torsdag, oktober 09, 2008

Politikernas skuld för finanskrisen

Finanskrisen i USA och senare i övriga delar av världen startade med s.k. "sub prime loans", dvs. lån som gavs till personer som inte var kreditvärdiga. För att kompensera för denna ökade risk var dessa lån förenade med högre ränta. Resultatet har blivit att låntagarna ej kunnat betala och bankerna har fallit omkull. Många med mig har säkert undrat med mig varför bankerna gett sig in på detta och varför de amerikanska politikerna accepterat detta.

Idag fick jag svaret i DN. De amerikanska politikerna har från 90-talet ställt följande krav på halvstatliga Fannie Mae och Freddie Mac.

"42 procent av lånen måste gå till personer med en inkomst under medianen för ett visst geografiskt område. Kravet höjdes till 50 procent år 2000 och 52 procent år 2005. Ett tilläggskrav var att 12 procent av bostadslånen skulle gå till verkliga låginkomsttagare; kravet skärptes senare till 28 procent."
Denna typ av krav strider mot allt förnuft och är inte ett exempel på marknadsekonomi eller liberal ekonomisk politik. Skulden för dagens finanskris måste delas mellan det giriga Wall Street och det politiskt klåfingriga Washington.

6 kommentarer:

Tomas Mattsson sa...

"42 procent av lånen måste gå till personer med en inkomst under medianen för ett visst geografiskt område. Kravet höjdes till 50 procent år 2000 och 52 procent år 2005. Ett tilläggskrav var att 12 procent av bostadslånen skulle gå till verkliga låginkomsttagare; kravet skärptes senare till 28 procent."

Mark,

har det funnits sådana krav även i t.ex. Europa?

Mark Klamberg sa...

Tomas,
Inte vad jag vet. Likväl dras vi med i USA:s fall.

Anonym sa...

Joseph E. Stiglitz

Intressant
http://www.webstream.at/univie/081003/

mer

http://www2.gsb.columbia.edu/faculty/jstiglitz/Crisis.cfm

Anonym sa...

Även om inte kraven funnits där, är det inte samma resonemang som ligger bakom Sossarnas krav på att behålla SBAB statligt?

Johan Ingerö sa...

Sossarna har framfört liknande krav i Sverige, vilket jag skrivit om tidigare: http://ingero.blogspot.com/2008/05/bubbelpolitik.html

I det amerikanska fallet nöjer jag mig med att notera att McCain försökt fånga in Freddie och Fannie medan Obama använt hela sin karriär till att stödja och lobba för den här sortens idiotutlåning.

populisten sa...

Det finns ju massor av bottnar i orsakerna till finanskrisen. Detta är ju ett exempel på hur rent socilistiska idéer lyckas bidra till eländet, men de har dessutom gått hand i hand med lika farliga marknadsliberala.

Det anses ju numer allmänt att riksbankerna ska sätta räntan strikt efter inflationsförväntningarna. I USA hade man därmed länge en styrränta på under 1%. Med så låga räntor blir det naturligtvis mycket svårt för bankerna att tjäna några pengar. De har då två val. Antingen låna ut till fler med samma låga marginal (många bäckar små) samt att låna ut mer till dem som anses riskabla som låntagare vilket motiverar en högre ränta. I verkligeheten innebär ju båda dessa alternativ samma sak: man lånar ut pengar till en massa människor med tveksam betalningsförmåga.

Ja det är en fin soppa som de kokat tillsammans åt världsekonomin på Capitol Hill och Wall Street. Så vad lär man sig? Tja dels den gamla lärdomen att politiker ska ge fanken i hur affärsverksamheter sköts, men kanske också att alltför låg ränta är farligt.