Överdrivet hemlighetsmakeri kan skada svensk underrättelsetjänst

I tidningen Journalisten kan man läsa att regeringsrätten fastställt att FRA tillämpat sekretesslagen korrekt när myndigheten inte lämnat ut handlingar om samarbetet mellan FRA och SÄPO. Det går inte ens att få ut information om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna. Hur ska riksdagen kunna stifta lag och ge ramar för FRAs verksamhet om man inte kan få information om ansvarsfördelningen mellan landets underrättelsemyndigheter?

Jag inser att FRA inte kan lämna ut samtliga handlingar om vem FRA spanat på för SÄPOs räkning, men en del av uppgifterna om ansvarsfördelningen måste väl ändå gå att offentliggöra utan att rikets säkerhet eller andra intressen sätts på spel? För de som följt debatten under 2008 presenterade FRA-förespråkarna en bild av att FRA inte har något att göra med SÄPO eller polisen. Mikael Odenberg skrev följande på DN Debatt.

En viktig poäng med den nya lagstiftningen är tvärtom att den uttryckligen förbjuder försvarsunderrättelseverksamheten att någonsin befatta sig med det som är polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet. Denna tydliga rågång mellan försvarsunderrättelseverksamhet och polisiär verksamhet är helt central ur integritetssynpunkt.

Följande referat av Fredrik Reinfeldt är intressant.

Han underströk att FRA är en civil myndighet, någon som enligt honom "går tillbaka till Per-Albin Hanssons dagar". Att låta militär, polis och åklagare blanda sig i verksamheten vore därför fel. Fredrik Reinfeldt pratade om att bygga upp en "integritetsmur", som klargör att brottsbekämpning är polisens sak. FRA ska bara spana mot yttre hot.

Jag har uppfattat att FRA inte signalspanar för polisen om en förundersökning har påbörjats, men att ge en bild av att FRA inte befattar sig med polisen och SÄPO blir direkt missvisande. Att polisen och SÄPO anlitar och samarbeter med FRA framgår av FRAs hemsida, lagstiftningen och officiella uttalanden från myndigheternas företrädare. Om SÄPO inte anlitar FRA, varför uttryckte SÄPO-chefen kritik när överenskommelsen den 25 september 2008 skar bort denna möjlighet?

Jag tror att en bidragande anledning till att polisen och SÄPO skars bort genom överenskommelsen den 25 september 2008 var att förespråkarna vägrade förklara offentligt att polisen och SÄPO anlitar FRA. Istället har man lekt med ord. t.ex. "FRA sysslar inte med brottsutredningar" vilket säkert är korrekt eftersom FRA spanar åt polisen och SÄPO innan en formell förundersökning inleds, men det senare utelämnar man. Om man letar så bekräftar FRA-chefen Ingvar Åkesson detta. Läs vad han sa i samband med en offentlig utfrågning den 12 april 2007 (Betänkande 2007/08:FöU14, bilaga 5, sid. 68)

På frågan om man kan kringgå rättegångsbalken när man får nej hos en åklagare eller en domstol genom att vända sig till FRA vill jag säga att vi i dag är mycket noga med att se till att inte hjälpa till med underrättelser i fall där en förundersökning är inledd. Vi drar gränsen där. Det gör vi därför att vi har våra egna interna regler, som säger oss detta. I propositionen gör man väldigt tydligt och klart att så ska det vara även i framtiden. Det markeras tydligt i propositionen att så fort man kommer in i ett läge där en förundersökning är inledd drar sig FRA ur. Då kan man inte vända sig till oss.

Ingvar Åkessons besked i samband med utfrågningen var något mer klargörande än vad som framgår av propositionen (sid. 47, 108 och 135). Varför kan inte tidningen Journalisten få ut dokument som ytterligare förklarar saken? Är vi hänvisade till vad som förklarats muntligen i samband med en utfrågning 2007 och återges i en bilaga? Beakta SÄPOs kritiska synpunkter avseende lagstiftningsarbetet. När man senare i samband med debatten 2008 inte ens kan förklara att polisen och SÄPO anlitar FRA sjunker förtroendet och en motreaktion blir naturlig. SÄPO och polisen skärs bort. Jag tror det vore bättre om regeringen och berörda myndigheter spelade med öppna kort i detta hänseende. Då skulle debatten bli bättre och regeringen kanske skulle ha lättare för att vinna stöd för sin ståndpunkt.