onsdag, november 12, 2008

Vad är problemet med Telekompaketet?

Jag har i ett tidigare inlägg diskuterat problemen med Telekompaketet.

För att göra det enkelt. Om rättighetsinnehavare vill komma åt fildelare är det två alternativ som utkristalliserat sig. Antingen kan man begära ut identiteten på en abonnent via domstol enligt IPRED eller så kan operatörerna genom lag tvingas att söka igenom all trafik (filtrering) och stänga av användare utan domstolsprövning.

I Sverige är vi på väg att välja det första alternativet vilket bygger på domstolsprövning och i mitt tycke är detta mindre ingripande än filtrering. Ändå har vi en våldsam debatt om detta, den s.k. IPRED-debatten. I Frankrike har man valt filtrering utfört av operatörerna med den statliga myndigheten HADOPI i centrum, ett förfarande som kan strida mot nuvarande EG-rätt. Därför vill Frankrike genom Telekompaketet få in tillägg som a) tillåter Frankrike att fortsätta filtrera och b) lägga den rättsliga grunden för att andra stater ska göra det samma. Det är mot denna bakgrund som jag läser tilläggsförslag 192 där det talas om en samrådsmekanism och en samarbetsprocess mellan operatörer och ansvarig myndighet med syfte att främja "lawful content".

Därför är det viktigt att Sverige driver domstolsalternativet enligt tilläggsförslag 138. Henrik Hansson (c) har på bloggen Departementet pekat på problem med detta tilläggsförslag. Därför vore det bra om Sverige tar fram ett justerat förslag som innebär att begränsningar av grundläggande rättigheter och friheter för slutanvändare endast får ske med lagstöd och efter domstolsbeslut.

Monica Horten har i en artikel förklarat det franska systemet och Frankrikes agenda kopplat till Telekompaketet, läs hennes artikel här.

Media och bloggar om IPRED
SvD, MinaModerataKarameller, Folkpartiet Eslöv, Opassande, Oscar Swartz, Anna Troberg, Annarkia

10 kommentarer:

Tor sa...

I valet mellan å ena sidan filtrering, användning av datalagring för att beivra upphovsrättsintrång och avstängning från internet som en påföljd, och å andra sidan rättsosäkerhet, utpressningsverksamhet och avskaffade anonymitetsgarantier på internet väljer jag ... ingetdera.

Det finns tre vägar att gå som jag ser det:

a) Vi monterar ner våra fri- och rättigheter för att kunna beivra upphovsrättsintrång, vilket på längre sikt totalt kommer att underminera allmänhetens stöd för upphovsrätten och alltså bara leda till punkt c).

b) Vi nöjer oss med nuvarande lagar och accepterar att de är litet tandlösa i vissa fall, men värdesätter dem ändå som symbollagar, och vi hoppas att lagliga alternativ växer fram som är så bra och bekväma att de kan konkurrera med den illegala fildelningen.

c) Vi går på piratpartiets linje och legaliserar fildelning för icke-kommersiellt bruk. Är eventuellt svårt att göra på kort sikt och kan vara svårförenligt med internationella konventioner.

Eftersom a) bara skapar en massa elände på vägen skulle jag föreslå b) eller c).

John A sa...

Av dessa två alternativ är givetvis det tidigare att föredra. Att man å andra sidan genom historien tillåtit privat (icke-kommersiell) kopiering av upphovsrättsskyddade verk med bland annat motiveringen att det ej går att upprätthålla ett sådant förbud, utan grova intrång i den personliga integriteten, tyder ju på ett möjligt tredje alternativ. Det vill säga, att som tidigare tillåta icke-kommersiell fildelning, då det uppenbart inte leder till minskat kulturskapande.

Eller?

För att tala i ekonomiska termer. Har vi de senaste 10 åren sett NÅGON minskning av intäkterna för de mest utsatta branscherna när det gäller fildelning, dvs spel/film/musik/bok-branschen. Dessa branchers intäkter har väl snarare ökat från år till år ända sedan dess. Dessutom finns det ingen naturlag som säger att något måste vara fel om denna sektor inte växer ett visst antal procent varje år. Men den gör det. Trots fildelning, eller snarare tack vare den. Fildelningen ökar kulturutbudet OCH kulturintresset. Märk väl, jag talar om ICKE-KOMMERSIELL spridning.

SKIVFÖRSÄLJNINGEN däremot har kanske skjunkit sedan slutet av 90-talet. Konstigt vore väl annars, med tanke på människors ändrade konsumtions- och levnadsmönster. Apple är numera USA:s (världens) största distributör av musik. Och när skivbolagen inte ens anser att det är lagligt rippa CD-skivor och lägga in på mp3-spelare och dessutom aktivt försöker förhindra detta genom att lägga till kopieringsskydd, då anser jag att de har sig själv att skylla.

Det är dags att hålla den här branschen bakom ryggen på detta sätt och låta dem anpassa sig till teknikutvecklingen, precis som ALLA ANDRA branscher.

John A sa...

Givetvis tycker jag vi ska sluta hålla dem bakom ryggen :)

Erik Josefsson (medlem i Vänsterpartiet Bryssel) sa...

Tack Mark.

Copyriot skriver om "Spotify i upphovsrättliga gråzoner".

Har begreppet "lawful content" nån bäring på den debatten?

Kan Spotify hamna på en svartlista för tjänster som inte har "lawful content"?

John A sa...

Ok, mitt förra inlägg var väl inte svar på din fråga utan snarare synpunkter på vilket alternativ du anser finns till IPRED, så:

Problemet med telekompaketet är att det sänker ribban för vilken omfattning av intrång som krävs för att man ska kunna ställas inför rätta. Detta är vanligtvis inga problem att man kan ställas inför rätta, då man vanligtvis inte heller ställs inför rätta för småtjafs. Särskilt inte då det krävs relativt stora resurser för att väcka talan i civilrättsliga mål (eller?).

Problemet i det här fallet är att parterna är gravt ojämlika avseende ekonomiska resurser. Dessutom handlar det om förseelser som i det stora flertalet fall är svåra att bevisa, och ännu viktigare, att motbevisa.

Detta problem finns inte i lika stor utsträckning med dagens lagstiftning. Det torde vara både lättare att bevisa, samt att motbevisa omfattande upphovsrättsliga intrång.

Till saken hör att det för att kunna bevisa ett intrång krävs något av följande:

1) Den åtalade erkänner
2) En oberoende instans avlyssnar all trafik som går över internet och registrerar vem som kontaktar vem och vad som överförs.
3) En husrannsakan genomförs där bevis säkras på de datorer som finns på abbonentens address.

Det borde vara självklart att de två sista punkterna innebär alltför stora kränkningar för att kunna motiveras då det handlar om så ringa upphovsrättsintrång som nedladdning av ett fåtal låtar (och då per automatik även uppladdning).

Förmodligen kommer upphovsrättsinnehavarna då att rikta in sig på punkt 1, att få motparten att erkänna när det handlar om små intrång, och då gärna utanför domstol. Erfarenheter från andra länder har visat att detta ofta sker genom "varningsbrev" där abbonenter erbjuds att "enbart" betala ett par tiotusen kronor i förlikning. Annars väntar betydligt större skadestånd i domstol.

Upphovsrätten har aldrig haft som mål att användas mot slutanvändaren. Den är skapad som ett verktyg för förläggare att användas MOT förläggare. Jämlika parter.

Att försöka överföra gamla tiders affärsidéer då kopiering var något som krävde stora resurser och distribution krävde omfattande nätverk ter sig för mig absurt.

Det ÄR verkligen dags att sätta sig ner och i grunden se över vad det vi faktiskt vill uppnå med upphovsrätten. Vi kan inte fortsätta lappa ihop lagstiftning efter lagstiftning till ett fullständigt oöverskådligt lapptäcke av motsägelsefulla lagar som det krävs ett dussin jurister för att tolka.

populisten sa...

Klassiskt sätt att lägga ut dimråder det där med att föreslå två usla förslag så att folk får intrycket av att det inte skulle ha funnits nåt annat val.

Erik Josefsson (medlem i Vänsterpartiet Bryssel) sa...

Fick just förklarat för mig varför rådets 181:a är en sån slamkrypare (den Hansson gick med på). I rak ordföljd med markerade hopp står det:

Traffic data may be processed for the legitimate interest of the data controller for the purpose of implementing technical measures to ensure [...] the ability [...] to resist [...] unlawful or malicious actions that compromise the availability, authenticity, integrity and confidentiality of stored or transmitted data [...] of [...] an information society service [...] except where such interests are overridden by the interests for the fundamental rights and freedoms of the data subject.

Google eller FaceBook är en "information society service" och en "data controller" för sina respektive tjänster. Jag träffade på deras lobbyister flera gånger i korridorerna i europaparlamnetet. Nu förstår jag bättre varför.

Det är intressant att kommissionen har strukit "information society service" i sin kompromiss. Parlamentet hade med Googles önskemål om att få processa trafikupgifter. Hmmm...

Hoppas Nicklas Lundblad kommer på seminariet. Han kanske kan förklara vad Google är ute efter.

Erik Josefsson (medlem i Vänsterpartiet Bryssel) sa...

Att 181:an inte bara handlar om DOS-attacker som Henrik Hansson verkar tro
är uppenbart.

På vilket sätt i världsrymden skulle en teknisk åtgärd att stoppa en DOS-attack kunna inkräkta på "the fundamental rights and freedoms of the data subject"?

Det är ju bara om Google vill göra saker dom inte får göra idag som slutklämmen i 181:an behövs.

Så igen Hansson, varför sa inte du nej när det nu visar sig att kommissionen har sagt nej till Google?

Johan Tjäder sa...

Det känns synd att behöva välja mellan pest och kolera. Det enda naturliga är att ändra upphovsrätten så att man slipper både belasta domstolarna och teleoperatörerna.

Att sedan kulturindustrin förlorar en affärsmodell måste ändå vara den minst prioriterade effekten i det hela.

DDT hade också en lovande affärsmodell tills dess man kom på att det gjorde mer skada än nytta.

När ska man komma på att jakten på fildelare gör mer skada än nytta?

Dennis Nilsson sa...

Nöden är uppfinningarnas moder.

Det finns tekniska lösningar som kommer att omöjliggöra det som eftersträvas med FRA-IPRED och motsvarande lagstiftningar.

Vad dessa tekniska lösningar består i behöver man inte vara någon Einstein för att klura ut.

Så fildelningen är här för att stanna, oavsett lagstiftning.

Internet med fildelning är människans största innovation sedan boktryckarkonsten och då vi fick förmågan att kommunicera via tal.

Upphovsrätten måste och kommer att anpassas till det den var avsedd för, att skapa största möjliga samhällsnytta. Den skall inte vara en a-kassa för arbetslösa skivbolagsbossar.

FRA borde omgående skänka sina superdatorer till våra högskolor, som KTH och Lunds Tekniska Högskola, där de gör reel nytta. :-)