Dilemma för liberala bloggare
Min vän i folkpartiet Seved Monke skriver på sin blogg om interaktivitet och internet. Det får mig att fundera på debatten för några veckor som startade med DNs artikel om det minimala intresset för riksdagsledamöters bloggar. Ett dilemma för borgerliga bloggare och särskilt riksdagsledamöter från alliansen är att endast bloggare som uppfattas som självständiga i förhållande till regeringen uppmärksammas, kommenteras och hamnar i eller nära debattens centrum. HAX anslår i ett inlägg en mer försonlig ton gentemot regeringen, men hur hade intresset för hans (eller min) blogg varit om vi hade valt denna linje? Eftersom jag klagat så mycket på regeringen när det gäller frågor om personlig integritet så tänkte jag i detta inlägg passa på att berömma justitieminister Beatrice Ask för att hon enligt SvD bromsar EU-förslaget om masslagring av passageraruppgifter. Genom att varva kritik med beröm så kanske regeringen håller bättre i dessa frågor. I samband med detta villa jag passa på att gratulera Mary på hennes födelsedag, hon verkar ha samma inställning som jag.
Allianspartiernas partisekreterare hade i oktober en blogglunch, förmodligen som ett svar på den hårda FRA-kritiken bland borgerliga bloggare. Det var ett bra intiativ och det skulle man kunna upprepa apropå diskussionen om telekompaketet. Christoffer Kullenberg skriver i Expressen om regeringens kommunikéartade sätt där endast journalister är inbjudna för att informeras om regeringens inställning angående telekompaketet. I USA har jag uppfattat att bloggare regelmässigt inbjuds till liknande arrangemang. När Folk och Försvar hade sin rikskonferens i Sälen i år bjöds jag in för att följa och blogga om konferensen. En sådan inställning tillhör framtiden.
3 kommentarer:
Hoppas inte för mycket på sånadär mailkampanjer. Maktens herrar kan lugnt ignorera dem. De har klart för sig att den internetaktiva medelklassen skäller nog så högljutt, men bitas kan den inte.
Sedan gäller det att vara mycket vaken för politikens tvära kantringar. Det vi nu ser är hur Alliansregeringen mycket plötsligt framträder som det nakna tyranniets huvudkraft. Den sargade socialdemokratin börjar, rörigt och yrvaket, visa livstecken och gryende medvetenhet om hotet mot vår frihet och vår demokrati.
Med tanke på den ekonomiska krisen har medelklassen allt skäl till oro och pessimism. Det välstånd som finns räcker nu bara till de verkligt rika, som vill kompensera sig för storförluster på aktiemarknaden. Medelklassen har att se fram emot en omfattande proletarisering. Vi kastas en efter en ut i otrygghet och misär. Den gradvisa destruktionen av internet är monopolkapitalets metod för att lamslå medelklassen, med dess för Makten hotfulla grepp mom nymedia.
För att vinna verklig kraft måste frihetsrörelsen alliera sig med den folkliga sociala rörelsen till försvar för välfärdssamhället. Det är av vitalt intresse för oss allihop med tanke på vår nya otrygghet. Vi måste göra oss av med vår naivitet och våra illusioner och börja kämpa på allvar, annars är det kört för oss. Och kom ihåg: att enbart sitta på internet och väsnas räcker inte långt.
Det gäller nu att sätta till alla klutar för bringa åstad ett opinionsras för våra tyranniska regeringspartier.
Samt att på allvar resa den radikala parollen:
SVERIGE UT UR EU.
- Peter Ingestad, Solna
Det är ju föga förvånande att man inte orkar läsa de alliansmedlemmar som fullständigt håller med partilinjen. De tillför ju ingenting nytt. Då kan man läsa de pressmeddelanden som reproduceras i DN istället. Anledningen till att man (jag iaf) går till en blogg är för att den presenterar en ny vinkel.
Tack för födelsedagshälsning.
Ja, jag håller med dig. Att bara vara en klagomur blir lika trist som att bara vara en spegel och le och hålla med. I politiken är åsikten och dne egna politiska rösten det viktiga. Att vända på stenarna är nödvändigt. Att skilja på sak och person likaså.
Tack Mark för att du har en så bra blogg. Jag följer den alltid.
Skicka en kommentar