervakade, samt mot dem som saknar förmåga att värja sig mot övervakningen. Förhoppningarna på att denna teknik ska förhindra terrorism är kraftigt överdriven. SÄPOs brittiska motsvarighet MI5 har lämnat en rapport som omnämns i The Guardian den 21 Augusti 2008. Rapportens enskilt viktigaste slutsats är att de som blir terrorister är olika individer och inte passar in i samma demografiska profil. Det finns ingen typisk bana in i våldsam extremism. Medan den kunnige terroristen vet hur man döljer sina spår, står den vanlige medborgaren hjälplös inför en sådan kartläggning. Framstående säkerhetsexperter i USA, t.ex. Bruce Schneier, har kommit till liknande slutsatser.

4. Vem utför signalspaning?

FRA (Försvarets radioanstalt) bedriver signalspaning. Inhämtningen sker automatiserat via olika sökbegrepp. FRA är en civil myndighet och inte en militär myndighet som det ibland sägs i debatten.

MK: Det som ovan kallas ”inhämtning” sker genom Urvalsdatabasen och dess sökbegrepp består av tekniska parametrar och personuppgifter, t.ex. namn. Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får också användas som sökbegrepp. Med tekniska parametrar avses såväl manuella som automatiska frekvenser, e-postadresser och telefonnummer. Sökbegreppen kan alltså bestå av mycket känsliga personuppgifter vilket ofta förnekas av lagens förespråkare. Se 11 § lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet.

5. Hur tillgodoses skyddet av enskildas integritet?

Det finns flera kontrollmekanismer och funktioner som garanterar att signalspaning sköts enligt lagen: att den inte avser endast en enskild fysisk person, att den är proportionerlig i förhållande till det angivna syftet, att informationen inte kan inhämtas på ett mindre integritetspåverkande sätt och att gränsen är tydlig gentemot exempelvis polisiär verksamhet.

MK: Jag menar att intrånget i den personliga integriteten bl.a. sker när vår kommunikation överförs till FRA. Lagrådet, Sveriges högsta jurister, skriver i sitt remissvar att intrånget ”sker redan genom att staten bereder sig tillgång till teletrafiken och inte först när ett visst meddelande avskiljs för analys genom sökbegreppen. Karaktären av intrång förringas inte av att sökningen sker med automatiserad behandling.” Alltså, massavlyssningen sker när närmast all svensk kommunikation kan bli föremål för FRA:s filtrering och behandling. Att lagrådet senare i sitt remissvar fallit till föga påverkar inte min bedömning att FRA-lagen innebär ett massivt intrång i alla svenskars privatliv och korrespondens.

Regeringen vägrar att erkänna vad propositionen och lagstiftningen säger om saken. I 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation står det ”operatörer som äger tråd i vilka signaler förs över Sveriges gräns [är] skyldiga att överföra dessa till samverkanspunkter” och i prop. 2006/07:63 (sid. 83 och 85) står det ”Regeringens förslag: De trådägande operatörerna skall till särskilda samverkanspunkter överföra all trafik som förs över Sveriges gräns…. En samverkanspunkt är den plats där trafiken överlämnas från den trådägande operatören till myndigheten.” När 14 moderata kommunalpolitiker på DN Debatt kritiserar lagen, pekar på ovan nämnda lagrum och kallar det för massavlyssning får de ett internt mail från den moderata partiledningen, författad på försvarsdepartementet, där kommentaren är ”Nej, FRA får ej kopior på all elektronisk trafik. FRA får bearbeta delar av flödet av kommunikationen, i enlighet med lagstiftningen” . Har regeringen lurat sig själv i sin övertygelse om att lagen är rätt?
Om detta och annat har jag skrivit artikeln "Dubbeltänk och nyspråk".

Gränsen mot polisiär verksamhet är inte tydlig vilket jag visat i ett blogginlägg angående Mikael Odenbergs artikel. Han visste ju inte ens att polisen får lov att anlita FRA. Det är mycket luddigt. Europaparlamentariker Anders Wijkman (kd), riksdagsledamot Camilla Lindberg (fp) och Per Ankersjö, gruppledare (c) i Stockholms stad har påpekat samma sak i en replik på DN Debatt.

6. Vem kontrollerar att lagen följs och att individer inte drabbas av signalspaningen?

Ytterst sker kontrollen av FUN (Försvarets underrättelsenämnd). Inom FUN skall enligt förslaget finnas två enheter med skilda sammansättningar för hantering av tillstånd till inriktning av signalspaning respektive kontroll av att verksamheten bedrivs enligt lag. Ordföranden i respektive enhet och dennes ersättare skall vara eller ha varit ordinarie domare. FUN kontrollerar att signalspaningen bedrivs inom det i lag bestämda ändamålet, dvs. att det rör utländska förhållanden och yttre hot. FUN ska dessutom ha befogenhet att omgående stoppa pågående signalspaning och besluta om förstöring av material om det visar sig att spaningen bedrivs på ett sätt som inte följer regelverket. FRA (Försvarets radioanstalt) har också ett eget ansvar för att pröva att man inte verkställer en inriktning som strider mot lag. Ett särskilt integritetsskyddsråd ska dessutom ha insyn i och följa verksamheten ur ett integritetsperspektiv. Det krävs tillstånd av FUN för att en myndighet ska kunna uppdra åt FRA att signalspana. Tillståndet ska vara tidsbegränsat. Regeringens beslut om inriktning av signalspaningsverksamheten ska föregås av samråd med FUN som gör en bedömning av lagenligheten på förhand. FRA får inte starta ett signalspaningsprojekt om spaningsinriktningen inte är förenlig med lagen. Därutöver ska FUN i efterhand kontrollera att FRA genomfört verksamheten i enlighet med lagen och givna tillstånd.

MK: Vi kritiker vill att varje enskild avlyssning mot en enskild svensk ska motiveras genom att en brottsmisstanke finns. Detta krav går inte att kombinera med massinhämtningen av information som FRA-lagen bygger på. Det är därför jag vill att lagen rivs upp och inte förbättras.

7. Kan jag som individ ändå bli föremål för signalspaning?

Lagen är tydlig på att tillstånd inte får lämnas för signalspaning som endast avser en viss person. Inhämtningen måste avse något som kan utgöra ett yttre hot mot landet och som rör utländska förhållanden. Det finns tydliga kontrollmekanismer och funktioner för att se till att lagen följs.

MK: Detta är en direkt felaktighet. FRA-lagen medger sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person om det är av "synnerlig vikt för verksamheten", 3 § andra stycket lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.

Vidare definieras yttre hot bl.a. i termer av terrorism. Menar de som skrivit detta underlag att man kan spana efter terrorism utan att spana på en terrorist? Läs SÄPOs remissvar på sidan 45-46 i prop. 2006/07:63: ”Säkerhetspolisen ... har ifrågasatt bestämmelsen att försvarsunderrättelseverksamhet, utan att riktas mot en fysisk person, ändå får bedrivas för att kartlägga utländska förhållanden som innebär yttre hot mot landet och anfört att det alltid finns en fysisk person bakom de uppgifter som inhämtas och att det därför är svårt att se hur de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet överhuvudtaget skall kunna utföra någon verksamhet inom området, vilket skulle förhindra att försvarsunderrättelseverksamheten ger polisen och andra brottsbekämpande myndigheter stöd i deras underrättelseverksamhet.

8. Vad skiljer signalspaning från polisens verksamhet?

Försvarsunderrättelseverksamhet handlar inte om att gripa och döma individer som begår brott. Det får enbart handla om information gällande utrikes- säkerhets- och försvarspolitik och för kartläggning av yttre hot mot landet.

MK: Detta är missvisande, se mitt svar under fråga 7. Om en individ är kopplat till ett yttre hot så blir man föremål för signalspaning. Därefter lämnas information över till polis som kan gripa individen. Det går inte att separera signalspaning mot brottslighet från brottsutredning, vilket regering och FRA verkar vilja göra.

9. Med modern teknik kan inrikes samtal förmedlas via en växel i utlandet och då avlyssnas av FRA. Kommer inrikessamtal bli föremål för signalspaning?

Inrikes telefonsamtal förmedlas utan att den som ringer kan påverka detta. Teleoperatörerna väljer vanligtvis den billigaste transportsträckan vilket kan medföra att inrikestrafik kommer att gå över landets gräns och tillbaka. Därför kan det inte helt uteslutas att inrikestrafik skulle kunna inhämtas av FRA av misstag. Det finns dock tydliga bestämmelser om förstöring av kommunikation som sker inom Sverige.

MK: Detta har jag redan kommenterat , se min kommentar i samband med fråga 1.

10. Kan internationella nätverk som är operativa i Sverige/har medlemmar i Sverige komma att registreras?

FRA ägnar sig inte åt att registrera vare sig nätverk eller dess medlemmar. Organisationer som är operativa i Sverige och utgör hot mot rikets säkerhet är en polisiär fråga. Om FRA lagenligt kan rapportera en underrättelse till Polisen görs detta och därmed övergår ansvaret för uppgifterna till Polisen.

MK: Nu motsäger man sig, se svaren på frågorna 7 och 8. Tidigare har man ju sagt att man inte spanar på enskilda brottslingar. Här framgår det att FRA ska rapportera med underrättelser om brottslighet till Polisen. Detta är detta som SÄPO, polisförbundet, advokatsamfundet och datainspektionen påpekar men som viftas bort av Tolgfors, Åkesson, Odenberg och Reinfeldt. Det går inte att frikoppla signalspaning på brottslingar till stöd för Polisen från brottsutredningar. Se detta blogginlägg.

11. Hur hanterar man hotbild mot svensk trupp i ex Kosovo – om hotet kommer inifrån Sverige?

Det är en polisiär uppgift. Samverkan kommer då att ske mellan Polisen och Försvarsmakten

MK: Detta har jag inget problem med.

12. Genomför andra EU-länder signalspaning?

Ja. Signalspaning bedrivs med stor säkerhet av många länder. Bland EU-länderna har bl.a. Storbritannien, Tyskland och Nederländerna nyligen lagreglerat verksamheten. Australien, USA och Nya Zeeland är andra länder som har signalspaningsverksamheten reglerad i lag.

MK: Drygt två veckor efter omröstningen underkände Europadomstolen Storbritanniens lag för signalspaning i målet, se målet Liberty & Other Organisations v. The United Kingdom. Tysklands signalspaning är betydligt smalare och hårdare reglerad än i Sverige varför den jämförelsen haltar. De andra länderna har utsatts för hård kritik för sin avlyssning, inte minst av folkpartister och centerpartister i Europaparlamentet. Se exempel i Sveriges Radio från 2004, de som oroade sig för motsvarande signalspaning från andra länder anklagades för att odla en konspirationsteori. De hade rätt.

13. Går det att säga något om hur våra nordiska grannländer sköter sin signalspaning? Går de i samma riktning som vi?

Ja, de går i samma riktning som vi. Inte minst i Danmark mot bakgrund av att de deltagit i flera internationella insatser samt haft trupp i Irak. Den danska signalspaningen är på samma sätt som den svenska inriktad på yttre hot, ett brett spektra med såväl internationell terrorism som de mer traditionella militära hoten. Även i Norge tittar man på frågan och vill utveckla signalspaningsförmågan.

MK: Norska och finska företag och statliga myndigheter, bl.a. TeliaSonera har flyttat en del av sina servrars från Sverige p.g.a. av FRA-lagen . Den finska grundlagen förbjuder sådan avlyssning. Läs i IDG.

14. Säpo (säkerhetspolisen) har visat oro för att lagen skulle bli ett hinder i deras kamp mot brottslighet i Sverige. Stämmer detta?

Säpo är en säkerhetstjänst med polisiära befogenheter. Den ska förebygga och beivra brott, även brott mot rikets säkerhet. Det som myndigheten har rätt att göra i dag enligt lag kommer den även fortsättningsvis kunna göra. Säpos oro att dess möjligheter att avvärja nationella hot och kriminalitet skulle begränsas är obefogad.

MK: SÄPOS kritik har jag redovisat i samband med kommentarerna på frågorna 7 och 10. De är oroade över att FRA-lagen avviker alltför kraftigt till nackdel för den enskilde jämfört med rättegångsbalken.

15. Vad skiljer signalspaning från exempelvis Säpos verksamhet?

Försvarsunderrättelseverksamhet handlar inte om att gripa och döma individer som begår brott. Det får enbart handla om information gällande utrikes- säkerhets- och försvarspolitik och för kartläggning av yttre hot mot landet. Försvarsunderrättelseverk­samheten syftar till att ta fram svar på frågor som handlar om det okända, att leta efter information som kan förutse sådant som ännu inte inträffat. Den polisiära säkerhetstjänsten har individen och olika grupperingar som utgångspunkt. Att kartlägga och följa identifierade individer och grupperingar för att avvärja hot är den polisiära säkerhetstjänstens huvuduppgift.

MK: Det här är samma fel som jag påpekat i min kommentar på Mikael Odenbergs artikel. Regeringen har svårt med detta.

16. Om en person i Sverige ägnar sig åt verksamhet som enligt lag ska vara föremål för spaning – hur hanteras frågan?

Signalspaning och informationsinhämtning tar inte avstamp i individen utan i företeelsen. Om en person i Sverige aktualiseras i samband med att FRA signalspanar mot en verksamhet som anges i lagen (dvs. avser utländska förhållanden eller yttre hot) överlämnas information om detta till polisen. Om polisen med anledning av underrättelserapporten behöver vidta spaningsåtgärder tillämpas de lagar och regler som gäller i den polisiära verksamheten.

MK: Det är samma sak som SÄPO och andra kritiserat. Se sidan 45-46 i prop. 2006/07:63. Hur kan man spana på en företeelse utan att spana på en person?

17. Hur länge sparas informationen? Vilka får ta del av den?

Förslaget innehåller bestämmelser om vilken information som omedelbart ska förstöras. Därutöver finns bestämmelser om hur rapportering ska ske. Det är regeringen som ska bestämma till vilka myndigheter underrättelser får rapporteras. Regeringen har till riksdagen överlämnat en proposition med lagförslag om personuppgiftsbehandling i försvarsunderrättelseverksamheten, som redan varit föremål för lagrådsgranskning. Frågor om bl.a. gallring behandlas där.

MK: Andra länder kan ta del av informationen. Det framgår av 17 § lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet:

"Personuppgifter som behandlas med stöd av denna lag får föras över till andra länder eller mellanfolkliga organisationer endast om sekretess inte hindrar det och det är nödvändigt för att Försvarets radioanstalt skall kunna fullgöra sina uppgifter inom ramen för det internationella försvarsunderrättelse- och säkerhetssamarbetet, om inte regeringen har meddelat föreskrifter eller i ett enskilt fall beslutat om att överföring får ske även i andra fall då det är nödvändigt för verksamheten vid Försvarets radioanstalt."

Det finns redan avtal om utbyte med andra länder och nu försöker man forcera fram ett avtal om att alla information ska kunna överföras till andra länder obehindrat. Vår egen lag sätter inget hinder. Se den väl ansedde tidningen the Guardian.

18. Kan en medborgare, svensk eller annan, genom svensk signalspaning hamna på EU:s eller FN:s terrorlistor?

FRA anmäler varken individ eller organisation till terrorlista. Myndigheten tar endast fram underlag i syfte att försöka klarlägga och beskriva en företeelse som är ett hot mot rikets säkerhet. Detta bör vara en fråga för Säpo att svara på.

MK: FRA samlar alltså in information om vad de kallar ”företeelser” och inte ”individer” utan de sedvanliga kraven för teleavlyssning. Detta lämnas över till SÄPO som kan lämna det vidare så att en ”individ” hamnar på en terrorlista. Är det rättssäkert och förenligt med vårt lands grundläggande principer?

19. Kommer FRA att besluta hur och när signalspaning ska ske?

FRA bedriver inte signalspaning för sitt eget behov utan på uppdrag av regeringen och myndigheter. I lagförslaget anges mycket tydligt hur inriktningen av signalspanings­verksamheten ska gå till. FRA får inte starta ett signalspaningsprojekt om spanings­inriktningen inte är förenlig med lagen. Detta ska förhandsprövas. Dessutom kommer all pågående signalspaning löpande granskas och förenligheten med lagen kontrolleras av en oberoende myndighet, FUN.

MK: Spaningsuppdraget är mycket brett. I prop. 2006/07:63 (sidan 38) framgår det bl.a. att den nya lagen avser att "bredda mandatet för försvarsunderrättelseverksamheten till att omfatta flera typer av hot än i dag". FRA får som jag nämnt tidigare, spana mot "yttre hot" som inte bara rör internationell terrorism eller annan stats agerande mot Sverige, utan även IT-beroende, försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska eller religiösa konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer. (sidan 17 och 36)

20. Kommer denna reglering, som det påstås, leda till att både försvaret och SÄPO kommer att arbeta med hot inom riket?

Nej, det råder inget som helst tvivel om att det är Säpo som arbetar med hot inom riket. FRA och den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) tar fram underlag/rapporter om företeelser, trender och tendenser till stöd för svensk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Verksamheten har ingenting med att utreda brottslig verksamhet att göra.

MK: Nu upprepar de samma missvisande information. I den antagna lagstiftningen står det att ”[o]m det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet [FRA] lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.” Se 4 § 2 st, lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet i prop. 2006/07:63.

MK: Sammanfattning. Nästan all information riksdagsledamöterna är fel, nedtystad eller förvriden. Många saker har utelämnats, bl.a. det viktigaste - grunden för FRAs arbete vilket är tillgång till trafikdata. Av SVTs inslag den 16 juni 2008 framgår att FRA under många år haft tillgång till och använt trafikdata, dvs. information som rör vanliga svenskars telefonsamtal och datakontakter. I samband med detta inslag publicerade SVT ett internt dokument från FRA. Av fråga 5 framgår delvis hur FRA använder trafikdata. Det står bl.a.: "Vi är mycket angelägna om att använda trafikdata även i framtiden". Detta är självklart eftersom FRAs huvudverksamhet bygger på tillgång till trafikdata. I vår artikel på DN Debatt visar vi hur referenser finns till trafikmönster (vilket inbegriper sociogram), förklarar FRAs arbetsmetod och varför det innebär kartläggning av vanliga svenskar. Varför fanns dessa fakta och diskussion inte med i riksdagsledamöternas underlag?

Det är detta kritikerna försöker uppmärksamma riksdagsledamöterna på.

8 kommentarer:

Mikael Nilsson sa...

Det som står ut mest för mig är det som INTE sägs:

Det står INGET om FRAs omfattande bruk av trafikdata inom utvecklingsverksamheten.

Det står inget om att man har rätt att spana åt andra säkerhetstjänster (såvitt jag kan se utan vidare begränsning).

Det står inte att man får utbyta information efter eget huvud.

Det står inget om att REGERINGEN inte alls behöver förhandsgodkännande.

Det står inte att det bara är inriktningar som godkänns, inte sökbegreppen.

Det står inte att FRA själva utformar sökbegreppen utifrån kunskap om trafikdata.

etc. etc.

Fick hela alliansen detta?

Lars-Erick Forsgren sa...

Bra Mark!
Jag har försökt göra en enkel och lättfattlig sammanfattning av problematiken, kortfattad och riktad till de som trott att regeringen/partiet fattat ett riktigt beslut, men som oroas av debatten. (Se min blogg om detta.)

Du gör här en grundlig genomgång av de flesta följdfrågor, gissar jag, som kan komma upp. Med fördjuning och med källhänvisningar. Och som vi kan använda till samma målgrupp. Dvs de som ärligt söker efter fakta om vad som FRA-lagen innebär.

Men givetvis undrar man också varför det i beslutsunderlaget saknas frågor, som Mikael Nilsson påpekar.

De hårda tillskyndarna av lagen lär vi aldrig kunna övertyga. Jag undrar bara varför? Hur kan de så benhårt hålla fast vid något som är så tvivelaktigt ur demokratisk synpunkt? Varför, varför?

Mark Klamberg sa...

Det här är bara ett av partierna. Jag har sett underlaget för ytterligare ett och det är närmast identiskt.

Anonym sa...

En gedigen genomgång, men när det gäller tolkningen av FRA:s egen PuL bör man kanske vara försiktig. Där talas förvisso om "sökningar" och "sökbegrepp", men det ska man nog inte blanda ihop med urvalsdatabasen.

Det som avses är vilka typer av sökningar som FRA:s personal får göra i det redan inhämtade materialet.

Det som står i PuL-lagtexten kan knappast tas som intäkt för hur sökbegreppen får utformas i urvalsdatabasen.

Huvudproblemet är dock fortfarande att det kommer att finnas mycket breda sökbegrepp i urvalsdatabasen som syftar till att fånga in så många trafikdata som möjligt.

Allt detta material kommer sedan att långtidslagras och vara sökbart. Utifrån dessa rådata kan sociogram och andra trafikmönster skapas.

/JJ

Mark Klamberg sa...

JJ,
Jag är benägen att hålla med dig. Sökbegreppen i FRAs PUL används framförallt på redan inhämtat material. Problemet är ju att FRA har tillgång till alla svenskars trafikdata, varav allt eller långtidslagras. Trafikdata tar förhållandevis lite plats att lagra.

Läs vad som står i FRAs interna dokument, fråga 5: "FRA arbetar på så sätt att all tillgänglig kommunikation lagras. I efterhand görs sökningar i den trafiken".

Detta har riksdagsledamöterna inte diskuterat.

Anonym sa...

Mark:

Ja, det är bekymmersamt med alla dessa trafikdata, som samlas in inom ramen för utvecklingsverksamheten.

Vad jag kan se utgörs de enda begränsningarna av FRA:s inhämtnings- och lagringskapacitet. Så kan man givetvis inte ha det i en rättsstat.

/JJ

/JJ

Anonym sa...

Det finns för övrigt en annan fråga, som ständigt rör till debatten. Se fråga 7:

"Lagen är tydlig på att tillstånd inte får lämnas för signalspaning som endast avser en viss person"

Det som menas är att en inriktning inte får avse en enskild person (men väl flera!).

FRA ska alltså inte kunna bygga upp ett spaningsuppdrag runt en individ. Ärendet måste vara vidare formulerat än så.

I praktiken betyder detta givetvis ingenting, men det låter onekligen väldigt bra.

Så medan FRA-förespråkarna pratar om "begränsningarna" för inriktningarna, så diskuterar kritikerna sökbegreppen. Och i det senare fallet är det mycket riktigt "synnerlig vikt" som gäller.

/JJ

Mary sa...

Intressant att ta del av det där Mark. Jag hade mina naingar när jag skrev detta
: http://minamoderatakarameller.blogspot.com/search?updated-max=2008-09-04T15%3A25%3A00%2B02%3A00&max-results=15

Jag tror att det kan bli så här i många frågor, men alla är inte lika viktiga. Men uppenbarligen ställer det här framtida krav på de handlignar som Riksdagsledmöter får sig till hands. Del sså tror jag faktiskt att det är många som slarvar med inläsningen, men det kan då också bero på komplexiteten i texten och kanske också på mängder med material. Det ställs kanske krav på nya rutiner...