Nedläggning av domstolar och decentralisering

Tomas Attorp skriver på SvD Brännpunkt om förslaget att hälften av Sveriges länsrätter ska läggas ner och en centralisering ska ske till större orter. Länsrätter prövar många av de mål som angår oss medborgare i vardagen, det kan handla om ekonomiskt bistånd, skatt, sjukpenning, körkort, psykiatrimål, planärenden och vid vissa länsrätter migrationsmål.

Jag genomförde själv en sk kombinerad notareietjänstgöring där jag både tjänstgjorde vid Blekinge tingsrätt och länsrätten i Blekinge. Den sistnämnda kommer genom förslaget att läggas ner. Jag kan se skälen som talar för denna centralisering, små domstolar är känsliga vid sjukdom, semestrar, större domstolar ger möjlighet till specialisering och i jämförelse med tingsrätter sker mycket av handläggningen skriftligt varför en länsrätts placering blir mindre viktig. Samtidigt kan allt inte avgöras på handlingarna. Den enskilde kan begära muntlig förhandling, i psykiatrimål sker prövningen i regel i närvaro av den berörde och i planärenden finns det ett värde i att rätten besöker de berörda fastigheterna.

Halveringen av antalet länsrätter ska även betraktas mot två andra tendenser. Stora statliga verk flyttas till småorter samtidigt som vardaganknutna myndigheter som skattekontoret, Försäkringskassan och länsrätter lämnar småorterna. Är detta vad medborgarna efterfrågar? Är detta rätt sätt att behålla kvalificerade statliga tjänster i mindre orter? Är detta rationellt? Som stockholmsinvånare brukar jag inte argumentera för decentralisering av myndigheter, men i detta fall borde politikerna fundera över det förnuftiga i att de vardagsanknutna myndigheterna lämnar de mindre orterna.