onsdag, september 17, 2008

Silence Fiction

Artikel publicerad den 16 september 2008, Expressen Kultur

Silence fiction

Riksdagen antog den 18 juni 2008 regeringens förslag om ”En anpassad underrättelseverksamhet”, vilket framför allt rörde en expansion av Försvarets Radioanstalts (FRA) mandat för försvarsunderrättelseverksamhet från ”yttre militära hot” till ”yttre hot”. FRA har rätt att spana på svenskar om de är kopplade till ett yttre hot, till exempel i fråga om terrorism. Vidare innehöll den antagna lagstiftningen en ny skyldighet för Internet- och telekomoperatörer att överföra all trafik i de berörda kablarna till FRA. Ett ständigt återkommande tema i debatten är också under vilka förutsättningar FRA kan stödja polisens brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Riksdagens beslut föregicks av protester från alla delar av det svenska samhället. Vissa kritiker menade att lagstiftningen var ett steg mot ett Storebrorssamhälle av samma karaktär som George Orwell beskriver i sin roman 1984. Lagen och dess förarbeten talar om att FRA ska förebygga, förhindra och bekämpa hot, däribland brott, vilket är något delvis annorlunda än vad George Orwell beskrev. I 1984 övervakas medborgarnas individuella och faktiska agerande, medan förebyggande och förhindrande förutsätter någon form av prekognition, det vill säga kunskap om framtiden.

Referensen till 1984 frammanar bilden av att den svenska staten snart kan inspektera oss på samma sätt som storebror betraktar Oceaniens medborgare genom deras teleskärmar. Idén om en sådan allseende överhet går tillbaka till Jeremy Benthams kända Panoptikon-fängelse. I detta kan en enskild övervakare, i teorin, inspektera flera individer samtidigt. Som fånge i den panoptiska cellen vet man att ens förehavanden alltid kan vara övervakade, vilket skapar en ”polis i huvudet” hos subjektet.

Men för att förstå FRA-frågan måste vi gå bortom de ständiga referenserna till 1984 och panoptikon. De övervakningsteknologier som under senare år introducerats av såväl underrättelsetjänster som storföretag har inte som syfte att inspektera isolerade individer. Fokus ligger snarare på att skapa databaser över relationer mellan individer, samt över individers informationssökning, rörelser och konsumtion. Genom att låta superdatorer finna mönster i dessa databaser hoppas man kunna förutspå framtida beteenden. En mer relevant litterär referens är alltså Philip K. Dicks Minority Report, där ordningsmakten inriktat sig på att finna ”pre-crime situations” och på så vis stoppa brott innan de hinner begås. 1956 spekulerade Dick att sådana förutsägelser kan genereras av tre synska ”pre-cogs”; idag ser vi att FRA:s 182 teraflops-superdator kan utföra samma uppgift. Minority Report tar upp paradoxer och alternativa verkligheter som skapas genom prekognition när polischefen för ”pre-crime” mottar en förutsägelse att han ska mörda en man han aldrig har hört talas om. Berättelsen tar även upp risken med en stark militär i fredstid och väcker frågor om människans fria vilja och mer specifikt, som berör FRA-debatten, tankar kring oskyldighetspresumtionen. Till detta ska vi återkomma.

En annan litterär referens rör Isaac Asimovs romansvit om Stiftelsen där det framtida samhället styrs av ett imperium. Centralgestalten Hari Seldon lägger vid en matematikkongress fram teorin om psykohistoria, vilket inbegriper avancerad samhällsanalys, matematik och vetenskap, som gör det möjligt att förutsäga framtiden. För att förebygga imperiets förestående fall startar han Stiftelsen som, genom att samla all världens vetande, kommer att utvecklas till en vetenskapens oas i en tid av vetenskapligt förfall. Genom sin överlägsna vetenskap, och genom att dess utveckling hela tiden styrs in i ”Seldonkriser” växer sig Stiftelsen allt starkare. En ”Seldonkris” kan bestå av ett yttre eller inre hot. Periodvis hålls Stiftelsens arbete hemligt och ledningen undanhåller den egna organisations tekniker kunskap om det större sammanhanget. Detta är ett exempel på hur en elit av experter i hemlighet och av omsorg räddar samhället. Mot bakgrund av debatten om FRA-lagen skulle terrorhotet kunna utgöra en ”Seldonkris” och därmed ett berättigande för FRA:s existens. Tankefiguren om teknokrati är ett uttryck för en elitistisk samhällssyn som i sin extrem kan komma i konflikt med demokratiska principer.

Vi som författat denna text har tidigare med forskare och signalspaningsexperter (DN Debatt 3/9-08) beskrivit hur FRA med kraftfull dator och rätt analysverktyg (sociogram) kan studera den elektroniska kommunikationen för att därigenom urskilja personer med exempelvis avvikande sociala nätverk och vanor på internet. Vi har också funnit stöd i lag och förarbete för detta arbetssätt. Vår slutsats är att FRA använder sociogram på den massiva mängd data som insamlas vilket bekräftats av signalspaningsexperter.

Problemet är att data måste samlas in under väldigt lång tid och vi kan inte i förväg veta vem som uppfyller kriterierna för en ”avvikande” person kopplad till ett yttre hot. Därför måste FRA spara på sociogram över en stor mängd människor, med andra ord en omfattande kartläggning av helt oskyldiga människor. Vidare är det ett känt faktum att övervakning fungerar bäst mot dem som inte vet att de är övervakade, samt mot dem som saknar förmåga att värja sig mot övervakningen. Vår egen uppfattning är att förhoppningarna på att denna teknik ska förhindra terrorism är kraftigt överdrivna. I USA och Storbritannien har studier gjorts och artiklar skrivits beträffande effektiviteten av insamling av elektronisk information och användande av sociogram, vilket innefattas av det bredare begreppet ”databrytning” eller på engelska ”datamining”. Slutsatserna är att denna teknik är ineffektiv för att bekämpa terrorism.

Utifrån denna bakgrund vill vi utveckla vår kritik mot FRA:s arbetsmetod som bland annat syftar till prekognition. För det första, de flesta människorna i Sverige är oskyldiga i bemärkelsen att de inget har att göra med yttre hot och därför aldrig borde bli föremål för FRAs avlyssning och kartläggning genom sociogram. De har ”rent mjöl i påsen”. Med teleavlyssning, som rättegångsbalken talar om, avses både traditionell telefonavlyssning och granskning av elektronisk kommunikation i form av e-post och fax. Därför anser vi att det är korrekt att tala om att FRA avlyssnar även om de inte lyssnar på telefonkommunikation med hörlurar. Problemet är att FRAs arbetsmetod bygger på att man inte bara kartlägger ”skyldiga personer” utan även människor i deras närhet och personer som genom omedvetna vanor uppfattas som ”avvikande”. Detta gör att även människor med ”rent i mjöl i påsen” kan bli föremål för FRAs och andra myndigheters strålkastarljus. Det finns exempel från andra europeiska länder med liknande system. Förra året genomsöktes den tyske sociologen Andrej Holms lägenhet av polisen, var på han arresterades eftersom han forskade om extremistgruppers aktivism i städer och hade gjort internetsökningar på och referenser i sin forskning till ord som används i tyska vänsterkretsar, till exempel ”social statushöjning av ett stadsområde” och ”orättvisa”. Han hade uppvisat ett ”avvikande” beteende och trots att han hade ”rent mjöl i påsen” fick han förklara för polisen varför han var oskyldig. Detta är omvänd bevisbörda, den enskilde ska föra fram bevisning om sin oskuld istället för att staten ska bevisa skuld. Samma utmaning mötte huvudfiguren i Minority Report. Med FRA-lagen är vi på väg över Rubicon, där vi lämnar bakom oss en av den västerländska civilisationens mest grundläggande principer.

Tyskland framhålls ofta som ett föredöme av dem som vill rädda FRA-lagen, men vi kan se fler exempel på missbruk i detta land. Pär Ström skrev i Expressen den 31 maj hur ”ledningen för den statliga telejätten Deutsche Telekom, Tysklands Telia, har använt databasen över genomförda telefonsamtal (trafikdata) till att spionera på anställda och journalister. Under åtta år har hundratusentals telefonsamtal gåtts igenom med datorer i syfte att ta reda på vilka anställda som ringt journalister. Enligt de allra senaste uppgifterna har även ‘rörelseprofiler’ tagits fram – människors promenader och resor sägs ha kartlagts med hjälp av lagrade data om mobiltelefonernas geografiska förflyttningar.”

Datalagring har pågått i Tyskland sedan början av 2008. En studie från institutet Forsa den 2 juni 2008 visar att detta har förändrat människors beteende. Studien visar att 11 procent redan har minskat sitt användande av kommunikationsmedel, och över hälften (52 procent) kommer inte att ringa eller e-posta till personer som psykologer, äktenskapsrådgivare eller beroendehjälplinjer eftersom de vet att det registreras. (Värt att notera är att före detta östtyskar är mycket mera undvikande mot att i framtiden kontakta via telefon, mail eller mobil (66 procent mot 49 procent), vilket främjar tesen att det finns ett ”minne” av ett totalitärt styre, och att detta återaktualiseras i datalagringslagen). Rimligen uppstår liknande oro hos människor med FRA-lagen.

Vanliga människors självcensur är ett större hot mot demokratin och gör mer skada en vad terrorister någonsin kan åstadkomma. Vi gör terroristernas arbete genom att avveckla demokratin. Med FRA-lagen skapar vi både ett bristfälligt system för ”pre-crime” och en sämre variant av Panoptikon där vi oroar oss för att beblanda oss i fel sällskap, röra oss fel eller söka ”fel” information. Kontrollsamhälle och bristande rättssäkerhet samtidigt. Stiftelsen har funnit sitt berättigande och medborgarna förlorar.

MARK KLAMBERG
Doktorand juridik, Stockholms Universitet

KARL PALMÅS
Civilingenjör och doktor i sociologi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

CHRISTOPHER KULLENBERG
Doktorand vetenskapsteori, Göteborgs universitet

7 kommentarer:

Tomas Mattsson sa...

Jag tror FRA i dess nuvarande tappning var såväl psykologiskt som tekniskt predestinerat. De tekniska möjligheterna och 11/9 sammantaget fungerade som ett stimuli till den tillämpning och massövervakning (=tillgång till all kabelburen trafikdata som leder fram till sociogram) som FRA har utvecklat eller har för avsikt att utveckla.

Vad FRA-motståndet handlar om, också, kanske i huvudsak nu, talen på Sergels torg idag och er kulturartikel ovan pekar i den riktningen, är att få stopp på den predestinerade katastrof, den västerländska civilisationens historia är historien om återkommande katastrofer, som FRA både innebär i realiteten och är en symbol för.

Det gick, enligt min mening, fel långt tidigare, var och när törs jag inte säga, men händelser i det förflutna tillsammans med 11/9 och tekniska möjligheter idag har lett fram till FRA.

Den historiska situation som vi alla nu befinnner oss i prövar svårt den politiska makten. Den predestinering som vi befinner oss mitt uppe i måste stoppas. De politiker som klarar denna svåra prövning och som förmår stoppa den rörelseriktning som de har ärvt, kommer mot den bakgrunden att skriva unik västerländsk politisk historia. Jag tror upprivandet av FRA-lagen, som är en del av ett större problem, kommer att skrivas in som ett trendbrott i den västerländska civilisationens framtida politiska krönikor.

Jag tror också, gränsande till visshet, att somliga makthavares hjärtan är huggna i sten. Det kommer att innebära smärta när FRA-lagen ska rivas upp, men idealen och lusten är starkare och djupare.

stefan sa...

"Problemet är att data måste samlas in under väldigt lång tid och vi kan inte i förväg veta vem som uppfyller kriterierna för en ”avvikande” person kopplad till ett yttre hot. Därför måste FRA spara på sociogram över en stor mängd människor, med andra ord en omfattande kartläggning av helt oskyldiga människor."

Detta kan inte nog betonas.
För att kunna plocka ut bara den information som är intressant med den precision som FRA hävdar att de kan så är det helt nödvändigt att matcha trafiken mot kända trafikmönster, dvs sociogram. Mönstret måste dessutom hållas aktuellt för att vara till någon nytta. För att avgöra vilka delar av mönstret som kan rymma kommunikation som är intressant så måste man också kartlägga den del som inte är intressant, särskilt som delen som är intressant sannolikt förändras över tiden.
Detta betyder att för att sociogrammen ska kunna skapas och vara användbara som bas för sökuttryck så måste trafikdata sparas kontinuerligt för hela trafikmängden.

I klartext så betyder det att FRA måste spara med vem och vad varje individ och dator kommunicerar med, och hålla den informationen aktuell. Det innebär alltså verkligen massavlyssning, men inte avlyssning av vad människor säger utan avlyssning av vem de säger det till.
Det måste vara detta som FRA kallar "metodutveckling" och det som den avlyssning som FRA gjort de senaste 10 åren har syftat till.

Björn Felten sa...

Suverän artikel. Men inleds den inte med ett faktafel? Ändringen av "yttre militära hot" till "yttre hot" skedde redan ett år tidigare (ändring 2007:664 av lag 2000:130).

Eller är det jag som missförstår inledningen av artikeln?

Mark Klamberg sa...

Björn,
Du har rätt att ändringen från "yttre militära hot" till "yttre hot" skedde före den 18 juni 2008. Det var jag fullt medveten om när vi skrev artikeln. Om du läser prop 2006/07:63 sidan 6, som är förarbetet till lagändringarna den 18 juni 2008, så framgåt det ändringen föreslås i denna proposition. Anledningen till att det haltar tidsmässigt är minoritetsbordläggningen. Medan förslaget var bordlagt i sin helhet kördes en del ändringar igenom. Detta kunde jag har förklarat i artiklen, men jag vill behålla läsbarheten i texten. Därför är formuleringen som den är och står jag för.

Anonym sa...

"Vanliga människors självcensur är ett större hot mot demokratin och gör mer skada en vad terrorister någonsin kan åstadkomma."

Undra om de människor som blodiga och brända kämpade sig ur infernot i Twin Towers, tågen i Madrid och London, skolan i Beslan, natklubbarna i Bali o s v o s v oroade sig för självcensur eller terrorister..?

FRA-hysterin visar vilken inskränkt ankdamm Sverige är.

Mark Klamberg sa...

Anonym,
Saken är den att USA och Storbritannien (liksom Sverige) signalspanade före den 11 september och de andra terrordåden du nämnde. Det fungerade inte. Amerikanska (Schneier) och brittiska (MI5) stuider visar att den metod som FRA vill använda är ineffektiv mot terrorism.

Anonym sa...

Hmm, i USA var det väl just ineffektiviteten mellan organisationerna som gjorde att de inte kunde samköra information och på så sätt "förhindra" attackerna den 11:e Sept. Vad jag vet står det inget om att signalspaningen inte fungerade för den typen av hot, istället tycker jag man får bilden av det motsatta.

Jag tror inte terrorism är huvudanledningen till lagen, jag tror terrorism används som ett argument för att hävda att lagen behövs.