Peter Bratt samtalar om likheter och skillnader mellan FRA-frågan och IB-affären
I morgon har FORES bjudit in Peter Bratt för att samtala om IB-affären och FRA-frågan. Jag ska dit.
1. Egna tankar om IB-affären och FRA-frågan
Jag har själv funderat på likheter och skillnader mellan IB-affären och FRA-frågan. Jag tror att den nya FRA-lagen kommer att generera en rad skandaler som de närmaste decennierna kommer att förfölja FRA, de politiker som ställt sig bakom lagen och framtidens politiker. Vi har redan sett exempel på hur FRA, enligt egen uppgift, signalspanat mot 103 vanliga svenskar. FRA framhäver att de inte avlyssnat dessa svenskar, men som jag tillsammans med 12 forskare och signalspaningsexperter förklarat på DN Debatt, arbetar FRA framförallt med kartläggning och inte avlyssning. Man behöver inte avlyssna någon för att göra ett antagande om vilken politisk åskådning en person har, det räcker med kartläggning av personens sociala nätverk.
1.1 Finns det stöd för detta i FRA-lagen?
I 1 § lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet används ordet "kartläggning" explicit. Detta är då begränsat till yttre hot, men däri ingå terrorism och då är Pandoras ask öppen.
Det framgår av 1 kap. 11 § lagen (2007:259) om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet att FRA under vissa förutsättningar "får [använda] personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv ... som sökbegrepp".
Överenskommelsen inom alliansen den 25 september förändrar inget av detta. Vad som är yttre hot begränsas inte, möjligtvis sker en precisering.
1.2 Jämförelsen FRA-lagen och IB-affären
Som bekant handlade IB-affären om kartläggning av människors politiska åskådning.
2. Inbjudan från FORES
För tjugofem år sedan avslöjade Peter Bratt den största skandalen inom svensk underrättelsetjänst någonsin, IB-affären, där svenska statsledningen sanktionerat åsiktsregistrering och inbrott hos politiska organisationer utförda av en för riksdagen okänd spionorganisation.
Peter Bratt kom ifjol ut med sin självbiografiska bok Med rent uppsåt (Albert Bonniers Förlag). Nu har tankesmedjan FORES bett Peter Bratt att för första gången diskutera vilka lärdomar man kan dra av IB-affären för dagens FRA-debatt. Under en träff på FORES svarar han på frågor om då och nu, om IB och FRA-lagen, och om skyddet för svenska medborgares integritet. FORES-chefen Martin Ådahl leder mötet.
FORES-träffen är gratis och organisationen bjuder på dryck och snacks
Tid: torsdagen 9 oktober kl. 18.00-20.00
Plats: FORES-lokaler på Bellmansgatan 10 i Stockholm
Anmälan: anmalan@fores.se
14 kommentarer:
Hej Mark! För mig är det rätt självklart att regeringens myndighet FRA "ärvde" gamla IB's arbetsuppgifter och under åren som gått självsvåldigt och utan lagstöd utökat den politiska medborgarkontrollen till att omfatta allt vidare grupperingar i samhället än vad IB en gång helt olagligt sysslade med på politisk order.
Jag är övertygad om att makthavande politiker, oavsett partitillhörighet, aldrig har tackat nej till det ypperliga kontrollinstrument av befolkningen som tillhandahålls av den egna, lojala myndigheten FRA. Den makten kommer våra politiker aldrig FRIVILLIGT att avsäga sig, något som vi med tydlighet sett exempel på både med FRA 1.0 den 18 juni och FRA 2.0 den 25 september.
Det tycks inte finnas någon motkraft i det svenska politiska systemet eller statskicket för att förhindra att demokratin ska upplösa sig själv. Jag trodde länge att Riksdagen var överordnad Regeringen eftersom det i den svenska grundlagens portalparagraf fastställs att "All makt utgår från folket."
Hanteringen av FRA-frågan visar tydligt att respekten för vår konstitution hos makthavande politer är obefintlig. Tidigare s-regeringar och nuvarande alliansregering anser sig stå över Riksdagen och tror uppenbarligen att portalparagrafen i grundlagen lyder: "All makt utgår från Regeringen."
SÅ ÄR INTE FALLET! Därför behöver Sverige snarast införa en från den politiska sfären helt oberoende Konstitutionsdomstol med uppgift att se till att landets lagstiftare - Riksdag och Regering - håller sig till landets grundlagar och de internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter Sverige förpliktigat sig att följa.
Det vore intressant att höra vad Peter Bratt har att säga om det i ljuset av all skit han fick ta med anledning av IB-affären. Har du lust att fråga honom i morron?
Hej Mark, mer jämförande studier på gång hoppas jag. Skrev just till kommissionens representant på seminariet igår:
---------- Forwarded message ----------
From: Erik Josefsson
Date: 2008/10/8
Subject: FRA and ECHR Art. 6 compliance
To: thomas.zerdick@ec.europa.eu
Kopia: aktiv@mfri.se
Dear Mr. Thomas Zerdick,
As Mark Klamberg's presentation [0] at yesterday's seminar on Privacy
in the European Parliament contained a number of controversial facts
regarding the scope and constrains of the FRA-law, I would like to
make you aware of an opportunity to have the law revisited before
enactment. A motion to revoke and rewrite the law was tabled in the
Swedish parliament two days ago, on 6 October [1, 2].
On 18 June, the majority in Riksdagen for the adoption of the FRA-law
was very slim, therefore I am convinced there can be a majority for
its withdrawal. Of course, the Commission cannot take an active role
in national politics, but in its role as the Guardian of the Treaties
the Commission must inform itself of implications of national
legislation which involves all citizens in the European Union -
particularly if such laws would risks European integration in the
field of data protection. Beyond doubt, the FRA-law is such a law.
The Weber-Saravia case has been referred to as a model for the
FRA-law. Yet, for a comparison between Germany and Sweden to be
meaningful, a thorough understanding of the constitutional differences
between the countries is required. Sweden has, for example, not
ratified Protocol No. 12 to the Convention for the Protection of Human
Rights and Fundamental Freedoms. Many other differences are also
important, particularly the fact that Sweden does not have a
constitutional court. And as far as I know, while the Weber-Saravia
case is now being sorted out in the Bundesverfassungsgericht updating
German law, Sweden has not changed her laws despite loosing the
Segerstedt-Wiberg case.
In Sweden, "competent authorities" are organs of the government, like
e.g. the Swedish Tax Authority and FRA. Certain appeals, particularly
in the field of privacy, to decisions of such bodies were not
admissible to enter civil court system until 1988 with the law "Lag
(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut" [3]. This law
was revoked in 2006 by the law "Lag (2006:304) om rättsprövning av
vissa regeringsbeslut" [4]. There are a number of interesting
historical appeal cases, but maybe the most important current case in
this context is the appeal of a refusal to have public personal
records classified for reasons of personal security (Prej. RÅ-2006
ref. 65 Håkan Berggren vs. HK Skatteverket Solna), to the effect that
in Sweden is there are no legal remedies for certain complaints in
different administrative issues, notwithstanding Förvaltningslagen
§22a. Further, SOU 2007:65 implements the transfer of 43.500 (out of
50.000) first tribunal cases to the fiscal authorities [5].
I am convinced there are historical remainders of ECHR art 6
non-compliance still to be addressed in the Swedish constitutional
construction. Therefore it is of great importance that the FRA-law is
re-written with a better understanding of the Swedish constitutional
framework's interaction with European law. Europe might otherwise risk
that one of the worlds most powerful institutions will be created with
a de facto legal immunity, and as such risk the whole EU project -
particularly if Sweden will be used as transit or trading country for
information exchange of personal data.
The commission has to my knowledge been asked by MEP Hamon (P-3514/08)
and MEP Riis-Jørgenssen (P-4170/08) on these matters [6,7]. I
therefore urge the Commission to inform itself further by asking the
Swedish government and the opposition in Riksdagen how European
citizens can have access to "a public hearing before an independent
and impartial tribunal within reasonable time" [8], when not even
Swedish citizens can appeal certain decisions by "competent
authorities".
If something at FRA goes wrong - where is the remedy?
Best regards,
Erik Josefsson
[0]
http://www.iclklamberg.com/files/fraenglish.ppt
[1]
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GW020&sourceid=%7BD05F7B6E-8DDF-4664-844D-C659E9CB4E39%7D
[2]
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GW020&sourceid=%7BB0935A7C-4BFE-4011-9CB8-0A331E8324CE%7D
[3]
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880205.HTM
[4]
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20060304.HTM
[5]
http://www.regeringen.se/download/4655c858.pdf?major=1&minor=89490&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment
[6]
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+WQ+P-2008-3514+0+DOC+XML+V0//EN&language=EN
[7]
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+WQ+P-2008-4170+0+DOC+XML+V0//EN&language=EN
[8]
http://en.wikipedia.org/wiki/Echr#Art._6_-_fair_trial
Forbes har meddelat mig att morgondagens seminarium med Peter Bratt kommer att streamas på Bambuser för alla oss som inte har möjlighet att närvara. Snygg service!
www.bambuser.com/channel/fores
En intressant sak som man skulle fundera lite extra på är hur framtidens lagstiftning kommer se ut om man använder samma argumentation och regleringar som FRA lagen klubbats igenom med.
Det första exemplet jag kommer att tänka på är Jan Björklunds uttalande om fartkameror. Han är emot dem, men om man tillsätter en myndighet som "filtrerar" bort de som inte kör för fort är ju ingen skada skedd!?
Hur mycket mer finns det inte man skulle kunna klubba igenom som går emot sans och förnuft med samma argument?
Eller varför skulle inte polisen kunna göra hembesök en gång i månaden för att ev. hitta ev. hot mot rikets säkerhet. Eller en speciell myndighet som endast vidarebefodrar de suspekta individernas addresser till polis eller soc. Givetvis filtreras alla de som har rent mjöl i påsen bort, så det är ingen fara.
Och så kan man vrida och vända på saker och ting för att legalisera och motivera den ena efter den andra sjyssta övervakningslagen.
Pust pes.
I artikeln Kommissionen ingriper mot svenska sista instansers obenägenhet att begära förhandsavgöranden av Ulf Bernitz beskrivs i detalj det som jag refererade till ovan.
En direkt fråga till detta forums jurister: Kommer FRA-domstolen att begära förhandsavgöranden av EG-domstolen? Om inte, varför inte?
Enligt punkt 11 i den senaste överenskommelsen införs "en underrättelseskydlighet till enskild".
Jag har försökt att få lite mer klarhet omkring detta.
Bland annat har jag frågat borgerliga ledamöter om denna skyldighet även gäller trafikdata. Väntar på svar.
Men även om trafikdata inbegrips, inställer sig nästa fråga: När kan FRA anses ha ägnat sig åt felaktig behandling av trafikuppgifter? Myndigheten ges ju ett vidsträckt mandat att massinhämta trafikdata i den s.k. utvecklingsverksamheten (information om signalmiljön). I vilka fall kan överhuvudtaget underrättelseskylidgheten bli aktuell?
Samma oklarhet finns vid förstörandet av information. FRA åläggs att förstöra meddelanden mellan en misstänkt och dennes försvarare, liksom mellan en uppgiftslämnare och en journalist. Det senaste är att även själavårdande samtal ska förstöras. Men är det lagligt att i dessa fall spara trafikuppgifterna? Ingen ledamot har kunnat ge ett tydligt svar. Såväl Johan Linander som Fredrick Federley menar dock att trafikdata "borde" ingå i bestämmelsen.
/Jonas
Anonym (Jonas),
Skyldigheten att underätta kan omöjligt gälla trafikdata. Då skulle FRA få skicka miljontals underrättelser varje dag.
Trafikdata mellan journalist och källa kommer ej förstöras. Det aktuella lagrummet (7 § signalspaningslagen) talar om "innehåll". FRA vill ha all tillgänglig trafikdata. Regeringen ser inte detta som utnyttjande av ett tvångsmedel, vilket jag gör.
2:36 PM
Mark, jag tror det här spåret håller.
Begär att att få ut kommissionens motiverade yttrande 2003/2161 och Sveriges svar C (2004) 3899/1 av den 07/10/2004 AM-20032161.
2003/2161 är behandlad i en avhandling av Kajsa Johansson.
FRA kommer att kladda ner alla medborgares digitala skugga med misstag vilket i sin tur kommer att leda till att folk kommer att hamna på
"no-fly-lists", inte få låna pengar eller inte får bygglov eller vad
som helst. Se The Economist och The National Research Council.
Med kvasidomstolar som Skatteverket in charge of lejonparten av alla
dessa ärenden kommer Sverige raskt att bli totalt orättssäkert. ECHR
Art. 6 non-compliant helt enkelt.
FRA-lagen kan inte antas innan grundlagsutredningen är klar och
integritetsskyddskommitténs utredning på banan.
Riv upp, gör om, gör rätt.
Perty, ja logik är svårt det.
Och har man en gång hamnat snett, som fp och hela alliansen, då är det däremot lätt att fortsätta i fel dike...
Erik J (m fl). Ja, självklart är detta med FRA-lagen, i sig självt, dess politiska behandling (jfr Hans Lindblad), integritetsfrågan ett tecken på att rättssäkerheten naggas i kanten alltmer.
Därför viktigt att lagen rivs upp etc. För att få den uppmärksamhet som principen innebär. För att förhoppningsvis på sikt stärka rättsäkerheten även på andra områden.
Men som det är nu verkar medborgarnas vakenhet krävas på alltför många områden.
VAD GÖR RIKSDAGENS LEDAMÖTER?
Är det så att de dränks i oväsentliga pappersmängder, så att de inte hinner eller upptäcker de viktiga frågorna?
Eller saknar de i alltför hög grad de egenskaper som Adolf Hedin och Svensson i Ljungskile hade?
Cnab. Det verkar tyvärr som att du har rätt i alltför stor utsträckning.
Erik J. Har nu läst dina inlägg här mera noga. Utmärkt brev till kommissionen. Likaså de 2 andra inläggen här.
F.ö. vill jag nog, trots att jag vill att politiker ska stifta lagarna, ha en författningsdomstol som kollar att de inte överilar sig och i hastigheten stiftar lagar på tvärs med grundlagen.
Men med en internet-remiss kanske riksdagen lugnar ner sig ;)
"12 forskare och signalspaningsexperter" - vem är egentligen signalspaningsexperten? / anatole
Signalspaningsexperten är Johan Westerholm som arbetat med underättelsetjänst inom Försvarsmakten. Jussi Karlgren och Markus Bylund har inte arbetat handson med sällskap men jag räknar ändå dem till praktiker i sällskapet.
Det duger inte. Till att börja med kan vi lämna akademikerna utanför det hela. Det är helt OK att föra resonemang utifrån tillgänglig forskning, så länge man är tydlig med att det är det man gör. Och det gör dem inte till praktiker. Westerholm, säger du, har ” arbetat med underrättelsetjänst inom Försvarsmakten”. Låt mig påminna om att FRA inte är en del av Försvarsmakten. FM personal har normalt inte tillträde till FRA. Att han har arbetat med underrättelseverksamhet säger ingenting, och innebär verkligen inte att han per automatik kan kallas signalspaningsexpert. Vilken typ av underrättelsetjänst har han sysslat med? På vilken nivå? Du nämnde hands on - och det är hands on-erfarenhet som räknas, eftersom du har försökt antyda någon sorts insiderinformation. / Anatole
Anonym,
Johan har arbetat med signalspaning.
Skicka du in ditt e-mail och telefonnummer till mig så ska jag sätta dig i kontakt med Johan. Då kan han berätta mer vad han arbetat med.
Skicka en kommentar