Tidningsutgivarna arrangerar FRA-debatt med fokus på tystnadspliktiga grupper

Tidningsutgivarna (TU) och andra organisationer som företräder grupper med tystnadsplikt är bekymrade över de oklarheter som fortfarande finns efter att alliansen presenterat sitt förslag på ändringar i det tidigare förslaget till ny Signalspaningslag (den sk FRA-lagen). Därför arrangerar de en debatt den 9 december, där Thomas Bodström från oppositionen, Håkan Jevrell från Försvarsdepartementet samt ett antal företrädare för tystnadspliktiga grupper deltar. Läs mer här.

Jag ser tre problem utifrån TU:s perspektiv.

För det första, all trafik, inklusive sådant som är skyddat av tystnadsplikt, kommer att överföras till samverkanspunkter som kontrolleras av staten. Det framgår av 6 kap. 19 a § lagen om elektronisk kommunikation. Alliansöverkommelsen den 25 september 2008 förändrar inte detta vilket framgår av sidan 13 i detta dokument. Filtrering sker efter trafiken överförts till samverkanspunkten och inte hos operatörerna.

För det andra, trafiken filtreras i samverkanspunkten och efter filtrering finns det en möjlighet att skyddat material inhämtas för att därefter granskas, annars hade 7 § i signalspaningslagen inte funnits. Nämnda paragraf anger att skyddat material ska förstöras om det efter inhämtning visar sig vara skyddat. Statssekreterare Håkan Jevrell från försvarsdepartementet förklarade detta väldigt väl i Sveriges Radio den 13 augusti 2008: ”någon måste avgöra vad det är för någonting och när han har gjort det så ska det förstöras och det är i likhet med annan lagstiftning som hemlig teleavlyssning som den här lagstiftningen egentligen hänvisar till när man säger att kontakter mellan en försvarare och dess klient, den informationen ska förstöras". På vanlig svenska, skyddad information mellan exempelvis en journalist och dennes källa kan komma att granskas av FRA. Informationen ska förstöras, men då är skadan redan skedd. Vid hemlig teleavlyssning är övervakningen riktad och mängden överskottsinformation blir begränsad men nu talar vi om överföring av all trafik i de berörda kablarna till samverkanspunkter.

För det tredje, Skyldigheten att förstöra enligt 7 § signalspaningslagen rör "upptagningar" och "uppteckningar" av uppgifter. En relevant fråga är om begreppen "upptagningar" och "uppteckningar" endast rör ljud, bild eller text i ett meddelande eller om de även rör trafikdata (vem som är i kontakt med vem). FRA inhämtar och lagrar trafikdata rörande all tillgänglig kommunikation vilket jag skrivit om här och här. Om FRA samlar och lagrar trafikdata som rör kommunikation mellan en journalist och dennes källa så är det naturligtvis känsligt. På vanlig svenska, FRA får inte läsa och lyssna på skyddad information, men det är osäkert om samma skydd gäller för uppgifter om vem som har varit i kontakt med vem.

Avslutningsvis, FRA skulle kunna ha en spärrlista där telefonnummer och IP-nummer kopplade till journalister och medieföretag finns med, men det öppnar upp för nya problem. Vem ska hålla listan uppdaterad, hur ska man avgöra när en journalist handskas med skyddat respektive oskyddat material, vill vi att staten ska ha en lista på personer som handskas med från staten skyddade uppgifter, o.s.v.?