Bortglömd utredning?

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt att uppmärksamma polismetodutredningens delbetänkande "En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen".

Nu har Frendo gjort ett rejält arbete genom att sammanställa samtliga remissvar.

Justitieombudsmannen, Mats Melin ger nog den kraftigaste kritiken.

Med den tolkning av vad som avses med övervakning av stor omfattning som ges i författningskommentaren skulle undersökningsledare och åklagare få en i det närmaste obegränsad rätt att själva fatta beslut om hemlig teleövervakning, givet att det inte finns någon skäligen misstänkt för brottet. Det anser jag inte vara godtagbart.

Om användningen av information i underrättelseverksamheten skriver han följande.

Förslaget synes därför, i motsats till vad som anförs, innebära just en möjlighet till en i det närmaste "fri inhämtning" av uppgifter.

Av Frendos redogörelse framgår att Ekobrottsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden alla instämmer i att polisen genom utredningens förslag får större möjligheter till teleövervakning och inhämtning i underrättelseverksamhet. Det kan man möjligen tycka är bra och argumentera för men att kalla det stärkt integritetsskydd kan vara missvisande.

Jag upprepar vad Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet skrev i sitt yttrande, som jag varit med att ta fram.

Fakultetsnämnden konstaterar att den föreslagna lagstiftningen totalt sett medför en ökad regelmassa samtidigt som den innebär en expansion av de ändamål och det område för vilket inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation kan ske. Polismetodutredningen föreslår bl.a. att det inte ska krävas domstolsbeslut för inhämtning av elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet.
/.../
Polismetodutredningens förslag är starkt kopplat till Trafikuppgiftsutredningen (Ju 2006:04) som i betänkandet Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76) föreslagit hur EG:s direktiv (2006/24/EG) om lagring av trafikuppgifter ska genomföras i svensk rätt. Medan Trafikuppgiftsutredningen rör operatörers skyldighet att lagra trafikuppgifter handlar Polismetodutredningen om hur brottsbekämpande myndigheter ska kunna få tillgång till dessa uppgifter.

Det är angeläget att uppmärksamma att skyldigheten att lagra trafikuppgifter enligt EG:s direktiv (2006/24/EG) omfattar såväl telefon- som datakontakter. Eftersom teleoperatörerna för närvarande inte lagrar det senare slaget av uppgifter innebär genomförandet av EG-direktivet att mängden trafikuppgifter som sparas ökar högst påtagligt. I kombination med Polismetodutredningens förslag att utvidga området för vilket brottsbekämpande myndigheter kan inhämta uppgifter medför detta i sin tur att utrymmet för en legitim kränkning av den personliga integriteten utvidgas.

Jag tror att den naturliga reaktionen från en del politiker kommer vara att kräva tillståndsprövning i domstol även för underrättelseverksamheten. Jag vet inte om det kommer lösa några problem eftersom en sådan prövning förmodligen skulle bli mest för formens skull. Förslaget att en underrättelsedomstol ska tillståndspröva FRAs inhämtning av trafikdata är ett exempel på detta. Man måste också komma ihåg att polisen och SÄPO redan idag hämtar in trafikuppgifter med stöd av lagen om elektronisk kommunikation genom en bestämmelse som verkligen inte är ett under av rättssäkerhet. Läs vad advokatsamfundet skriver.

Särskilt domstolarna bör enligt Advokatsamfundet inte involveras i de brottsbekämpande myndigheternas spaningsverksamhet.

Jag befarar att domstolar som ska pröva inhämtning av trafikuppgifter bara blir stämpelinstanser och därför lutar jag alltmer åt en stärkt och utvidgad efterhandskontroll hos Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Förslaget om att tillföra granskningsombud till nämnden som löpande följer underrättelseverksamheten kan vara en del i detta. Nämndens ledamöter behöver uppvisa självständighet, förmåga och vilja att verkligen granska verksamheten. I nämnden känner jag Alf Karlsson (mp) väl och är även bekant med Linnéa Darell (fp), de har mitt förtroende. Övriga ledamöter känner jag inte närmare. Nämnden har dock nyligen visat att de tar sin uppgift på allvar.

En person som jag gärna skulle vilja se mer av i dessa sammanhang när hon kommer hem till Sverige är Inga-Britt Ahlenius. Per Altenberg skriver om henne på sin blogg.