Bodström mot Ask

Uppdatering. Nu har DN med min kommentar. Nedan kan ni se mitt resonemang med diverse källhänvisningar.

DN skriver om hur Bodström och Ask debatterar mot varandra i frågan om datalagringsdirektivet eller den s.k. FRA-lagen är mest integritetskränkande.

Vilket är mest integritetskränkande? Mitt svar är att datalagringsdirektivet kommer beröra fler svenskar eftersom det rör inhemsk kommunikation. Samtidigt tycker jag Beatrice Ask undanhåller viktig information när hon säger att FRA inte ägnar sig åt brottsbekämpning utan bara åt underrättelsearbete. Till att börja med nämner hon inte FRAs trafikdatalagring som även omfattar svenskar.

Det är sant att FRA inte ägnar sig åt brottsutredningar (förundersökning), men samtidigt kan FRA enligt den nu gällande lagstiftningen spana för SÄPOs och polisens räkning i syfte att upptäcka och förhindra brott. 4 § första stycket signalspaningslagen anger följande.

4 § Inom försvarsunderrättelseverksamheten får det inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för polisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Samtidigt anger andra stycket följande.

Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser, får dock de myndigheter som bedriver försvarsunderrättelseverksamhet lämna stöd till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet.

Läs även förarbetena (prop. 2006/06:63 sidorna 48 och 136)

Bestämmelsen [i första stycket] är följaktligen inte avsedd att utgöra några hinder för t.ex. signalspaning även avseende sådana förhållanden som är av relevans för det brottsbekämpande arbetet.

Begränsningen [i första stycket] träffar endast sådana åtgärder för inhämtning av information som tar sig mer konkreta uttryck än t.ex. inhämtning av signaler i elektronisk form vid signalspaning.

På vanlig svenska, förbudet i 4 § första stycket omfattar inte signalspaning i underrättelsesyfte. Läs vad som står i SOU 2009:66 sidorna 55, 58-60.

Signalspaning har under lång tid varit en viktig inhämtningsmetod för Säkerhetspolisen och dess föregångare inom polisorganisationen.

Spaningen har bedrivits både i form av fjärrspaning och närspaning och har utförts såväl av den egna organisationen som med stöd av Försvarets radioanstalt.

Signalspaningen har därtill över åren skiftat fokus, från en metod som inledningsvis enbart användes som stöd för kontraspionageverksamheten till en mer generellt använd metod.
...
Mot bakgrund av bl.a. Säpo-kommitténs överväganden och rekommendationer övertog Försvarets radioanstalt i början av 1990–talet successivt fjärrspaningen från Säkerhetspolisen. Försvarets radioanstalt drev därefter verksamheten vidare på polisens uppdrag.
...
Resultatet av Försvarets radioanstalts arbete redovisas till Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen i form av rapporter. Rapporternas innehåll skiftar självfallet beroende på vilken typ av information uppdragsgivaren, dvs. Säkerhetspolisen eller Rikskriminalpolisen, har efterfrågat. Det kan röra sig om dels kortfattade rapporter om enskilda händelser (såsom innehållet i ett meddelande samt uppgifter om avsändare och mottagare), dels s.k. trafikkartläggningar (dvs. omfattande beskrivningar av trafikmönster).

FRAs signalspaning kan även beröra personer och organisationer i Sverige, se sidan 43 i prop. 2006/06:63.

Att försvarsunderrättelseverksamheten bör förbli inriktad uteslutande på utländska förhållanden, dvs. verksamheter eller företeelser som har sin utgångspunkt i utlandet, hindrar dock inte att verksamheten kan avse även vissa företeelser inom landet. Avgörande är följaktligen inte, som Säkerhetspolisen helt riktigt påpekat, var den relevanta verksamheten bedrivs. Exempel på när utländska förhållanden måste anses sträcka sig innanför landets gränser är när en organisation med verksamhet som utgör ett hot mot landet har sitt ursprung i ett annat land men verkar genom representanter i Sverige eller genom att på annat sätt utnyttja resurser i Sverige.

Av FRAs hemsida framgår det att polisen är en av FRAs uppdragsgivare. FRA beskriver ju i sina egna presentationer hur FRA spanar för polisen (bild tagen av Falkvinge). Vad mer behövs?

Menar Beatrice Ask att FRA bröt mot lagen när de i juni 2009 kopplades in i ett kidnappningsdrama? Politikerna duckar hela tiden för frågan om FRAs stöd till polisen och andra brottsbekämpande myndigheter. Bara detta gör mig kritisk till verksamheten och ser den som mer besvärlig än EU:s trafikdatalagringsdirektiv. Hur kan man ha förtroende för en verksamhet som politikerna inte vill erkänna?