torsdag, oktober 30, 2008

Är det fel på journalistkåren, allmänheten eller prisnämnden för Stora Journalistpriset?

I DN, Expressen, hos SVT och på hemsidan för Stora Journalistpriset kan man läsa vilka som är årets nominerade. Ingen av dessa har koppling till FRA-frågan och jag undrar varför. Själv skickade jag in en nominering. Med tanke på att FRA-frågan varit det dominerande ämnet i svensk media och politik det gångan året kan man tolka prisnämndens beslut på åtminstone tre olika sätt.

1. Det första alternativet är att prisnämnden anser att journalistkåren har misslyckats med att bevaka FRA-frågan och ingen av dem har gjort ett arbete som är prisvärt enligt de kriterier som prisets bestämmelser ställer upp, dvs. i) arbetet ska ha aktualitet, ii) uppfylla form- och iii) innehållsmässiga kvalifikationer samt iv) innefatta en hållbar faktakontroll, så att de förhållanden det speglar kan betraktas som objektivt belagda. De flesta FRA-reportage har uppfyllt det första kriteriet, men har samtliga journalister misslyckats i övriga hänseenden? Det vore ett enormt underbetyg.

2. Det andra alternativet är att prisnämnden inte anser att FRA-frågan uppfyller kravet på aktualitet, vilket skulle innebära att de delar av allmänheten som intresserat sig för FRA-frågan har lagt sin energi på en oväsentlig fråga. Är frågor som rör övervakning och registrering av vanliga svenska medborgare övervärderade?

3. Det tredje alternativet är att att allmänheten brytt sig om en angelägen fråga och det finns prisvärda reportage men prisnämnden har inte förstått detta.

Är det fel på journalistkåren, allmänheten eller prisnämnden för Stora Journalistpriset?

Bloggar
Farmorgun, MinaModerataKarameller, Opassande, Jens. O, Satmaran, Argast

9 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Alternativ 3 är det rätta.

Kålan sa...

Jag vet inte vad det beror på, men jag tycker att Thomas Mattsson på Expressen borde inse vad Struwes insats är värd.

Marcus sa...

Det kan ju vara fel på både journalistkåren OCH prisnämnden..

jenku sa...

Jag röstar på 1. Prisnämnden har rätt hög integritet, för nåt år sedan delades t ex inte miljökategorin ut med den utttryckliga motiveringen att det inte fanns någon svensk miljöpolitik som var värd priset.
Och ärligt talat, media fick inte fram mycket om FRA som inte kom fram i bloggosfären innan...

jenku sa...

..sorry "miljöjournalistik" skulle det vara, en liten freudiansk där...

Winston Smith sa...

Filip Struwe? Filip Strage menar du väl? Han är ju redan nominerad! ;)

Anonym sa...

Jag kan sympatisera med tanken på att för dom som kan FRA-frågan grundligt är avslöjandet av hög dignitet och förtjänar en nominering.

Men, jag tror det handlar om att det är bloggosfären som drivit FRA-frågan hårdast och att traditionell media i det fallet har varit tvåa. Även om Struwes intressanta avslöjande är ett bra knäck - så drunknar den i all övrig rapportering. Det är ett avslöjande, låt vara stort, inom ett ämne som rymmer flera.

Ska man nomineras till "Årets avslöjande" bör det ske i ett ouppmärksammat ämne, där avslöjandet ger en känsla av att upphovsmännen faktiskt uppfunnit hjulet eller motsvarande. Och där kvalar nog inte Struwes avslöjande in riktigt.
/Stephan, journalist.

Mark Klamberg sa...

Stephan,
Du kan har säkert rätt, men det kan samtidigt vara tecken på ett olyckligt fenomen.

Kan det vara så att journalister vill vara först på boll eller så låter man bli att lägga mycket kraft när man är tvåa? Rapporteringen av FRA-frågan verkar ha varit pliktbetonad, med undantag för Struwes avslöjande och ett fåtal andra.

Resultatet blir att viktiga, men isolerade reportage om fiffel och drabbade människor belönas medan grävreportage och avslöjanden beträffande en betydelsefull pågående politisk händelse eller allvarliga systemfel i lagförslag nedgraderas. Det finns överhängande risk för att seriös politisk rapportering får lida på grund av detta förhållningssätt. Då får vi nöja oss med "cut-and-paste" journalistik där regeringens pressmeddelande och uppgörelser oredigerat åker in i medias rapportering, se SVT Aktuellt 18 juni och 25 september.

Att vilja vara först på en bra story är ett väldigt mänskligt beteende. I min akademiska forskning vill jag gärna skriva om något som ingen annan skrivit om. Samtidigt finns det exempel på personer som uppmärksammas inom områden där det redan finns väldigt mycket forskning. Mårten Schultz avhandling 2007 om skadestånd är ett sådant exempel på vår institution, har rönt mycket uppskattning för sitt arbete. Bara en reflektion.

Lars-Erick Forsgren sa...

Det börjar bli lite pinsamt tjatigt, men än en gång gissar jag att Mark har rätt.
Journalisterna, de traditionella, vill vara först på bollen. Annars är det inte värt något. Dvs det är lite avundsjuka - de "glömmer" sånt som ligger vid sidan av vad de själva gör...